Faran i att överdriva

De nog inte helt pålitliga USAmerikanerna påstår att de eliminerat en grupp IS-folk som förberedde attentat i Saudiarabien, USA ... och Sverige. Det kan vara så, men jag tror det kan finnas källkritiska frågor här. Det är därför jag skriver "nog inte helt pålitliga".

Men slutet av en artikel  i Svenskan i detta ärende innehåller en intressant reflexion som jag funderat på länge, särskilt sedan hela regionen stängdes igen efter lastbilsattacken på Drottninggatan. En forskare som heter Aron Lund säger att:

... reaktionerna efter terrordådet i Stockholm förra året – som bland annat ledde till kraftiga politiska åtgärder – kan göra Sverige till ett lockande mål för IS. Han menar att vissa av reaktionerna från politiker, myndigheter och medier var överdrivna, vilket kan gynna terroristerna.
– Om de kunde skapa så mycket politisk- och medial röra med en relativt liten attack, vad skulle då hända om de lyckades spränga ett ännu större mål inför valet? Det skulle verkligen sätta snurr på svensk politik, vilket är vad de är ute efter, säger han

Just det, det visade sig att en väldigt liten och billig operation kunde få myndigheterna att lägga ner all kollektivtrafik i en region med bortåt ett par miljoner människor. (Fast jag tror att den lilla färjan över Riddarfjärden gick hela tiden, någon kanske missade att den kunde vara full av jihadister?) Är detta vettigt? Bör man säga till terrorister, eller deras bakom-ridån-uppdragsgivare, att "säger ni bara "bu"" så blir vi skrämda från vettet och springer som yra höns?

Varenda gång det smäller ...

... så kommer de beskäftiga tomtarna fram och förklarar att terrorn/terroristerna förlorar.

Den här tomten på Aftonlövet har tydligen tillgång till någon sorts kristallkula för att informera sig om framtiden. Med tanke på att demokratin (hur man nu definierar den) verkar vara i en nedmonteringsfas så kan man undra vem som egentligen kommer att vara vinnare på slutet. Kan man tro på karska uttalanden om att "terrorn /terroristerna får aldrig vinna", "fortsätt att leva som vanligt", "vi fördömer" bla bla etc etc, när det snart kommer något nytt dåd någonstans?

"Löfte" förresten - "Löftena skola ej svikas" är en frireligiös låt som jag tror gamle Lewi Petrus från pingströrelsen skrev. Tja, man kanske måste blanda in lite religiöst tänkande för att tro att någon förhoppningsfull terrorist är det minsta imponerad av Lindbergs eller andras "löften".

Vilka är farliga? - Kanske en förklaring

En journalist vid namn Fuad Hussein beskriver läget så här:

”Det är inte flyktingarna som har kommit från kriget ni ska vara rädda för. Det är istället första och andra generationens invandrare – de som avskyr vad de ser som det syndiga livet i Europa samtidigt som de hatar västs ingripanden i Mellanöstern”... ”Al-Qaida sade detta redan för tio år sedan; vi hittar våra soldater i Europa, de som är födda i Europa, kan länderna och deras svagheter.”

Citatet kommer från Ledarsidorna, en sajt som går hårt åt nuvarande invandringspolitik. Därmed är väl det hela helt ointressant enligt somliga, men det förklarar en sak som jag funderat över de senaste dagarna.

Som bekant består migrantströmmen i stor utsträckning av vältränade yngre manspersoner i värnpliktsåldern. Sådana som Avpixlat-gänget har sett det stora hotet i att dessa skaror skulle gripa till vapen mot de nya värdländerna. Men attentaten i Europa och Nordamerika på senare tid har begåtts av andra sorters människor. Sådana som är födda eller åtminstone uppväxta här, som är mer eller mindre integrerade i samhället, ibland kriminella och marginaliserade, men inte alltid. Alltså första eller andra (varför inte tredje?) generationens invandrare.

En gemensam nämnare är var de har sina rötter, i muslimska länder, men den gemensamma nämnaren är så bred att den knappast är användbar om man vill hitta exakt vilka personer som är farliga. De flesta muslimer försöker ju inte mörda omgivningen. Vilka de farliga är vet man först när det skett en mordorgie. Och därmed blir det väldigt svårt att förebygga attentat. Kanske inte omöjligt, men det beror av vilka metoder myndigheterna och allmänheten är beredda att ta till. Massrepatriering? Stenhård kontroll av moskéer? Stoppa all finansiering och allt utsändande av predikanter från misstänkta stater?

Möjligen kan man gissa att den nuvarande strömmen av desertörer, kriminella etc. på sikt kan bli farlig som islamistiska fotsoldater, ungefär som Fuad Hussein beskrev det. För närvarande kanske det främst är europeiska kvinnor och flickor som är i riskzonen, men hur det än är med det så borde det flödes stoppas och vändas. Det är som när man resonerar om vissa typer av risker, som kärnkraft: det är väldigt liten risk att något farligt händer, men när det händer är skadeverkningarna så stora att risken ändå bör reduceras så långt det någonsin går. Den som har annan uppfattning får förklara varför.

Självfallet har "västs" krig och plundring i Afrika och Asien en stor skuld i det här. Att få stopp på krigsanstiftarna är en del av problembekämpningen.

Några övriga reflexioner medan jag ändå är inne på temat folk som flyr från "svält och förtryck".

För några veckor sedan hörde jag ett reportage i P1 om människor som försöker ta sig in i EU via de spanska enklaverna i Marocko (Ceuta och Melilla, tror det var den senare som nämndes i det här sammanhanget). Här rör det sig om afrikanska migranter. De fixar att lägga upp 10.000 kronor för att muta marockanska gränsvakter för att komma igenom. Mången svensk fattig, exempelvis fattigpensionär, skulle bli själaglad över att få den summan i handen, medan de antas överleva på småpengar varje månad.

Och så var det den arge chauffören på Öland som anklagades för att spöa upp en migrant. Det framkom senare att de flesta som bor på asylboendena på Öland uppför sig bra, men det finns en otrevlig minoritet som exempelvis kräver att bussen skall stanna där de står, inte där hållplatsen är. Luktar inte det överklass som tagit med sig överklassmaneren hit, och som förväntar sig att svennebananerna (eller, som det så trevligt heter om kvinnor/flickor: "svennehororna") skall betjäna överklassen även när den kommer hit som asylsökande?

Lite motigt för SÄPO - inte första gången

Det gick visst inte så bra med den senaste terroristaffären. SÄPO får putsa på sin image och hitta på något nytt. Eller ligga lågt ett tag och hoppas att folk glömmer.

Får mig att tänka på när storspionen "Morjärvsmannen" under båller och bång håvades in av polisen 1976. Några årtionden av spanande på en person i en liten by i Norrbotten skulle nu ge resultat ... trodde SÄPO. Det slutade med fiasko. Den gången också. Möjligen skulle man av det kunna anklaga vissa myndighetspersoner för att vara klantiga, eller (om man ser ännu allvarligare på saken) vara rena säkerhetsrisker. Så bra för Sverige är det väl inte. Och återigen har media gjort bort sig med fullständigt ovederhäftiga utgjutelser. Undrar om de lär sig till nästa gång? - Jag tippar att de inte gör det.

Spionerna X & Y som förekom i gamla skämttidningen Mad.

Marine le Pen om vägval i fransk antiterrorpolitik

Här är några intressanta rader från ett uttalande som Marine le Pen, ordförande i franska Nationella fronten och möjlig framtida president, just gjort. Uttalandet (som jag inte förstår eftersom talad franska är nästan omöjlig att förstå) hittar man här - lyckligtvis finns där också vad le Pen sade utskrivet (och då blir det lättare):

La France doit enfin déterminer quels sont ses alliés et quels sont ses ennemis. Ses ennemis, ce sont ces pays qui entretiennent des relations bienveillantes avec l’islamisme radical.
Ce sont aussi ces pays qui ont une attitude ambigüe avec les entreprises terroristes. Tous ceux qui les combattent sont des alliés de la France et doivent être traités comme tels.

Jag får det till så här:

Frankrike måste slutligen bestämma vilka som är dess allierade och vilka som är dess fiender. Dess fiender är de länder som upprätthåller välvilliga relationer med den radikala islamismen.
Det är också de länder som har en tvetydig attityd beträffande terroristernas företag. Alla de som bekämpar dem är Frankrikes allierade och måste behandlas som sådana. 

Inga namn nämns, man kan ju kalla uttalandet diplomatiskt på de här punkterna, men här riktas sparkar åt flera håll. Stöd till terrorism kommer från NATO-stater, där väl USA, Storbritannien, Frankrike och Turkiet är de värsta syndarna, samt diverse stater på Arabiska halvön som också har "välvilliga" eller "tvetydiga" praktiker vad det gäller terrorism. Samtidigt får Ryssland i praktiken tummen upp  som pålitlig antiterrorist.

Om detta skulle bli president le Pens framtida utrikespolitik skulle det, antar jag, betyda slut för sanktionspolitiken mot Ryssland. Det vore ju bra för fransk ekonomi. Men skulle en framtida president le Pen också stoppa vapenförsäljningen till de terrorstödjande diktaturerna på Arabiska halvön - det handlar ju också om jättelika kontrakt! Att ett Frankrike som styrs av Nationella Fronten inte skulle acceptera att Turkiet blir medlem i EU är väl ganska klart. - Eller är det? Politiska kovändningar har man ju sett förr.

Om man nu skall kläcka ur sig något

Nu antas man väl kläcka ur sig något slående angående senaste massmordet i Paris. Jag har inget annat att komma med än dels en förmodan ("om man släppt anden ur flaskan är han svår att få dit igen") ...

... och dels denna observation: om man (vem nu 'man' är) åtminstone vill få ner nivån på terror med islamistiska förtecken gäller det att klippa av penningflödet från rika araber och arabstater till grupper med våld på programmet, dels klippa av det politiska och militära stödet från stater i väst. Det borde vara uppenbart vid det här laget att terrorism inte är ett flöde som kan släppas på eller stängas av efter behov på just de ställen som önskas, eller att islamisterna skall vara tacksamma mot sina välgörare. Rätt vad det är tappar dirigenten kontrollen över orkestern, och den börjar spela andra melodier än den önskade.

Och det är nog ungefär vad jag sagt tidigare i den här saken. Möjligen kan tilläggas, att i man i stället för att kräva att ovidkommande muslimer skall 'ta avstånd', kräver att politiker, militärer, diplomater och andra som har verkligt inflytande slutar med dolt stöd till religiösa terrorgrupper för olika skumma syften. Det borde med andra ord vara slut med stöd till 'moderata muslimer' i Syrien exempelvis. Dessa 'moderater' har ju en tendens att kila över till den icke 'moderata' sidan med sina vapen.

Expansion/hot, hån, återhämtning utan lön (lönlös återhämtning)

 

Jaha, den här kartan visar väl (om vi frågar snillen som förre utrikesexcellensen Bildt) hur Ryssland hotfullt expanderar ut över världen. (Hittade f.ö. kartan på Stefan Lindgrens nyhetssidor på nätet. Han satte den genialiska rubriken Ryssen kommer, men lade inte till några ytterligare kommentarer. Men det behövs ju inte, vi ser ju ändå hur de ryska pansarkolonnerna rullar fram över Europa!)

