Nu är frågan om dopning i idrotten på tapeten igen. Låt oss ta lite historia: i de ruskiga "öststaterna" tvingades idrottarna av elaka tränare på uppdrag av den elaka staten att stoppa i sig konstiga kemikalier för att vinna medaljer. I de fina och demokratiska "västländerna" gjorde idrottarna detta helt frivilligt - och vad är det för skillnad egentligen? Den med bästa pillerburken vinner (jo, det måste ju till talang, det medges, väldigt god talang dessutom, men varför chansa och bara lita på talang när man med hjälp av klipska läkare kan blir lite bättre??).
Jag tror inte jag kommer att häcka framför TV:n och glo på idrottarna i OS. Möjligen titta på invigningen. Kunde man inte minska ner på OS och bli av med dopingträsket genom att ha bara en gren varje gång: invigningsgrenen? Möjligen en avslutningsgren också? Och så har man jaktstart med en ny deltagare vart fjärde år.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar