... och eftersom begreppet 'fascism' i sig är väldigt svårt att få grepp på är det svårt att besvara frågan. Den blir inte lättare att svara på eftersom, vad jag vet, väldigt få människor kallar sig fascister idag. De personer och rörelser som skälls för att vara fascister brukar i allmänhet kalla sig något annat numera.
Men tack för frågan, och här är några synpunkter:
- Om det är bra eller dåligt beror av vem som gör omdömet. En fascist tycker naturligtvis att fascismen är bra, annars skulle han/hon nog vara något annat!
- Jag tycker fascismen är dålig av den här anledningen: den lurar folk att titta åt fel håll. Om det är ekonomiska kriser eller enorma motsättningar i samhället mellan arbetare, bönder, kapitalister, militärer och andra grupper så måste man försöka komma på vad det är som orsakar dessa kriser och motsättningar, och lösa dem. Och det är här som fascisterna (eller de som vi skäller som fascister) lurar folk genom att peka på skenlösningar. De anklagar judar, romer, invandrare, muslimer, fackföreningar, socialister, anarkister eller vilka som helst för att vara orsak till krisen. Ungefär: "Om vi slänger ut invandrarna så blir det mycket bättre." Det är en jättekris i Grekland nu, och rätt krisartat i Frankrike och Italien och en del andra länder. I Grekland misshandlas flyktingar och invandrare, i Frankrike och Italien har romska läger förstörts, i Ungern är det också romer, samt judar, som är hotade. I Malmö hotas såväl muslimer som judar. Men i verkligheten kommer det inte att bli mindre kris, mindre arbetslöshet eller bostadsbrist, för att folk ger sig på olika minoritetsgrupper. På sätt och vis kan man säga att de fascistiska ideerna lockar med lätta och snabba lösningar på svåra problem, och att dessa ideer därmed är lätta att ta till sig för människor som inte orkar tänka så mycket längre än näsan räcker. Och eftersom fascister gillar enkla lösningar som inte kräver så mycket tankearbete ogillar de folk som tänker - med andra ord ogillar de intellektuella och andra som har kritiska frågor.
- Den gamla fascismen på 1930-talet ledde fram till Andra världskriget. Om den nya fascismen slutar så illa vet vi ju inte, men det finns skäl att vara vaksam mot sådana tendenser. Det kan vara en fascistisk tanke att motsättningar löses med våld, inte genom samarbete och gemensam problemlösning. Men även grupper som inte kan betecknas som fascistiska har lätt att ta till våld, så jag vet inte om jag gissar rätt här. I Sverige har vi ju AFA, Antifascistisk Aktion, som på senare år har anklagats för att ta till våld när så inte är lämpligt. Då är frågan om AFA "egentligen" är fascistiskt? - Jag har en känsla av att när sådana frågor dyker fram måste vi ställa en mer grundläggande fråga, nämligen om termen 'fascism' är användbar när vi diskuterar AFA, sverigedemokrater eller liknande! Men den frågan kan jag själv inte svara på!
Ja, det här kallade jag "synpunkter". Vill du ha definitiva svar får du nog fråga en fascist. De har ju klara och rediga svar på allt: "Det är invandrarnas fel!"
14 kommentarer:
Ett fascistiskt samhälle har även en annan moral. I ett fascistiskt samhälle är inte alla medborgare lika inför lagen, vilket framgår av det du säger. I ett fascistiskt samhälle kan man offra några för att rädda helheten, vilket också framgår av vad du säger. Varför skäller vi ibland moderater för att vara fascister? Det är den moraliska likheten som det moderata samhället uppvisar, vi kan marginalisera sjuka och arbetslösa om detta gynnar "etniska svenskar mitt i livet" som Reinfeldt uttryckte moralen. Motpolen till den typen av samhällsmoral är att samhället skall vara för alla, att samhället inte kan vända någon ryggen för att "de flesta" på något sätt skulle gynnas av detta.
