- Idé (vad man vill göra)
- Kunskaper (kunskaper som gör att idén kan förverkligas)
- Resurser (vad som helst utom kunskaper som ju egentligen också är en resurs, men här handlar det om ekonomiska och materiella resurser, kanske också nyttiga "kontakter")
- Kunder (det där som kallas marknaden också)
Ta bort någon av dessa villkor och projektet lär fallera ganska snart.
Sedan kan man fundera vidare på vad företagen skall vara bra för. Exempelvis:
- Personlig tillfredsställelse för innehavaren
- Ta hand om samhälleliga behov (motsvarar det där med "kunder" ovan)
- Kunna utveckla landets ekonomi genom FoU (forskning och utveckling)
- Utväg för arbetslösa
- En förklaring till att ökningen är mindre bland mikroföretagen är att allt fler har kommit in på arbetsmarknaden och då minskar också drivkraften till att starta eget. Samtidigt har det varit lättare för de lite större företagen att anställa, säger Frank Nilsson, pressekreterare för Maud Olofsson.(Mikroföretag har 0-9 anställda, småföretag 10-49.) Att folk hellre tar ett "vanligt" jobb än att startar eget är förmodligen ett klokt beslut. Förr kunde man maskera tiggeri genom att "sälja skosnören" - vem vill ha "företagande" av den typen?
En del kan nog hålla igång och trivas med små krav i sin lilla butik, verkstad eller tjänsteföretag, men särskilt utvecklande för landets ekonomi i stort är det inte. Många lågproduktiva företag kan snarare vara en väg till nationell fattigdom. Tänk på alla olönsamma småbruk som försvann samtidigt som Sverige blev en rik industrination.
Sedan finns det företag med möjligheter att växa, för att de har en bra idé, för att de är tidigt ute med någon teknik som har goda framtidsutsikter, men den gruppen torde vara liten. Jag gissar att bästa basen för FoU ligger i ganska stora företag som ännu inte har hamnat i ekonomernas och direktörssvindlarnas förkvävande grepp. Men då gäller det också att det finns institutioner runt omkring som kan stötta upp.
Bakgrunden till artikeln är att det inte skapas så mycket fler småföretag nu än under föregående regering. Tja, borgare som borgare kanske man kan säga ... men med risk för att upprepa mig: varför skall man försöka tvinga fram en massa företag som nästan ingen människa vill ha?
Det klagades i artikeln över revisionsplikten för småföretag. Om den verkligen är betungande och kostar för mycket borde man kunna ordna det med offentlig hjälp. Kanske en och annan figur som använder F-skattesedeln på fel sätt kunde avslöjas samtidigt?
Sammanfattningsvis: det finns ingen anledning att ropa "halleluja" bara någon predikar småföretagsamhetens evangelium - granska argumenten först! Det kan finnas en bockfot dold någonstans!
8 kommentarer:
Norge utnämndes förra (eller förrförra?) året till världens företagsvänligaste land för att dess skattemyndighet hade introducerat en webbplats där småföretagare kunde lägga hela sin bokföring och få alla byråkratikontakter fixade automatiskt.
Två flugor i en smäll som du säger - småföretagaren kan ägna (nästan) all tid åt att göra det han kan, t.ex. montera rör eller odla sparris, och allt fusk blir omöjligt.
...allt fusk blir omöjligt ... ja, det är väl ett av ställena där skon klämmer, så att säga. Nå, den riktigt envetne trixaren hittar nog hål i det systemet också. Men svenska Skatteverket kanske skulle skicka en studiedelegation över Kölen för att se hur Broderfolket har fixat till det här.
Kul(och bra)idé från Norge. Fusk blir väl inte omöjligt men troligen i många fall onödigt. Jag tror att en hel del behandlas kontant och svart för att man vill slippa allt krångel.
Kan det sedan kopplas automatiskt till bankens tjänster och skatten betals direkt och definitivt direkt vid personliga uttag - då kan det bli roligare att vara småföretagare.
Jag undrar om inte företagarnas organisationer får sömnlösa nätter bara vid tanken på att folk skulle börja tycka att det är roligt att vara företagare ... vad skall man då klaga över!?!
Jadå, det finns massor av bockfötter. Många som exempelvis får "starta-eget-bidrag" inser ganska snabbt att de har blivit lurade. Detta bidrag får man under ett halvår, och det normala, om man har en bra företagsidé, är att det tar minst tre år innan man kan leva på/försörja sig på företaget. Bidraget borde, enligt min mening, heta "starta-eget och tji -fick-du-bidrag"
Starta eget kan väldigt få göra om de inte har kapital eller goda bankkontakter, och det har de allra flesta inte och kan/får de låna pengar för att starta så är oddsen inte dåliga att de går omkull och står där med skulder att betala av på åratal framöver. För att starta AB, där man inte blir personligt ansvarig för skulder om man går omkull, måsta man kunna håva fram 100.000 kr, så där som salladsbarsexeperten Federley gjorde, eller någon annan gjorde åt honom (ska vi gissa vem??).
Sedan finns det naturligtvis egna företagare som fuskar, det vore ju konstigt annars med tanke på hur ofantligt mycket fusk som de verkligt stora företagen ägnar sig åt. Men massor av små företagare försöker leva hederligt och inte fuska, de konkurreras dessvärre ofta snabbt ut av dem som fuskar.
Så nej, att starta eget är dels ingen dans på rosor, dels ofta dömt att misslyckas. Inte konstigt alls att vanligt folk föredrar att ta anställning - om man kan få en sådan.
Att många försöker starta egeet i tider med arbetslöshet visar väl annars att de som gör så vill slippa att leva på "bidrag", eller på sina allmänna försäkringar, arbetslöshetskassa alltså.
Vidare, storföretagen vill väldigt gärna att folk startar eget, alltså arbetar med F-skatt. Då behöver de inte ta någon hänsyn alls till dem de hyr in för olika arbetsuppgifter. Då kan den verkliga slavmarknaden öppnas på vid gavel.
Tack Kerstin, det var bra kompletteringar till vad jag skrev.
Folk med F-skattesedel som jobbar direkt för företag eller förvaltningar borde inte ses som företagare utan som vanliga knegare - fast med sämre villkor. Det där småföretageriet med inhyrda "konsulter" och liknande är nog dels ett sätt för företagen att slippa ansvar för personal, dels att på omvägar kunna dra ner villkoren för den personal som ändå är kvar. Det blir en återgång i riktning mot den typ av arbetsmarknad som fanns före Första världskriget.
De småföretag som är fast som underleverantörer till de stora har det inte heller så kul, exempelvis om den store får för sig att ensidigt diktera längre betalningstid för den lilles fakturor. Vad kan en liten leverantör göra mot stora Volvo exempelvis?
Björn:
"Folk med F-skattesedel som jobbar direkt för företag eller förvaltningar borde inte ses som företagare utan som vanliga knegare"
Det har många fack i sydländer insett och organiserar dem också. Tyvärr inte de svenska facken som låter statliga regler bestämma vem de organiserar. Undrar varför...
Jag är inte bombsäker, men jag har för mig att för en del år sedan började mitt gamla fack SIF (numera Unionen) att ta emot även företagare som medlemmar. Det är kanske en intressant återgång (om jag nu minns rätt) till tiden före de moderna tjänstemannafackens uppkomst. Då fanns det kontoristföreningar som även godtog företagare som medlemmar. F-skattare utan egen personal borde vara organiseringsbara direkt. Inom Ledarna (gamla Arbetsledarförbundet) finns ju för övrigt folk som jobbar som anställda chefer men som jag antar ofta skulle kunna fungera som självständiga företagare.
Skicka en kommentar