Armén till förorten?

Nu diskuteras det lämpliga i att skicka militär till förorter med problem. Det hade man inte trott för några år sedan, då var det väl mest sverigedemokratisk undervegetation som tyckte att det var en bra idé. När samma sak nu kan komma från högsta nivå är det något annat.

Några reflexioner och frågor.

Vad skulle militärer kunna göra som inte vanliga poliser redan kan göra? Bör inte polisen redan ha en sådan mängd information om individer och platser att de med rätt direktiv kan göra punktinsatser utan militär hjälp och med inte så mycket våldsutövande?

Angående våld om sådant ändå inte går att undvika: Är det inte bättre med poliser - under förutsättning att poliserna får klartecken och stöd uppifrån? Alltså att poliserna får klartecken till att skjuta i hotfulla situationer, och att de inte i efterhand får kniven i ryggen från överordnade och/eller politiskt ansvariga om media börjar larma och anhöriga gnäller om "världen snällaste kille, buhuhu ..."?

När skjuts det, respektive skjuts inte? Man kan jämföra verkliga fall här: poliser skjuter ihjäl knivbeväpnad galning som verkar hotfull, respektive skjuter inte på ett kriminellt gäng som kastar bensinbomber. (På västkusten respektive i en förort i södra Stockholm, om jag minns rätt.) Kanske fanns det en rädsla för vidare kravaller i det sista fallet, men det känns inte som ett argument för att inte skjuta utan snarare ett argument för att vika undan för våldsamma gäng.

Ända sedan Ådalen 1931 har det inte varit tillåtet att sätta in militärer mot civila. Är detta ett giltigt argument idag? - Om man sätter likhetstecken mellan förortsgangsters och strejkande arbetare är det giltigt. Ser man det på annat sätt är det en förolämpning mot minnet av de fallna 1931, men i och för sig inget argument för att skicka soldater till stökiga förorter.

'Polis' signalerar inte samma sak som 'militär'. I ena fallet är det att plocka in misstänkta brottslingar i levande skick så de kan ställas inför rätta. I det andra fallet börjar det lukta krig, och där handlar det om att oskadliggöra motståndaren och dör denne så ingår det i spelet. Förstörelsen runtomkring kan också bli betydande, och rätt vad det är kanske en helt oskyldig familj vid middagsbordet har sopats bort av en kulsprutesalva. Det kan ju bli rätt svårt för ansvariga politiker att försvara.

Kan man minska motståndet mot hårda tag  genom att med samma metoder slå till mot andra områden med annan typ av kriminalitet (knarklangare etc. i den ruffiga förorten, respektive ekonomiska brottslingar i fina kommunen släpas bort av kraftigt beväpnade poliser)?

Till sist om "hårda tag". Det är lätt att kräva "hårda tag" mot brottslighet. Jag skulle påstå att det är politiska latryggar som gör det. Den som tänker efter borde kräva "intelligenta tag" i stället. Det är jobbigare, men kan nog ge bättre utdelning på sikt.

Sammanfattningsvis: det kan komma situationer där det behövs militärer med kraftig beväpning, men generellt är jag tveksam till att soldater kan ta hand om buset bättre än poliserna. 

Citat om polishat

Det anarkistiska polishatet, som alltid varit reaktionärt, har omärkligt tillåtits bli vänster. Arbetarklassens och kommunisternas ståndpunkt, att smida fasta länkar till polisens meniga och de undre befälen, stämplas som pro-fascism. (Stefan Lindgren, förord till Jan Myrdal Avgörande år. Svenska frågor 1975-1977 sid. 8, Oktoberförlaget 1977.)

Jag letade efter ett citat av Lenin där han skriver något liknande, men hittade det inte. Om någon beläst leninist i läsekretsen vet jag jag talar om, så skriv en kommentar! (Tillägg: har hittat ett citat och lagt upp det här, men det kan finnas flera, så tips välkomnas fortfarande!)

Om vi däremot går vidare i ovan citerade bok och tittar på vad Myrdal själv skrev så hittas bland annat följande (sid. 77):

Brottsligheten är arbetarklassens öppna fiende. Brottsligheten, alkoholismen, narkomanin, prostitutionen är samhällsbevarande; håller arbetarklassen nertryckt, svag, förlamad - utsugen.