Till råga på allt kommer ryssdj-a och hånar oss också. Är det tacken för vad vi gjort för dem (något har vi väl gjort, om man glömmer en pinsamhet som division Engelbrecht? Kan vi inte drömma oss tillbaka till de dagar när de virriga slaverna i Ryssland inkallade 'svenske Rurik' för att få lite ordning på deras kaos?):





Något annat nu: En notis från den syriskvänliga bloggen SyrPer (Syrian Perspective). Enda anmärkningen jag vill göra är ett frågetecken om hur 'svenska' de här gynnarna verkligen är:

We are delighted to report the deaths of 3 Swedish terrorists in Syria who left the the cities of Stockholm and Gothenburg to fight alongside ISIS (read: United States) in its was of nihilism against the people of Syria.  Two were killed in ‘Ayn Al-‘Arab (Kobaani) and the other in northern Aleppo.  Our middle fingers are extended out to the pack of rats who sired these vermin and we wish them all a swift descent to the Oven Roaster awaiting them.

På sätt och vis är det skönt att bli av med dem. Däremot håller jag inte med personer som tycker att det är bra att sådana figurer får sticka iväg och bedriva terror mot oskyldiga människor. Detta även om de förmodligen är så oskickliga som soldater att de nog ofta stryker med själva innan de hinner göra så mycket otäckt själva. Kanonmat som utnyttjas av mer erfarna gangsters antar jag (de kanske redan är vana vid det som kriminella här i landet?) Går det att få stopp på dem innan de drar iväg så se till att de stoppas!
 

Och så lite om ekonomi, eftersom det här delvis är en ekonomiblogg. Robert Reich skriver om USA-demokraternas senaste valnederlag. Han myntar också en term jag inte sett tidigare: 'wageless recovery". I samband med tidigare kriser och återhämtning har man talat om "jobless recovery", eftersom bättre tider inte har lett till fler arbeten. Nu förefaller en ny variant ha kommit fram: mängden arbeten ökar, men lönerna gör det inte. Snarare tvärtom, om man inte tillhör de absoluta toppskikten i samhället.

If you want a single reason for why Democrats lost big on Election Day 2014 it’s this: Median household income continues to drop. This is the first “recovery” in memory when this has happened. Jobs are coming back but wages aren’t. Every month the job numbers grow but the wage numbers go nowhere. Most new jobs are in part-time or low-paying positions. They pay less than the jobs lost in the Great Recession. This wageless recovery has been made all the worse because pay is less predictable than ever. Most Americans don’t know what they’ll be earning next year or even next month. Two-thirds are now living paycheck to paycheck. So why is this called a “recovery” at all? Because, technically, the economy is growing. But almost all the gains from that growth are going to a small minority at the top. In fact, 100 percent of the gains have gone to the best-off 10 percent. Ninety-five percent have gone to the top 1 percent. The stock market has boomed. Corporate profits are through the roof. CEO pay, in the stratosphere. Yet most Americans feel like they’re still in a recession.

Ja, i ett klassamhälle är väl detta ett väntat utfall när systemet börjar visa allvarliga tendenser till att bryta samman. 'Lönlös återhämtning' kan man ju skoja om. Fast det inte är så skojigt för den växande del av USAmerikanerna som lever nära eller under fattigdomsgränsen och knappast har några möjligheter att ta sig upp till bättre standard.

Och som jag skrivit någon gång tidigare så är det där med goda och dåliga konjunkturer olika beroende av var man befinner sig. I den extrema överklassen är det alltid högkonjunktur, i de nedre lagren i samhället är det permanent lågkonjunktur. Sedan finns det mellanskikt som kan tjäna på/drabbas av konjunktursvängningarna. Bland dessa finns mellanskikt av bättre betalda knegare ('medelklass') som kan börja föra ett jäkla liv om de ser sin standard sjunka. De har ju bättre tillgång till media och kan därmed effektivare föra sin talan än mer nedpressade skikt (de som verkligen borde bråka). "Yet most Americans feel like they’re still in a recession", men så tillbakatryckta som de USAmerikanska lönearbetarna är, är det fråga om de faktiskt väldigt mycket börjar likna det härjade proletariat som Marx beskriver i Kommunistiska Manifestet. Kommer marschen ner i avgrunden att fortsätta?

Av vem?

Jag gick förbi den här minnesbysten med vidhängande förklarande text i förra veckan. Med tanke på motivet står den på rätt plats: Folke Bernadottes väg på Djurgården.

Notera det handtextade tillägget "AV VEM?" på plaketten. I och för sig är det inget problem med det, vi vet att Bernadotte mördades av sionistiska terrorister i Jerusalem 1948. Hade de ansvariga verkligen fått svara för det hade saken kunnat läggas till handlingarna, men så skedde inte.

Vad värre är: minns jag rätt förekom det försök för en del år sedan att kasta tvivel över Bernadottes expeditioner för att rädda folk i slutet av andra världskriget. "Fel" människor räddades (utgångspunkten var förhandlingar om att få ut skandinaver från de tyska lägren, sedan plockade man ut så många det gick oavsett vad de var), "tyskvänlighet" (jo, de tyska inslagen i svenska kungahuset var betydande, men det betyder ju inte att de var nazister), etc. Den där kritiken handlade om att dra ner Bernadotte i skiten. Att människor räddades var oväsentligt. Sionisterna i Palestina behandlade honom som ett hot som skulle röjas undan, och den sortens människor är ännu i farten.

