Exit piratpartiet?

Självklart skall en partiledning som inte visar respekt för sin styrelse och sitt fotfolk bort.

Detta är (hittills) en av de få glada kommentarerna när ordförande, vice ordförande samt partisekreteraren i piratpartiet ställer sina platser till förfogande vid nyår.  De flesta är ledsna och förstående till att trion lägger av. Men kanske dessa ledsna inte företräder tongivande delar av piratpartiet, de som gjort att högsta ledningen väljer att kliva av.

Ordförande Anna Troberg skriver:

Det finns en oroväckande brist på empati i delar av partiet som ett progressivt framtidsparti inte kan kosta på sig att ha om man har ambitionen att bli något mer än ett eko från en oupplyst och inskränkt dåtid, en politisk återvändsgränd. Det duger helt enkelt inte att tala om “allas” rättigheter, men att i realiteten bara kräva rättigheter för sig själv och de som råkar vara som en själv.

Jag vet inte om jag skall behöva komma dragande med reservationen att "jag tycker inte alltid som Anna Troberg" (det finns ingen människa som jag alltid tycker som, för övrigt). I stället vill jag berömma henne som en av de klarare tänkarna i den svenska politikens spektrum, en som inte bara glider fram i de enkla resonemangens smala korridor utan har mod att säga emot. 

Det är tvivelaktigt om partiet någonsin kommer att lyfta

Vice partiordföranden skriver bland annat:

Tyvärr är gemensamhet ett ord många i partiet inte har förstått. Istället bråkas det mer internt om vem som ska få ha rätt i en tråd på facebook. Det har av någon anledning blivit viktigare att få rätt, att få precis som man vill, än att försöka hitta en väg tillsammans. Någonstans slutade pirater acceptera att vi ser världen lite olika men vi kan i alla fall enas under samma tak. Det är viktigare att få precis som man vill i minsta lilla fråga.

Låter inte detta som om rätt många personer med större datorkapacitet än eget personligt gott omdöme ännu kan dominera debatten i partiet? Kanske kategorin 'gapiga unga grabbar' är den "styrelse och fotfolk i partiet" som helt enkelt inte förtjänar så mycket respekt? Men då kan man undra hur mycket som blir kvar av partiet om de tänkande, empatiska, inte så framfusiga hoppar av. Människor med låg empati och usel förmåga att samarbeta är knappast det bästa virket för att bygga ett parti. Det blir inte ens en klubb för inbördes beundran.

Partisekreterarens skriver så här:

Själva sättet vår diskussion förts på har varit djupt deprimerande. Fortfarande förutsätts i många trådar att den som inte håller med är okunnig, korkad eller illasinnad. Diskussionen blir ofta aggressiv. Förakt mot meningsmotståndare märks alldeles för ofta. Inte ens internt kan vi hålla en rimligt klimat, utan vi har sett både grova personangrepp och spridanden av rena lögner. Det ses mellan fingrarna med sexism och homofobi. Ett bottenlöst förakt bland många aktiva mot allt som låter som feminism skrämmer bort många kvinnor från partiet.

Tja, även här får man en bild av ursinnigt skrikande aggressiva småpojkar som förstör all meningsfull diskussion. För diskussion kräver ju minst två lyssnande parter, inte en eller två monologartister.

Sverige behöver folk som vågar tänka framåt, som ibland kan ställa en obekväm fråga eller komma fram med en ny tanke. Frågan är om piratpartiet någonsin kan utvecklas åt det hållet när Anna Troberg och hennes närmsta kliver av.

Pirater för medborgarlön

För över två år sedan översatte jag några avsnitt från tyska Piratpartiets ekonomiska program, bland annat detta ...:

Villkorslös grundinkomst och lägstalön

Vi pirater går in för införande av en villkorslös grundinkomst som uppfyller vårt partiprograms mål om "rätten till säker existens och socialt liv". Denna skall:

möjliggöra säkrat uppehälle och social delaktighet, utgöra ett individuellt rättsanspråk och garanteras utan behovsprövning eller tvång till arbete eller andra motprestationer. Vi vet att en villkorslös grundinkomst kommer att avsevärt ändra välfärdsstatens tankemönster. Istället för med klassisk partipolitik måste dess införande ske genom ett brett medborgardeltagande.

Vi märker många hängivna människor som i åratal inom och utom partierna har arbetar för en villkorslös grundinkomst. Vi vill föra detta engagemang till den politiska arenan i Förbundsdagen och med möjligheterna där stödja en bred framför allt väl underbyggd debatt i samhället. Därför vill vi inrätta en undersökningskommission i den tyska Förbundsdagen, vars mål skall vara konkret utveckling och utvärdering av nya liksom befintliga grundinkomst-modeller. För varje koncept skall de förutsebara konsekvenserna liksom för- och nackdelar visas och göras kända för allmänheten. Samtidigt kommer vi i Förbundsdagen att arbeta för att rättsliga grunder för folkomröstningar på förbundsnivå införs innan slutet av mandatperioden.

De skall göra det möjligt för medborgarna att direkt föra undersökningskommissionen framlagda liksom andra grundinkomstmodeller som lagförslag till omröstning. För att då kunna välja mellan ett flertal koncept samtidigt bör folkomröstningar med preferensvalförfarande kunna genomföras.

Fram till införandet av en villkorslös grundinkomst är piratpartiet för en rikstäckande lagstadgad minimilön.

... och jag undrar hur länge det skulle dröja innan det svenska partiet eventuellt tog upp de här tankebanorna. Nu har vi svaret.

Bild kapad från Anna Trobergs Twitterflöde

Bara ytterligare ett mindre tyskt pirat-citat innan jag går vidare till Anna Trobergs besked i ämnet:

Vi pirater är övertygade om att det överväldigande flertalet människor kommer att använda en säker existens som grund för utveckling av sina ekonomiska och sociala möjligheter. Trygg tillvaro skapar fritt utrymme för självbestämd bildning och forskning samt ekonomisk förnyelse. Det underlättar och möjliggör att ta oavlönade förtroendeuppdrag, att ta hand om anhöriga, att vårda barn, oberoende journalistik, politisk verksamhet eller skapandet av konst och fri programvara. Detta gynnar hela samhället.

Piratpartiet har därför inriktat sig på lösningar som individuellt och villkorslöst garanterar en trygg tillvaro och social delaktighet, och därigenom vidmakthåller och möjliggör ekonomisk frihet. Vi vill förhindra fattigdom, inte rikedom.

Nu över till vad Anna Troberg skriver:

Den snabba tekniska utvecklingen har lett till en aldrig tidigare skådad materiell välfärd. Det är bra, men vi har fortfarande inte hämtat ut den tekniska utvecklingens högsta vinst, välfärden bortom arbetslinjen.

Dagens ökade automatisering leder nämligen inte bara till billigare produkter och tjänster. Den leder också till allt färre traditionella arbetstillfällen – och det är bra. Det tvingar oss nämligen att överge en förlegad syn på arbete, samhällsnytta och människovärde.

Redan i dag saknas det traditionella arbeten åt alla. Ungdomar och nya svenskar drabbas hårdast. De som har tur får en projektanställning eller hälls in i en av alla tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder. De som har otur får aldrig in en fot på arbetsmarknaden. Det leder till utslagning, stigmatisering och psykisk ohälsa. Det är oacceptabelt. Samhället måste omdefiniera vad arbete är och sluta mäta samhällsnytta och människovärde i antalet betalda arbetstimmar eller sålda produkter. ...

Människor som i dag anses vara en ekonomisk belastning tillför i realiteten oändliga värden till samhället. Några bidrar till Wikipedia, ett verktyg som används gratis av alla svenska skolor. Andra skapar musik, konst och böcker. Några ger äldre den sociala kontakt som samhället inte längre tycker sig ha råd med, andra vårdar anhöriga utan någon ersättning alls. Det är dags att uppmärksamma och uppskatta dessa insatser i samhället.