Men det innebär att horan, tjuven, hallicken, fyllot, knarkaren inte blir arbetarklassens allierade bara därför att de är utslagna och förtrampade. Arbetarklassens befrielse är mänsklighetens befrielse; rätt är det som tjänar denna befrielse. Brott tjänar inte. ...

Bland de patrullerande poliskonstaplarna har arbetarklassen däremot fler allierade än den har bland hallickar, langare, tjuvar och fnask. I sin kamp mot brottsligheten är dessa poliser på samma sida som det arbetande folket.

Någon italiensk kultur- och vänsterman (var det Pasolini?) påpekade det märkliga i att medelklasstudenter till vänster pucklade på vanliga poliser som vanligen rekryterades ur arbetarklassen. Eller är det så märkligt egentligen? Dessa studenter måste väl få ha lite kul innan de trampar in på den normala borgerliga karriärvägen!

Jag utgår dock från att vissa poliser har en sådan inställning att enhet med dem torde vara mycket svår att uppnå. Men många vill förmodligen kunna göra ett bra jobb, samt betala sina räkningar. Och i detta avseende skiljer de sig rejält från såväl kriminella trasproletärer som kriminella överklassare. Den senare gruppen har dock andra möjligheter, den kan genom sin ställning se till att skumma handlingar är lagliga, eller genom välbetalda advokater kunna komma undan även påvisade brott.

Yttrandefrihet? Nassepolisgrisar?

Som kommentar till föregående inlägg fick jag den här kommentaren från läsare Martin med intressanta aspekter på yttrandefrihet:

Nja, frågan är på en helt annan nivå. Det spelar ingen roll vem som slog vem först eller hårdast, vem som fick respektive inte fick slå folk. Det är det vanliga att grotta ned sig i detaljerna. Backa lite.

Det är det här som gäller:

Har man en manifestation på allmän plats, då är alla välkomna. Hela allmänheten är välkomna oavsett vad de tycker om mig. Vill jag att bara speciellt utvalda skall komma till mitt möte, då är det inte det allmänna rummet som det skall hållas i, då skall det hållas som slutet sällskap i lokal eller på någon privata tomt. Vakterna vid det slutna sällskapets tillställning betalar anordnaren själv.

Problemet är att polisen har bestämt sig för att för speciellt nazister, så skall de agera dörrvakter åt en privat tillställning. De står runt platsen timmar innan och garanterar att endast de som är godkända nazister får komma in och se mötet. De kränker då majoritetens yttrandefrihet, mötesfrihet och rörelsefrihet i det offentliga rummet, redan med sättet de visar sin närvaro. Med sättet de agerar har de redan gjort kränkningar på folks demokratiska rättigheter. Yttrandefrihet är som alla vet, rätten att få säga sin åsikt, inte rätten att få höras, inte rätten att få stå oemotsagd, inte rätten att vara fri från alla former av konsekvenser av ens glappande trut.

Utan detta häpnadsväckande agerande för polisens sida, så skulle vi inte ha några som helst problem med nazistiska demonstrationer i Sverige. Vi skulle sannolikt inte ha haft nazister i riksdagen, utan polisens hjälp att kväsa alla som väljer att använda sin yttrandefrihet, mötesfrihet och rörelsefrihet i det offentliga.

Polisen kränkte bort emot 2000 människors demokratiska rättigheter, med, skall tilläggas, häpnadsväckande mycket våld. En 50 åring skadad för livet av polis. För vadå? För att Ordföranden i SvP skulle höras för de 4-5 tillresta funktionärerna. Det är varesig demokratiskt, proportionellt eller rimligt.

Det rör sig om en paramilitär grupp, som förutom när de slösar med skattebetelarnas pengar, ägnar kvällar och helger åt att gå runt på stan och skrämma invandrare, hota oliktänkande och misshandla homosexuella. Det är inte nazister som definierar demokrati, det är inte nazister som definierar nazismen, det är inte rasister som definierar rasism.

