"Känd av polisen ..."

Bilden är saxad från Aftonlövet. Folk i Malmö har skapat någon sorts friluftsaltare för en av de personer - "känd av polisen" - som sköts ned häromdagen. Man ägnar sig åt att sörja en figur som aldrig fick chansen att växa upp och bli en riktig stor gangster. Varför gör man så? Jag kan gott tänka mig mig åtskilliga människor i detta land som skulle förtjäna att få minnesmärken efter sig, men som får dö bort utan något väsen. De har väl ofta inte gjort så mycket väsen av sig när de levde, de arbetade, de gjorde rätt för sig, de gjorde så gott de kunde - men de var ju inte någon fiiiiiiin Jaffar som ju ... hrm, hrm ... var känd av polisen.

Gått för långt - igen?

Jag minns förra gången det gick för långt. Två fruntimmer med gangsterumgänge blev nedskjutna för inte så länge sedan, och redan då hade det alltså gått för långt. Upprördheten varade några dagar, sedan glömdes historierna bort, och nu är det så dags igen:

När har det gått för långt nästa gång? Går det i själva verket inte för långt nästan varenda dag?

Spridda funderingar om brott, rättvisa och hämnd

Ja, här sitter man och funderar!

Valdagen närmar sig sitt slut. Om några timmar torde landet drabbas av en syndaflod av eftervalsanalyser från det politiska kommentariatets skarpaste (?) hjärnor.

Under tiden kan man ju försöka proppa igen öronen och tänka på lite annat. Ta det där med dödsstraff. Det är en del som ropar efter det. Jag tvivlar på att det fungerar särskilt bra. Vi kan ta ett exempel från Sverige. Salaligan. Ett gäng från Sala som styrdes av ett psykfall och som utförde ett antal råa mord och rån i Salatrakten på 1930-talet.

Till slut åkte de fast och dömdes. Sverige hade avskaffat dödsstraffet, så det blev livstids fängelse. För ledaren Thurneman-Nilsson blev det att åka in på anstalt. De övriga i vanligt fängelse. Men så småningom släpptes alla, övergick till civilt liv ute i samhället och hördes inte av något mer i kriminella sammanhang. Offren för deras mordiska verksamhet kunde inte återuppväckas, lite nytta i samhället kunde de små småningom göra när de kom ut, och vad hade dödsstraff haft för nytta egentligen? (Det här har jag tagit ur minnet efter Anders Sundelins bok som jag läste för flera år sedan - Den magiska cirkeln - Hela historien om Salaligan.)

Rättvisan fick råda i fallet med de mordiska grabbarna från Sala, inte hämnd. När jag nu sitter och minns så minns jag en bok om Nils Flyg, den svenske politikern som hamnade i det protyska lägret under andra världskriget. (Håkan Blomqvist Gåtan Nils Flyg och nazismen.) Flyg dog 1943 men hans parti fanns kvar till krigsslutet. Några hämndaktioner verkar inte ha vidtagits mot de kvarvarande medlemmarna, funktionärerna kunde övergå till civila arbeten när partiet avvecklades. - Var det rimligt? - Tja, om man jämför deras syndalista med exempelvis quislingarna i Norge så var svenskarna oskyldiga. De fick ju aldrig chansen att så att säga "blomma upp" under tysk ockupation. Det fanns ju värre figurer att ta hand om i Sverige, som en man i polisen som ägnade sig åt flyktingspionage och därmed kunde sätta folk i verklig fara. (Där sviker mig minnet, minns inte vad han hette.)

Hur knyter vi ihop detta? - Kanske genom att säga att rättvisa (alltså ordnade och förutsägbara juridiska processer utan övervåld) är bättre än oreglerad, våldsam och ogenomtänkt hämnd där hatet tar över från förnuftet? Fast nu verkar vi glida tillbaka mot det tillståndet, och det är allvarligt. Det tyder på att något håller på att gå sönder i samhället.

Bara socialismen kan lösa ...

Det här är min översättning av ett inlägg på den norska sajten Tjen Folket. Först deras text, och sedan några egna noteringar nedan.

Gängkriminalitet kallas ”svenska tillståndet” och används som kriminalitet annars både till att sälja tidningar och till röstfiske. Det är många absurda påståenden som cirkulerar. Så länge kapitalismen har existerat har det existerat gängkriminalitet. Vi finner den på alla kontinenter och i alla länder. Mest mytomspunnen är den italienska maffian som växte fram samtidigt som högkonjunkturen i kapitalistisk sitrusproduktion på Sicilien. Men man har karteller och triader och enprocent-MC-klubbar och rysk maffia, och alla slags varianter med samma innehåll: kriminalitet som lönande affärer och som ett band med en egen kultur.


Källan till kriminaliteten av denna typ är dubbelt kapitalistisk. För det första krävs en penningekonomi som både skapar möjligheter och efterfrågan efter de kriminella varorna, om det är knark eller prostitution eller svartarbete. För det andra krävs det fotsoldater som måste rekryteras först och främst från ytterkantsområden, från samhällets periferi, från marginaliserade som ser detta som en möjlighet att fort bli rik – eller åtminstone tjäna ihop till livets uppehälle. Det är förhållanden man finner i alla kapitalistiska länder.


Det går inte att avlägsna marginalisering eller fattigdom i ett system som grundar sig på utsugning. Kapitalismens själva kretslopp kräver fattigdom och marginalisering. Och de enorma penningsummorna kommer hur som helst att motivera även bättre ställda till att ta en risk. De som tror att detta kommer från Sverige eller från rapmusik (som Arbeiderpartiets clown Jan Bøhler verkar tro) kommer att få stora problem att förklara de kinesiska triaderna eller japansk yakutza eller Colombias karteller. Kriminella miljöer, oavsett kultur, vet att utnyttja lokala särkulturer eller att bygga sin egen kultur för att rekrytera och binda samman miljön.


