... att om européerna ska vinna på den situationen måste det finns en genomtänkt strategi. Allt kokar ner till frågan: Vad vill vi med Kina?
Problemet är att Sveriges politiska och ekonomiska elit är uppvuxen i en annan tid och saknar relevanta kunskaper. ... .
Många [i eliten] har studerat i USA, eller, som Carl Bildt, arbetat ute i Europa. Men Carl Bildts enda nämnvärda Kina-initiativ är att han la ner (!) konsulatet i megastaden Guangzhou/Sydkina. I stället öppnade Halmstads svar på Henry Kissinger ambassader i de heta tillväxtsmarknaderna Afghanistan, Sudan och Vitryssland. Det var ju trots allt ett afghanskt bolag som köpte Volvo.
Ha, där fick Calle Stropp en känga!
Wongs artikel glider lite hit och dit. Jag är inte säker på att eventuella problem i de mer krishärjade delarna av Europa är relevanta när man diskuterar förbindelserna Kina-Sverige (Grekland kan vara mer beroende av snabba insatser österifrån) men det finns ändå en generell slutsats som håller:
Antingen blir man proaktiv eller medsläpad av utvecklingen. Om Sverige väljer förstnämnda krävs en big bang av Kina-kunskap.
Samtidigt bör man väl erkänna att Sverige är ett rätt litet land i sammanhanget, vare sig man är tidigt eller sent ute. Det gäller att välja områden där vi har bra kunskaper och där kineserna är intresserade av satsningar, som exempelvis på miljösidan. Där skulle några framåt ministrar kunna göra mycket för att smörja upp förbindelserna, men hur fungerar det om ministären i stort styrs av en liberal politik som går ut på att politikerna inte skall göra något (utom att lyfta löner och arvoden). Om Sverige inte har en intelligent näringspolitik inåt så lär det bli svårt att få en utåt. Handlingsförlamningen vad det gäller Saab - där det nu ser ut som om stora mänskliga och materiella resurser slängs på soptippen i stället för att återanvändas och utvecklas - är förskräckande och bådar illa för framtiden.
7 kommentarer:
Här en liten artikel om vad USA vill med Kina, i alla fall och då kan ju ana att Sverige vill samma sak. Det låter inte lovande.
http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=28144
Man kan ju fundera på vad jänkarna tror att de kan uppnå genom att provocera Kina och Ryssland. Det var rätt många år sedan någon varnade för ett Stillahavskrig mellan USA och Kina år 2020. Blir det krig torde det bero av att jänkarna gör något dumt på grund av sin notoriska okänslighet och överskrider någon gräns som enligt kineserna inte får kränkas.
Å andra sidan är det alltid dåligt med utländska investeringar (om man kan undvika dem, vill säga). Kapitalet har en nationalitet. Vilket innebär att de lönsamma och strategiska uppgifterna i ett uppköpt företag ALLTID hamnar i kapitalets moderland så småningom, bara de olönsamma, lätt utbytbara manuella uppgifterna blir kvar.
Bättre än att låta kineserna köpa SAAB är alltså att t.ex. staten köper det, restrukturerar det (exempelvis till att tillverka kollektivtrafik, eller vindsnurror)och antingen behåller det eller säljer det till någon svensk kapitalist. Då kommer de avancerade delarna att stanna kvar i Trollhättan.
Jo, att utflyttning leder till avstannande teknologisk utveckling är känt. Men det verkar som om detta är oväsentligt för den nuvarande regimen. Möjligen finns det ytterligare en faktor: man är rädda för konkreta och bra fungerande förslag som kommer underifrån. Det kan ge folk konstiga ideer om att de kan göra saker själva utan att fråga kapitalisterna om lov. Då är det bättre för överklassen att allt får rasa samman.
Jan,
sånt där bemöts av nyliberaler med: Det där är merkantilistiskt skitsnack.
De låtsas att nationalstater och merkantilism inte är faktiska företeelser som man måste förhålla sig till. I de blindas rike är den enögde kung, är något de inte förstått.
Kina förstår att de inte kan låta befolkningen växa ohejdat, one child policy är imho det humanaste man kan göra, (Hans Rosling be damned). De förstår också att landets oljekonsumtion inte kan växa ohejdat. I dagsläget skulle det vara mycket lättare att få investeringar för miljöteknik i kina än någonstans i västvärlden (då inte bara av ekonomiska faktorer).
Samtidigt är Kinas beteende internationellt lika imperialistiskt och vidrigt som USAs agerande. Tidningarna skriver ogärna om vad Kina håller på med i exempelvis Afrika, men de skriver ju ogärna om vad Carl Bildt och USA har för sig där. Men helt klart är det en skådeplats för en imperialistisk konflikt. Sen är det demokratiperspektivet, men är den så viktig? Ett tvåpartisystem där bägge partierna står för samma politik, hur skiljer det sig från en enpartistat? Ett land där val kan köpas hur skiljer det sig från ett land där partifunktionärer kan köpas? Är ett land som fängslar en större del av sin befolkning bättre pga en skendemokrati än ett som inte fängslar sin befolkning? Säger som Arbetarmakt, i konflikten mellan två imperialistiska stater håller man på bägges undergång.
Martin: Nyliberaler begriper ingenting, de är lika dogmbundna som en gång skolastikerna. Inget land har någonsin blivit välmående utan en statlig politik som syftar till att "komma ikapp". Och när de en gång har "kommit ikapp" fortsätter den statliga politiken för att gynna det strategiska övertaget.
Frihandel är något de föreskriver för andra. Bara suckers går på det.
Jan,
det inses ganska lätt att den liberala utopin endast kan uppnås genom en benhård monokultur(folk skall agera Rätt(TM)). Därmed är det fascistisk i sin grund.
Skicka en kommentar