Nytt nummer av Forskning och Framsteg

Ingenting här i livet är oundgängligt (jo, mat, luft och några grejor till, om vi skall vara petiga) men idag kom senaste numret av den svårundgängliga tidskriften Forskning och Framsteg. Jag har läst den sedan 1979. När jag startade prenumerationen fick man en miniräknare driven av en solcell. Den fungerar fortfarande. Och FoF fungerar bra som informatör om olika vetenskapliga händelser.

För oss som tycker det där med parallelluniversa, eller multiversum, är trevligt finns en artikel, närmare bestämt om den sovjetisk/amerikanske fysikern Andrei Linde som tänkt en del på det här. Mindre trevligt är det han i förbigående nämner om hur det sovjetiska forskningssamhället kraschade tillsammans med Sovjetunionen. Att mängder av forskare, toppkrafter inom olika vetenskaper, inte kunde fortsätta arbeta måste ses som ett bakslag av global betydelse. Det enda positiva man kan säga om den "chockterapi" som drabbade Sovjet var att den inte ledde fram till en fullständig katastrof. Ryssar är sega och kämpar vidare även om oddsen är fördjävliga!

Ett obehagligt ämne är också tema i tidningen: "Övervakning och integritet." Hämningarna på det området faller snabbt. Man ursäktar sig med "kampen mot terrorismen" eller "brottsligheten". De som drabbas är förmodligen mest folk som varken är terrorister eller brottslingar, helt enkelt för att de som inte har något att dölja är lättast att övervaka. När överhövdingar för övervakningssamhället dessutom är figurer som George W Bush och Tony Blair (klart misstänkta för krigsförbrytelser) kan man ju undra över logiken i övervakningen.

Ett par artiklar om övervakningen har skrivits av Jenny Björkman som jag mött i historiekurser på Södertörns högskola, för övrigt. Om jag skulle lägga till litegrann om just den svenska övervakningens historia så tycker jag att man nog kan börja med den växande förvaltningen från Gustaf I:s tid. För att skaka fram mer folk och produkter för statens behov utvecklades en allt starkare administration, vilket i och för sig medfört att senare tiders historiker har många intressanta skattelängder att studera. 1688 skulle alla församlingar börja föra bok över födda, begravda och gifta. In på 1700-talet började man notera folks kristendomskunskaper, läskunnighet, vaccineringar och andra uppgifter. Ur släktforskarsynpunkt är det synd att man inte redan då kom på idén att införa personnummer. De gamla böckerna ger många fina uppgifter, men letar man efter Anders Andersson i en liten socken i Dalarna kanske man har oturen att nästan alla där hette Anders Andersson, och då kan det bli knepigt att veta vem som är vem ... .