Nyvald

I Oktoberrörelsens förstadier, när det handlade mycket om KP:s interna demokrati, kritiserade oppositionen 'kronprinssystemet' i partiet. Det skulle redan vara klart att nästa partiordförande skulle heta ...

Robert Mathiasson, 34 år, har precis valts till ny ordförande för Kommunistiska Partiet.

Just det, förutsägelsen slog in. Är man kronprins så kan ingen annan kila före, det vore ju majestätsbrott! KP har haft kongress och valt Mathiasson. Jag har bara sett honom i levande livet en gång, och det var inget fel på honom vad jag märkte. Frågan är väl vad partiet vill med honom och vad han vill med partiet (mer än att sälja tidningar och köra sina välrepeterade förstamaj-demonstrationer).

Det fanns tydligen ytterligare tre kandidater, varav en kille från Växjö med hår på huvudet och sympatiskt utseende, men kongressen valde en som kan kamma sig med en putsduk.

Gammal nyhet

Att rapparen Dogge från Latin Kings nu har inlett teologiska studier är visserligen förra årets nyhet, men även gamla nyheter kan ju dammas av om man inte har något annat för sig.

En av sagde Dogges mest kända textrader torde vara den här:

Killen trodde han var cooool
För han hade en pistoool

Nu kanske han kan ändra det  till:

Killen trodde han var coool
i sin fina predikstoool!

Den här bilden kommer från Svenska kyrkan

"finansiell repression"?

Ett par ekonomer (med darrig status pga tidigare dålig hantering av data) har skrivit ett dokument till Internationella Valutafonden IMF om den globala skuldsättningen. Huvudpunkterna refereras i en SR-artikel. Själva dokumentet hittar man här. Ett klipp från SR:s sammanfattning följer. Ekonomerna Reinhard och Rogoff ...:

...  har kartlagt den totala skuldsättningen i den industrialiserade delen av världen, alltså inklusive både offentliga och privata skulder, och kommit fram till att skuldsättningen mer än tredubblats på 20 år. Och nu är högre än den varit på 200 år. Det innebär, att både den offentliga och den privata sektorn tvingas betala av på lån istället för att investera. Och tillväxten uteblir.

Det finns ingen annan möjlighet än att skriva av en stor del av de skulderna om världsekonomin ska komma på fötter igen, skriver Reinhart och Rogoff. Och det kommer att krävas mycket större avskrivningar än som någonsin diskuterats i den politisk-ekonomiska debatten.

De pekar särskilt ut de svagare länderna inom eurozonen som starkt hjälpbehövande. Och skriver att västvärlden lever i ett stadium av kollektiv minnesförlust. Det är ren inbillning att tro att västländer inte kommer att tvingas till skuldnedskrivningar, åtstramningar, hög inflation och finansiell repression, skriver författarna, som ekonomiskt havererade utvecklingsländer har utsatts för.

Att stora skuldkriser bara kan lösas genom stora skuldavskrivningar visste redan härskarna i Babylonien för 3600 år sedan. Samt i Aten för 2600 år sedan. Men jag har ett par kommentarer ytterligare till detta.

Problemen finns för en offentlig sektor som tvingas finansiera mycket av sina uppgifter via lån. Med stigande ränteskulder minskar utrymmet för att göra vettiga saker i stället. Problemet är inte olöslig, men det kräver en statlig politik som är uppbyggd på egen valuta och arbetsgaranti. Jag har skrivit om det tidigare och kan förväntas återkomma i ämnet. Enda skälet till att den politiken inte redan genomförts förefaller vara att den strider mot den 'teoklassiska' nationalekonomins dogmer att staten inte kan göra något vettigt.

Vad det gäller privat sektor är det mindre troligt att räntor och amorteringar är huvudproblemet, i alla fall inte för de större företagen. Vad de gör är avhängigt av hur mycket vinst de vill plocka ut. Är vinstnivån för låg i den reala sektorn, där verkliga varor och tjänster produceras, ägnar de sig åt spekulation eller ligger helt enkelt på sina fonder. Med andra ord kan det vara så att de tunga företagen i världsekonomin snarare kan vara utlånare än lånare - de kan exempelvis köpa stats- kommun- och andra offentliga obligationer och därmed förvandla offenliga skatteintäkter till privata ränteinkomster. Baksidan av detta är en kollapsande offentlig sektor på många håll. (För små lokala företag kan läget givetvis vara mycket annorlunda vad det gäller skuldsättning och möjligheten att över huvud taget få lån.)

Kris för euron

Men så var det det där med "finansiell repression" som lämnas oförklarat. Jag gick till grunddokumentet sidan 6, och där ser vi vad som avses.

“Financial repression” includes directed lending to government by captive domestic audiences (such as pension funds), explicit or implicit caps on interest rates, regulation of cross-border capital movements, and generally a tighter connection between government and banks.