Rätt åt dom, och 'total kontroll'

" ... ytterligare två män som har bott i Sverige ska ha dödats i Syrien" enligt Sveriges Radio. Därmed har åtminstone åtta jihad-turister med någon sorts anknytning till Sverige dödats i det syriska kriget. Det är svårt att tycka synd om dem. Syrierna har inte bett om att bli utsatta för dem. Men ledsamt för släktingar som kanske inte ens visste vad som var på gång.

Det här är inte jihad-åsnorna som nämns i texten. Åsnor lär för övrigt vara rätt klyftiga, vilket skiljer dem rejält från jihadister som tydligen sväljer vad skit som helst som deras imamer matar dem med. 

Sveriges Radio och andra media återger också med sedvanlig brist på kritik de upphetsade meddelandena om att USA och några av dess lydstater stänger ett antal ambassader för att al-Qaida förväntas attackera. En del spekulerar i att USA tänker dra igång en så kallad false flag-operation för att skrämma skiten ur folk. Jag vet inte om man behöver gå så långt, men uppenbarligen finns det skäl att göra reklam för den utskällda totalspaningen på nätet.

Vad finns det för problem med spaning som täcker allt? (Vi tar det nu praktiskt och bortser från integritetsfrågor - vilket ju spanarna redan gör.) Ett problem är mängden data. I den har viktig information en klar tendens att försvinna. Den kan finnas, men inte nå fram eftersom den drunknar i alla möjliga spår som inte är några spår utan bara trams. Jag gissar att en någorlunda datorkunnig stat/organisation kan störa USA:s spaning ganska mycket genom att droppa falska meddelanden här och där, meddelanden som verkar vara tillräckligt uppseendeväckande för att kräva ytterligare undersökningar. Till det krävs det inte bara datorer, utan folk med rätt kunskaper. Det finns det inte obegränsat antal av.

Och verkligt viktig information inte ens förmedlas elektroniskt. Den kan ju transporteras på en papperslapp eller till och med i minnet på en budbärare. Även om all trafik på nätet sparas och bearbetas i jättelika datorer så kommer man inte att kunna vara säker på att man får veta allt. Inte ens allt det viktiga. Sett från en synvinkel låter det här mer som ytterligare en inkomstkälla för personer i det militär-industriella komplexet. Sedan kan man ju alltid skicka fram några "terroristexperter" som med gravallvarlig min skall förklara hur viktigt det är med övervakning ... alltmedan den förvirrande dansen av samarbete/kamp mellan diverse terrorgrupper och västmakterna fortsätter.

(Ett sätt att skicka information som lär ha använts i Persien under antiken var att raka håret av budbäraren, tatuera in budskapet på flinten, låta håret växa ut ... varpå budbäraren drar iväg till adressaten som rakar av håret och läser texten. Kanske lite för långsamt för vår stressade tid, men definitivt inget som de fina spiondatorerna skulle kunna fånga upp!)

Ja, och sedan är det ju viktigt för företagen i USA att kunna komma över information om vad konkurrenter i andra länder har för sig. Vanligt industrispionage alltså, fast det kan döljas under etiketten "terroristbekämpning". För man får utgå från att även om data åker in i superhemliga datorer så kommer data att läcka ut därifrån igen till den som betalar för det. Eller om USA:s regering frivilligt skickar informationen vidare. Samarbete mellan stat och företag är ganska nära inom vissa områden i USA, faktiskt till den grad att vissa delar av krigsmakten är privatiserad.

Är inte den här historien med total kontroll egentligen i stort ett tecken på att USA rutschar utför väldigt fort just nu? Landet verkar ha problem med självförtroendet och gör konstiga saker. Att försöka välta den sista sekulära staten i arabvärlden och konstigt. Men det medför, i sin förlängning, att några svenska islamister elimineras av de tappert kämpande syrierna!

Lästips: Saudi

Saudiarabien har ju varit på tapeten senaste dygnet medan en minister i svenska regeringen funderar på om landet är en diktatur eller skall kallas något annat (som är synonymt med 'diktatur' men låter mindre illa - exempelvis 'auktoritär').

Här kan man hitta en artikel där Per Björklund, som tidigare rapporterat mycket från upproret i Egypten, skriver kort och översiktligt om oroligheterna i Saudi. Särskilt berörs de östra delarna, där såväl oljan som den shiitiska minoriteten finns, men tydligen jäser det i hela landet. Oppositionen verkar ännu så länge vara splittrad och inte ha formulerat några program, i alla fall säger inte artikeln något om det.

Jag såg någonstans en förmodan att USA skulle kunna tänkas vilja dela Saudiarabien. Tanken är inte orimlig. Dels är delning/splittring ett knep som USA tillgripit på andra håll tidigare och som nu kan tänkas ingå i planerna för Syrien. Men det finns en annan aspekt gissar jag: den terrorism som finansieras från Arabiska halvön får sina penning-anslag från de reaktionära wahhabiterna som ju inte är shiiter. Den stora saudiska kungafamiljen får väl betraktas som stats-wahhabiter och synnerligen misstänkt vad det gäller att främja såväl terrorism som aggressivt missionerande.

Antag nu att USA:s strateger börjar bli skrämda över det monster de själva bidragit till att skapa, nämligen den islamistiska terrorismen. Om man kunde klippa Saudiarabien i mindre delar skulle wahhabiterna hamna i den fattigare delen, utan olja, och då skulle penningkranen för terrorfinansiering kunna stängas av. Samtidigt kanske shiiterna på Arabiska halvön skulle bli mer förmånligt stämda gentemot USA och väst om de blev av med de förtryckande wahhabitiska extremisterna. - Men detta är bara spekulationer. Och förmodligen finns det en stark falang inom USA:s ledning som fortfarande ser islamistiska gudskrigare som en tillgång, trots att dessa redan tidigare visat sig vara synnerligen tveksamma allierade.

Rätt virke för en terrorist?

Han kommer från en privilegierad familj, där fadern var diplomat och styvfadern militärofficer. Han är uppväxt i Skøyen, en välbeställd stadsdel i västra Oslo, gick i samma skola som kungabarnen, läste vidare på handelsgymnasium och blev enligt egen utsaga miljonär på aktiehandel och e-företagande.

Detta är Mattias Gardells beskrivning av den norske korsriddaren. Ganska långt från den fattige, stökige,  kriminelle och missnöjde förortsbon som man tänker sig skulle passa in i mallen för storskalig våldsverkare. Men rätt nära medelklassaktivisten. Snubben i förorten (om han är av den arga typen) tänder eld på lite grejor, kastar sten på polisen, men sitter knappast och planerar i åratal - det blir kravaller, inte terrorism. Personen från mer stadgade miljöer bär med sig en annan livsattityd in i aktivismen: ordning och reda skall det vara. Sedan kan det vara hur sympatiska eller osympatiska frågor som helst som han/hon vill ge sig på, det blir genomtänkt och långsiktigt. Och detta oavsett om personen uppger religiösa eller andra ideologiska drivkrafter. Den klassmässiga ryggraden finns där ändå.

En hel del journalister kommer från denna miljö av så kallad medelklass. Borde de inte klart kunna se sånt här, eller är det möjligen så att de inte ser/inte vill se, just för att de kommer från samma samhällsskikt? Det är lättare att skriva ner stökiga oartikulerade förorts-kids än klassbröder som kan både läsa och skriva perfekt och kan alla viktiga uppförandekoder. - Eller gissar jag fel?

Terroristfenomenet verkar som en blöt tvål, det är svårt att få grepp på, så fort man börjar definiera dyker undantagen upp. Det tyder på att det inte finns en perfekt och entydig definition, utan att man får leta efter ungefärliga gemensamma nämnare. Det bör vara personer som åtminstone har resurser att utföra dessa handlingar, och som delvis kan arbeta i det fördolda, samtidigt som de förmodligen känner behov av att diskutera med och inspireras av meningsfränder och därmed hörs av då och då på nätet. Men det är miljöer som säkerhetsetablissemanget har svårt att komma åt, kanske för att man i likhet med medelklassjournalister konsekvent tittar åt fel håll. Attacken kom från "oväntad politisk miljö" ...

Jag vet inte om det är så oväntat, är det inte folk av den här sorten som stått för väldigt mycket av det blodiga 1900-talets våld fast man då oftast haft en stat i ryggen? Gillade inte flygmarskalk Göring att klä ut sig i operettuniformer han också, liksom horder av andra mordiska militarister (varav en del kom från stater som kallade sig demokratier) som slaktade sig fram genom världen? Man får helt enkelt minska intresset för "arga unga män" omkring källarmoskeerna och titta närmre på arga unga män (och kanske uppbackare i form av arga äldre män) i det etablerade samhället som kan tänkas få otrevliga ideer. En ledtråd går definitivt åt höger: det verkar vara ovanligt att vänstergrupper slår urskillningslöst mot folk i allmänhet, mer vanligt att folk som kan definieras som höger/fascister gör det.

Hittade den här bilden på Juan Coles blogg

Jag vet inte om resonemanget stämmer, men skulle den här typen av tempelriddar-terrorism bli vanligare så hjälper det inte med upprustningsprogram för eftersatta förorter, att ordna arbeten för underklassare, och liknande i och för sig bra åtgärder. Medelklassterroristen av vår norska typ berörs inte av den sortens reformer eftersom han finns på annat håll. Man kan ha det gott ställt men ändå vara fullproppad av hat och konstiga ideer. Då kanske det är bättre att försöka plocka pengarna av de här gynnarna så att de inte får råd att bunkra upp med vapen och bomber.

Dagen efter ...

... har man en del att fundera på i denna deprimerande historia från Norge. Redan igår kväll, när det var oklart hur mycket som verkligen hänt, funderade jag på om en "enskild galning" skulle ha hunnit med så mycket som hände i Oslo centralt och en bit utanför stan helt på egen hand. Och mycket riktigt, idag kommer uppgifter hos Verdens Gang och Norsk Rikskringkasting om att det eventuellt kan vara en person till inblandad i skjutningarna. Det låter rimligt: hur skulle en ensam person ha kunnat meja ner över åttio personer av sexhundra i sin närhet utan att någon skulle ha kunnat få chans att oskadliggöra honom? Det var ju en äldre dam som obeväpnad brottade ner den där skytten i Tuscon, Arizona när han skulle ladda om, för att ta ett möjligen liknande exempel. Slutsats: om det rör sig om galning så är det inte bara en enskild sådan, utan sannolikt om en grupp. Och då kan man undra om det rör sig om äkta mental galenskap, om det inte snarare är politisk sådan.

Den som polisen gripit uppges ha varit organiserad partipolitiskt ett tag hos Fremskrittspartiet. Det är Norges motsvarighet till Sverigedemokraterna, och rörelser av den typen måste nu kämpa hårt för att undvika skiten som träffat fläkten. De är inte de som håller i vapnen, men de finns i den tankeströmning som ger inspiration till "enskilda galningar". I ett första skede kan de förse "galningen" med ideer, i nästa skede kanske denne tycker att partiet är för mesigt och att det gäller att ta i mer resolut. Och då inte bara i hatiska tirader på nätet, utan med riktiga grejor. Engelsmannen Richard Seymour skriver om hur "galningen" beundrade engelska fascistorganisationen EDL som är riktiga gatukämpar. Vi kan nog utgå från att FrP och liknande organisationer lugnt mal på med sitt islamhat ändå, efter några formella avståndstaganden från masslakten i Oslo.