Polisen kan givetvis krossa enskilda gäng, men den kan inte avlägsna problemet – inte inom detta system. Och de som betalar räkningen är som vanligt proletariatet. Det är de som är bosatta i stadsdelar där de kriminella rekryterar och har sina uppgörelser. Och även många av de ungdomar som lockas av kamratskap eller snabba pengar blir i verkligheten ofta de största förlorarna i denna cyniska och farliga bransch.


Lösningen är socialistisk planekonomi, arbete åt alla, avskaffande av penningekonomin och fullständigt avskaffande av knarkhandel och kriminella nätverk. Detta är möjligt i en arbetarstat, men inte i det kapitalistiska systemet. Det enda de kan uppnå är att begränsa det något under enstaka perioder, och maktlöst slå ut med händerna under andra. Det hänger på andra krafter att lösa problemet i framtiden!

Mina reflexioner:

• Intressant att grov gängkriminalitet kallas "svenska tillståndet". På supersvenska sajter som Samhällsnytt brukar man gruva sig över det. Själv tycker jag det är lite fånigt - är man supersvensk så bryr man väl sig inte om vad konstiga norrmän säger?
• Resonemanget att den enda lösningen på diverse samhällsproblem är socialism känns igen sedan gammalt. Och jag tror att det är rimligt. När det gäller kriminalitet som bedrivs ungefär som kapitalistisk affärsverksamhet så lär den fortsätta så länge kapitalismens affärsmetoder finns kvar. Stryps möjligheterna till vinster dör affärerna. Om övre medelklassens fina ungar slutar köpa knark av trasproletärerna i grann-gettot kommer verksamheten att avslutas. Förbindelserna mellan så kallade utanförskapsområdens brottslighet och samhället utanför kan vara intressanta att granska.
• Det som skiljer normal affärsverksamhet från kriminell sådan är att den förstnämnda är laglig. Men man får hålla ögonen på gråzoner där legala företag börjar slira med vad man håller på med (slarvig hantering av farliga produkter, anlitande av svart arbetskraft etc), samt att stora företag kan påverka lagstiftningen så att handlingar som kanske borde vara brottsliga (samhällsfarlig verksamhet av banker exempelvis) ändå är tillåtna.
• Inlägget koncentrerar sig på gäng som arbetar kommersiellt. En massa annan brottslighet kommer att fortleva oavsett system (att spöa upp någon på grund av dåligt ölsinne exempelvis) eftersom det är mekanismer som finns i människan oavsett samhällssystem som utlöser olämpliga handlingar. Sedan finns det ju samlingar av brottslingar som mer är som nätverk än som gäng. När det skall göras en kupp så kallas några utförare in, men i övrigt har de inte mycket med varandra att göra.
• Tjen Folket är en liten maoistisk grupp i Norge. Möjligen kan den ses som efterföljare till det betydligt större AKP(ml) som fanns från 1970-talet och några årtionden framåt, men jag vet inte hur starkt arvet skulle vara. AKP(ml):s gamle ordförande Pål Steigan är mycket aktiv på nätet, och han gillar inte Tjen Folket. Jag tror misstron är ömsesidig.

Ett exempel från 1901 på icke-gängrelaterad och förmodligen systemoberoende brottslighet:

Gåva till SD och AfS

Allas vår Jimmie kan gnugga händerna. Maskingevärsgangsters är bra valarbetare och röstvärvare!

Sverigedemokraterna, Alternativ för Sverige, och liknande grupper lär tacka och ta emot: Tre döda och tre skadade (hittills, kanske någon eller några av de skadade kolar av definitivt) efter senaste skjutningen i Malmö.

Medan gammelpartiernas politiker måhända säger att "massmord på gatan inte är okej" så kan ju de nya grupperingarna säga "vad var det vi sa!"

Om man betraktar dessa individer som skjuter fullkomligt hänsynslöst omkring sig som "främlingar" skäms jag inte för att vara "främlingsfientlig".

Är dessa personer (för att anknyta till en aktuell debatt) att betrakta som "svenskar"? - Nej, det är de inte.

Är det svenska samhällets plikt att försöka rehabilitera dessa individer som bemannar de kriminella grupperingarna? - Nej, det är det inte. Att rehabilitera svenskar som spårat ur, men som ändå någorlunda begriper hur detta land fungerar, kan vara värt försöket. Att kämpa med personer som föraktar oss, som aldrig tänker anpassa sig, det är meningslöst, det är slöseri med resurser som kan användas bättre, det är en förolämpning mot alla hederliga människor. Och därför är den här masskjutningen i Malmö ännu en gåva till SD, AfS, med flera.

Elände: nu vet kineserna hur det är ställt här också!

#BREAKING: Four people are injured in a #shooting in central #Malmo, southern #Sweden: police pic.twitter.com/Umn5ipcSTT

— China Xinhua News (@XHNews) 18 juni 2018

Sveriges Radio skriver: "Polisen har också förstärkt säkerheten vid akuten på Skånes universitetssjukhus i Malmö." ... vilket tyder på att det inte var något drängslagsmål mellan vanliga skånepågar, utan andra figurer som var i farten. Naturligtvis diskuteras saken redan på Flashback.

Hur många dåd av den här typen tål Sverige?

Här är ett par klipp från Sveriges Radio, Radio Västerbotten. Ett mord, och dom har avkunnats. Vad som inte står här kan man hitta i en av de spretiga trådarna på Flashback. Nämligen att offret sparkades och stampades till döds. Synnerligen rå misshandel alltså. Vad som nu kommer fram även i "gammelmedia" är att mördaren har ett utvisningsbeslut på sig sedan tjugo år. Iranier. Medan polisen försökt få ut honom har sociala myndigheter hjälpt honom och därmed underlättat hans kamp för att hålla sig kvar i Sverige. Nu försvåras det ju av att det inte går att lasta av folk hur som helst i Iran, och vore jag ansvarig myndighetsperson i Iran skulle jag nog inte vilja ha tillbaka den här gossen, men betalar vi inte våra egna myndigheter för att de skall hitta på lösningar även på knepiga problem?

