September, första höstmånaden. Redan första dagen slog hösten till med regn och fallande temperatur här i östra Svealand. Det känns inte bra, fast man kan väl hoppas på en lång och skön höst i alla fall.
Höst, kris. Är det någon som drar i tåtarna för att fixa strömmar av människor som nu drar mot, och in i Europa? Och vad skulle syftet med detta vara?
Sverige verkar spricka. I den mån ett anständigt 'offentligt samtal' pågår så trycks det tillbaka. Hat och hot, förtiganden, förvrängningar, samt vägran att lyssna. "Olust råder i landet" för att citera Strindberg. (Se not längst ner i inlägget.)
Har för mig att Anna Troberg, före detta piratordförande, faktiskt försökte prata
med (inte
till) några så kallade näthatare. Hon kom fram till att det uppjagade tonläget berodde av att de tyckte att ingen ville lyssna till dem. Om ingen lyssnar får man skrika högre, så antar jag att det fungerade för dem. (Fast det är klart, det finns ingen plikt att lyssna till vilka tokigheter som helst.)
Men om någon i och för sig upptäcker ens existens men bara tar det som ursäkt för att skrika skällsord ("rasist", "kommunist", "avskrädeshög" - det sista har jag själv fått i skallen för att jag vågar ifrågasätta vissa saker) blir det ingen vettig diskussion. Det blir en kamp om vem som är duktigast att skrika skällsord, och/eller att få tyst på andra. En sak som Malcolm X en gång påpekade är att om 'dom' påstår att du är usel, kriminell, oduglig, obildbar eller så, så kommer du att bli det till slut. Skriker man 'rasist' åt oroade medborgare alltför länge kanske en del av dem verkligen blir det.
Kamp mellan 'gammelmedia' (eller MSM - Main Stream Media) och 'alternativmedia'. Kamp på Twitter, bloggar, Facebook och andra 'sociala media'. Ibland råkar vettiga personer med olika synpunkter mötas till meningsutbyten som faktiskt kan ge något. Men ofta verkar det vara folk som skriker i ekokammare och bara hör sig själva - och blir mycket upprörda om något avvikande pip hörs bland de egna skriken.
En del 'föraktar', 'äcklas', 'blir spyfärdiga', 'hatar'. Vuxna människor öser ur sig saker som om de fortfarande var förvirrade tonåringar. Skall vi ta det här systematiskt:
'Förakt'. Jag vill undvika detta på grund av några olika saker. En annan människa förminskas. Men något som denne säger kan vara riktigt (ingen har alltid rätt i allting, och det motsatta kan också gälla) eller ge uppslag till vidare diskussion och kanske problemlösningar. Att förakta kan betyda att man själv beslutar att kliva upp på en hög piedestal och se ner på någon annan och vägrar att diskutera. Självupphöjelse är inte så bra, det drar iväg åt religiös självgodhet. Och även om den andre själv sprutar ut förakt så finns det ju en liten människa någonstans därinne i eländet. (Jo, det är klart att det finns människor som är så fanatiska eller rentav korkade att de står bortom all meningsfull debatt, men jag antar att den gruppen är ganska liten.)
Den som 'äcklas', 'blir spyfärdig' etc. borde hålla sina inälvsproblem för sig själv, kila ut på muggen eller så. Och kanske fundera på om de egna åsikterna kan framkalla motsvarande inälvsproblem hos andra människor. Om så är fallet kanske man borde formulera sig på annat sätt? Samt att fundera på om detta äckelpäckel också är en variant av självupphöjelse?
'Hat'. Det där är farligt. Hat gör att man riskerar att tappa fattningen och göra väldigt dumma saker som man sedan får leva med och förhoppningsvis ångra/svara för.
Väx upp för h-e. Du är inte på skolgården längre.
|
Flyktingar ja - men alla de andra då? Hur många som dyker upp här är riktiga flyktingar? |
Nå, detta var rätt osammanhängande funderingar om ett land som inte mår bra. Om jag skulle bryta mot vad jag skrev ovan om att hålla de egna kroppsfunktionerna utanför debatten så skulle jag vilja använda uttrycket 'kvävande'. 'Gammelmedia' kväver med sina kampanjer - men då kan alternativmedia ibland komma med nytt syre. Man behöver ju inte bry sig om de värsta dj-a tokpellarna i kommentarsfälten utan koncentrera sig på fakta och idéer.
Slut på dagens predikan.
Bara en not: Nu slog jag upp det där citatet från Strindberg. Mitt minne var inte helt korrekt. Första kapitlet i hans
Tal till svenska nationen heter 'Olust i landet'. Jag lade alltså till ett ord.