De gamla fascisterna var diktaturer, men i Sverige ställer de upp i val och kallar sig demokrater. Men är det demokrati? Deras demokrati är vad vi brukar kalla pöbelvälde, där majoriteten får suga ut och trycka ned minoriteter. Där majoriteten kan välja bort människor ur samhället, där majoriteten är lika inför lagen medan miniriteter saknar rättigheter eller får sina rättigheter starkt beskurna.
OJ oj Björn, det var mycket som glömdes i den beskrivningen av vad klassisk fascism är.
1) Idealstaten har en enda och suverän ledare. Den starke mannen i staten ifråga.
2) Fascismen ser samhället som en biologisk kropp där alla ska fylla sin förutbestämda funktion i samhället, ungefär som olika kroppsorgan i våra kroppar. Överst sitter alltså ledaren, hjärnan.
3) Staten är allt, individen är ingenting, utom i relation till staten.
4) Individen ska vara beredd att offra sig för statens/folkets överlevnad.
5) Världen är så vist ordnad att de starkare överlever och de svaga är dömda att gå under. De är inte värda bättre och samhällskroppen måste försvara sig mot "cancersvulster" i kroppen, det sämre människomaterialet.
6) Alla verkar för samma gemensamma mål, företag och individer. Alla har samma samhällsintresse varför det inte behövs några fackföreningar eller allmänna val.
Bara några av de punkter jag vill lyfta fram. Sen är det nog så att den klassiska fascismen aldrig förs fram som ideologi idag. Den är inte gångbar sedan WW2 och Hitlers utrotning av olika folkgrupper. Men vi ser många av de klassiska fascismens idéer föras fram idag, men med andra ord och på ett för tidens tanketrend bättre anpassat sätt.
Och Martin:
Även Hitler ställde upp i val och kom till makten i enlighet med Tyska grundlagen. Men sen satte han igång att förverkliga sina ideal, när han tog riksdagshusbranden i Berlin som skäl att avskaffa alla de andra partierna och göra sig själv till diktator. Så vad fascister gör innan de ev vinner val och vad de gör därefter behöver inte vara samma sak.
Kerstin,
jo, jag valde en naiv argumentering där, att ta dem på deras ord. Men en annan sak med högerkanten är ju att de ljuger som borstbindare, eftersom deras ideologi är lögn, eftersom Machiavelli är legio, så har de inga som helst bekymmer att använda lögn för att nå sina mål. Lögnen är trots allt deras absolut mildaste vapen.
Ismer går inte att klassificera. De finns bara i folks huven, som ett sätt att strukturera. Och olika människor har olika sätt att strukturera.
Se bara på begreppet socialism till exempel, som är väl så tvåligt. Det uppfanns av det franska välgörenhetsborgerskapet på 1830-talet, som en beteckning på dem själva, för att markera att man minsann inte var asociala. Sen "stals" det av arbetarrörelsen för att markera att den var bättre på att sörja för de fattiga än vad välgörenhetsborgerskapet var. Och i början av 1900-talet sa sig var och varannan vara socialist. Det gemensamma var kanske en viss vilja att se till att de fattigaste inte hade det för svårt. I övrigt var det inte mycket som förenade.
Vad skulle då vara det gemensamma för fascismen? Orwell kom fram till att "bully" var en bra engelsk översättning av fascist. Det problematiska med termen är väl att ingen idag säger sig vara fascist, och att det därför inte går att klistra etiketten på någon annat än helt godtyckligt.
Kanske är det helt andra faktorer som strukturerar idag? Vilket skulle innebära att begreppet är lika föråldrat som guelfer och ghibelliner?
Den viktigaste är kanske förhållandet till Washingtonsamförståndet i alla dess former. Det är detta - dvs den globala finansmaffians makt - som strukturerar världens politiska krafter i vänner och fiender, i första hand.
Som en nästan lika viktig faktor, nära sammanbunden men inte helt identisk, kommer förhållandet till underklassens möjligheter att organisera sig och försvara sina intressen. Obs alltså att detta inte är identiskt - vi kan tänka oss en regim som står i opposition till washingtonsamförståndet men utövar järnhård överklassmakt inom sitt land.
Jag anser att i den världsbilden är begrepp som fascism ungefär lika belysande som "bully".
Kerstin, det som kan trassla till flera av dina punkter är att fascismen har gränsområden mot flera håll: mot liberalism och anarkism. Och där kan det hända att det disciplinerade stöveltrampet inte uppskattas lika mycket. - Knepigt det här! Jans hänvisning till "bully", översittare, är intressant, men det finns ju sidor av fascismen som betonar omsorg också. I alla fall omsorg om den egna gruppen, exempelvis "etniska svenskar" som antas missgynnas i förhållande till otäcka invandrare.
Washingtonsamförståndet är ett del av den internationalla kapitalismens makt antar jag, styrd av USA och dess närmsta allierade. Den kan ju definieras som fascistisk om man tycker att det fungerar bra.
Det finns en (medveten?) hopblandning av nationalsocialism och fascism, även om det finns stora likheter så finns det också betydande skillnader! Den klassiska fascismen grundades ju av människor där många hade bakgrund inom socialismen/syndikalismen och man tog en hel del idéer från dessa läror.
T.ex. var den klassiska fascismen, till skillnad mot nazismen, inte fixerad vid ”raslära” och antisemitismen var inte en bärande del (i Mussolinis Italien var ju flera ledande fascister judar och en stor andel av Italiens judar var också medlemar i partiet).
Fascismen förespråkade även en korporativistisk ekonomi som påminner mer om syndikalismens idéer än om nazismens eller några borgerliga kapitalistiska ideal (Socialdemokratin i Sverige anammade för övrigt delar av dessa tankar i sin ”Saltsjöbadsanda”).
Även om fascismen hade utilitaristiska drag så var det inte tillnärmelsevis lika stark som den i nazismen och i dåtidens Sovjet-kommunism. Perverterad utilitaristisk moraluppfattning kombinerades där med kollektivism (samma typ kollektivism som i punkt 3) och 4) i Kerstins inlägg ovan utgjorde ju även grunden för Sovjet-kommunismen). I korthet ansåg man att ALLT som gynnar ”arbetarklassen”/”den ariska rasen” är moraliskt riktigt, och denna inställning kom att utgöra grunden för utrotning av verkliga och inbillade grupper av fiender. Förtrycket av oliktänkande var därför betydligt mildare i fascismens Italien än i nazi-Tyskland och i Sovjet. (T.ex. marxisten Antonio Gramsci fängslades men kunde under fängelsetiden författa sitt mest betydelsefulla verk. Det hade ju varit däremot otänkbart att en jude i nazi-Tyskland skulle få sitta och författa sionistiska pamfletter i koncentrationslägret eller att en ”folkfiende” i Stalins Gulag skulle kunnat skriva något som helst som stred mot kommunistpartiets linje …)
Ansvaret för 2:a världskrigets utbrott får man nog nästan helt lägga på nazi-Tyskland, inte på dåtidens fascism. Mussolinis fascistiska Italien gjorde ”bara” det fatala misstaget att liera sig med Hitler, medan hans fascistinspirerade kollega Franco i Spanien var klokare och var officiellt neutral.
Även anarkister verkar ha haft lätt att gå över till den italienska fascismen vad jag hört.
Man kanske bör tillägga att medelhavsvarianterna i Italien och Spanien verkligen inte väjde för extremt våld. Spanska inbördeskriget och Italiens kolonialkrig (inklusive giftgasangrepp)! Däremot var man i andra avseenden mindre extrema än tyskarna, som i rasfrågan.
Att allt som gynnar arbetarklassen är bra tycker jag i grunden är en riktig inställning, även om tillämpningen ibland kan diskuteras. Just för Sovjet var hotet från fascismen en faktor som måste vägas in när man tänker på vad som hände på trettiotalet. Sovjet var ju den enda stat som skickade någon hjälp av betydelse till den spanska republiken.
Diskussionen håller på att spåra ur även om Roger har en viktig poäng: Det var faktiskt bara det italienska fascistpartiet som kallade sig självt fascister. Därmed borde de också ha rätt att definiera ordet, via nån sorts copyright.