Om man nu räknar med offren för IKEA/Västerås-mördaren, samt lastbilsartisten på Drottninggatan, är antalet dödsoffer för personer med utvisningsbeslut 2+5+1=8 under bara några år. Kan man befara att det blir fler? Hur många brott över huvud taget begås av den här kategorin människor, sådana som fått sina asylansökningar avslagna eller helt enkelt bara håller sig dolda utan att ens låtsas att de har asylskäl?

Sedan är det ju inte så bra alla gånger ens med dem som har uppehållstillstånd: det var ju en sådan (afghan) som hjältemodigt lyckas ta livet av en säkert mycket farlig och aggressiv 89-årig kvinna utanför Skellefteå förra året. - Solidariteten med gamla tanter i Sverige verkar rätt begränsad, för jag tror att det bara var en liten notis i tidningen om ett dödsfall och sedan försvann rapporteringen. Inga protestmarscher, tända ljus, kärleksbombningar eller så. Folk på Flashback höll dock koll på den historien.

https://sverigesradio.se/vasterbotten/#

Masskjutningarnas bakgrund

Här är utdrag och några tillägg av mig till en artikel från norska maoistiska gruppen Tjen Folket, med anledning av den senaste skolmassakern i USA. Det listar tänkbara orsaker och pekar på att problemet är mycket större. Det finns folk som fått för sig att det bara skjuts på skolor. Men det har masskjutits i kyrkor, köpcenter, militära installationer (!), civila arbetsplatser, utomhuskonserter, biografer, politiska möten … . Slutsatsen är att detta inte är ett skolproblem, det är ett samhällsproblem. ”Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor” är författarens förmodligen helt riktiga slutsats. Så när det skrivs ”skolskjutningar” så kan man gott tänka ”skjutningar” i allmänhet. Mina reflexioner står inom hakparenteser [].

Ordet till vår anonyme norske vän:

Skolskjutningarna i USA är inte resultatet av enbart psykiatri eller vapenlagar. Inte ens av dessa två kombinerade. De är i högre grad ett resultat av ett samhälle som är sjukt på en mycket grundläggande nivå. USA skiljer ut sig som landet med väldigt många massakrer. Vilka överordnade förhållanden skiljer USA från andra västliga samhällen?

• Det finns många skjutvapen i privat ägo, och det är ganska lätt att skaffa vapen för de flesta. [Sverige och Schweiz är länder med mycket vapen för jägare, militär, hemvärn etc., men det innebär inte att folk skjuter varandra på samma sätt som i USA. I Finland är det lite värre, men det verkar vara så att ju lägre den allmänna våldsnivån är i ett samhälle, desto sällsyntare är masskjutningar. Och det är lite mer våld generellt i Finland. På 1800-talet kunde man, i likhet med August Strindberg, gå in i en svensk butik och köpa en pistol direkt över disk, men det ledde inte till överdriven blodspillan. Industrins propaganda och köp av politiker för att kunna sälja dyra militärvapen till vanliga civilister i USA måste också tas med i beräkningen. Vinst för bolagen, utmärkta redskap för missnöjda medborgare.]
  
  
• USA är ett samhälle som odlar individualism. Folk skall klara sig själva, och det genomsyrar alt, från kulturens gemensamma myter (”the american dream”) till stadsplaneringen som bygger på att alla skall köra överallt i sin egen bil. [Så finns ju myten om ”vilda västern” också, med sina ensamma hjältar och ständigt våld.]
  
  
• Denna militarisering är också en del av kulturen och civilsamhället. Polisen, som rutinmässingt dödar svarta ungdomar, är väpnad till tänderna. Och överallt i samhället ser man reklam och propaganda för polis, militär, USA:s krig o.s.v. [Den vanliga polisen har militariserats genom att den fått överta militär utrustning. Inrikesspionaget verkar betrakta hela befolkningen som potentiella motståndare. Den nuvarande yrkeskrigsmakten hyllas på ett sätt som knappast bestods värnpliktsarmén. ”Support our troops.” Se också en av mina gamla bloggposter om ”militär urbanism”.]
  
  
• Den amerikanska fascismen och chauvinismen. USA är en bosättarstat – det vill säga att den är upprättade på ockuperad och koloniserad mark. Med vapenmakt tog europeerna över Nordamerika, utrotade nästan urbefolkningen och upprättade sin egen stat med våld. Och en internt undertryckt svart nation blev upprättad genom slaveriet. Den våldsamma chauvinismen mot urfolk och svarta har sin rot i samhällsstrukturen. Och den är inte svag idag. Den amerikanska staten utöver inte bara fascism och terror mot ockuperade folk i andra land, men en rad inre nationaliteter upplever ett våldsamt förtryck i getton som praktiskt taget är krigszoner där militariserad polis hanterar lagen helt godtyckligt – och på ett sätt som systematiskt diskriminerar och är brutalt. [Det är knappast en tillfällighet att våldsamma israeliska ockupanter i Palestina kallar sig ”settlers”, alltså jämförbara med USAmerikanska bosättare på indianernas land. Det slår an i USA. Även fredliga protester är farliga mot en stat och polis som uppträder på det sättet. Om det finns ”en svart nation” i USA är tveksamt, men den svarte USAmerikanske kommunisten Harry Haywood pläderade i alla fall för att en sådan fanns i södra USA (”the black belt”) och hade rätt att kräva självständighet.]
  
  
• Man ser en galopperande heroinepidemi i USA idag. Narkotikamissbruket brer ut sig. Väldigt många människor är extremt missnöjda med sina egna liv, och självmedicinerar mot ensamhet, depression och ångest. Dessa förhållanden är inte bara något som kommer från individernas biologi eller egna personliga val, de har en samhällelig sida. Ett sjukt samhälle skapar sjuka människor.
  