På sajten Politism finns den här teckningen av Lisa Ewald (samt en bloggpost med statistik):

Eftersom jag har bloggpaus lägger jag inte några större egna synpunkter på detta just nu. Kan ju bara säga att gatubataljerna var mycket värre i Tyskland på sin tid - och nassarna vann.

Är beridna poliser 'kavallerister'? Är sd 'sverigevänner'?

29 mars 1948, Götgatan, Stockholm. De berömda 'Götgatskravallerna'. Den här bilden hittade jag hos Stockholmskällan.

Angående Malmö: någon från polisen talade enligt intervjuer om att man kallat in "kavalleriet". Detta är ett konstigt uttryck när det gäller ridande poliser. Är det uttrycket man använder normalt, eller är det ett utslag av den militarisering av polisen som man kan se under de senaste åren? Något militärt kavalleri finns ju inte numera i Skåne. Jag kollade standardverket i ämnet (Grill: Svenska indelningsverket) och under rusthålleriets forna dagar fanns ett husar- och och ett dragonregemente i Skåne. Men de är som sagt historia, och poliser till häst är inget annat än just poliser till häst, inte kavalleri.

Också från Stockholmskällan, samma dramatiska dag 1948. Biografen ger en film som heter 'Gentlemannagangster ...' fast det ser ut som 'Centlemannacancster ...'.

Det verkar som det märkliga gänget på Avpixlat helt köpt den tidiga polisversionen av vad som hände i Malmö. Kanske inte så smart på lite sikt, om det framkommer alltför mycket avvikelser mellan vad polisen sade på ett tidigt stadium och vad som sedan kan fastställas verkligen hände. Det är ofta lugnast att just ta det lugnt på ett tidigt stadium och invänta vad som kan ses när röken från slagfältet skingrats.

På tal om Avpixlat (och sd) så har man ju sedan länge gjort en märklig (men på sätt och vis begriplig) tankevurpa vad det gäller Palestina. Rent logiskt borde ju det palestinska motståndet ses som en fullständigt hedervärd handling av 'palestinavänner'. Israels aktiviteter borde enligt normalt avpixlat språkbruk angripas som övergrepp av multi-kulti PK-elit bidragsjagande kulturberikare, och som ett varnande exempel för alla 'sverigevänner'. - Men så står det inte. sd har sina bruna rötter av gammaldags judehat, detta sticker upp ibland, men partiledningen kämpar hårt för att hålla en snygg yta. Och det gör man genom att vara så israelstöttande att det är rent otroligt. Taktiken är känd, kanske startade i England med något som hånats som "neo-nazis for Israel". Och är det OK att jaga bort 'palestinavänner' från sitt land kanske Åkesson & Co. i själva verket tycker att 'sverigevänner' (vi som råkar bo och trivas här) lika gärna kan jagas bort. - Jag har svårt att lita på de där mänskorna ... .

Dessutom är det dåligt med skrivar-inspiration. Kanske tar bloggpaus ett tag. Vi får se. Och det utesluter ju inte att jag är aktiv på annat håll på nätet.

Poliser mot slutet av 1970-talet

På tal om 'militär urbanism' och poliser som ser ut som och som agerar som militärer (som jag skrev senast om här) så kan vi som jämförelseobjekt ta den här bilden som jag hittade nyss. Jag tog den någon gång i slutet av sjuttiotalet när det var demonstrationer utanför Sovjets ambassad mot ockupationen av Tjeckoslovakien. Notera en lätt sommarklädsel, inte något som påminner om en svart robot som i dagsläget, och batonger som främsta beväpning. Det var väl snarast en nedgradering jämfört med de korta sablar som poliserna hade tidigare. Undrar om de hade pistoler, möjligen killen som står närmast men jag är inte säker.

(Jodå, det fanns en solidaritetsrörelse för Tjeckoslovakien då, med marxist-leninister som ledande grupp. Jag har tidigare publicerat några bilder från den tiden. Folk var nere i Tjeckoslovakien och spelade in en LP i hemlighet med diverse förföljda artister, den kom ut på SKP:s musikförlag. En motsvarighet till en LP som kom tidigare, när det i hemlighet spelades in en LP med förbjuden musik under Franco-diktaturen i Spanien.)

