Putin smäller Obama på fingrarna (kanske)

Här är ett citat från den lille mannen som är president i ett stort land, herr V. Putin, Moskva:

[Snowden] told us nothing we didn’t know before. I think everybody has long been aware that signals intelligence is about surveillance of individuals and organizations. It is becoming a global phenomenon in the context of combating international terrorism, and such methods are generally practicable. The question is how well those security agencies are controlled by the public. I can tell you that, at least in Russia, you cannot just go and tap into someone’s phone conversation without a warrant issued by court. That’s more or less the way a civilized society should go about fighting terrorism with modern-day technology. As long as it is exercised within the boundaries of the law that regulates intelligence activities, it’s alright. But if it’s unlawful, then it’s bad. .

Citatet plockade jag ur en kritisk kommentar till den här bloggen. Bloggaren och andra upphetsade människor tycker sig se allt större likhet mellan det USAmerikanska, ryska och kinesiska övervakningssamhällena. Och det är en intressant fråga att diskutera: är det någon sorts konvergens på gång? Är alla lika glada övervakare, lika goda kålsupare?

Till dessa frågor säger Putin "njet", eller om det är något annat han säger. Han medger den storskaliga övervakningen, men sedan kommer saker som "kontrollerad av allmänheten", att det måste vara lagligt och att det måste till klartecken från domstolar för telefonavlyssning. Därmed glider vi in i en gråzon där moraliskt olämpliga förfaranden ändå kan försvaras i och med att de är lagliga. Hur stor är den lagliga övervakningen är i Ryssland? Det är klart att det finns ett problem med inhemsk terrorism (en del av de figurerna avlivas förhoppningsvis av syriska regeringstrupper nu) men kan man tänka sig att den elektroniska kontrollen riktas mot mycket större grupper?

Nåja, här har Putin återigen kunnat smälla fumliga västmaktspolitiker på fingrarna genom att åberopa principer, och det är lite roligt i alla fall.

Gud ser dig!

Förr i tiden kunde man skrämma folk från att göra fula saker genom att hävda att Gud minsann såg vad de fifflade med långt inne i skumrasket, och att denne potentat kunde utkräva ansvar med ganska så bryska metoder. Gud ser dig, Jönsson, så lämna tillbaka cykeln du knyckte från mig annars blir det ståplats i en sjö med brinnande asfalt! Med modern teknik har Gud så att säga ändrat form, vilket framgår av den här affischen som jag hittade i en busskur söder om stan tidigare idag.

"Fastnade på övervakningskameran ...", lustigt uttryck förresten. Var det klister på kameran?

Radiointervju med Anne Ramberg, Advokatsamfundet

Jag har lyssnat på en radiointervju med Anne Ramberg, generalsekreterare i Svenska Advokatsamfundet och hörde några saker som jag ville ha i repris. Nu har vi ju modern teknik tillhands, så jag gick in på Sveriges Radios hemsida och lyssnade den vägen. Bra funktion!

Det handlade mycket om integritet, rättssäkerhet och den alltmer hotande övervakningssamhället. Även jurister som är ledamöter i Riksdagen verkar svälja de allt skummare påbuden utan att göra uppror. Och inte är det någon större skillnad mellan de två stora partierna, SAP och M, i hur man behandlar allt mer påträngande krav att få snoka i medborgarnas göranden och låtanden utan att det ens finns misstankar om kriminalitet. Ramberg har jämfört detta med övervakningen i gamla DDR, och det håll hon fast vid. Ramberg kallade de två partierna "kollektivistiska" och dessutom inkonsekventa genom att de byter åsikter tvärt. Däremot sade både hon och intervjuaren att Vänsterpartiet fört en konsekvent linje för att försvara rättssäkerheten. Det här borde ge upphov till rätt intressanta reflexioner, och kanske även självprövning på sina håll - men jag tror inte det blir något med det.

Det pratades en del om hur lagrådet skulle kunna agera, eller om Sverige behöver en författningsdomstol som sätter stopp för lagstiftning som strider mot grundlagens utsagor om fri- och rättigheter. Jag antar att det bästa medlet mot maktmissbruk är en vaken och demokratiskt sinnad befolkning som håller tummen i ögat på sina politiker. Och som försvarar de demokratiska rättigheterna genom att göra det jag gör just nu - jag utnyttjar dem!

Nytt nummer av Forskning och Framsteg

Ingenting här i livet är oundgängligt (jo, mat, luft och några grejor till, om vi skall vara petiga) men idag kom senaste numret av den svårundgängliga tidskriften Forskning och Framsteg. Jag har läst den sedan 1979. När jag startade prenumerationen fick man en miniräknare driven av en solcell. Den fungerar fortfarande. Och FoF fungerar bra som informatör om olika vetenskapliga händelser.

För oss som tycker det där med parallelluniversa, eller multiversum, är trevligt finns en artikel, närmare bestämt om den sovjetisk/amerikanske fysikern Andrei Linde som tänkt en del på det här. Mindre trevligt är det han i förbigående nämner om hur det sovjetiska forskningssamhället kraschade tillsammans med Sovjetunionen. Att mängder av forskare, toppkrafter inom olika vetenskaper, inte kunde fortsätta arbeta måste ses som ett bakslag av global betydelse. Det enda positiva man kan säga om den "chockterapi" som drabbade Sovjet var att den inte ledde fram till en fullständig katastrof. Ryssar är sega och kämpar vidare även om oddsen är fördjävliga!

Ett obehagligt ämne är också tema i tidningen: "Övervakning och integritet." Hämningarna på det området faller snabbt. Man ursäktar sig med "kampen mot terrorismen" eller "brottsligheten". De som drabbas är förmodligen mest folk som varken är terrorister eller brottslingar, helt enkelt för att de som inte har något att dölja är lättast att övervaka. När överhövdingar för övervakningssamhället dessutom är figurer som George W Bush och Tony Blair (klart misstänkta för krigsförbrytelser) kan man ju undra över logiken i övervakningen.

Ett par artiklar om övervakningen har skrivits av Jenny Björkman som jag mött i historiekurser på Södertörns högskola, för övrigt. Om jag skulle lägga till litegrann om just den svenska övervakningens historia så tycker jag att man nog kan börja med den växande förvaltningen från Gustaf I:s tid. För att skaka fram mer folk och produkter för statens behov utvecklades en allt starkare administration, vilket i och för sig medfört att senare tiders historiker har många intressanta skattelängder att studera. 1688 skulle alla församlingar börja föra bok över födda, begravda och gifta. In på 1700-talet började man notera folks kristendomskunskaper, läskunnighet, vaccineringar och andra uppgifter. Ur släktforskarsynpunkt är det synd att man inte redan då kom på idén att införa personnummer. De gamla böckerna ger många fina uppgifter, men letar man efter Anders Andersson i en liten socken i Dalarna kanske man har oturen att nästan alla där hette Anders Andersson, och då kan det bli knepigt att veta vem som är vem ... .