Och av det dras politiska slutsatser:

• arbetslösa och bidragstagare ska ges större möjlighet att arbeta ideellt istället för att delta i arbetsmarknadsåtgärder utan att för den skull riskera att förlora sina bidrag.
• alla arbetsmarknads- och socialförsäkringar snarast möjligt samlas under ett tak. Ett samlat, mer tydligt och rättssäkert system är ett mindre stigmatiserande och mer medmänskligt system där människor inte faller mellan olika stolar eller skickas runt i ett försök att göra kostnaden till någon annan myndighets problem.
• ett system för medborgarlön sjösätts inom en tioårsperiod. En garanterad grundförsörjning skapar nya möjligheter att förkovra sig och bidra till samhället på alla de kreativa sätt som dagens arbetsmarknadsmodell både hämmar och ofta aktivt motarbetar.

Vad skall man göra/tycka i det här läget? - Jag vet att flera av mina läsare reser ragg vid åhörande av ordet 'medborgarlön'. Det är borgerligt och farligt, spelar kapitalisterna i händerna enligt deras redan tidigare meddelade synpunkter. Jag tycker fortfarande att det tänkandet är för snävt. Om man i stället ser förslag av den här typen som upplösande element i ett alltmer förstelnat kapitalistiskt samhälle, hur låter det då?

Samhället består av form och innehåll. (Det är ett alternativt sätt att se samhället jämfört med begreppen bas-överbyggnad - båda sätten att tänka finns hos Marx.) Den kapitalistiska formen bestäms av att samhället har ett kapitalistiskt innehåll. Men innehållet befinner sig i upplösning. Det fungerar bra för en del parasitära element i samhället, ungefär gräddan av 'en-procenten' och dess närmsta medhjälpare. För övriga blir systemfelen allt mer märkbara. De kräver ändringar i innehållet. När innehållet ändrats tillräckligt mycket kommer det att slå igenom på formen. Och detta utan att det upplevs som speciellt 'konstigt' av flertalet människor, eftersom ändringarna kommer att verka logiska med tanke på det tillstånd samhället befinner sig i.

I stället för att bara veva på om hur dåligt det är med medborgarlön, garantiinkomst eller vad det nu kallas borde det vara bättre att 'ta debatten', visa på dåliga sidor av förslagen och be förslagsställarna att berätta om/vad de tänker sig göra med dåligheterna.

Piratflottan kommer!

Piratflottans flaggskepp (?) dånar fram genom Liljeholmsviken på lördagseftermiddagen

Sned debatt

Läste en debatt mellan Anna Troberg (piratpartiet) och diverse andra personer angående kvällstidningen Excessens uthängning av människor med otrevliga anonyma åsikter på nätet. Bland de 'diverse andra' ingick en del som verkade närma sig idiotstadiet, som verkar ha svårt att fatta skillnaden mellan att spy ur sig dumheter respektive att spy ur sig saker som faktiskt är olagligt. Jo, olaga hot är faktiskt olaga, liksom missfirmelse och andra paragrafer som kan vara inblandade i nät-dyngskvättarnas verksamhet. Men om man bara är dum utan att hota eller förtala är det ju faktiskt inte olagligt ... utan bara dumt.

Varför idiotstadiet? - Därför att en del personer som tydligen är väldigt upprörda har svårt att fatta vissa saker, låt mig upprepa vad jag skrev ovan och lägga till litegrann:

En otrevlig åsikt är inte olaglig för att den är otrevlig. Den blir olaglig när den innehåller faktiska olagligheter, som hot eller förtal, hets mot folkgrupp och liknande.

Om du lyckas få diverse hel- och halvnazistiska åsikter förbjudna idag så får du kallt räkna med att vänsteråsikter förbjuds i morgon. Skall det vara så dj-a svårt att fatta?

Det är skillnad mellan att helt privata personer öser ur sig otrevligheter anonymt och att personer som är politiskt valda, och i det offentliga säger något annat än vad man säger anonymt, avslöjas som näthatare. Anna T säger att det var fel att hänga ut den första gruppen men inte den andra. Det är en rimlig ståndpunkt.

Och så var det ju det att flera av de personer som försökte debattera med Anna T helt enkelt verkar ha svårt att läsa vad hon skriver och dra några slutsatser av det.  Muppar.

För övrigt hade Aftonlövet intervjuer med föräldrar till ett par av nassarna som utmärkte sig i Kärrtorp. Inte klokt vilka fina och snälla barn, och inte kunde man ana ...

Medborgarplatsen 4 september: synpunkter på herr Obama och vad han står för

Rätt mycket bilder blev det från Medborgarplatsen i eftermiddag. Här kommer femton stycken. Resten kommer kanske i morgon, om jag känner för det.

Blandad uppställning var det, diverse vänstergrupper, solidaritetsgrupper, piratpartiet

Några motdemonstranter med skumt utseendet. Här är det en typ som skändar den svenska flaggan genom att vifta med den tillsammans med syriska quislingflaggan.

"Nej till krig mot Syrien" säger plakaten. Undrar om någon säger ja till en snaps?

Flygblad som är en 'kunskapsdrönare' med information om drönarkriget. Kan också laddas ned från http://www.knutstahle.com/kunskapsdronare.pdf

Dror Feiler höll med kaserngårdsvolym på rösten ordning på åtminstone delar av mötet

Först när jag kom hem och tittade närmare på bilderna upptäckte jag att det här fotot i ett suddigt hörn verkar innehålla såväl gamle ordföranden Falkvinge som nya ordföranden Troberg från ... ja, läs själv på plakaten!

Där syns Indiensolidaritets pilbågsflagga i mängden.

Pirater och fördelningspolitik

Jag publicerade en försöksöversättning av några ekonomiska idéer från det tyska piratpartiet i förra veckan. Här, här och här. Anledningen var bland annat de radikala tankarna om medborgarlön. Min kunskap om vad de svenska piraterna säger i detta ämne är begränsad, men jag har börjat titta närmre på deras hemsida.

Angående sin politik, och efter uppräkning av frågor av intresse för partiet, skriver man så här:

Vi tar inte ställning i några andra frågor, särskilt inte fördelningspolitiska frågor.

Därmed tror man sig komma undan höger-vänsterproblematiken. Det gjorde miljöpartiet också, och se hur det gått för dem!

Jag har dock en stark känsla av att piraterna, även i den diskreta svenska varianten, signalerar uppfattningar i en viktig fördelningspolitisk fråga. Låt oss ta den gamla beteckningen 'politisk ekonomi', och fråga sedan hur piraternas uppfattning om upphovsrätt, fildelning och patent påverkar fördelningen av samhällets resurser. Den generella synen på patent, kompletterat med några praktiska exempel, finns här och visar att frågan har såväl ekonomiska som moraliska aspekter. Angående patent hävdar man att de inte behövs:

Dagens patentsystem stjälper mer än det hjälper. Det har blivit storföretagens sätt att stoppa hot mot deras ekonomiska dominans. Många miljösatsningar blir inte av och sjuka människor får inte tillgång till medicin, särskilt i tredje världen. Vi vill gradvis avskaffa patentsystemet så att företag och uppfinnare fortfarande kan tjäna pengar, men utan att hämma utvecklingen.

Man kan lätt stoppa in piraternas resonemang i ett schema av marxistisk typ, där det antas att produktivkrafternas utveckling hejdas när samhällssystemet blir gammalt och fungerar allt sämre. Det är kampen mellan arbete och kapital, där kapitalet sedan några årtionden har varit på en allt brutalare offensiv, vilket orsakat den ena punkterade bubblan efter den andra. När kapitalet drar till sig alltmer av samhällets resurser kommer det att slå igenom direkt och indirekt på den del av samhället (huvuddelen) som inte är kapitalägare. Det är det spekulativa kapitalet som råder. Den produktiva verksamheten trängs tillbaka till förmån för spekulation och överdriven konsumtion.