Nu skall jag försöka hitta de bilder jag egentligen är ute efter.

Lite SD-funderingar

Jag ägnade en stund åt Sverigedemokraterna idag. Partiordförande Åkesson har skrivit en debattartikel i Svenskan om polisens påstådda ineffektivitet. Han tyckte att en del uppgifter som polisen gör idag lika gärna kan överföras på andra.

Jag plågade mig igenom kommentarerna. Det var rätt många, men bara en (1) som insåg att Åkesson egentligen är ute efter att återställa läget i polisen till hur det var i början av 1990-talet. Det som hände då var ju den stora bankkrisen som drog med sig enorma 'besparingar', vilket gjorde att mängder av människor som arbetade med administration inom polisen förlorade jobbet. De skulle ersättas av vanliga poliser i stället, vilket naturligtvis gjorde att kontorsarbetande poliser fick mindre tid till att vara ute på fältet och jaga brottslingar. Vill Åkesson vidga perspektivet kan han ju lägga fram liknande förslag angående sjukvården för där hände samma sak: när det skulle sparas var det folk i botten av organisationen som åkte ut (biträden, undersköterskor, städare och liknande) vilket gjorde att andra fick ta över eller att uppgifterna inte gjordes allt. Städning exempelvis lär ha blivit klart sämre, vilket verkligen inte är bra när det gäller sjukhus.

Några kommentatorer verkade inte fatta att en sådan här omfördelning, eller om vi kallar det återställare, är ekonomiskt vettig. På modern svenska heter det väl inte längre att man 'får valuta för pengarna', utan det heter 'more bang for the bucks'. Det är dock samma sak: om poliser gör polisjobb och läkare gör läkarjobb så blir det mera bangar för bucksen än om de också skall göra en massa andra saker som andra kan göra bättre. Det blir effektivare, mer ekonomiskt (förhoppningsvis).

Jag kollade en film med Åkessons tal i Visby. Som jag uppfattade det är det någon sorts nytt samhällskontrakt han är ute efter, fast han tycker att det är svårt att uppnå i dagens splittrade samhälle. Han tycker att det skall vara ett varmt och trevligt och inkluderande folkhem. Det lät ungefär som Per-Albin Hansson 1928. När han yppade sitt motstånd mot att bli 'integrerad' så var det i de andra partiernas kalla och otrevliga samhälle. Ett problem därvidlag är de otrevliga pustar som kommer upp ur SD:s bottenregioner till och från. Det känns inte som om alla vill vara varma och inkluderande, det är snarare aggressivt och hatiskt, hånfullt och nedvärderande. Och det har jag svårt med. Det är nog ingen tillfällighet att en del individer med den mentaliteten dras till SD. Men vi får se vart det leder med ny-folkhemmet. Jag tycker tanken är reaktionär och ogenomförbar.


I en del av talet ville Åkesson framhålla konservativa värden, och exemplifierade med att det gått tokigt med 'den arabiska våren'. Det kanske inte var så bra att bara riva ner de gamla regimerna om resultatet blir att islamister tar över. I ett annat avsnitt talade han om visioner (fast där har jag glömt vad det handlade om). Det kan möjligen finnas en motsättning mellan konservatism och visioner, i alla fall om visionerna förutsätter att man ändrar på fundamentala saker i samhället.


Fast jag undrar hur mycket kapacitet till förändring SD har. Det kan vara så att vi har några årtionden av utomordentligt kraftfulla förändringar framför oss, som bland annat kräver en ekonomisk hantering som går långt utöver vad socialdemokratiska folkhemsbyggare tänkte sig för ett par generationer sedan, men det är ju ungefär på femtiotalet som SD verkar ligga. Och med den inställningen undrar jag hur beredd man är för nya steg i datorrevolutionen samt peak-nästan-allting på global nivå? Ett jobbskatteavdrag till vill man ha, och det begriper jag inte vad det skall vara bra för, även om de fixar till en bättre fördelningsprofil i sitt förslag än vad Alliansen föreslår. 