Fråga: varför angreps rent norska mål? Norska regeringsbyggnader, ett norskt ungdomsförbund? Om killen inte gillar invandrare så är väl det mindre logiskt med detta än vad våra svenska artister inom terrorfacket (Lasermannen och Mangs i Malmö) hittade på när de sköt mot folk som verkade invandrare? Eller trodde man att det invandrar- och socialismtrötta norska folket skulle sluta upp i det stora upproret bara någon avlossade startskottet? Kanske norrmannen i gemen borde ställa frågan om det finns samband mellan den här slakten och FrP:s framgångar på senare år?

En annan slutsats är att det är lätt att missa i ett tidigt skede av en sådan här historia: jag trodde inledningsvis att det faktiskt var någon anknytning till Norges krig när de första rapporterna kom från Oslo (vilket jag i och för sig inte var ensam om, men det är ingen ursäkt, jag borde ha låtit saken ligga ett tag tills mer uppgifter kom in). En sak som jag dock inte ångrar är uppfattningen att det gäller att försöka hålla tankarna någorlunda klara, och att ställa frågar som kan verka obekväma eller stötande. När paniken bryter ut kan logiken åka all världens väg, och resultaten av det ser vi klart i världen efter elfte september. Lyckligtvis fick polisen snabbt tag på en trovärdig förövare, men vad hade hänt om så inte skett, och och någon "islamistgrupp" hade publicerat en kommuniké på nätet om att detta var ett verk av jihadister?

Lästips

Det finns för mycket intressant att läsa på nätet - eller för lite tid att läsa, hur man nu uttrycker det. Bloggen The Arabist, som var sovande ett tag tror jag, är nu uppe igen, med bland annat frågor och svar om betydelsen av flygförbudet över Libyen.

En nyhetsblogg om Iran hittade jag nyligen. Där får man veta mer om den iranska flottan, inklusive de två fartyg som gick genom Suezkanalen till Syrien och hem igen under sedvanlig israelisk hysteri. Diplomatiskt tycks det ha varit en framgång för iranierna. En annan artikel visar dock på problem för iransk diplomati i Afrika.

På tal om flygkriget i Libyen: här är någon som påstår att det redan första dagen kostade hundra miljoner dollar. Stora delar av den svenska vänstern (i alla fall de som hörs i den offentliga debatten) verkar ha kraschat vad det gäller den här frågan. Men en medial trotskist i England har faktiskt inte gjort det utan skriver några läsvärda saker här, åtföljt av en del tänkvärda kommentarer. Han hänvisar också till några tidningsartiklar, bland annat den här i Guardian, och när man läst den blir man verkligen fundersam hur den här interventionen skall fungera. Jag hade fått för mig att det var en NATO-historia redan, men det är fel: man diskuterar vem som skall leda det krig man redan startat! Och flera tunga NATO-medlemmar, som Tyskland, Turkiet och Polen, är inte intresserade av att deltaga. USA är motvilligt. Värst på hugget är Frankrike, men det kan bero av inrikespolitiska skäl. Jag undrar hur det här kommer att låta om en vecka, när folk börjar tänka efter och verkligheten på de libyska slagfälten blir mer påträngande.

Här kommer Cameron och Obama dånande. Men har inte nosarna på deras flygplan en egendomlig likhet med nosarna på Blair och Bush? Och verkar inte den där missilen vara något som återanvänts efter Irakkriget?

Jag trodde alla "terroristexperter" heter Magnus eller Magnus, men Svenskan har plockat fram en som heter Bo (Janzon, med z.) Omväxling förnöjer. Han försöker få till ett ökat hot mot Sverige, men med en konstig motivering:

Samtidigt har Gaddafis Libyen inte varit någon fristad för terrorism och al-Qaida. Tvärtom är de bittra fiender. Gaddafi skulle inte kunna styra al-Qaida till att utföra ett terrordåd, men Janzon utesluter ändå inte att al-Qaidas inställning till Sverige skulle kunna påverkas.
– Ibland kan de motivera sig med vad som helst.
– Det hänger i sista hand på individen, om människor är villiga att göra något. Och i Europa verkar det inte vara någon brist på kandidater för att utföra dåden.

Början är väl OK, med "vad som helst" låter tveksamt även om man har med virrpannor att göra. Slutet är märkligt: om det inte vore "brist på kandidater" skulle vi se ett helt annat utfall än vad vi har nu. Det märkliga är att efter sprängningarna i London och Madrid har det bara varit misslyckanden så vitt jag vet. Folk som påstås ha åkt iväg på träningsläger för att lära sig spränga bomber men möjligen lyckas ta livet av sig själva - längre har man inte kommit och det låter egendomligt, med tanke på att självmordsbombarnas precision är ohyggligt mycket högre i Asien. Jag tycker bristen på kandidater med handlag såväl i Europa som Nordamerika är anmärkningsvärd. I USA försöker man ju mer eller mindre knuffa socialt utslagna individer till att gå med på terrorplaner som i själva verket bara är påhitt, och på det sättet avslöjas hemska terrorister då och då.

Nåja, naturligtvis tillfrågas en Magnus också, och han kommer med mer lugnande besked. Sverige är inte ett primärt mål.

På tal om trotskister: jag har skällt en del på dem, men här är signaturen Trotten med ett brev som är riktigt roligt och som inte gullar med junholtarna. - Så får det vara slut med tipsen för idag tror jag!

Definitioner 1946

Nu tar vi en titt i NKI-skolans uppslagsbok utgiven 1946, och ett par definitioner. Vad är exempelvis

Jaha, "anhängare", men av vad? Raskt vidare till nästa sida. Där blir det intressant.