Och där ser vi var faran ligger. Ungefär som man kan ha misstänkt sedan länge: när stora fonder byggs upp kan man ge sig phan på att det kommer någon och vill sno dem! Vi som är lite äldre och hann tjäna in full ATP hann ju se hur den krympte ihop till en liten skvätt, exempelvis, men att knycka pensionsfonder är väl en internationell tendens. Andra "bundna inhemska åskådare" kan vara bankinsättningar, med andra ord att man klämmer till med extraskatter på sparande.Var det inte det man gjorde på Cypern för ett tag sedan?

Att sätta stopp för stöld av pensionsfonder för att betala andras skulder borde vara en första rangens politisk stridsfråga. Undrar om det finns något parti i Sverige, eller ens pensionärsorganisationer, som har ryggrad nog att ryta till?

Jag avstår från att gå in på debatten om vad pengar 'egentligen' är, även om det är intressant när man diskuterar skulder och vad lån är. Jag får en vision av vildögda visionärer som stormar fram och skriker "alla pengar är skuld", eller förklarar att bankerna skapar pengar alternativt inte alls skapar pengar utan bara luft. Det kanske får bli en annan bloggpost. Detta även om det är en intressant aspekt att om bankerna inte lånar ut något på riktigt när de skapar ett konto åt bolåneslaven så skulle den senare egentligen inte behöva betala tillbaka något. (Fast då borde väl bostadsrättsköpet också annulleras, eller ...?)

Vad kommer härnäst?

Ja, vad kommer väl härnäst? Kanske ett larm som utropar att "Turkiskt rävkött innehöll spår av grävling och näbbmus"?

Kan spåren av räv bero av att åsnan råkade käka upp en räv? Man skall inte underskatta vad våra djuriska vänner kan stoppa i sig. Jag läste om Odensvi socken i Västmanland i mitten av 1700-talet - där slarvade man med begravningarna så att svin kunde ta sig in på kyrkogården och gräva sig ned till, och äta av liken! Undrar hur den julskinkan smakade? "Lustigt, jag börjar tänka på morfar när jag tuggar på den här skinkbiten ...".

I det sammanhanget är det väl rätt beskedligt när Stockholms styrelse i slutet av 1700-talet sade åt stadens borgare att sluta släppa in getter på Ladugårdslandets kyrkogård (nuvarande Hedvig Eleonora kyrka på Östermalm). Getterna gjorde ju inte mer än att äta det som planterats på gravarna. Idag antar jag att det är rådjuren som gör samma sak, när getterna är borta.

Tröstpris för en förlorande vänster

Här är några klipp från en artikel i Counterpunch. Ämnet är egentligen hur det officiella Frankrike förföljer och försöker krossa en komiker som kritiserar Israel. Men det finns en del bakgrundsinformation. Som det här:

French industry is vanishing, with factory shutdowns week after week.  Taxes on low income citizens are going up, to save the banks and the euro. Disillusion with the European Union is growing.  EU rules exclude any serious effort to improve the French economy. Meanwhile, politicians on the left and the right continue their empty speeches, full of clichés about “human rights” – largely as an excuse to go to war in the Middle East or rant against China and Russia. 

Och det här, som kanske kan användas om vi tittar på situationen i Sverige också:

... the French left – the left that once was primarily concerned with the welfare of the working class, with social equality, opposition to aggressive war, freedom of speech – has virtually collapsed.  The right has won the decisive economic battle, with the triumph of policies favoring monetary stability and the interests of international investment capital (“neo-liberalism”).  As a consolation prize, the left enjoys a certain ideological dominance, based on anti-racism, anti-nationalism and devotion to the European Union – even to the hypothetical “social Europe” that daily recedes into the cemetery of lost dreams. In fact, this ideology fits perfectly with a globalization geared to the requirements of international finance capital.

In the absence of any serious socio-economic left, France has sunk into a sort of “Identity Politics”, which both praises multiculturalism and reacts vehemently against “communitarianism”, that is, the assertion of any unwelcome ethnic particularisms. 

Alltså: som ett tröstpris för sitt nederlag vad det gäller att sköta det egna jobbet till arbetarklassens och folkets bästa så har den så kallade vänstern fått pyssla med vissa mjukare frågor. Dock frågor som passar väl in i nyliberalismens globalism.Arbetarklassens dagsproblem löses inte med 'identitetspolitik', därtill fordras klasskamp, men där har ju vänstern bestämt sig för att något sådant sysslar man inte med. Inte undra på att Nationella Fronten växer i Frankrike, och att liknande partier gör det på andra håll.

Det blev/blir en stubbe?

Den här stubben står i Årsta skog, 'Söder om Söder'

En del skriver krönikor över det gångna året, en del försöker göra prognoser om vad som komma skall. Månne man kan säga att vi hade våra förhoppningar för 2013, vi har drömmar inför 2014, men vad som blir kvar av förhoppningarnas och drömmarnas vackra träd kanske kommer att se ut som en möglig och kladdig stubbe i en skog som knappt gör skäl för namnet? Men pessimisten har ju större möjlighet än optimisten att få positiva överraskningar ... och god fortsättning därute.