måndag 1 december 2014

Exit piratpartiet?

Självklart skall en partiledning som inte visar respekt för sin styrelse och sitt fotfolk bort.

Detta är (hittills) en av de få glada kommentarerna när ordförande, vice ordförande samt partisekreteraren i piratpartiet ställer sina platser till förfogande vid nyår.  De flesta är ledsna och förstående till att trion lägger av. Men kanske dessa ledsna inte företräder tongivande delar av piratpartiet, de som gjort att högsta ledningen väljer att kliva av.

Ordförande Anna Troberg skriver:

Det finns en oroväckande brist på empati i delar av partiet som ett progressivt framtidsparti inte kan kosta på sig att ha om man har ambitionen att bli något mer än ett eko från en oupplyst och inskränkt dåtid, en politisk återvändsgränd. Det duger helt enkelt inte att tala om “allas” rättigheter, men att i realiteten bara kräva rättigheter för sig själv och de som råkar vara som en själv.
Jag vet inte om jag skall behöva komma dragande med reservationen att "jag tycker inte alltid som Anna Troberg" (det finns ingen människa som jag alltid tycker som, för övrigt). I stället vill jag berömma henne som en av de klarare tänkarna i den svenska politikens spektrum, en som inte bara glider fram i de enkla resonemangens smala korridor utan har mod att säga emot. 

Det är tvivelaktigt om partiet någonsin kommer att lyfta


Vice partiordföranden skriver bland annat:

Tyvärr är gemensamhet ett ord många i partiet inte har förstått. Istället bråkas det mer internt om vem som ska få ha rätt i en tråd på facebook. Det har av någon anledning blivit viktigare att få rätt, att få precis som man vill, än att försöka hitta en väg tillsammans. Någonstans slutade pirater acceptera att vi ser världen lite olika men vi kan i alla fall enas under samma tak. Det är viktigare att få precis som man vill i minsta lilla fråga.
Låter inte detta som om rätt många personer med större datorkapacitet än eget personligt gott omdöme ännu kan dominera debatten i partiet? Kanske kategorin 'gapiga unga grabbar' är den "styrelse och fotfolk i partiet" som helt enkelt inte förtjänar så mycket respekt? Men då kan man undra hur mycket som blir kvar av partiet om de tänkande, empatiska, inte så framfusiga hoppar av. Människor med låg empati och usel förmåga att samarbeta är knappast det bästa virket för att bygga ett parti. Det blir inte ens en klubb för inbördes beundran.

Partisekreterarens skriver så här:

Själva sättet vår diskussion förts på har varit djupt deprimerande. Fortfarande förutsätts i många trådar att den som inte håller med är okunnig, korkad eller illasinnad. Diskussionen blir ofta aggressiv. Förakt mot meningsmotståndare märks alldeles för ofta. Inte ens internt kan vi hålla en rimligt klimat, utan vi har sett både grova personangrepp och spridanden av rena lögner. Det ses mellan fingrarna med sexism och homofobi. Ett bottenlöst förakt bland många aktiva mot allt som låter som feminism skrämmer bort många kvinnor från partiet.
Tja, även här får man en bild av ursinnigt skrikande aggressiva småpojkar som förstör all meningsfull diskussion. För diskussion kräver ju minst två lyssnande parter, inte en eller två monologartister.

Sverige behöver folk som vågar tänka framåt, som ibland kan ställa en obekväm fråga eller komma fram med en ny tanke. Frågan är om piratpartiet någonsin kan utvecklas åt det hållet när Anna Troberg och hennes närmsta kliver av.

6 kommentarer:

martin sa...

Nu har jag själv rykt ihop med Anna, hon har en tendens att alltid lyfta debatten från frågan och in i metadebattens mörker. Jag känner igen tekniken från decennier av att "battla" med tokliberaler från Lysator(datorföreningen vid LiU) på internet sedan tidigt 90-tal. Det är också dessa nötter som utgör en stor del av piratpartiets följare, det är således inte bara småpojkar, även om jag måste säga att de som jag debatterade med tidigt 90-tal, fortfarande beter sig på samma sätt.

Prova själv att debattera med PPs svans. Sådana debatter blir väldigt långa, för de kan inte ge sig utan att ha den sista kommentaren och den brukar då vara på en hel skärmsida eller mera. De nöjer sig inte med att säga sitt, de är lite som troll och skapar ofelbart en antagonistisk och okonstruktiv debatt.

Egentligen är de flesta medlemmarna aggressiva individualister, som helst skulle ha sitt eget parti där deras vilja var allenarådande. De har inte förstått att ett parti, eller en rörelse alltid på något sätt innefattar underkastelse.

martin sa...

PP bröt emot CH Hermansson-doktrinen och därför går det som det går.

"Någon jävla ordning skall det vara i ett parti"

Hannu Komulainen sa...

Det kanske helt enkelt är så att partier för att fungera i längden måste byggas kring någon av de där gammalmodiga ideologierna, ex. liberalism och socialism?

Piratpartiet verkade mer vara en sorts enhetsfront kring i och för sig mycket viktiga frågor, kring vilka marknadsliberaler, anarkister och "nästan-kommunister" kunde enas.

Men det går knappast att komma överens om mer i så fall än just t.ex. fritt internet, utan att komma in på grundläggande frågor om hur samhället i stort bör se ut.

Dags att starta "Nya kommunisterna"?

Jan Wiklund sa...

Nej, inte en vänstersekt till!

PP skulle kanske ha kunnat göra en massa nytta som just en intresseorganisation kring en begränsad fråga - eller kanske snarare ett begränsat fält där en massa frågor finns att lösa. Då skulle man också ha kunnat testa diverse andra strategier än prat på internet.

Praktiken enar, teorin splittrar, som man sa på 70-talet.

martin sa...

Vet inte om jag håller med. En dogm är bra för det gör det lättare att be kverulanterna att hålla käften. Det märks tydligt på kommentarerna till avhoppen runt om att det är folk som inte klarar leva med liberala värderingars logiska konsekvenser. Ett parti är något som måste formas till en spets, det är ett vapen som kannibaliserar en rörelse för att ta striden på ett annat plan.

Det fanns knappt någon piratrörelse när piratpartiet försökte casha in på den. Däri ligger nog felet, partiet stal initiativet från rörelsen och rörelsen började dö.

Jan Wiklund sa...

Martin: det är ungefär vad jag sa, men jag kanske var otydlig.