lördag 11 juni 2011

Anonymiserad utmärkelse

Gamle statsministern Tage Erlander hade sinne för humor. Han berättade någon gång om sina tidigare år som statsminister - det bör ha varit vid något val i slutet av fyrtiotalet - när borgarpartierna utmålade honom som  fullständigt rekordartat dum. Enligt TE ledde detta till att folk strömmade i massor till hans valmöten för att få se något sådant fantastiskt och fulländat! Succé således!

Även jag har upphöjts, men när jag blev stolt över detta och frågade om det var OK att publicera drog sig avsändaren till nedanstående epost ur och uppgav sig bli störtförbannad om jag lade ut det. Men jag tänkte att det här är alldeles för god karamell, det är ju inte alla dagar man får vara i det närmsta perfekt, så jag kopierar texten utan avsändare. (Bakgrunden är alltså att jag kommenterade något på en annan blogg och fick det här som svar via epost - läs och gläds med mig, jag är med i eliten!)


Det var fan-i-mig den dummaste kommentar jag läst på länge!
Grattis!

Denna gorillaunge har inget med texten i övrigt att göra, jag tyckte bara att den är rolig och dessutom påminner något om Jimi Hendrix

9 kommentarer:

martin sa...

Tyckte inte kommentaren var så dum, jag tycker mig skriva dummare saker dagligen. Du kunde pekat på bovarna i grekland. Hur grekland inte existerar i ett vacuum, hur alla kriserna inte är en slump, hur de är resultat av politik och politiska trender som inte grekland eller grekerna varit upphov till.

Björn Nilsson sa...

Ajaj, där närapå "outade" du mig (för att tala nusvenska) om vad det här handlade om!

Kerstin sa...

Haha, ja det gäller ju att se allting från den ljusa sidan, åtminstone somligt, GRATTIS alltså :-)

Björn Nilsson sa...

Man tackar - all reklam är väl god reklam!

martin sa...

Nu fatta jag vad det roliga i svaret var! Att fatta var sannerligen inget att vara stolt över!

Hannu Komulainen sa...

Det är bara att gratulera... Vad var det den store rorsmannen skrev, det är illa att inte bli angripen av fienden, och ju nattsvartare han målar ut en, desto bättre!

Björn Nilsson sa...

Just det, det är bra att bli angripen av fienden, som Mao påpekade. Å andra sidan påpekade han också att om man behandlar kamrater som fiender så har man ställt sig på fiendens ståndpunkt. Ett delar sig i två.

martin sa...

Jag brukar hävda följande:

Enighet är totalitärt. Enighet är stagnation.

Konflikt är demokrati, konflikt än utveckling.

Jag praktiserar det i verkligheten också. Folk fattar inte hur jag och mina tre kompanjoner kan fungera då vi alltid är i luven på varandra. Ovanstående är förklaringen, det vi gör funkar pga av ovanstående.

Är du helt överens med dina kamrater? Ja, då är ni slut som rörelse. Rörelse är liv, vi föds alla ensamma i mörkeret sen börjar konflikten med omgivningen. Din påverkan på omgivningen definierar dig, därav:
You can take a measure of a man by counting his enemies.

Jag minns när jag skaffade mig min första fiende(Riktig fiende, inte skolgårds-fiender). Det var en av de snabbaste ego-trippar jag varit med om. Så jag förstår varför det ofta görs en grej av fiendens hat. Ilska och hat är impotenta yttringar som kommer ur maktlöshet, hade det inte varit impotent hade man blivit mosad som en insekt, om det inte var känslor som kommer ur maktlöshet.

Så jag förstår ditt inlägg. Dock har jag märkt att fiender utgör ofta en administrativ börda för en, därför har jag slutat uppskatta det lite.

Björn Nilsson sa...

Jo, jag håller med om att ideer måste gnuggas mot varandra, och man kan ju inte vara vän med alla (försöker man med det har man nog inga vänner kvar till slut). Fast i det här fallet tyckte jag det var mer komiskt än allvarligt, en sorts Kalle Anka-utbrott som man snarare förväntar sig av små liberal-glyttar än av mognare personer.