Att en kommunist är anhängare av kommunism låter rimligt, men notera vad som sedan följer. Tyskarna = nassarna skällde sina motståndare för att vara kommunister. Många var det också, och gjorde stora insatser i kampen. Men det fanns fler skällsord mot de patriotiska motståndsrörelserna att ta till. Det numera uttjatade terrorist var i bruk redan under ockupationen av stora delar av Europa.

Hallå socialdemokrater

Hallå, jag vet att det är en del socialdemokrater som då och då tittar in på den här bloggen. En fråga till er: är det någon som kan berätta om hur Afghanistan diskuteras - eller om saken ens diskuteras - i partiföreningar och liknande? Jag undrade i mitt inlägg från det lilla mötet på Mynttorget igår var de socialdemokratiska massorna höll hus, nu när några talare från partiet var med. Har du några synpunkter eller upplysningar så gör gärna en kommentar till det här inlägget, eller skriv till min epostadress bjornbrum@telia.com och berätta.

Helle Klein som var en av talarna igår skriver idag om socialdemokratins svek. Termen 'svek' kan vara beroende av vilken socialdemokrati vi tänker på, och vilka normer vi tror bär fram partiet. Vill man vara kritisk kan man faktiskt säga att med den här krigspolitiken är det en otrevligt falang inom SAP som till slut klivit fram i ljuset och visar vilka de är. Då har vi frågan: är det dessa som är de riktiga socialdemokraterna, och om så är fallet kanske de inte har svikit utan är snarare trogna sina ideal? Och vad gör då de andra socialdemokraterna åt det?

Vi lär oss av DN-debatt att det faktiskt finns några miljöpartister kvar som håller fast vid den gamla militärkritiska linjen - den som var normalsvensk för inte så länge sedan. Som avslutning till inlägget i DN finns en konstig fotnot (tillagt av tidningen, antar jag) om att det författats innan det senaste terrorförsöket i Stockholm. Jag ser inte att det skulle göra någon större skillnad med eller utan attentat. Kriget därborta är fel i alla fall, och motiven är lögnaktiga. Och FN:s nyhetsbyrå IRIN rapporterar om att den humanitära situationen i Afghanistan förväntas bli ännu värre nästa år, enligt farhågor från hjälporganisationer.

Men det finns några andra intressanta observationer att göra. Dels att självmordsattacker verkar vara mycket mer framgångsrika i Asien än i västvärlden. Därborta är det proffs som är i farten. Riktiga bomber och bra planering. Här misslyckas de ofta och förefaller vara illa planerade enmansuppvisningar. Och som framgår av den här artikeln finns det en tendens att säkerhetstjänsterna själva måste jaga omkring bland mer eller mindre socialt utslagna figurer och tjata på dem för att få dem att ta några steg så långt i terroristisk riktning att det kan bli gripanden och feta rubriker och några nya stackare som åker in i fängelseindustrin. Det känns inte riktigt övertygande.

I Göteborg dömdes ett par somaliska ynglingar som inte tycks ha gjort något som en vanlig svensk skulle bli dömd för (jag kan nog säga till folk att "den där jävla Reinfelt skulle man spränga i luften" utan några efterräkningar, men är man inte vit svensk kan det vara farligare), men nämnden var oenig och man får hoppas att det sker en rimligare juridisk bedömning i nästa instans och åtalet kastas ut av hovrätten.

Hur som helst, är du socialdemokrat och har ett hjärta som du vill lätta eller klagomål att ösa ut så hör gärna av dig!

Terroristexpert?

- Jaha, Magnus Magnus, du är terroristexpert?

- Javisst!

- Jaså, hur många terrordåd har du utfört då?

- Va?

- Ja, du skulle ju vara expert påstod du ju! Kan man vara mästersimmare fast man bara hållit på med torrsim?

(Tablå och ridå.)

Jag var osäker ...

... på om jag skulle lägga in kommentar om den misstänkta terror-historien på stockholmsbloggen eller här, men det fick bli på Björnholm. Stockholm - staden mitt i världen! Historien kan ha med Afghanistan att göra - fast det vet vi inte ännu. Men Afghanistan är viktigt, och här är information om ett viktigt möte i morgon:

Under temat "Tänd ett ljus för krigets offer! Ta hem trupperna" anordnar Föreningen Afghanistansolidaritet, Folket i Bild/Kulturfront, Kvinnor för fred ett protestmöte den 14 december - dagen före riksdagsbeslutet - på Mynttorget utanför riksdagen kl 17.30.

En majoritet av ledamöterna i Sveriges Riksdag har valts med löften om att ta hem trupperna från Afghanistan. Istället gör nu regeringsparterna, socialdemokraterna och miljöpartiet en överenskommelse som innebär att den svenska styrkan i Afghanistan kan utökas från dagens 500 till uppåt närmare 600 militärer nästa år. (SvD 20/11). Krigsanslaget ökas samtidigt från 1,5 miljarder till 1,9 miljarder - och det är bara de redovisade s k särkostnaderna.

Upptrappningen av kriget är ett svek mot väljarna!


Medverkande är:

- poeten Jenny Wrangborg

- Helle Klein (före detta politisk chefredaktör Aftonbladet)

- Stanley Sjöberg (Frikyrkopastor)

- Lars Ohly (Partiledare v)

- Aysen Furhoff (Engagerad för mänskliga rättigheter och internationell solidaritet)

- Anders Ferm (Tidigare FN-ambassadör)

- Jan Hammarlund antikrigssång

- Maj-Britt Theorin (Tidigare riksdagsledamot och EU-parlamentariker för s)

- Bo Larsson (Stiftsprost i Stockholms stift)

- Caspar Behrendt ( Journalist, medlem i nätverket Ofog)

- f d riksdagens talman Thage G Peterson

Tisdag 14 december kl 17.30. På Mynttorget kommer även att finnas Afghanistanlitteratur till försäljning. Hjärtligt välkomna.