Hur som helst, även om det finns en del åsikter och individer i SD-fållan som känns väldigt otrevliga så anser jag att utgångsläget bör vara respekt, och att skällsord och hot inte är lämpliga även om sakkritiken kan vara sträng. Och det verkar löjligt att avvisa förslag bara av det skälet att de kommer från SD. Man kan diskutera och värdera fakta, man kan presentera visioner. Med tanke på att just fakta har svårt att slå igenom, SD har nog lättare att tillgripa borgerligt känslopjunkande än hårddata, kanske vänsterns stora uppgift blir att lägga fram visionen som slår allt annat. Jag tycker det är bra att SD lägger fram idéer som kan diskuteras, det skärper det egna tänkandet och man får fundera på vad man själv vill. Det är väl så det som högtidligt kallas 'det demokratiska samtalet' skall föras? Men vem skall göra det? Löfven? - hahaha ....

Vass armbåge?

Det här är ett klipp ur en större bild som jag tog vid Mynttorget på Första maj. En polis spanar bort mot Strömbron där syndikalisternas tåg närmar sig. Men kolla armbågen ...!

Skall det här symbolisera att det är en kille med vassa armbågar som står här!? - Tycker personligen att tatueringar ofta ser ganska läskiga ut. Varför skall man gegga ner sin egen kropp med sådant här?

Nog med klagande

Det klagas över att polisen aldrig bryr sig om smärre saker numera. Men stämmer det? I morse upptäcktes en cykel liggande på gatan utanför ett småhus i ett obemärkt område i Storstockholm. Gissningsvis hade någon ligist knyckt den här fina cykeln, åkt ett tag, och sedan slängt den på gatan. Detta föranledde avskickande av ett epostmeddelande till den lokala polisen. Nå, efter mindre än fem timmar ringde det på dörren och utanför stod en polis. Han frågade om det var rätt cykel, lastade in det i sin bil och körde iväg. Det kallar jag snabbhet och service. Hoppas cykeln kom tillbaka till rätt ägare.

Fjärrintervju om läget i Malmö

Jag tänkte mig en bloggpost med medborgarjournalistik. Så jag skickade några frågor till en person som bor i södra Sverige och har kunskaper om läget i Malmö i efterdyningarna av upplopp och rasistvåld. Och som svar kom en del intressanta synpunkter.

Här ser det fridfullt ut (bild från polisfacket), men så är det inte alltid. Och hur ofta ser man poliser till fots numera, förresten?

1. Justitieministern har varit i Malmö och pratat om att det skall bli fler poliser som patrullerar på gatorna.    Har du sett mer polispatruller nu än tidigare, och gäller det patrullering i hela Malmö eller bara vissa områden?

Svar: Det har varit mer patruller under den senaste tiden, inne i stan har man dock inte märkt så mycket av det utan mer i ”invandrartäta” områden.  Vad man märkt är framförallt att man sett mer polisbilar. 

2. Jag har tidigare skrivit om den hotande företeelsen militär urbanism. Med andra ord att polisens aktivitet i städerna får allt mer militära drag.   Kan man se några tecken på det: kraftigare beväpnade poliser, mer helikoptrar för spaning, kameror för övervakning, ett mer "militaristiskt" beteende när poliser möter civilpersoner, eller något annat?

Svar: I korthet ja, men det hela är lite komplicerat. Jag skulle vilja säga att det finns olika aspekter som man tänka på. Sedan flera år tillbaka uppträder polisen i mångt och mycket som en ockupationsmakt i vissa bostadsområden. De betraktar det inte som sin uppgift att hjälpa och skydda befolkningen utan snarare att se till att den inte ställer till med besvär. Barn behandlas som potentiella kriminella, man tvingar tonåringar till kroppsvisitationer uppradade mot vägar och förolämpar och förödmjukar folk.

Jag tror att det hela blir ännu tydligare i Skåne, och framförallt Malmöregionen, än på andra orter i Sverige. Härnere rasade en väpnad konflikt mellan så kallade motorcykelgäng under några år på 90-talet. Man sprängde kilovis med militärt sprängmedel inne i stan, man sköt med automatvapen och man sköt pansarskott. En massa människor dödades. Killarna som sysslade med denna typ av verksamhet vari de flesta fall uppvuxna i småorter på den skånska landsbygden och kom med ytterst få undantag från familjer som varit svenska sedan Sverige erövrade Skåne.

Visst använde staten dessa kriminellas handlingar som en ursäkt för att rusta upp sin polis, men inte började man behandla folk i Dalby, Staffanstorp eller Södra Sandby, såsom kriminella. När en människa med invandrarbakgrund begår ett brott blir det till en ursäkt för att behandla en stor del av befolkningen som andraklassens medborgare. Detta är ett exempel av otaliga för att illustrera vad människor upplever. Det är väldigt svårt för folk, som utsätts för denna behandling, att inte se att polisen uppenbarligen gör skillnad på folk och folk. De flesta fattar att det har med rasism att göra.

Men, många börjar även förstå att det handlar om att hålla fattigfolk på plats. Folk i arbetarområdena har helt enkelt fått det sämre, och många som invandrat till landet med många drömmar och förhoppningar finner snart att drömmar är något annat än verkligheten.  Rasismen, fattigdomen och krossade drömmar – bostadssituationen ska vi inte tala om – gör naturligtvis att folk är förbannade. Och denna ilska möts sedan länge med repression. Det jag tycker är viktigt är inte så mycket utrustningen, helikoptrar t.ex. har polisen använt sig mycket av sedan flera år tillbaka, som spelar roll, utan förhållningssättet. Polisen uppträder som en ockupationsmakt när den rör sig i vissa områden. Man ska inte heller glömma att precis som ockupanterna försöker vinna ”hearts and minds” i Irak och Afghanistan så gör naturligtvis även polisen det här, men det ändrar i sak ingenting. 

3. Verkar det som om folk känner sig tryggare nu när en misstänk skytt fångats?

Svar: Ja, mitt intryck är att det är så. Den känslan som är väldigt stark hos flera jag pratat med är att det tog alldeles för lång tid innan han greps. Och varför varnade polisen inte långt tidigare? Vissa snackar om att det kanske var så att krafter inom polisen inte ville försämra förutsättningarna för Sverigedemokraterna i valet, jag vet inte om det ligger något i det, men så går tongångarna i vissa kretsar. 

Och att polisen sen på ett mycket illa dolt sätt försöker att använda det hela för att öka sin popularitet gör att man blir illamående. Först låter den rasistisk terrorist härja fritt, sen när de efter minst åtta fall lyckas hitta en misstänkt så vill de ha uppskattning för det och framställa sig som hjältar. Terroristen har varit aktiv på olika nazistsajter, har haft känd tillgång till den typ av skjutvapen som använts. Varför har inte husrannsakan genomförts flera månader tidigare hos en sådan person? 

4. Har inte Malmö en massa problem med "vanliga" gangsteruppgörelser också, där folk skjuter på varandra? Är det inte bra att polisen tar hand om dessa figurer? Finns det några alternativ till mer poliser, kan man tänka sig att folk i utsatta områden själva i högre grad tar hand om säkerheten? Finns det inte risk att grupper för lokalt skydd tas över just av gangstergängen?

Svar: Jo, det finns en mycket omfattande kriminalitet i Malmö och visst skjuts det en hel del. Men det är småsaker i jämförelse med ”motorcykelkriget” på 90-talet. Utan att ha några vetenskapliga belägg är mitt intryck att det som nu sker är att de konflikter som de kriminella innan löst med knivar, löser de idag med pistoler. 

Problemet är att polisen inte ”tar hand” om de kriminella. Drogerna fortsätter att flöda, marknaden för smuggelsprit och smuggelcigarreter är enorm, förekomsten av skjutvapen ökar, osv. Polisen löser inte problemen. I ett bostadsområde vet hundratals om inte tusentals personer vilka de lokala droghandlarna är. Ändå ser man hur dessa de facto får fortsätta med sin verksamhet relativt ostört. Men om några vanliga ungdomar är bråkiga kommer en massa aggressiva poliser som inte tvekar att dra pistol mot barn.  

