torsdag 1 mars 2012

Hemmalaget vinner, var det ja!

I ett av de tidigaste inläggen på den här bloggen, 25 februari 2007, hävdade jag att "i Afghanistan vinner alltid hemmalaget".

Den "västvänliga" regimen i landet kontrollerar knappt huvudstaden, befolkningen är missnöjd för att ingenting fungerar och för alla människor som dödas "av misstag" när amerikanerna jagar omkring och skjuter och bombar urskillningslöst, talibanerna som var borta för några år sedan har gjort en stark återkomst.

Så var det då, och läget för de utländska trupperna (och den arma befolkningen) har sannerligen inte förbättrats. Nu rapporterats ännu ett fall där två NATO-soldater dödats av afghaner och där åtminstone någon av förövarna tillhörde regeringssidan (eller var utklädd till soldat). Det finns en påstådd strategi som skall gå ut på att NATO-styrkorna gradvis drar sig undan och lämnar över till afghaner som skall fortsätta kriget mot motståndsrörelsen på egen hand - och detta verkar rena fantasier.

För några dagar sedan sköts ett par amerikaner ner av en afghan i ett hårdbevakat ministerium. Antalet "incidenter" där utländska trupper angrips av sina allierade afghaner bara fortsätter att öka. NATO-folket har dragit slutsatser av det här och tar bort sin personal från ställen där man samarbetar med afghaner. Man vet ju inte vem som är vän respektive fiende - vilket är ett typiskt drag för omfattande folk-krig, kan man tillägga. De ockuperade människorna ler mot ockupantens soldat, men när denne vänder ryggen till ... pang! Och så klagar ockupanten över att man inte kan lita på någon!

Amerikanerna vill förhandla med talibanerna, men det är frågan om talibanerna som känner medvind har lust att prata med ockupanterna. Det finns ingenting i form av en fungerande afghansk armé eller poliskår att "överlämna" till, och de civila myndigheterna är genomruttna. Det troliga är väl att stora delar av de förband som ändå i någon mån fungerar kommer att byta sida när som helst när de känner att det är läge för det. I de flesta av Afghanistans provinser finns redan parallella förvaltningar, vid sidan av den korrupta Karzai-regimen och dess krigsherrar. Vad som kommer sedan vet man ju inte, men slutar USA:s krigsföring blir åtminstone det en lättnad för det prövade folket. Och så vinner hemmalaget igen.

Vore på tiden att de svenska trupperna försvann från Afghanistan fort som f-n! Här nätadressen till några som delar den uppfattningen!

8 kommentarer:

martin sa...

Det finns inga terrorister på ockuperad mark. Som jag förklarade när jag var i USA: I Sverige växte vi upp med den lilla skriften "Om kriget kommer", där förklaras begreppet fria kriget. Det uppstår när landets legitima ledning brytit ihop. Då är det fritt fram för varje medborjare att ta upp vapen och skjuta fiender och deras kollaboratörer. Det fortsätter tills främmande trupp lämnat landet och femtekollonen krossats. Medborgare på ockuperad mark bör inte gå till jobbet eller bidra till fiendens ansträngningar.

Det fria kriget är evigt, det finns ingen part att förhandla med. Det enda sättet det tar slut är att ockupationsmakten lämnar landet och ockupationsmaktens femtekollonare rensats ut.

Björn Nilsson sa...

Vad sa USA-töntarna om det? Fattade de över huvud taget resonemanget?

martin sa...

De tyckte det var lite förvirrande. Men de insåg att de aldrig förberett sig för krig inom sina egna gränser. Så det böjde sig för min kompetens inom området. Men så var det i Minnesota och där kunde man aldrig få till stånd ett riktigt bra gräl.

Men de ser inte på sig själva som erövrare, de har fått det att framstå som krig emellan rätt och fel. Det tror deras befolkning på, därför är det svårt att ha en sund debatt i frågan.

Björn Nilsson sa...

De missade chansen till ett bra krig i Minnesota. Om jag minns rätt så planerade kanadensarna att angripa den vägen i händelse av krig mellan USA och Kanada. Dvs enligt krigsplaner som fanns fram till Andra världskriget. USAmerikanerna tänkte bomba kanadensiska hamnar med giftgas för att stoppa förstärkningar från Europa.

Jan Wiklund sa...

Martin: De har en kolonial mentalitet. Men det tycks ju många ha i Sverige också...

martin sa...

Jan,
jag hoppas att det är tidningarna som är koloniala och att detta inte motsvaras av befolkningen. Men helt klart finns koloniala tankegångar bland folk och de växer sig starkare. Men uppsvinget började väl med att de få som fanns plötsligt fick självförtroende nog att tala klarspråk.

Björn Nilsson sa...

Det har väl aldrig gått riktigt bra att "sälja" det här kriget i Sverige, och lansera svenskarna därborta som "våra pojkar". Försök har gjorts, men antagligen är det bättre att inte prata så mycket om eländet och hoppas att folk i gemen inte bryr sig.

martin sa...

Björn,
det där är faktiskt sant. Amerikanerna kan använda sina koloniala krig som propaganda avsedd att ena befolkningen och tysta kritik. Den svenska insatserna har inte kunnat användas lika framgångsrikt. De försökte i Libyen och basunera ut våra svenska gossars insatser, men effekten av det var ju marginell. Det blev knappast nån helsvensk uppslutning bakom de krigförande partierna i riksdagen.