När piraterna pekar på motsättningen mellan maktlösa småföretag och enskilda uppfinnare å ena sidan, och råstarka företag å den andra, leds mina tankar till diskussionerna om motsättningen mellan monopolkapitalet och folket, en diskussion som var vanlig för fyrtio år sedan och borde tas upp igen tror jag. I moderniserad version skulle det vara ungefär enprocenten mot resterande nittionio procent.

Jag föredrar en modell skapad av Karl Marx för att tolka den process som pirater och icke-pirater är indragen i.  (För kärnan i den modellen, se 'supercitatet'.) I grunden finns människorna som med kunskap och verktyg bearbetar naturen för att skapa sina liv. Den teknologiska nivån styr hur det sker, och medan man skapar sitt liv så skapar man också de institutioner och tankar som skall få samhället att fungera. På tankenivån träter man också om huruvida, och i så fall hur, samhällets institutioner skall förändras för att bli bättre. Tanken om medborgarlön är ett sådant uppslag, framsprunget ur de konkreta samhällsförhållandena.

Jag skulle vilja säga att det är inte etiketten på tanken som är det viktiga, utan tankens sakinnehåll. De tyska piraterna skriver att deras förslag om medborgarlön innebär ett helt nytt tankemönster ('paradigm') för samhället. Framåtblickande tankar finns idag i varierande grad hos pirater, en del miljöpartister och kommunister/socialister av olika sorter. Tillsammans bildar de en stor ström i samhället, de besvarar olika frågor (eller ger mer eller mindre lika/olika svar på samma frågor) om hur mänsklighetens stora frågor idag skall lösas. När de frågorna och svaren uttalas allt tydligare från alltfler håll av olika politiska riktningar kan de övergå från att vara kuriosa till att dominera i samhällsdebatten. Och då ligger det gamla ruttnande samhället risigt till, omvälvningen står för dörren. När situationen börjar verka extrem - och det kan den bli om exempelvis EU-projektet havererar om några år på grund av ekonomisk självsvält - kan även rätt försynta frågor och förslag till förändringar få en revolutionär betydelse. Detta gäller även fördelningspolitik, patent, penningpolitik, pensioner etc., saker som normalt verkar urtrista.

Om tyska piratpartiets roll i brittiska Guardian

Jag bladade bakåt i bloggen och fiskade upp den här bilden av det svenska pirat-mötet på Medborgarplatsen 31 maj 2008 och publicerad tillsammans med några kommentarer. Någon kontaktade mig senare, eventuellt användes bilden i en pirat-broschyr eller liknande.

Nåväl, medan du väntar på mitt eventuella utlåtande om tyska piraternas ekonomiska förslag som finns i de tre inlägg som ligger före det här, föreslår jag en artikel i brittiska Guardian som kan ge mer idéer om det tyska partiet. Ett parti som får bra stöd i väljarkåren efter en kort tid, trots att man inte tagit ställning vare sig i Afghanistan- eller Europafrågorna. Partiet fyller ett gap, hävdar författaren, i och med att det tar tag i frihetsfrågorna på ett annat sätt än de etablerade partierna. Man lyfts fram av ny teknik och det finns växande grupper av människor som i sitt arbets- och privatliv känner att de inte ryms inom den traditionella partistrukturen och dess ideer. Det kan vara så, jag är inte så insatt i tyska frågor. Frågan är vilka andra partier och politiska strömningar det är som på ett bättre sätt än de nu etablerade partierna så att säga kan avläsa tidsandan och göra politik av det.

Tysk piratekonomi - del tre

Här är sista delen av mitt lilla översättningsförsök, del ett här och tvåan här. Jag var inne för en stund sedan och tittade på svenska piratpartiets huvudsida men kunde inte se något i stil med tyskarnas radikalism. Läste jag slarvigt, eller är man mer snävt inriktad på nätövervakning, fildelning och liknande klassiska piratfrågor i det svenska partiet, och vad berör det i så fall på? Inflytande från nyliberaler utan större egna erfarenheter från ekonomisk grundverksamhet exempelvis inom industri? - Hur som helst, de här tyska inläggen får sjunka in ett par dagar, synpunkter välkomnas, och så kommer jag förhoppningsvis tillbaka med ett övergripande resonemang.

Sista avsnittet om 'Leiharbeit' angriper den alltmer vildvuxna branschen av bemanningsföretag, där fast anställda och inhyrda 'konsulter' hetsas mot varandra.

Begränsning av bemanningsarbete 

Tillfälliga arbeten är ett användbart och nödvändigt ekonomiskt verktyg för att hantera arbetstoppar. Under senare år har det dock visat sig att detta instrument missbrukas av fler och fler företag för att kringgå anställningsskydd och kollektivavtal och minimilöner. I enskilda företag utgör tillfälligt inhyrda nu även internt ett slags konkurrens och press på de fast anställda. Vanligen är arbetsgivarens kostnader för tillfälligt inhyrda lägre än för de fast anställda, då bemanningsföretagen erbjuder arbete till lägsta löner. Detta leder så småningom till en låglönespiral. 

Bemanningsarbete bör av denna anledning - som tidigare varit fallet- vara begränsat. Vi kommer att fastställa en övre gräns på sex månader för tillfälliga anställningar.  Piratpartiet kommer att justera lagen om tillfälliga anställningar (AUG) i enlighet därmed.

Enligt den franska modellen bör tillfällighetsarbetare inte utgöra en tillgänglig billig massa som kan ställa de ordinarie arbetarna under tryck, utan de skall kompenseras för sin avkrävda flexibilitet med höjd lön.

Dessutom kommer vi att införa en högsta andel av bemanningsarbetare till tio procent per företag i förhållande till de fast anställda.

Tysk piratekonomi - del två

Detta är den omedelbara fortsättningen på föregående inlägg. Om tid finnes, läs också det här inlägget av Birger Schlaug om bankernas roll som penningskapare.

De här blommorna har inget med bloggposten i övrigt att göra (tror jag). Men man kanske kunde tänka sig att fler människor skulle odla vackra blommor om de hade en garanterad inkomst?

Villkorslös grundinkomst och lägstalön

Vi pirater går in för införande av en villkorslös grundinkomst som uppfyller vårt partiprograms mål om "rätten till säker existens och socialt liv". Denna skall:

möjliggöra säkrat uppehälle och social delaktighet, utgöra ett individuellt rättsanspråk och garanteras utan behovsprövning eller tvång till arbete eller andra motprestationer. Vi vet att en villkorslös grundinkomst kommer att avsevärt ändra välfärdsstatens tankemönster. Istället för med klassisk partipolitik måste dess införande ske genom ett brett medborgardeltagande.

Vi märker många hängivna människor som i åratal inom och utom partierna har arbetar för en villkorslös grundinkomst. Vi vill föra detta engagemang till den politiska arenan i Förbundsdagen och med möjligheterna där stödja en bred framför allt väl underbyggd debatt i samhället. Därför vill vi inrätta en undersökningskommission i den tyska Förbundsdagen, vars mål skall vara konkret utveckling och utvärdering av nya liksom befintliga grundinkomst-modeller. För varje koncept skall de förutsebara konsekvenserna liksom för- och nackdelar visas och göras kända för allmänheten. Samtidigt kommer vi i Förbundsdagen att arbeta för att rättsliga grunder för folkomröstningar på förbundsnivå införs innan slutet av mandatperioden.

De skall göra det möjligt för medborgarna att direkt föra undersökningskommissionen framlagda liksom andra grundinkomstmodeller som lagförslag till omröstning. För att då kunna välja mellan ett flertal koncept samtidigt bör folkomröstningar med preferensvalförfarande kunna genomföras.

Fram till införandet av en villkorslös grundinkomst är piratpartiet för en rikstäckande lagstadgad minimilön.

Om ork finnes kommer sista delen i morgon.

Tysk piratekonomi - del ett

Igår lovade jag lättsinnigt att försöka presentera några synpunkter om ekonomi som finns på tyska piratpartiets hemsida. Här kommer del ett som finns under huvudrubriken Arbetsmarknadsfrågor och sociala frågor och med underrubriken Rätt till säker tillvaro och social delaktighet

Alla har rätt till trygg tillvaro och delaktighet i samhället.

Att respektera och skydda människans värdighet är grundlagens viktigaste bud. Människan kan bara leva i värdighet om det sörjs för dess grundläggande behov och möjlighet till social delaktighet. I vår penningekonomi är en inkomst nödvändig för det.

Om inkomst endast kan fås genom arbete måste full sysselsättning råda för säkerställande av alla människors värdighet. Under dessa förutsättningar har full sysselsättning varit ett viktigt mål för den ekonomiska politiken. Man kan försöka att uppnå detta på två sätt: genom ekonomiska stödåtgärder i syfte att skapa arbetsplatser, eller genom statligt finansierade arbetsplatser med säkert uppehälle som det primära målet. Båda är omvägar, och kräver omfattande offentliga medel.

När emellertid offentliga medel används måste detta ske så ändamålsenligt som möjligt.  Eftersom målet är en inkomst som säkrar uppehället för alla bör denna inkomst garanteras var och en direkt. Endast därigenom är varje människas värdighet utan undantag säkrad. Liksom idag redan bl.a. offentlig säkerhet, kommunikationer och stora delar av utbildningssystemet ställs till förfogande utan direkta mottjänster, bör också säkert uppehälle vara en del av infrastrukturen.

Vi pirater är övertygade om att det överväldigande flertalet människor kommer att använda en säker existens som grund för utveckling av sina ekonomiska och sociala möjligheter. Trygg tillvaro skapar fritt utrymme för självbestämd bildning och forskning samt ekonomisk förnyelse. Det underlättar och möjliggör att ta oavlönade förtroendeuppdrag, att ta hand om anhöriga, att vårda barn, oberoende journalistik, politisk verksamhet eller skapandet av konst och fri programvara. Detta gynnar hela samhället.

Piratpartiet har därför inriktat sig på lösningar som individuellt och villkorslöst garanterar en trygg tillvaro och social delaktighet, och därigenom vidmakthåller och möjliggör ekonomisk frihet. Vi vill förhindra fattigdom, inte rikedom.

Formuleringen om en säker inkomst som en del av samhällets infrastruktur har jag inte sett förut, det är en intressant aspekt. Annars tror jag att det här är synpunkter som svenska miljöpartister av Schlaug-generationen inte kan ha så svårt att ta till sig (medan däremot de nyare förmågorna nog skyr tankar av det här slaget). Det uppstår givetvis mängder av frågor när man läser det här (samt frågan om mitt försök till översättning är lyckat i alla delar - skriv och klaga om något verkar tokigt!). Ytterligare ett par delar om pirat-ekonomin kommer om några dagar, har jag tänkt mig.

Kanske bäst att börja i slutet - penningskapande och inflation

Det där med att "börja i slutet" - det är mina tankar om en tjatig tvåstegsdebatt som det vore skönt att bli av med. För att ändå börja från början: Vi har ekonomisk kris med arbetslöshet och oanvända resurser, vilket är ett problem. Men vi har också i Sverige en enorm fördel genom en egen konvertibel valuta som inte är bunden till något (läs: guld). Därmed kan staten praktiskt taget gratis skapa pengar för att betala oanvända resurser som kan anses vara bra att få i rörelse. Det är därför som det faktiskt låter räddhågset desperat när någon skriker "hur ska vi betala det då, har du en sedelpress i källarn va!" när det kommer fram förslag till att göra något praktiskt. Man kan ta det argumentet och med en elegant retur skicka det tillbaka till skrikhalsen. Det finns något som motsvarar sedelpressen men är betydligt modernare ...(genom att fixa konton i en dator, helt enkelt) .

Numera tränger insikten igenom på fler håll att staten verkligen kan fixa nödvändiga medel för att köpa loss stillastående resurser. Inte genom att trycka sedlar, utan genom att skapa konton i en dator. Men då kommer genast det som jag kallar 'slutet', nämligen motargumentet inflation! Det skulle bli jätteinflation om man gör så, och så åberopas Tyskland i början på tjugotalet och Zimbabwe under senare år. Av någon anledning ropar man inte om Görtz' nödmynt och Johan III:s myntförsämring (jag nämnde dessa senast här) som avskräckande exempel. Skälet till detta kan vara att inflationsargumentet då börjar framstå som löjligt - i alla nämnda fall är bakgrunden en kombination krig, svåra politiska kriser och samhällen med svåra problem som missväxt och epidemier. Inte läget för Sverige idag, men att dra rimliga historiska paralleller är knappast nyliberalernas starka sida.

En del drar väl inflationsargumentet i god tro. Andra är jag mer misstänksam emot: det finns ett klart intresse av att hålla arbetslösheten uppe och se till att det offentliga ständigt är i långivares strupgrepp. Om staten själv fixar fram pengar kan ju finansiärerna stå där med sina pengar! Det här är i praktiken en maktfråga, och finanshajarna vill inte förlora sin makt!

Jag vill fundera mer över stadiet där staten ordnar pengar för att få bort arbetslösheten och se till att resurser i samhället inte ligger för fäfot. Här är några punkter:

• Arbetslösa människor kostar redan, i form av A-kassa eller socialbidrag. Det som bland annat händer är att dessa tillskott blir lön. (Se också längre ned i det här inlägget där jag skriver lite om de tyska piratpartiets ekonomiska förslag.) Den inflationsdrivande effekten av en sådan omställning torde vara liten. Å andra sidan ökar den sociala tryggheten, vilket är ett värde i sig.

• En del av de här utbetalningarna kommer att gå tillbaka till staten i form av olika typer av skatter och avgifter. Gissningsvis är det lättare att vid behov eliminera pengar som finns lätt tillgängliga i form av datakonton, än pengar som cirkulerar i form av mynt, sedlar och andra värdepapper.

• När oanvända människor och oanvänt kapital börjar arbeta expanderar ekonomin, och det kan krympa riskerna för efterfrågeinflation.

• Minskar bankernas rätt att skapa pengar minskar också en svårkontrollerbar källa till inflation, i och med att bankerna förmodligen ser mer till sin egen vinst än till samhällsintressena i stort. 

Men nu vill jag vidga perspektivet till andra områden som är intressanta när man diskuterar inflation. Den sortens penningpolitik som jag diskuterar förutsätter inte att man låter allt flyta och slänger ut pengar hur som helst. Man kan göra andra saker på andra håll, just i akt och mening att hålla efter inflationstendenser:

• Rent generellt: ju bättre ekonomin går, desto mindre behöver staten göra för att köpa loss stillastående resurser. Minskar arbetslösheten minskar också behovet av att fylla på de där penningkontona.

• Pengar som flyter in via skatter och avgifter etc. till staten behöver inte betalas ut igen, utan kan oskadliggöras mycket enkelt (staten raderar och ändrar i sin dator).

• Bankernas rätt att skapa pengar (genom långivning i stor skala utan egen täckning) bör skäras ned radikalt. Lån kan i sig vara inflationsdrivande genom att driva upp priser. Vidare: Går lånen till privat konsumtion är de förmodligen mer inflationsdrivande än om de går till produktiva investeringar. Med andra ord: staten skall ta tillbaka rätten att skapa pengar. Därmed ökar möjligheterna till demokratisk kontroll av vart de går. 

• Jag skulle tro att de stora svårigheterna och samtidigt de stora möjligheterna  ligger i saneringen av diverse lånebubblor. Man kan förstatliga bolånen, man kan genomföra ett jätteprogram för att bygga nya hyreslägenheter till priser som konkurrerar ut bostadsrätterna, och därmed dränera hela den sektorn. Ur en synpunkt blir det en frihetsrörelse: mängder av människor kan göras skuldfria, slipper vara bankernas låneslavar. Å andra sidan gäller det att se till att dessa befriade människors nya ekonomiska utrymme inte exploderar i ny konsumtion. Detta är inte bara en inflationsfråga utan handlar också om resurser - vi lever i en ändlig värld. Hur löser man det? Och hur hanterar man mängder av småspekulanter som plötsligt kommer till insikt om att de aldrig kommer att kunna dra ut några miljoner ur sin bostadsrätt?

(Not: här är ett intressant inlägg från Lars P:son Syll om bankernas egna insatser vid lån.)

Och då kan vi gå över till praktiskt politik. Jag blev nyfiken på tyska piratpartiet som har haft stora valframgångar på senaste tiden, och gick in på deras hemsida. Där hittade jag en intressant sak i deras lista över politiska idéer, något som varit uppe i Sverige men som jagats bort ur debatten: medborgarlön. Bedingungsloses Grundeinkommen und Mindestlohn.  Det låter häftigt på tyska: Villkorslös grundinkomst och lägstalön. Det finns på en sida om Arbeit und Soziales.

Jag undrar om inte åsikter av den typen gjort att de tyska piraterna kunnat verka som en frisk fläkt i det tyska partilivet (kan ha fel, jag vet inte mycket om Tyskland men brukar i alla fall flagga för landets existens på den här bloggen!). När jag skriver det här börjar jag undra om jag inte kan göra en liten insats genom att försöka översätta de tyska piraternas ekonomiskt-sociala synpunkter till svenska. Ja, det får bli till ett kommande inlägg, det här har blivit lite väl långt redan! - Hur som helst: jag ser klara kopplingar mellan att staten tar tillbaka penningskapandet och att arbetslöshet kan bekämpas just genom Bedingungsloses Grundeinkommen und Mindestlohn. Det kan vara något även för revolutionärt sinnade människor i Sverige att fundera över, för här finns det politisk dynamit så det räcker och blir över!

Val i Berlin

Jodå, Tyskland finns kvar, och idag är det val i Berlin. Här är preliminära siffror, men de visar i alla fall på en rejäl skräll: Piratpartiet har med dunder & brak tagit sig in i delstatsparlamentet. Den motgång som somliga väntade för förbundskansler Merkels CDU kom av sig, man vinner i stället ett par mandat medan socialdemokraterna SPD och vänstern die Linke backar. De gröna har också gjort ett bra val. Det gamla liberala fridemokratiska partiet FDP har däremot misslyckats ännu en gång i ett delstatsval. Är det månne på väg ut?

Läckor, kapitalism, demokrati, brist på ryggrad etc

En dags bloggpaus har jag haft, skönt med lite "semester". Världshistorien tar dock inte semester utan traskar på, exempelvis med nya läckor. En del gott folk har kläckt hastigt och hafsigt hopkomna teorier om vad WikiLeaks har att komma med och vad läckorna kan få för betydelse. Det är allt från "världshistoria" till "ingenting nytt", konspirationer av USA eller Israel, eller läckor som just kommer att sänka USA och Israel.

Själv är jag försiktigare med omdöme, men man kan konstatera att släppta dokument får efterräkningar runt om i världen trots att bara småportioner ännu släppts. Och som jag tidigare påpekat gäller det att alltid ha ett källkritiskt tänkande redo när man läser om läckorna. Att en president i Panama försökte få hjälp från USA för att avlyssna politiska motståndare (vilket han förnekar) kanske inte berör oss så mycket. Dokument som bekräftar vad vi egentligen redan tror oss veta - nämligen att de före detta befrielsekämparna i Palestinska Befrielseorganisationen PLO är Israels korrupta knähundar, förrädare och rena skurkar - kan vara av större internationell betydelse. Det är ju en permanent världskris som pågår därnere, och skall den lösas måste nog den här typen av quislingar avslöjas och berövas allt inflytande. När trollen kommer ut i solljuset spricker de, enligt gammal folktro.

Men idag såg jag i andra bloggar att något hänt på hemmaplan, något som faktiskt ställer den så kallade kampen mot terrorismen i ett annat ljus. Så jag gick in på Pirat-Falkvinges blogg och kollade. Här är några sammanfattande meningar från hans långa genomgång:

Piratpartiet hade rätt i precis allt. Jakten på vanliga Svensson som delar musik och film med varandra har legat bakom den största nedmonteringen av medborgarrätter i modern tid, och amerikanska intressen har legat bakom allting.

...

Sedan 1980-talet har USA aggressivt hotat med handelssanktioner mot länder som inte ger amerikanska företag tillräckligt stora konkurrensfördelar ... . Rent praktiskt fungerar det så att branschorganisationerna i USA går till det amerikanska näringsdepartementet, som i sin tur går till det amerikanska utrikesdepartementet, som går till ambassaderna, som i sin tur pratar med regeringar, bland annat den svenska, och kräver lagändringar för att gynna de amerikanska företagen.

Med andra ord, det handlar inte om några hemska terrorister som skall bekämpas, utan (vilket vi egentligen redan visste även i det här fallet) att det handlar om USA:s ekonomiska intressen, som dessutom är intressen i branscher som är i stark omdaning på grund av ny teknik men som vägrar att erkänna detta. Desperationen slår över i brutalitet, och helst ger man sig på andra stater som verkar ha svårt att försvara sig. Vi kan strunta i terrorister, här handlar det om affärer!

Vi som är lite äldre kan nog minnas utsagor om att kapitalism och demokrati hör ihop. Det fanns anledning att vara skeptisk redan för årtionden sedan när den tesen kläcktes, men med facit i handen ser vi att en desperat kapitalism med statsmakt till sitt förfogande kan bli direkt antidemokratisk. Ett privatföretag är inte en demokratisk institution. Den som anser att privatkapitalismen bör vara ett mönster för hur hela samhället skall skötas har därmed avsagt sig den demokratiska ståndpunkten.

Dessutom ser vi att de svenska politikerna är ryggmjuka tjänstehjon. Naturligtvis kan USA:s ambassad försöka påverka de egna företagens ställning i Sverige, det ingår ju i ambassadörers och handelsattacheers jobb, men lika naturligt borde det vara för svenska politiker och tjänstemän att försvara vårt eget land inklusive de egna medborgarna. Nu verkar det vara tvärtom: de som skall företräda oss är en samling knäsvaga nickedockor som (bara det sker lite i skymundan) utan att tveka säljer såväl demokrati som medborgare till främmande makt. - Ganska intressant förresten: uppträder inte dessa människor i praktiken på det sätt som när kommunisterna förr i tiden beskylldes för att "ta order från Moskva"? När Moskva byts ut mot Washington är det tydligen inte så farligt längre. Och därmed kan man fråga sig om de här läckorna om svenska politikers krypande för storföretag i USA kommer att få politiska återverkningar - kommer det att bli debatt, kommer ansvar att utkrävas? Visserligen finns det en opposition, men dess största parti behärskar ju av de där kryparelementen, så jag vill se att de gör något innan jag tror att de eventuellt kan göra något.

Varför blir politikerna sämre? Om de nu blir det?

Jinge har sett

intervjuer med äldre manliga partimedlemmar [hos socialdemokraterna]. En av de saker de äldre männen talade om var Sahlins sätt att tala, de använde inte uttrycket dagisspråk, men väl något liknande.

När det gäller radarparet Sahlin/Bodström så har de en sak gemensamt, all kritik rinner av dem direkt. De verkar inte ens lyssna på andras åsikter.

Det är klart att man kan hacka på politiker av den här sorten - och de är väl rätt representativa för politiker i toppen inte bara i Sverige - men måste man inte gå djupare? Först en reflexion: nog lyssnar Sahlin och Bodström, men frågan är vem de lyssnar till. Är det till vad "verklighetens folk" har för synpunkter, eller är det en liten elit som får deras uppmärksamhet?

Men så över till min fördjupning. Jag föreslår att den usla kvaliteten på många toppolitiker i gemen redan har förklarats av Marx.

För att ta det superkort: produktivkrafterna i samhället har utvecklats så att den mekaniska industrialismens serieproduktion håller på att bytas ut mot det elektroniska samhället. Men hela den ideologiska och politiska överbyggnaden har inte hängt med när samhällets grunder ändras. Den har inte klarat av att formulera framtidens visioner och krav. (Jodå, det finns folk som har gjort det, men jag talar om huvudtendensen, inte om intressanta undantag som exempelvis Birger Schlaug.)

Av det kan man dra ett par slutsatser: politiker som kämpar för ett döende samhälle kommer inte att lyckas något vidare och i värsta fall bli rent katastrofala, och de som verkligen har goda tankar för framtiden (som stämmer med produktivkrafternas utveckling) kommer att söka sig till andra fält än politiken. Som Marx skrev: en liten grupp av borgerlighetens filosofer kommer att gå över till proletariatet.

Show a dead system how to die! Jag tog fotot när syndikalisternas demonstration på första maj i år kom på Västerlånggatan. Problemet med dagens politiker är att nästan hela gänget vill hålla liv i detta döda system. Tiden kan inte gå bakåt, ändå verkar detta vara vad de tror kan uppnås. Det är reaktionärt, dumt och hopplöst.

När Sahlin och Bodström och resten av gänget lyssnar så är det till intressena hos en industrikultur som är på nedgång och utdöende. (Detta innefattar knäfallet för det sönderfallande USA.) Det är serieproduktion, det är copyright i all evighet, det är tillväxt till döds. Och när fabrikerna försvinner finns ändå ett pockande skikt av finansiella skojare kvar som måste gynnas till varje pris.

En ny framåt politiker lyssnar på andra intressen: miljöhänsyn, fildelning, allmänningar, open source ... . Piratpartiet är halvvägs ute på den linjen, kanske de kan fortsätta att utvecklas. Och även om de inte kommer att göra det så har deras inhopp i politiken ändå betytt att de utdöende krafterna fått ännu en spark i riktning mot graven.

Det är inte politikerna som blir sämre (tror jag i alla fall). Det är ökade svårigheter att hålla ihop en ny verklighet och en gammal teori som gör att de förefaller allt mer verklighetsfrämmande, allt mer upptagna av alltmer småsaker och strunt - allt mer irrelevanta för att lösa problemen i den värld vi lever i. Politikerna i sig blir vare sig bättre eller sämre, men de blir usla därför att de försöker hålla fast vid något som inte håller längre. Eller för att ta till en gammal liknelse: de försöker bygga dammar av is om våren! Om Sahlin skulle övergå till att bli en framtidskandidat skulle vi slippa höra barnspråket också.

Med Ohly & Co mot nya lågvattenmärken

Nu har Ohly och hans flinande kompisar hittat en ny ursäkt för att föra borgerlig politik: Sverigedemokraternas Åkesson har skrivit en artikel mot muslimer i allmänhet som placerar sagde Åkesson i gruppen "vi jagar anhängare genom knasiga skrämselkampanjer". Om det stämmer vad som står i Aftonlövet så vill den "rödgröna alliansen" ta Åkessonartikeln och ett eventuellt inträde i Riksdagen av Sverigedemokraterna som ursäkt för att bilda någon sorts samlingsregering med Alliansen. Eller åtminstone med ett par av småpartierna i Alliansen. Jag tittade nyss på V:s rikssidor på nätet, men där fanns ingenting.

Nu missar Ohly tåget - igen! Det här hade varit ytterligare en chans att säga att "nu dumpar vi borgar- och bombar-Mona och går över till stenhård vänsterpolitik eftersom det är det enda effektiva sättet att ta hand om högerpopulisterna!" Att stoppa SD genom att förstärka den politik som partiet lever på - alltså att överheten skiter i småfolket - är en milt sagt egendomlig linje som borde stoppas. Men icke. Ohly fortsätter att traska på. Jag undrar om det verkligen inte finns någon gräns för hur stryktåliga V:s medlemmar är? Eller är det så att partiet helt domineras av politiker som klänger sig fast vid sina arvoderade uppdrag och för allt i livet inte vill riskera dem?

Undrar om inte Piratpartiet blir det enda kvarvarande alternativet nästa år? Till skillnad mot det döende Vänsterpartiet verkar PP vara utvecklingsbart och inriktat på framtiden.

Information och samhällsutveckling

Lästips: kolla in vad Åsa på Ting och Tankar skriver om det allt mer kommersialiserade livet på universiteten. Ett litet utsnitt:

Mitt största problem med rättighets-hetsarna är inte så mycket att de kräver pengar för en minst sagt vagt definierad "produkt", det är att de är inskränkta och enfaldiga nog att tro att deras produkt skapades ur tomma intet och inte som ett resultat av hundratals generationers slit och strävan.

Varför inte ta det från grunden: hela samhället kan ses som ett informationsnätverk. Numera spänns (som vi McLuhan-läsare vet) de elektroniska nätverken för omedelbar information runt hela Jorden. Information är en av de råvaror som samhället bygger på. Ett samhälle där information stryps eller regleras hårt kommer sannolikt att få svårigheter med sin utveckling.

Vad händer med ett samhälle där dels kommersiella intressen sätter sig på så mycket information som möjligt för att kunna pressa ut så mycket pengar som möjligt, dels att exempelvis forskare av kommersiella (verkliga eller inbillade) konkurrensskäl försöker dölja information för varandra? Förmodligen detta: Information kommer att förmedlas långsammare, ekonomiskt och politiskt svaga grupper kommer att exkluderas ur informationsflödet, viktig information kan "försvinna". Ett parasitärt överskikt kommer att tjäna grova pengar på det här, men det samhälle de härskar över kommer att stagnera. (Med "samhälle" kan vi också mena "hela världen").

Nå, det finns ju parallella rörelser här, som Open Access som Åsa hänvisar till. En del forskare vill faktiskt få ut sina rön till världen utan att den skall pungslås till det yttersta. Jag funderade i lite vidare banor här, för om man tittar djupare bakom Piratpartiet och dess kamp för fildelning och mot övervakning bör det finnas andra diskussioner om copyright och patent i förhållande till samhället i stort.

I själva verket kanske Piratpartiet, trots att det innehåller en massa mer eller mindre uttalade borgare, är en av de viktigaste krafterna i samhällets ideologiska överbyggnad just nu. När produktivkrafterna genom datorrevolutionen tar ett språng framåt hänger piraterna med, de kanske inte förstår allt vad som händer, men i sin praktiska verksamhet är de mer verklighetsanpassade än exempelvis socialmoderaterna och deras stödpartier som i mycket lever kvar i industrisamhället.

Kanske det är PP som skrämda socialmoderater bör koncentrera sig på snarare än obefintliga "terrorister", om man nu är så rädda för folk som kan förändra samhället. De bryter ner delar av det gamla samhället genom sina kampanjer, kanske de bidrar till att plocka fram nya fina strukturer ur ruinerna.

Jag har en känsla av att jag borde kolla upp närmre vad PP har för synpunkter på just den är typen av frågor som ligger en bit bortom nedladdning av dålig musik eller snokande statliga tjänstemän. Hur tänker man sig fördelning av ersättning mellan företag (som inte uppfinner något) respektive verkligt kreativa och nyttiga uppfinnare och artister?

Samhället är ett informationskollektiv. Vill man rädda samhälle och kollektiv måste informationen vara så fri som det bara går. Det innebär att storbolag, räknenissar och informationsegoister och deras politiska stödtrupper måste hållas kort. Det skall bli intressant att se hur PP fungerar i den politiska hetluften. Kan man se relationerna mellan fildelningsfrågor och gamla tanter och farbröder på långvården och göra politik av det? Då har partiet goda möjligheter att bli en murbräcka för en bättre framtid för alla som bor i den globala byn.

Bloggkollegor bättre än portaler?

Medan eventuella läsare försöker svälja föregående bloggpost (där en del eller kanske hela lösningen av det angivna problemet heter demokrati) funderar jag på varifrån dessa läsare kommer. Det finns ju ett antal portaler som antas slussa in läsare till deltagande bloggare, men mina erfarenheter är inte helt glasklara vad det gäller dessa. Jag har varit med i två sådana projekt men av olika skäl backat ut och tagit bort min blogg därifrån - det väntade raset i besöker har uteblivit, snarare har det båda gångerna blivit ett ökat inflöde.

I stället för att blogga kan man gå ut och titta på vackert pastellfärgade moln

Jag vet inte hur bra Statcounter fungerar för att avslöja alla sorters besökare, men vissa slutsatser kan ändå dras ur dess uppställningar. Frågan är om det är speciellt för mig eller generella erfarenheter. Nåväl, här är några punkter:

1. Det är bra att vara upptagen på en lista över bloggkompisar som själva har stora besökstal. Jag ser att många kommer till mig via Jinge och Svensson exempelvis. (Svensson är tolerant som inte strukit mig från sin lista trots att jag skällt på trotskisterna vid några tillfällen.) Från Foto-Lasse och Motvallsbloggen är också ett märkbart inflöde, för att ta några andra exempel.

2. Man kan "oavsiktligt" hamna på en lista och få besökare på det sättet. Piratpartiet har en lista över folk som nämnt just PP i sina bloggar. Det gjorde jag i föregående inlägg och fick därmed ett inflöde av säkert mycket förvånade PP-are. De är nog för unga för att ha upplevt "kampen mot revisionismen". Men eftersom jag inte skrev att PP är ett enfrågeparti var det ingen som kände sig manad att göra en klagande kommentar. Undrar om man skulle vara fräck och skriva att "PP är ett tvåfrågeparti, men dessvärre har jag glömt bort vad den andra frågan är". Nej, det tycker jag är taskigt, PP har goda sidor. Får nog anledning att komma tillbaka om det.

Bilden har inget med den här bloggposten att göra - den visar bara hur trevligt det kan se ut på baksidan av Södertörns högskola.

3. Sprider man ut kommentarer på andra bloggar här och där, och anger sin egen bloggadress, kommer en del nyfikna personer och tittar vad det är för nisse som kommenterat. Även vid något tillfälle när jag var inne och grälade på dårarna på Mohamed Omars blogg har det orsakat besök av folk som antagligen aldrig skulle titta in annars.

4. Om man skriver något i stil med "anarkister är jobbiga" kommer det säkert ett gäng anarkister och läser det, och säkert kommer någon att klaga på att man generaliserar. I allmänhet bör man nog undvika att generalisera men vill man dra till sig en grupp kan det fungera, exempelvis om man har någon negativ synpunkt på Sverigedemokrater. Exempelvis att de visserligen helt riktigt kan säga att de ansluter sig till gamla socialdemokratiska traditioner ... men att det nog dessvärre finns väldigt otrevliga tendenser inom socialdemokratin under de första årtiondena av 1900-talet som har drag av fascism och rashat snarare än folkhem för alla.

5. Punkt fyra kan få mindre verkan om det sprids att min blogg är modererad och att inte jag släpper igenom vad smörja som helst som kommentarer - och det är därmed inte ens lönt att gå hit. Men jag vet inte hur stark den faktorn kan vara. En skön sak är i alla fall att slippa den typ av kommentarer som dyker upp i dagstidningarna, mänskliga haverier som varken kan stava, uttrycka sammanhängande tankar eller läsa igenom det som de antas kommentera.

Punkt 6 innehåller de punkter som jag glömt bort, men de kanske inte är så viktiga.

---------

PS. Punkt 6 är visst viktig, det handlar om länkning till artiklar i "gammelmedia". Det drar in läsare, men då gäller det att man själv har några synpunkter av intresse att lägga till. Jag misstänker att om man länkar till artiklar om en bred författare som Jan G blir det fler besökare än om man skulle ta upp någon smal och med rätta bortglömd poet! DS.

Punkt 7 (efter påpekande av Motvalls Kerstin): regelbunden uppdatering, hitta på något viktigt meddelande till mänskligheten varje dag!

Reformism, revisionism ... revolution?

Pierre Gilly har ett intressant inlägg om den politiska utvecklingen i några länder. Läs det gärna! På sluttampen nämner han Sverige, ett land där det finns ...

... gott om vänsterfolk som är mer intresserade av homosexuellas rättigheter, feminism och multikulturalism än klasskamp. I stället för att bekämpa orättvisor strävar man efter att orättvisorna ska fördelas mer rättvist inom det rådande systemet.

Det handlar alltså om en vänster som givit upp vänsteruppgifterna och i stället sysslar med frågor som är tämligen ofarliga för det borgerliga klassamhället. Jag tänkte haka på med några egna funderingar som jag haft ett tag, men som nu är läge att kläcka ur sig tror jag. Inga garantier för att jag har rätt, men så här tänker jag ...

Tage Erlander - svensk reformist

De läsare som är lite äldre minns kanske de livliga debatterna omkring 1970. Då förekom orden "reformist" och "revisionist" som tillmälen mot personer som inte var tillräckligt socialistiska. Ofta med rätta, får man nog säga. Här är lite historik. Den är verkligen inte komplett.

De första "revisionisterna" var personer som började peta på Marx' och Engels' ursprungliga idéer vid den tid den tyska socialdemokratin började bli en massorganisation och få politiskt inflytande. Man hade svårt att se hur det skulle gå att skapa socialism ur de förhållanden som rådde omkring sekelskiftet 1900. Folk som tysken Eduard Bernstein ville flytta det socialistiska målet in i en obestämd framtid och ägna sig åt lite dagskamp och reformer under tiden. Man kan säga att revisionism och reformism på den tiden var liknande företeelser. Reformisterna (som de svenska socialdemokraterna) kunde hävda att de gradvis, genom reformer av olika slag, skulle arbeta sig fram mot socialismen. När skulle man komma dit då? Det visste ingen!

På sätt och vis kan det ha stämt. I de högst utvecklade industriländerna växte visserligen arbetarklassen men inte förutsättningarna för att slå kapitalismen över ända. Kapitalismen själv utvecklades själv snabbt och framgångsrikt. Samtidigt blev i stället resultatet en numerärt stark men ideologiskt försvagad arbetarrörelse som misslyckades med att stoppa Första världskriget bland annat. Däremot uppstod ett skikt av byråkrater i arbetarorganisationerna som inte längre hade något intresse av militant kamp. Där fanns basen för de tidiga revisionisterna.

Efter ett bakslag under 1930-talet kunde kapitalismen åter ta enorma steg framåt, och verkade framåt 1990 ha vunnit en världsomspännande seger. Någonstans vid den tiden hade pratet om "reformister" och "revisionister" av någon anledning tystnat.

Eduard Bernstein - tysk revisionist

Under de debatter som jag inledningsvis nämnde var det ofta Vänsterpartiets föregångare som skälldes för revisionister. Nu handlade det inte om socialdemokrater som urartat (de fick heta "reformister" i stället) utan organisationer med eller utan kommunistisk etikett som visserligen viftade med röda fanor men ur den hårda vänsterns synpunkt var helt under isen. Internationellt tog det revolutionära Kina upp kampen mot "de moderna revisionisterna" i Sovjetunionen, men även den polemiken hade försvunnit några år efter Mao Zedongs död.

Vad är det som hänt? Varför hörs idag inga talkörer som skanderar "krossa revisionismen" eller "död åt reformismen"?

Jag har ett par teorier: för det första att reformism och revisionism i stort sett är samma sak och kan slås samman under etiketten "reformism".

För det andra att reformismen bygger på en dynamisk industriell kapitalism, och den typen av industrisamhälle har krympt rejält i de gamla industriländerna. De sociala skikt som stödde reformerna håller på att pensioneras bort nu. Inte nog med det: det finns inget utrymme för stora reformprojekt längre. De vilade på en bas av materiellt expansiv kapitalism som inte finns kvar. Man kan inte bygga reformprojekt på parasitär finanskapitalism. Var det inte Sahlin som skickades fram för att säga att "pengarna är slut"? I själva verket har det väl aldrig funnits så mycket pengar, men kapitalisterna var inte intresserade av någon reformpolitik längre, så då var det "slut". Och så fick vi socialdemokrater och vänsterpartister som blev mycket vilsna i tillvaron. Inget kvar att göra, utom att köra lite harmlös jämlikhet eller homofili.

Mona Ingeborg Sahlin - varken revisionist eller reformist, kanske bara trist?

Men även om äldre typer av industrikapitalism är på retur finns kapitalismen kvar, den tekniska och vetenskapliga revolutionen fortsätter, och det gör omfattande samhällsförändringar nödvändiga. När det inte fungerar med reformer längre återstår två alternativ: antingen bygga om samhället genom en revolutionär utveckling, eller se det falla ihop i ett barbariskt kaos.

Man kan inte skjuta sig fram till ett sådant ombygge (däremot kan våldsverkare med stora intressen i det nuvarande systemet ta till sådana metoder för att stoppa en omvandling). För den som följer det marxska schemat är det uppenbart att samhället själv kommer att tvinga fram ombygget, de rätta lösningarna kommer så att säga presentera sig själva och det gäller för de politiskt aktiva att "tolka tidens tecken".

Den svenska vänsterns tragedi är att den är mer intresserad av frågor av den typ som Pierre nämnde än att ta ett rejält grepp på grundläggande samhällsutveckling. Uttrycket "vetenskaplig socialism" är inte något man sysslar med. Och därmed får vi den absurda situation där Piratpartiet kan vara mera framtidsinriktat än Vänsterpartiet i vissa frågor, eller att Miljöpartiet kan ha bättre grepp på miljö- och resursfrågor. Om V och SAP inte skärper sig kan de snart vara bortsopade. Och under en mellanperiod kan väldigt otrevliga grupper tränga sig fram och få utrymme därför att vänstern mest är intresserad av sitt homo-filande och mindre av vanligt folks bekymmer.

Sammanfattningsvis (och med risk för upprepning): när reformismen kört slut på sina projekt kan den antingen dö bort i vanära eller gå vidare mot en ärorik revolution. Något annat ser jag inte. Gör du?

... man måste hitta nya ord

– Och man måste hitta nya ord. Politiken tar sältan ur så många ord. Det säger en gammal politisk konsult som arbetar för socialdemokraterna i många år. Det påminner mig om vad den ryska poeten Tatjana Voltskaja har skrivit: att språket slits av att ständigt användas, det måste förnyas. Hon anser att det är poetens uppgift, dock. Och den politiske konsulten Bo Krogvig verkar inte vara så poetisk, i alla fall inte i artikeln om hans synpunkter på valarbete och propaganda.

Han säger:

Jag har hållit på med valkampanjer i 37 länder och alla de partier som börjar prata om vilken färg de ska ha på ­affischerna, innan de har nån politik, de förlorar!

Problemet här kan vara att i många länder är de flesta partierna i stort sett likadana, mal fram samma liberala smörja. Hur skall man då kunna få fram en politik som märks, som sticker ut mot konkurrenterna? Det blir ju som bensin eller tvättmedel eller andra varor som är likadana vem som än levererar dem - försäljaren måste försöka hitta något originellt som inte har med innehållets kvalitet att göra för att framhålla just sin vara. Och på det sättet får vi meningslösa valkampanjer som mest blir trams och tjafs, perifera "skandaler" och liknande. Det blir viktigare att ha en partiledare som gör sig på bild än att personen i fråga är skärpt och har bra idéer.

Krogvig har också en nyttig skepsis till teknik i sig. Även om internet ger nya möjligheter, och passar dåligt med partiernas gammalmodiga strukturer, är det ju innehållet i politiken som är det väsentliga. Jag antar att framgångarna för Piratpartiet och Sverigedemokraterna bevisar det. De använder såväl gamla som nya metoder (gatumöten respektive webbteknik) men de för då också fram synpunkter som ligger utanför vad "gammelpartierna" klarar av, och får då trots små resurser bra genomslag.

Det kanske kunde behövas några bra poeter som gick in i politiken och såg till att de gamla slitna fraserna putsades upp? Finns det någon bra poetisk omskrivning för "skola, vård och omsorg"? Eller (för att ta något som socialdemokraterna helt glömt bort) socialism? Eller det kanske är lika bra att låta "gammelpartierna" försvinna i historiens glömska - vad är de bra för egentligen? Försörjningsinrättningar för byråkrater, eller ...?


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Digital musikförsäljning ökar rejält, Kaj Raving skriver Hur skapar rädsla fler jobb, Niklas Wykman?, Björn Nilsson skriver Sommarfågel och svensk sol. Danska språkövningar, Jinge skriver Våga Vägra Madonna!, kamratwot skriver Jag har inte heller råd, men jag löser det ändå, kimmuller skriver Enighet utåt, debatt inåt

Nytt argument

Hörde ett nytt argument för att rösta på Piratpartiet idag. Det var egentligen tvådelat: dels att låta PP som enfrågeparti komma in i Europarlamentet och göra bort sig där så att det inte ställer till besvär i kommande svenska val, dels att se till att inte rasistbetonade figurer som Sverigedemokraterna kommer in i parlamentet.

Andra argumenthalvan är rätt okontroversiell, den första är originellare och jag ser både för- och nackdelar med att tänka på det sättet.

Det finns en värld bortom yngre fildelare och övervakningsrädda av alla åldrar, nämligen det fria informationsflöde som gör att samhället kan utvecklas, men som åldrande företagsstrukturer och deras politiker försöker sätta stopp för. Just den aspekten, att kunskap kan behandlas som en fri faktor för samhällsutveckling, tror jag att en del PP-are förstår. Samtidigt kommer väl många av dem från borgerliga kretsar där man har svårt att använda denna insikt helt ut, vilket däremot tänkande vänsterfolk borde kunna göra.

Fast jag har svårt att se var dessa tänkande vänstermänniskor finns just nu. Och i det läget får man vara tacksam över att tankarna hålls levande någonstans. Annars borde ju god kunskap i grundläggande idéer av Marx vara till en god hjälp för att se hur den här gudagåvan av produktivitetshöjande tekniker kunde användas.

Jag har ännu inte lyckats samla ihop mig till ett beslut om vad jag skall göra med valkortet. Men det är ju några dagar kvar.