Om staten verkligen ville göra slut på den organiserade kriminaliteten hade man kunnat göra det för länge sedan. Anställ ett par hundra tullare och återinför gränskontrollerna så kommer man nog ganska snart märka att den organiserade kriminalitetens makt minskar dramatiskt. 

Det hela är egentligen inte så komplicerat, det handlar om politisk vilja. Jag hoppas att människor förstår att det enda sättet vi kan få ordning på våra liv är genom att vi organiserar oss och kämpar för våra intressen, det gäller även vår egen säkerhet. Så länge vi tvingas att för vår säkerhet förlita oss på en stat som inte är till för fattigfolk, en stat som tillämpar en rasistisk och i grunden människofientlig politik, då kommer vi inte att komma någonstans. Det enda vi har är vår gemensamma styrka, vi måste våga lita på våra egna krafter. 

Problemet är att vår styrka är oorganiserad, alltså måste vi börja organisera oss. Jag tror att man är fel ute om man i dagsläget i Sverige föreställer sig ” grupper för lokalt skydd” som grupper av slagskämpar som springer runt som något slags ”autonomt Guardian Angels”; det handlar om att vi håller ihop, att vi organiserar oss och förlitar oss inte i första hand på fysisk kraft utan övertygelse och organisation. Om 30 mödrar ställer sig och demonstrerar utanför en droghandlares lägenhet, tror du inte det skulle få effekt? Om hundra mödrar gjorde det? Om nu droghandlaren skulle få för sig att ge sig på obeväpnade mödrar, ja då hade han också lyckats mobilisera helt andra krafter mot sig. Om man förlitar sig på råstyrka, ja visst då kommer kriminella att kunna ”ta över showen”. Men det handlar inte om det. Hur våldsutövning blir aktuellt är en fråga om hur mycket folks organisation utvecklats.

Kriget mot terror leder till fascism skriver Helle Klein i Aftonbladet. Det stämmer, ropar någon "terrorism" verkar vad som helst kunna accepteras, bara den utpekade personen är tillräckligt icke-svensk. Det framgår inte av sammanhanget om de här gentlemännen var ute och jagade någon hemsk terrorist.

5. Har det varit några reaktioner på hur den misstänkte skytten i Malmö behandlades, jämfört med vad som hände de palestinska familjerna i Göteborg vars hem stormades nattetid?

Svar: Faktiskt inte i någon större utsträckning. Visst tycker i princip alla jag pratat med om det hela att det är för dåligt, men det är liksom inget nytt. Att oskyldiga ”svartskallar” blir sämre behandlade än rasistiska mördare är det ingen som blir förvånad över där jag bor. 

Tack för svaren. Att förvåningen över olik behandling inte är stor visar att det är något ruttet i Sverige. Det finns uppenbarligen en "förbättringspotential", om en nyväckt socialistisk arbetarrörelse kan gå i bräschen för att röja upp i eländet! Och bättre gränskontroller, det låter nästan som "Sverige ut ur EU"!

Nationaldagen i ett par bilder

Det verkar som en del inte riktigt uppfattat att "svenska flaggans dag" har utgått och i stället ersatts av en nationaldag som väldigt många undrar vad den är bra för. Dock, när jag var ute och tog de här bilderna råkade jag få syn på den handritade affischen ovan på Mariatorget. Går man tillbaka trettio eller fyrtio år gick det väl ännu att få folk upprörda genom att "skända flaggan", men idag är väl de flesta så avtrubbade att det krävs andra typer av provokationer.

Undrar vad som skulle hända om man samlade ihop ett gäng som gick gatan fram och ropade "Sverige, Sverige, solidaritet!" och viftade med vår flagga, vacker som en solig sommarhimmel? Med tanke på att den regerande maffian har dragit hit en hel j-a NATO-övning kanske det inte vore en så dålig idé?




Fast då kanske en sådan här företeelse kom farande med fart? Jag har aldrig sett något sådant förut men det verkar som poliserna har börjat åka omkring i något som påminner om ett kassaskåp på fyra hjul.


