Eftersom ingen kan ge en vattentät förklaring till varför det blev krig mellan Ryssland och Georgien är det naturligtvis fritt fram för världens skrivbordsstrateger att komma med mer eller mindre långsökta teorier. Här är en: det rörde sig om något som jag tror kallas "våldsam spaning" eller kanske "stridsspaning" på militärspråket. Praktiskt verkar det innebära att man skickar fram några gubbar som inte bara spanar på avstånd mot fiendelinjerna utan gör ett försök att slå hål på dem. Jag antar att man så att säga gör ett hållfasthetsprov på fiendens motståndskraft.
De georgiska ledarna bröt den olympiska freden och skickade in sina trupper i en offensiv manöver i ett område där man skulle kunna tänka sig att motståndarsidan skulle kunna överraskas och schasas bort genom ett snabbt och beslutsamt agerande. Hade man lyckats att det stått klart att ryssarna och deras ossetiska och andra allierade hade ett svagt försvar som kunde brytas upp. Det skulle vara en intressant upplysning inte bara för Georgiens ledning utan också för de makter som finns i bakgrunden: USA, Turkiet och övriga NATO, Israel och EU. Dessutom får man anta att Kina och staterna i Centralasien följer utvecklingen med största intresse.
Nu fick hållfasthetsprovet ett synnerligen negativt svar. De ryska trupperna slog tillbaka hårt och bör vid det här laget ha övertygat analytikerna i NATO och annorstädes att det kommer att fordras större kraft än den lilla georgiska armén för att peta hål på de ryska linjerna. Pentagon får lärdomar och georgierna får stryk. Värst drabbas som vanligt civilbefolkningen.
Den ryska krigsmakten har räknats ut tidigare. Efter utrensningarna på 30-talet och finska vinterkriget fick en del uppfattningen att Sovjet möjligen var en koloss, men en koloss på lerfötter som gick att slå ut. Att de sovjetiska trupperna gav japanerna rejält med smörj 1939 missade man att notera. Vid årsskiftet 1941/1942 insåg de tyska generalerna att kolossen var stabilare än man hade trott när operation Barbarossa rullade igång ett halvår tidigare, och några år senare rullade Röda armén in i Berlin i stället.
Det är fråga om inte en liknande underskattning funnits den här gången. Redan under den senare sovjettiden var krigsmakten i rätt dålig form och den blev inte kryare av att Sovjet upplöstes och det gick illa i Afghanistan och Tjetjenien. Det är lätt att uppfatta den ryska krigsmakten som illa organiserad, demoraliserad och tekniskt efterbliven. Men nu har den givit ett styrkebesked i Georgien. Georgien och dess uppbackare bör ta det här lika allvarligt som folk 1939 borde ha tagit lärdom av Röda arméns seger över japanerna i Mongoliet.
I själva verket finns det ett antal orsaker till att kriget bröt ut. "Våldsam spaning" kan vara en, men i själva verket tror jag den är rätt underordnad. För inte kan väl NATO ha intalat georgierna att de kunde dra igång en operation av den här storleksordningen och lita på att få in utländsk hjälp om det skulle knepa till sig? Eller att ryssarna inte skulle kunna hålla emot ett snabbt och resolut genomfört angrepp och att en attack därför skulle vara ganska riskfri?
Med tanke på de känsliga olje- och gasledningarna genom Georgien borde väl USA snarare vara intresserat av att det inte blir större krigshandlingar i området? Men då får man förutsätta att analytiker och politiker i USA kan tolka läget i Kaukasus rätt. Om jag nu byter fot i resonemanget igen och gissar att det gjordes en felbedömning här av samma slag som när israelerna trodde att de skulle vinna en promenadseger i Libanon men fick smörj av Hitzbollah? Om det verkligen är en serie av missbedömningar från USA:s sida är man illa ute - man opererar i en drömvärld, inte i verkligheten. Och kanske det är så - Afghanistan, Irak, Libanon, Somalia ingår i en serie projekt som inte fungerar enligt planen utan att Bushregimen drar några djupgående slutsatser av det. Kanske Georgien bör läggas till listan?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
5 kommentarer:
Måste ju bara säga att röda armén räknats ut vi ett antal tidigare tillfällen, japankriget några år innan det du nämnde och både i första och andra världskriget (i början). Det finns ingen bipolaritet längre, eller balance of power, om Ryssland går längre i sina strävanden efter att bibehålla sin "intressesfär" ångrar vi nog att vi sa att "det finns ingen hotbild mot Sverige längre" så vi lägger ner försvaret.
Ja, jag är vänsterpartist.
Tror det är lite svårt att dra parallelller mellan
1. Den ofrivilliga armé som fanns under andra världskriget.
2. Den "supermaktsarmé" som sovjet hade fram till kalla krigets sista dagar.
3. Den armé som är i huvudsak rysknationalistisk idag.
Röda armén är som andra armeér beroende av sin tid. I dag kan de besitta sitt lands intresseområden, självklart, men vi måste inse att den militära kapacitén av Ryssland idag inte är en utmanare till USA, som har lärt sig samma bittra läxa "never fight a land war in Asia"
På tal om Japan så bankade ju japanerna ner Rysslands armé och flotta redan under tsartiden (kriget 1904-1905). Man kan ju ta fler exempel (Napoleonkrigen, några framgångsrika svenska krig, Krimkriget) som visar att ryssarna har en seg förmåga att komma tillbaka även när de åkt på pumpen rejält.
Emda invändningen mot vad du skriver är att jag undrar om Sverige är särskilt intressant för Ryssland så länge vår regeringen avhåller sig från att vara ombud för det västliga imperiet? Bästa försvaret kanske är att ta till en moderniserad version av den undénska neutralitetspolitiken?
Det jag menade var att om vi tänker oss värsta scenariot så kan ju faktiskt Ryssland tänka sig att agera likadant i Baltikum, i Estland så finns exempelvis gott om ryssar som enligt ryska ögon blir illa behandlade (man får inte bli medborgare om man inte pratar estniska exempelvis).
Sen kanske jag överdriver lite grann, jag tror inte heller på en sådan utveckling egentligen men man ska aldrig ta något för givet.
De baltiska staterna är ju medlemmar i NATO så där vore det mer av "chicken race" om Ryssland vidtog tuffare åtgärder än att bomba deras hemsidor elektroniskt. Kan man anta att NATO skulle svälja att några medlemsstater fick smörj eller till och med gick upp i rök? Jag antar att det hänger på om USA vågar ingripa, men det vet man ju faktiskt inte. Undrar om inte Lettland skulle vara den främsta kandidaten för ett ryskt ingripande med tanke på hur stor den ryska gruppen är där. Men även om något sådant hände skulle det egentligen inte behöva innebära något hot mot Sverige.
Skicka en kommentar