Odramatiskt?

Jag hörde en polistalesman påstå att det var "odramatiskt" i Göteborg. Jaha, det är "odramatiskt" att slå sig in i folks hem mitt i natten och förgripa sig på hela familjer. Riktar man ett laddat eldvapen mot en människa, även om det är ett barn, är det livshotande - är det uppfattat?

Är detta något vi skall vänja oss vid i framtiden, och skall vi vänja oss vid att maskerade personer i fortsättningen även slår sig in i "vanliga" svenskars hem på det sättet? Det är ju "odramatiskt" ...

Vad kan man ha för förtroende för en polisorganisation som uppträder på det här sättet och sedan fegt försöker smita undan? Man anfaller inte hela familjer ena stunden för att sedan släppa iväg de man släpade bort för att det inte fanns något att ta på - annat än sladder från någon "utländsk underrättelsetjänst" kan man ju misstänka. Vad finns det mer för budskap i det här? Att det kan vara snudd på livsfarligt för invandrare med "fel" ursprung att lyckas i Sverige? För då kan någon någonstans viska något om "terror" ...?

Om Sverige skall ha någon antiterror-styrka lär den vara moraliskt förstörd vid det här laget. De aktiva har vant sig vid att slå in dörrarna till skräckslagna familjer som inte gör något motstånd. Skulle de möta riktiga terrorister som är beredda och beväpnade skulle det förmodligen bli masslakt på oförberedda poliser.

"Terrorhotet" ... gäsp

Allvar, allvarligt, visst, visst. Särskilt om man har oturen att bo i Pakistans eller Afghanistans bergstrakter, eller på fel ställen i Jemen, Somalia, Palestina och ... för det är väl det som avses, den terror som oskyldiga människor utsätts för av de knekthopar och fjärrstyrda mördarmaskiner som herrarna i den fina "fria världen" skickar ut? Det kan väl herrar "terrorismexperter" Magnus och Magnus intyga?

Nå, terrorister kan kallas just för det, vilka etiketter de än uppträder under och vilka motiveringarna uppges vara, men då bör man också ha rätt att kalla hycklare för hycklare och stövelslickare för stövelslickare ... och DN för rännstensblaska.

Kapitalet ödelägger förorter

Kriminologen Janne Flyghed sätter fingret på en öm punkt i vårt land. De oroliga förorterna. Till skillnad mot politiska svindlare av SD-typ pekar han inte på "invandrarna", utan på något annat. Det handlar om det som snällt kallas marknadskrafterna, men också kan tas som den politiska borgerlighetens desperata försök att dra in pengar när man förstört de offentliga finanserna.:

För tre år sedan köpte en ekonomisk äventyrare, Steve Boultbee, drygt 500 butiker av den borgerliga alliansen i Stockholms stad för drygt 10 miljarder. Nu börjar vi se konsekvenserna av denna utförsäljning. Brutna löften, drastiskt höjda hyror följt av vräkta affärsidkare som lett till närmare 300 hyrestvister. Stängda butiker och försämrad social service i redan underprivilegierade områden.

Vad förväntar man sig?

Oavsett kulturell bakgrund är den rimliga reaktionen frustration. Men den frustrationen leder inte till terrorism, det är ett helt annat spår. 9/11 hade inte sin upprinnelse i Paris förorter, Rosengård eller Tensta, områden som påstås ligga i riskzonen för våldsam radikalisering. I de aktuella förorterna handlar det om klassbaserad segregering som vissa försöker dölja bakom diffusa terroristresonemang. Det är snarare märkligt att det är så lugnt i dessa områden.

Vid de tillfällen då det trots allt förekommer våld, och då främst mot egendom, handlar det om en helt annan radikalisering än den som vissa terroristexperter så envetet jagar. Konflikterna i storstädernas förorter har inte sitt ursprung i områdenas speciella kulturmix.

Däremot lyckas distanserade beslutsfattare förvärra situationen genom att inte bara sälja ut förortens byggnader utan även människorna som befinner sig i dem. Hur kan någon bli förvånad över att det stundtals brinner i förorten när det ständigt tillhandahålls så mycket bränsle?

Man kan kalla det klasskamp också. Det är överklassen som systematiskt ger sig på en underklass som har svårt att försvara sig, och som ibland reagerar desperat.

Men det finns en anmärkning till att göra, eftersom artikeln handlar om EU och dess jakt på terrorister. Vem är då terrorist? Tydligen krävs det inte längre att man verkligen utför några våldsamma handlingar utan bara verkar vara arg och skulle kunna tänkas göra något. Detta gäller om man är muslim i en nedgången förort, och kanske upprörd över västvärldens härjningar i Tredje världen såväl som över sin dagliga situation.

Skulle man inte kunna vända på frågan: vem är det som inte kallas terrorist men kan misstänkas för att vilja utföra extrema våldshandlingar? Hur är det med ungdomar som i Sverige indoktrineras i extrema politisk-religiösa grupper och sedan åker till Israel för att vara soldater i en ökänt våldsbenägen krigsmakt? Hur är det med USA-beundrare som tycker att USA-krigande är jättehäftigt? Hur är det med ungdomar som söker sig till den svenska yrkesarmén? (Minns att det var en del kriminella som skaffade sig militär utbildning redan under värnpliktseran, och det lär väl inte bli bättre nu.) Varför betraktas inte anhängare av västvärldens terrorregimer som terrorister? Eller varför klassas inte Boultbee och dess politiska hantlangare in under den etiketten? Kan det ha något med klasståndpunkt att göra?