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Danmark vinner med 2-1, Anders_S skriver Jordskredssejr til venstrefløjen - en liten analys, kimmuller skriver Zengakuren, Björn Nilsson skriver Strängteori - gammalt påhitt?

In med pansarskott?

Är det brottsbekämpning eller inbördeskrig? Polisen i Cobb county, Georgia, USA har lagt ut en jäkla massa dollar på att skaffa en pansarbil från krigsmakten. Den kan braka iväg med hundra knyck, har fina sensorer, kan spruta tårgas och annat fint.

Hur kommer brottsligheten att reagera på de här prylarna hos den vanliga polisen? Idealt kommer de att ge upp, slänga vapnen och ägna sig åt hederligare sysselsättningar. Men är det inte troligare att ännu grövre vapen kommer med i bilden? Hur länge dröjer det innan brottslingar kompletterar verktygsuppsättningen av kofötter och flyktbilar med ett rejält pansarskott? De har ju redan automatvapen och att skaffa manicker som kan slå igenom pansarplåt är väl bara logiskt. Och någonstans mitt emellan skall vanliga medborgare försöka klara sig undan galningarna som leker tjuv och polis.

Men om man inte vill riskera den dyra bilen mot välbeväpnade bovar kan man väl angripa obeväpnade demonstranter exempelvis.

Poliser i sommardräkt

Ordningsmakt utanför dåvarande sovjetiska ambassaden på Gjörvellsgatan

Den här bilden togs i samband med demonstrationen jag nämnde i föregående inlägg. Vi kan notera att det var i slutet av augusti, fortfarande sommar, och poliserna var klädda efter årstid och väderlek. Vi kan vidare notera att på den tiden såg poliserna inte ut som halvmonstruösa svartklädda vandrande verktygsbodar. På något sätt klarade de av jobbet i alla fall. Möjligen var de just här lite brydda över en vänsterdemonstration med udden riktad mot Sovjet.

Cops - något för PR-konsulten att titta på?

I dessa dagar har som vanligt när 4:e juli drar förbi vår syn på USA diskuterats. Det brukar rubriceras som "anti-amerikanism", men eftersom Amerika innehåller så mycket mer än USA borde alla petiga personer klaga över att Canada, Mexico eller St. Kitts, Nevis & Anguilla dras in i sammanhanget. Har någon stött på en anti-canadensisk person? Jag tänker mig Canada som ett jättestort äventyrsland, ett kolossal-Sverige med större björnar och renar och älgar, och indianer och inuiter i stället för samer. Det är givetvis en något snäv bild som hänger kvar sedan jag läste äventyrshistorier från Canadas vildmarker i min barndom. King vid Gränspolisen jagade omkring i skogarna, inte i de moderna storstäderna i östra Canada.

Men USA-bilden då? Att folk därborta är rejält självcentrerade är bekant, men det leder till konstiga resultat när de inte begriper att den finns en omvärld som iakttar dem. Låt oss ta den svenska kvalitetskanalen TV6 (nä, jag skämtade bara). Den kör en serie fem timmar per vecka som heter "Cops" med filmade riktiga polisingripanden. Då handlar det inte om flashiga Hollywoodbrottslingar. I stället är det knarkare, småtjuvar, fnask, knäppgökar, parasiter som grips, i miljöer som ofta är slum, slummigare eller slummigast. Om USA hade en propagandaminister borde han/hon vara oroad över att sånt här sprids över världen. Ett land som verkar vara dominerat av horder av poliser som ligger i högar på nedkämpade luggslitna påtända småbrottslingar i slumdistrikt ... äh, skulle det vara frihetens hemvist på Jorden? Det krävs påhittiga PR-konsulter för att rädda situationen. Ibland dyker stråk av medmänsklighet fram i programmet men annars är det mesta ganska mörkt. Nä, jag skulle hellre paddla i en näverkanot längs Canadas Nelson River ner mot Hudson Bay (man får se upp för isbjörnarna nere vid bukten) än att sticka in näsan i USA om det ser ut så där!

PS. Minns en före detta kollega från 90-talet som åkte på semester till Florida - och som inte vågade gå ut för att det var så jäkla mycket kriminalitet där. DS