För ord är ju bara konventioner. Det finns ingen egentlig betydelse som nån förståsigpåare kan sitta vid sidan om och bestämma. Majoriteten bestämmer. Och den som präglar ordet, och har använt det mest, har störst möjlighet att lägga fast betydelsen.
Sen förändras betydelser över tid. Enligt Fredrik Lindström betydde "arg" ursprungligen "homosexuell", och det är det ingen som bryr sig om idag. Men fortfarande är det majoriteten som bestämmer.
Jag konsulterade Hellquists etymologiska lexikon och en nutida isländsk ordbok, och det kan stämma. Fast säger man det till en b*g så blir han väl arg!
Urspårningen kan väl sägas vara ett resultat av ämnets ogripbarhet i sig. Men att gamle Benito skulle ha tolkningsföreträde låter rimligt, det var ju hans rörelse. Per Engdal är ju död och kan inte ge några synpunkter längre.
Nu är det ju så att varje politisk "ism" har vissa drag gemensamma med någon eller några andra ismer. Mina punkter ovan är inte en lista över kännetecken som klart avgränsar fascism från varje annan ism i alla avseenden. Någon sådan ism finns inte. Det är alltid en fråga om att att klarlägga de samlade karaktäristiska.
Att kräva en lista där en ism är helt ensam om varje element är som att kräva en beskrivning av tomater där varje karaktäristika uteslutande uppvisas av tomater, förbjudet alltså att beskriva dem som röda eftersom det finns andra grönsaker och frukter som också är röda.
Att förklara att fascism kan vara vad som helst, som finns inuti huvudena på folk är verkligen inte att förklara något. Det är att envisas med att vi alla befinner oss på den postmodernistiska obegriplighetens ocean och den vinner bara reaktionära element på att vi tror att vi befinner oss på.
Kerstin: Majoriteten bestämmer vad ord betyder. Och idag (ända sen 1940) används "fascist" av majoriteten ungefär som Orwell föreslog. Därför är ordet obrukbart för politiska analyser.
Och jag tvivlar på att vi har förlorat så mycket. Dagens politiska konstellationer ser annorlunda ut än 30-talets. Vi får hitta på nya ord.
Jan Wiklund:
Det är i och för sig riktigt att ord för varje människa betyder vad dessa anser att de betyder, och att ords innebörd förändras över tiden. Men samtidigt som man säger detta, och resignerar inför detta sakernas tillstånd, så säger man att alla lever i sin egen värld och att allting är i princip obegripligt. Jag envisas med att hävda att denna inställning bidrar till att skapa dimbildning kring samhällssystem.
Och det där ständiga påståendet att numer gäller gamla idéer inte längre, eller numer är tiderna så förändrade förvillar också och drar uppmärksamheten från vad som faktiskt sker,. Så nej tiderna är inte så annorlunda än förr. De är idag ungefär desamma som i början av 1900-talet, och det finns vissa som tjänar på den saken.
För övrigt förklarade jag inte vad man, du eller andra, menar med fascism idag, utan vad man menat med klassisk fascism tidigare, just för att det stämt med de åsikter vissa diktatorer/samhällsfilosofer har framfört.
PS: Förresten är det inte majoriteten som bestämmer vad ord ska innebära/betyda - det är propagandamakarna som gör det.
Tvärtom: Om majoriteten bestämmer vad ord ska betyda är det synnerligen samhälleligt.
Förvisso har vissa mer makt än andra, men låt oss säga att majoriteten bestämmer vad ett ord ska betyda på samma sätt som den bestämmer vem som ska ha majoritet i riksdagen.. Fast valmöjligheterna är större.
Och nu har majoriteten bestämt att fascist ska betyda brutal översittare, och vara ett skällsord i klass med skitstövel. Är det något att gråta åt? Eller bråka om? Är det inte så att dom vi ska akta oss för idag inte riktigt ser ut som på 30-talet utan mer som på, låt oss säga, 1890-talet? Frihandel som dogm och små kolonialslagsmål om överhöghet i periferierna?
Skicka en kommentar