Ja, vad kommer väl härnäst? Kanske ett larm som utropar att "Turkiskt rävkött innehöll spår av grävling och näbbmus"?
Kan spåren av räv bero av att åsnan råkade käka upp en räv? Man skall inte underskatta vad våra djuriska vänner kan stoppa i sig. Jag läste om Odensvi socken i Västmanland i mitten av 1700-talet - där slarvade man med begravningarna så att svin kunde ta sig in på kyrkogården och gräva sig ned till, och äta av liken! Undrar hur den julskinkan smakade? "Lustigt, jag börjar tänka på morfar när jag tuggar på den här skinkbiten ...".
I det sammanhanget är det väl rätt beskedligt när Stockholms styrelse i slutet av 1700-talet sade åt stadens borgare att sluta släppa in getter på Ladugårdslandets kyrkogård (nuvarande Hedvig Eleonora kyrka på Östermalm). Getterna gjorde ju inte mer än att äta det som planterats på gravarna. Idag antar jag att det är rådjuren som gör samma sak, när getterna är borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar