 |
| Vakar över samtiden |
Jag har inte skrivit så mycket under senaste veckan - och definitivt inget på denna blogg. Nu tar våren greppet: idag såg jag blåsippor som var så färska att de inte hunnit slå ut ännu. I en buske hördes bekanta toner. Jag stannade och tittade efter, och ja, det var den lilla trevliga rödhaken som gjorde sig hörd! Grågäss och sothöns larmade från vattnet. Taltrastar höll tal i skogen. Våren rullar på, tack för det, då kan man vända sig till den och strunta i en massa annat dumt, elakt och otäckt! Våren är till för poeter och naturskådare, inte för politiska kommentarer.
För några år sedan skrev jag en liten dikt om att "få vår i knäna":
Till slut vill man bara stanna
Lyssnar
Solen leker med grönfinkar högt i lindarna
Benen rör sig långsammare
Rörelsen blir trögare
Himlen är blå och vit
Vinden hetsar runt ett varv - lugnar ned sig igen
Solen tar i så den nästan spricker
Benen bara vill inte ...
... står helt still till slut ...
... och man bara glor mot allting ...
Vad är det som händer?
- Jag har fått vår i knäna!
Någon annan gång kan man ju ställa frågan varför "vänstern" i stort sett slängt Marx överbord och ersatt 'socialism' med något som man kan kalla 'social-kärring-ism'. När produktivkrafternas utveckling pekar mot lösningen på en massa problem som kapitalismen orsakar så kutar "vänstern" iväg och skall vara socialbyrå i stället. Varför? "De fattiga kommer alltid att vara med er" tror jag Jesus sa. Vad säger "vänstern" då? - Kanske att "jojomen, vi löser inte fattigfrågorna, vi ser till att fattigdomen såväl permanentas som utvidgas, för det har våra globalkapitalistiska chefer bef... ursäkta, för så måste det ju vara enligt någon sorts solidaritet och värdegrund och människors lika värde!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar