Det anarkistiska polishatet, som alltid varit reaktionärt, har omärkligt tillåtits bli vänster. Arbetarklassens och kommunisternas ståndpunkt, att smida fasta länkar till polisens meniga och de undre befälen, stämplas som pro-fascism. (Stefan Lindgren, förord till Jan Myrdal Avgörande år. Svenska frågor 1975-1977 sid. 8, Oktoberförlaget 1977.)
Jag letade efter ett citat av Lenin där han skriver något liknande, men hittade det inte. Om någon beläst leninist i läsekretsen vet jag jag talar om, så skriv en kommentar! (Tillägg: har hittat ett citat och lagt upp det här, men det kan finnas flera, så tips välkomnas fortfarande!)
Om vi däremot går vidare i ovan citerade bok och tittar på vad Myrdal själv skrev så hittas bland annat följande (sid. 77):
Brottsligheten är arbetarklassens öppna fiende. Brottsligheten, alkoholismen, narkomanin, prostitutionen är samhällsbevarande; håller arbetarklassen nertryckt, svag, förlamad - utsugen.
Men det innebär att horan, tjuven, hallicken, fyllot, knarkaren inte blir arbetarklassens allierade bara därför att de är utslagna och förtrampade. Arbetarklassens befrielse är mänsklighetens befrielse; rätt är det som tjänar denna befrielse. Brott tjänar inte. ...
Bland de patrullerande poliskonstaplarna har arbetarklassen däremot fler allierade än den har bland hallickar, langare, tjuvar och fnask. I sin kamp mot brottsligheten är dessa poliser på samma sida som det arbetande folket.
Någon italiensk kultur- och vänsterman (var det Pasolini?) påpekade det märkliga i att medelklasstudenter till vänster pucklade på vanliga poliser som vanligen rekryterades ur arbetarklassen. Eller är det så märkligt egentligen? Dessa studenter måste väl få ha lite kul innan de trampar in på den normala borgerliga karriärvägen!
Jag utgår dock från att vissa poliser har en sådan inställning att enhet med dem torde vara mycket svår att uppnå. Men många vill förmodligen kunna göra ett bra jobb, samt betala sina räkningar. Och i detta avseende skiljer de sig rejält från såväl kriminella trasproletärer som kriminella överklassare. Den senare gruppen har dock andra möjligheter, den kan genom sin ställning se till att skumma handlingar är lagliga, eller genom välbetalda advokater kunna komma undan även påvisade brott.
3 kommentarer:
Så är det. Det är de kriminella elementen som först går i nationell inriktning. SD och militanta nazister är ett symptom på ökad konkurrens i samhällets lägsta skikt. De svenska tjackpundarna konkurreras ut och kan därför mobiliseras i nationell riktning.
Men polisen har alltid varit främst riktad emot de lägre klasserna, så har det alltid varit. Att de skulle vara rekryterade ur arbetarklassen må så vara, men de är precis som de nationella trasproletariatet ett redskap för allt annat än radikala krafter. Därför är de svåra att rekrytera dessutom, detta är en medveten ordning. Att polisen är markant brutalare emot vänsterrörelser än emot exempelvis nationella är medveten strategi för att försvåra att polisen och vänsterkrafter kan göra gemensam sak mot det verkliga buset.
Håller med Martin. Myrdal har naturligt rätt att trasproletariatet, kriminella, gangstrar etc är proletariatets fiender. Men det betyder ju inte att poliser är guds goda barn. Att de rekryteras ur proletariatet betyder inte att de automatiskt har progressiva ideer. Har de fått en sådan
utbildning? Nej. Titta på USA. Det är de vanliga poliser som är lika bra rassister som befälen. Fråga de svarta hur många poliser de har mött som står på deras sida när det sker orätt. De agerar helt i kapitalismens interesse med den viktigaste uppgiften: att skydda egendomen. I varje revolution är det polisen som är stöttrupperna mot revolutionärer innan militär griper in. För att de skulle agera i Myrdals mening, skulle de genomgå en grundkurs i demokratisk och humanitär anda. Den uppnås inte genom den starka militarisering av poliskåret och 100 % ansvarsfrihet och immunitet.
Se nästa inlägg för lite mer leninism!
Skicka en kommentar