Jag tror att dessa faktorer präglar USA uppifrån och ned – tillsammans med andra, så klart. Och jag tror inte de är tillfälliga. Jag tror de är nära förbundna med USA:s position som världens störste imperialist. Marxismens analys av kapitalismen är att den leder till imperialism och krig, och därmed att den förutsätter både militarisering och chauvinism. Det är omöjligt att avlägsna chauvinismen i ett system som i grunden bygger på att enskilda människor och nationer förtrycks, hålls nere och systematiskt utplundras. Det är också omöjligt att avlägsna militarismen i ett samhälle som måste upprätthållas med våld, ockupation, värvning till krigsmakten och legitimering av krig över hela planeten.

Det är en ”killer kombo”, en dödlig kombination, när man i ett samhälle odlar individualism, militarism och chauvinism. Tillsammans med en växande fascism, automatvapen, missbruk, ensamhet och upplöst gemenskap är resultatet av dessa förhållanden inte överraskande – även om det är tragiskt.

1901 - fallbila (giljotin) OK enligt länsstyrelsen

Från Svenska Dagbladet 28 augusti1901. Fast det blev inte så många som avrättades med den franska giljotinen i Sverige. Minns jag rätt var det bara en person, en viss Andersson Ander.

Annars hade väl exempelvis medlemmarna i den hemska Salaligan från 1930-talet varit några att knipsa huvudet av? Jag läste en bok om deras framfart för några år sedan. De stoppades in i fängelse, och ledaren på hispan, men släpptes så småningom och kunde fortsätta ett civilt liv utan några mer brott. Det kan man väl lära sig något av också?

Positivt?

Gratisbladet Mitt i Södermalm kom i brevlådan tidigare idag. Våldet ökar - och blir grövre.

Jojo, det låter ju tråkigt, men i artikeln får vi åtminstone en positiv aspekt: nu behöver inte läkarna åka till Sydafrika (som ju har en massa grov brottslighet) för att träna sig på att ta hand om skottskador. Lämpliga träningsobjekt kommer nu in till de svenska sjukhusen i så stor omfattning att träningen kan ske här i Sverige. 17 dödade i Stockholm i år, 54 skadade.

Det finns en massa människor som inte borde vara i Sverige.

Sverige inte byggt för kriminalitet: Lästips och funderingar

En kille som heter Malcolm Kyeyune har på senaste tiden orsakat upprördhet i vissa kretsar (jag höll på att skriva 'vita kretsar', en så kallad freudiansk felskrivning). Nu vill jag rekommendera hans senaste bloggpost. Den handlar om att Sverige inte är byggt för kriminalitet av den typ som nu somliga (tja, låt oss kalla dem 'missriktat välviljande vita kretsar) i massomfattning tar in till Sverige utan att inse konsekvenserna. Läs själv!


Kommer den så kallade diskursen vända om några år? I stället för "även svenska män gör" vad det nu är för otrevligheter det gäller kanske vi kan tjonga till med "även utländska män gör" ...! Det första argumentet i sig är egendomligt: när svenska män bär sig illa åt i Sverige räcker det väl, inte måste utlänningar tas in för att göra samma sak? Är det för att uppnå någon sorts balans?

Snatteri är inte lika med mord.  Smärre ofredanden är inte samma sak som grova våldtäkter. Det är lätt att inse ... tror man. För somliga är det inte lätt. Eller att de inte vill fatta. Fatta att driver man vissa saker för långt finns det snart inget rättssamhälle kvar.


Rubrik i Svenskan idag:

En av 20 nyanlända i jobb efter etableringsperiod

I tryckta upplagan är det lite klarare:

En av 20 nyanlända i arbete två år efter uppehållstillstånd. 

Vidare får man veta att:

Bara i subventionerade jobb har andelen sysselsatta nyanlända ökat.

Är det någon som tror att detta är hållbart, att detta på sikt skall 'rädda' pensioner och ersätta bortpensionerade svenskar?

Ibland undrar jag också vad som händer om, eller snarare när, nästa stora ekonomiska kris bryter ut och tusentals svenskar som arbetar utomlands (i Norge exempelvis) måste åka hem. Här står de nu utan arbete, bostad ... . Blir det ett solidariskt svenskt mottagande av landsmän med problem och klar identifikation, eller blir det kalla handen och en vass armbåge?

Akutmottagning eller skjutmottagning?

Nyss kom tidskriften Forskning och Framsteg. Några forskare har tittat på det där med det ökande antalet skjutningar i Sverige och kommit till slutsatsen att om det skett en skjutning på ett ställe så dröjer det inte länge förrän det skjuts igen. Det verkar logiskt. Gäng slåss om kontroll över vissa områden, olika grupper slåss om inflytande.

Nåväl, folk skjuts ned och förs till akuten. Jag undrar om det kan behövas nya rutiner där: ifall en skjuten person kan misstänkas ha anknytning till något gäng så borde han (är det någonsin en hon?) transporteras till ett ställe som har en väpnad styrka som kan ta hand om eventuella kumpaner. Inte till en vanlig akut för vanligt hyggligt folk.

Det är inte rimligt att hela gäng skall storma in bland människor som är sjuka på riktigt. Det är inte rimligt att patienter och personal skall behöva riskera att bli utsatta för galna våldsmän, kriminella och trasproletärer. Läkare, sköterskor och annan personal har viktiga uppgifter att sköta, och de behöver maximalt hjälp och skydd från samhället i övrigt. De skall inte vara slagpåsar för gangsters. Banditerna skall ut ur landet - vilka andra svenskar än det migrationsekonomiska komplexet är intresserade av att ha dem här?

Detta tycker jag låter som en rimlig vänsterståndpunkt. Varför tiger vänstern? Den kanske inte är vänster? Ägnar man sig åt att 'bekämpa' sverigedemokraterna genom att låta dem ta över den här frågan?

Ibland behövs det hårdare tag än bara puss & kram

Det är bättre att stämma i bäcken än i ån

Årets första vitsippa

Häromdagen råkade jag på en artikel om kriminella gäng. En sak som jag fäste mig vid var när en forskare Lars Korsell på Brottsförebyggande rådet nämnde mc-gängen:

– Ja, det var ett stort misstag att vi inte tog mc-gängen på allvar när de etablerade sig, fortsätter Lars Korsell. Det ledde till en kedjereaktion där många kriminella tog efter eller tvingades gå ihop för att klara sig.

Med andra ord: ett tidigt ingripande hade kunnat förhindra mycket senare elände. Nu tickar mitt minne fram en episod från den tiden justitieministern hetter Freiwalds. I någon ort i Skåne höll ett mc-gång på att etablera sig. Folk blev naturligtvis oroliga. Ett möte sammankallades. Freiwalds åkte dit och talade om att staten inte tänkte göra någonting. Eventuella lokala initiativ för att möta ligisterna var därmed döda.

Nyss dödades fyra människor i Stockholm, och ytterligare några är skadade förmodligen för livet. För några år sedan dödades två människor på IKEA i Västerås. Gemensamt tycks vara att förövarna är personer som inte fått uppehållstillstånd i Sverige. Med andra ord kunde sex människoliv ha sparats om dessa personer antingen lyfts ut eller åtminstone placerats någonstans där de inte kunde ge sig ut och ställa till otäckheter. Slapphet. Ta itu med problemen när de är färska och lätta att hantera, eller vänta och se dem mångdubblas! Stäm hellre i bäcken än i ån! Eller det kanske man inte gör i den liberaldemokratiska staten?

Citat om polishat

Det anarkistiska polishatet, som alltid varit reaktionärt, har omärkligt tillåtits bli vänster. Arbetarklassens och kommunisternas ståndpunkt, att smida fasta länkar till polisens meniga och de undre befälen, stämplas som pro-fascism. (Stefan Lindgren, förord till Jan Myrdal Avgörande år. Svenska frågor 1975-1977 sid. 8, Oktoberförlaget 1977.)

Jag letade efter ett citat av Lenin där han skriver något liknande, men hittade det inte. Om någon beläst leninist i läsekretsen vet jag jag talar om, så skriv en kommentar! (Tillägg: har hittat ett citat och lagt upp det här, men det kan finnas flera, så tips välkomnas fortfarande!)

Om vi däremot går vidare i ovan citerade bok och tittar på vad Myrdal själv skrev så hittas bland annat följande (sid. 77):

Brottsligheten är arbetarklassens öppna fiende. Brottsligheten, alkoholismen, narkomanin, prostitutionen är samhällsbevarande; håller arbetarklassen nertryckt, svag, förlamad - utsugen.

Men det innebär att horan, tjuven, hallicken, fyllot, knarkaren inte blir arbetarklassens allierade bara därför att de är utslagna och förtrampade. Arbetarklassens befrielse är mänsklighetens befrielse; rätt är det som tjänar denna befrielse. Brott tjänar inte. ...

Bland de patrullerande poliskonstaplarna har arbetarklassen däremot fler allierade än den har bland hallickar, langare, tjuvar och fnask. I sin kamp mot brottsligheten är dessa poliser på samma sida som det arbetande folket.

Någon italiensk kultur- och vänsterman (var det Pasolini?) påpekade det märkliga i att medelklasstudenter till vänster pucklade på vanliga poliser som vanligen rekryterades ur arbetarklassen. Eller är det så märkligt egentligen? Dessa studenter måste väl få ha lite kul innan de trampar in på den normala borgerliga karriärvägen!

Jag utgår dock från att vissa poliser har en sådan inställning att enhet med dem torde vara mycket svår att uppnå. Men många vill förmodligen kunna göra ett bra jobb, samt betala sina räkningar. Och i detta avseende skiljer de sig rejält från såväl kriminella trasproletärer som kriminella överklassare. Den senare gruppen har dock andra möjligheter, den kan genom sin ställning se till att skumma handlingar är lagliga, eller genom välbetalda advokater kunna komma undan även påvisade brott.

Landsvägsrövarna tillbaka

18 maj 1876, alltså för 140 år och några månader sedan, halshöggs rånmördarna Hjert och Tector. De hade glädjen och äran (?) av att var de sista som avrättades offentligt i Sverige, efter att ha klantat sig rejält vid ett försök till diligensrån och dödat två personer. De två döda var inte ens på diligensen, utan det var fel vagn ute på landsvägen som H&T gav sig på. Gör man verkligen sådana tabbar när man är en van och förhärdad brottsling?

Är det möjligen dags för liknande resoluta åtgärder mot dagens landsvägsrövare? Det kanske inte bör vara huvudets avskiljande från kroppen (och inte heller det härligt medeltida "dömes till galge och gren" respektive "stegel och hjul") men lymlarna borde  åtminstone hivas ut från Sverige och till en gallerförsedd institution i hemlandet att avtjäna straffet.

Spotnicks "raketman", homofobslakt, rasism - sommarpladder

Så här under sommaren när ändå väl nästan ingen orkar läsa bloggar kan man väl häva ur sig lite vad som helst. Här är en länk till en sajt som väl gör alla som blir vansinniga av ryska sajter helt vansinniga ("Putin, Putin, elände, elände!). Närmare bestämt en länk till ett kulturinslag som visade några text- och melodivarianter på en känd sång från vår stora granne i öster. Jag kände inte igen den ryska titeln, men när jag startade en video kändes musiken igen direkt.

Vet inte när jag hörde melodin första gången, men det kan ha varit under tidigt 1960-tal och i ett inte ryskt, men göteborgskt sammanhang. Kolla på den här fina filmen från den tiden. The Spotnicks framför något som de gav titeln "Rocket man". Det är samma! För övrigt hade spotnicksgrabbarna från Göteborg flera ryska låtar på sin repertoar. Den härliga "Karelia", samt "Valentina" som var en hyllning till den första kvinnliga kosmonauten. Det kan ha funnits fler, men minnet sviker mig. Och själva namnet "Spotnicks" låter ju väldigt likt det ryska "sputnik".


Hade detta varit möjligt idag, kan svenska artister ta upp ryska teman utan att moralpanik ("putintroll!") och skrik om bojkott  utbryter?

Några snillen i sverigedemokraterna har kommit på att ordna en pride-parad i invandrarområdena i norra Stockholm. Detta för att ge homofoba muslimer en näsknäpp. Jag utgår från att sd:s tidigare kärntrupper inte är särskilt pride-positiva, men ur partistrategisk synpunkt är det smartare idag att peka ut muslimer som ett hot även mot homo6uella. Om paraden blir av kan man ju undra, men vissa mål har sd redan uppnått: förutom att få uppmärksamhet så har man lurat in delar av HBTQ-etablissemanget i en fälla där dessa, för att visa hur illa de tycker om sd, måste uttrycka sig på ett sätt så att de verkar stå på muslim-homofobernas sida.

Åter till musiktemat: jag minns en låt (dock inte titel eller "artister", annat än att de är svenskar) som för några månader sedan vevades mycket på radion, där det bland annat pratades om att "slakta homofober". Här finns väl jättechansen, om nu "artisterna" menar allvar. Medan paraden går genom Järvas betongkvarter kan de ju spana in eventuella homofobiska motdemonstranter, och med några eleganta knivhugg slakta dem. Det finns ju redan instruktionsfilmer från IS på nätet hur detta görs.

Avslutningen på detta sommarpladder går inte i musikens tema. Här är en länk till den fine norske bloggaren och gamle kommunisten Pål Steigan. Han håller även ett öga på Sverige, vilket kan behövas. Kanske särskilt vad det gäller Malmö. För några år sedan fanns det någon maoist i Malmö som trodde att sprängningarna på något sätt hade med arbetarklassens motstånd att göra. Själv gissade jag att det var kriminella eller ligister som var i farten. Det gör jag fortfarande. Det är för uppenbart att det är ligor som spränger och skjuter för att man skall kunna hävda något annat.

Det finns maoister i Stockholm numera också. Någon/några av dem tycker att jag är rasist. De är så koncentrerade på klasskampen att de inte vill upptäcka att det finns mycket olämpliga personer bland de som kommer till Sverige, och då blir jag rasist i deras föreställningsvärld. Olämpliga personer som definitivt inte kommer att spela någon positiv roll i klasskampen. En del av dem är muslimer, en del har andra tillhörigheter, men de kan faktiskt grupperas och pekas ut utan att man är rasist. Att inte ta itu med den saken är att sätta en stor fet kniv i ryggen på klasskampen, att ställa upp på klassfiendens sida.

Konstigt förresten, här får sd poänger i gycklandet igen. Partiet kan driva med vänstertanter/feminister som ömmar för att patriarkatgubbar- och slynglar utan minsta feministsympatier skall släppas in i Sverige. (Jag har också stött på några tokkärringar som ansåg att det var "misstänkliggörande" att försöka ta reda på vad så kallade papperslösa flyktingar har för bakgrund egentligen.) Sd kan driva med vänstern som vill att tänkbara mördartyper som hatar den ateistiska vänstern skall släppas in i Sverige (just den vinklingen har jag inte hört, men om sd läser det här så bjuder jag på den!). Sd kan driva med ett rättsväsende som tillåter att vissa personer tar sig nästan vilka friheter som helst, medan andra åker dit stenhårt vid minsta överträdelse. (Tänk på mannen i Nyköping som på nätet kritiserade böneutrop/skrik på morgonen och åtalades för hets mot folkgrupp, medan den beväpnade lynchmobb som försökte få tag på honom inte åtalades för olaga hot, resande av livsfarligt vapen etc.)  Och, som jag påpekade ovan, sd kan driva med HBTQ-personer som i sin skitnödiga ängslan att vara anti-sd själva ramlar in i anti-HBTQ-lägret.

Nu återgår bloggen till sommardvalan.

----

Komplettering: det är några tomtar som kallar sig 'Movits! ft. Maskinen' och framför kompositionen 'Limousin', och där hävdar de att de vill "slakta homofober i kronologisk ordning". Kronologisk? Märkligt uttryck. Frånsett det, är det ok om jag offentligt hävdar att jag vill "slakta hiphop-tomtar i kronologisk ordning"? Eller ens i "alfabetisk ordning"?

Mångkultur?

Thomas Nydahl utgav Kulturen vid stupet. Essäer och reflektioner år 2011. Här är ett utsnitt ur en essä om en annan författare som jag inte vet något om, nämligen Anders Johansson. Poet, fotograf, tänkare. Och Johansson var tydligen ganska tidigt ute med att fundera över mångkulturen.

Själv känner jag mig något egendomlig till mods efter att ha haft flera debatter på nätet med personer som anser det vara 'misstänkliggörande' om man försöker ta reda på korrekt identitet och bakgrund till personer som kommer till Sverige och vill ha asyl. Det kan ha påverkat mitt beslut att lägga upp nedanstående citat.

Liberal och religiös fascist som tillsammans hånskrattar åt mångkulturen???

Det ideologiska åsikts- och livsstilspaket som kallas »rnångkultur« och den politisk-religiösa rörelsen islamism är två viktiga ämnen för Anders Johansson. Han berör dem i flera större texter i sina böcker. Låt oss börja med mångkulturen. För tjugo år sedan använde man begreppet som ett sätt att beskriva ett samhälle som öppnat sig mot omvärlden, som tog emot flyktingar och invandrare och som talade om allas rätt och närvaro. Som tiden gick kom begreppet att bli ett slags ideologiskt filter för all kritik mot det som gått snett i det moderna projektet: gettobildning, segregation, etnifiering av det offentliga samtalet etc. Därmed kunde man också säga att begreppet mångkultur slog över i sin motsats och kom att beteckna ett samhälle och ett tillstånd där relativismen, bristen på kulturell och nationell identitet blir det utmärkande och där en låt-gå-anda präglar alla diskussioner. I stor beröringsångest avvisades all kritik mot projektet som antingen »rasism« eller »främlingsfientlighet». Trots att hela det politiska etablissemanget verkade vara överens om att driva politik på det sättet växte kritiken. Anders Johanssons texter har föregått denna med många år, och hans argument är i högsta grad relevanta också idag, som när han skriver:

Europa kommer möjligen inom något eller några decennier att befinna sig i ett kulturellt, socialt och religiöst krig med den muslimska världen, i grunden ännu en repris på den gamla trista kampen mellan tro och vetande. Det går inte att bemöta denna attack mot det sekulära samhället genom att vända andra kinden till, förlåta, blott bortse från, eller hänvisa till budorden. Jag tror fullt och fast på något så otidsenligt som nationell säkerhet och på ordens och tankens frihet. (ur »När samtalet tystnar«, från Sanningen är originell, 2005)

Notera filosofin, det dialektiska omslaget: från att ha varit något bra slog mångkulturen om till sin motsats. Så länge såväl vanliga invandrare som flyktingar snabbt kunde slussas in i samhället med skolor, boende och arbete gick det bra. Sedan gick det inte så bra längre. Men det verkar som den insikten ännu har svårt att sjunka in på sina håll.  Det kallas ännu så länge 'utmaningar' när skolor och samhällsservice plötsligt skall ta in mängder av människor som man inte räknat med alldeles nyss.

Jag tycker man skall vara försiktig med ordet 'krig'. Det låter USAmerikanskt, där man ägnar sig åt krig mot allt möjligt. Men oroligheter och bekymmer kan inte uteslutas. Det smäller en del bomber i Sverige idag. Det har det ju gjort förut också (tänk på den berömde 'sabbatssabotören' på 1940-talet, och rena terrordåd som attacken mot Norrskensflamman 1940) men nu verkar fenomenet mer spritt och återkommande. Dock verkar dagens sprängningar mer ha med kriminalitet och ligism att göra än med politiska eller religiösa synpunkter. Några entusiaster tänker kanske att här kan utvecklas grunden till en revolutionär folkarmé, men det tvivlar jag starkt på. Mångkulturen har blivit ett hinder för politiken. (Att släkter eller klaner i invandrarområden kan ge sig in i politiken och manstarkt rösta enligt ledarens order har inte med normal politik att göra, snarare med korruption. Någon sprängning i Malmö kan ha varit mot usel bostadspolitik, men jag har inte sett det bekräftat.)

Jag tvivlar också på att de liberaler som hyllar fri invandring, liksom de religiösa sektledarna, har så särskilt stor respekt för demokrati. Hur förenar man liberalens extrema 'individ' eller sektens gudstroende med det tvång som faktiskt finns i ett fungerande demokratiskt system. Demokratin blir ett allt tunnare skal över ett ruttnande parasitärt inre. Vem kommer att ställa upp till dess försvar när/om hela bygget går över styr? Kanske ingen. Och i den processen spelar mångkulturen i sina avarter en otrevlig roll. - Och nej, jag anser inte att exempelvis syriska islamister som gjort sig omöjliga i hemlandet skall få asyl i Sverige. De lär inte sluta med att vara intoleranta extremister bara för att Sverige tar emot dem. Förmodligen lär de förakta och hata oss (det är ju inte svenska staten, utan Allah som ger dem socialhjälp har vi fått veta!), och utdela tjuvnyp så fort de får tillfälle till det.

Definition på expert. Ligister

An expert is a man far from home. En definition som med gillande citeras på Pål Steigans blogg. Detta som en sidoanmärkning till att en ekonominisse gissat fel igen. Aktierna i företag som jobbar med tjänster i norska oljebranschen rasar å det våldsammaste på Oslobörsen, vilket 'nissen' inte hade förutsett.

Hur skall det gå för Norge framöver. Kanske vi återkommer till det gamla trygga, när en norsk krona var värd åttio svenska öre?

Titta så söt jag är! Vänta bara tills jag blir stor ...

Var det tidigare i år som en knivbeväpnad sinnesrubbad person sköts ihjäl av polisen i Varberg? En kniv är ett farligt vapen, men bra mycket värre är bensinbomber. Varför kunde ligister kasta bensinbomber i södra Stockholm för några dagar sedan utan att få en pistolkula som kvitto? Börjar man kasta bensinbomber är man uppe på mordnivån. Det är ett vapen som kan orsaka svåra, till och med dödliga skador. De som gjorde detta torde inte ha varit sinnesrubbade även om drogpåverkan kan ha förekommit. Ursäkter finns inte, det är ingen proletär ståndpunkt att uppmuntra de där typerna. Tvärtom. Går det inte att prata med folk och få dem att ta reson så är alternativet att antingen backa ut och bara se en allt värre kris, eller att inte backa ut utan i stället sätta hårt mot hårt. Varför man skall gulla med kriminella smågrupper i 'problemområden' är svårt att förstå, såvida man inte intar en borgerlig ståndpunkt (nämligen att "det är bra att vanligt folk får fullt upp med att värja sig mot brottslingar och ligister så hinner de inte tänka på att slåss mot oss i överklassen").

Rött, gult eller grönt

Jan Myrdal skrev någon gång någonstans att folk skulle bli förvånade om de visste vilken ordning det skulle bli under socialismen. Lenin skrev (i Staten och revolutionen) ungefär att de beväpnade arbetarna skulle skrämma skiten ur borgartyper som ville ställa till bråk. Och nu över till något annat ...

... här är ett citat från Tjugofyra7 (tidning utgiven av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap): 

Rött, gult eller grönt.
Det är en tydlig kategorisering som räddningstjänsten i Höganäs använder för att bedöma risken att utsättas för hot och våld.

... Vid rött åker räddningstjänsten inte fram, vid gult krävs polisassistans och vid grönt kör man som vanligt.
...

Syftet är att skapa en omedveten förmåga, att insatspersonalen ska kunna handla och ta rätt beslut instinktivt.
– Vi hade ett larm om en man med kniv i magen vid ett asylboende. Informationen att polis och ambulans inte anlänt gick inte fram och därför körde brandbilen fram. Det var en hotfull stämning på platsen. Då är det viktigt att man följer de instruktioner som är framtagna.

Samtidigt refereras till en enkät vid en konferens för räddningspersonal, med 600 deltagare. En av frågorna var:

Har er räddningstjänst utsatts för hot och våld?
52 procent nej
18 procent en gång
29 procent några gånger
 1 procent ofta

Enligt denna i och för sig inte helt vetenskapliga enkät har alltså nära hälften av räddningspersonalen utsatts för farliga situationer från människor åtminstone någon gång. Man kan ju undra vilka områden det handlar om för de trettio procent som drabbats 'några gånger' eller 'ofta'? "Hotfull stämning" mot räddningspersonal? Mycket märkligt. Är det räddarnas fel att folk sticker kniven i varandra?

Det är en självklarhet att ambulanser eller brandbilar skall kunna köra fram utan att behöva ta andra hänsyn än hur de snabbast och effektivast skall kunna genomföra sina uppdrag. Det kan finnas situationer där polis också behövs, men det borde vara undantag. En sjuk människa som är beväpnad och farlig exempelvis. Det är i första hand en sak för polis, inte för eldsläckare eller sjukvårdare att lösa ett sådant problem. Det ingår i polisens utbildning.

Men är de gäng som angriper ambulanser och brandmän sjuka? Varför inte säga 'ligister' helt enkelt? Möjligen till och med en sorts 'fotsoldater' till kriminella gäng som försöker ta över olika områden? - Varför har svenska socialister så svårt att tala klart och enkelt i den här frågan? Det är väl inte bara för att en trotskist i Göteborg då och då skriver dunkelt om sitt brottsliga förflutna? Fega? Dumma?

Sången om Pur-Finland och lite annat om schabloner

Den här melodin heter 'Sången om Pur-Finland'. Den publicerades först 1960 och var en i raden av Ulf Peder Olrogs lustiga visor som ju var populära på den tiden. Jag undrar om den anses spelbar på radion idag. Känsligheten för nedvärderande nationella schabloner har ju ökat de senaste årtiondena och det är bra.

Dessvärre har känsligheten ibland slagit över i ren idioti. Någon var visst sur för att jag nämnt Arnstbergs och Sandelins blogg (den ene forskare/etnolog, den andre journalist). Nåväl, det struntar jag i, det här är min blogg, och här citerar jag Arnstberg:

... i en forskningsrapport betitlad ”Svenskar och zigenare” skrev jag 1998 utifrån empiriskt material helt kort om en grupp polska romer som i betydande utsträckning försörjde sig på att råna äldre människor i deras bostäder. Där återgav jag följande intervjuutdrag från en socialarbetare som visste vad hon talade om:

/…/ att lura gamla tanter på deras besparingar, det är djävligt otrevligt. Kallt! De här tjejerna de kan vara jättetrevliga, inkännande och allt sådant där i sin egen krets. Men det är som om det har inget samband. Dessa gamlingar, dom skänker dom inte en tanke. Dessa turnéer, det funkar som ett jobb helt enkelt. Och männen kör dem i bilarna. Ingen tycks fatta konsekvenserna.

Det finns ett system, där kvinnorna har som yrke att åka på turné och råna gamlingar. Det är ju deras jobb. De är professionella tjuvar. Men dom som ändå åker fast sitter ju i fängelse regelbundet. Och så är ungarna regelbundet övergivna. Ungarna får ju mat och husrum hos släkten, men det är inget speciellt bra system. Dessutom, nästan varenda yngre manlig zigenare på den polska sidan är narkoman. Karlarna flyter omkring lite hur som helst och gör sina affärer medan kvinnorna är ute och stjäl och sitter i fängelse. Så att egentligen har dom inga föräldrar dom här barnen, utan de har lite olika vårdare, vilket leder till svåra separationsskador med symtom som psykosociala sjukdomar, nervösa besvär och, särskilt för männen, till missbruk.

Arnstberg fick en massa skit för det här, men hur var det med sanningshalten? Fanns det en grupp som i hög grad ägnade sig åt bland annat åldringsrån? (Och finns de kvar?) I forskningssamhället är det ju idealt sökandet efter sanning som gäller, men stämmer vad han sedan skriver så kom aldrig några sakinvändningar, bara skäll. Vad säger statistiken, finns det någon sådan som visar om Arnstberg hade rätt, fel, eller något annat? Och fungerar fängelsestraff på den här sortens människor, i den mån de existerar?

Det som håller ihop ett samhälle är i hög grad att det finns tillit mellan människorna. Tilliten undergrävs av kriminalitet, inklusive vedervärdiga åldringsrånares aktiviteter. Skall det vara så dj-a svårt att fatta? Hur kan man kalla sig 'vänster' och samtidigt jobba för ett samhälle där gamla människor varnas för att öppna dörren om de inte vet vem som står därutanför? Om du känner dig träffad säger jag bara: Vet hut!