Vad händer när frivilligorganisationer inte orkar längre?

Den som funderar över fördelning mellan stat och ideella organisationer vad det gäller hjälp till människor i nöd kan titta på erfarenheterna från Frälsningsarmén. I USA har krisen slagit hårt och så mycket att Frällan måste dra ner på sin hjälpverksamhet och avskeda hjälparbetare på vissa orter. Donationerna från folk minskar just där hjälpbehoven ökar som mest (även om donationerna totalt har ökat, men de måste användas lokalt).

Jag tycker mig minnas att för en del år sedan klagade folk från Frälsningsarmén (var det i Eskilstuna?) att de sociala myndigheterna skickade dit människor som var i behov av hjälp även med enkla saker som mat och liknande. Det verkade inte som om Armén inte ville ta över de sociala myndigheternas åligganden.

Kan man dra någon slutsats av detta? Förslagsvis att vi har att göra med en ekvation som inte går ihop, och det är någon som fixat så att den inte kan gå ihop. Jag var inne på det ämnet i föregående inlägg som bland annat berörde det som högtidligt ibland kallas "fördelningsfrågor".

När den offentliga sektorn krymps och det sociala skyddsnätet tunnas ut, samtidigt som en svår kris bryter ut, är olika typer av frivilligorganisationer den sista hjälpen för många människor. Vad finns kvar när organisationer som Armén får svårare att ge den hjälpen? Vad finns kvar när den sista försvarslinjen inte orkar med längre?

Är det rimligt att staterna genom politiska åtgärder tömmer sina kassor och ger bort pengarna till välbeställda människor och litar på att privat välgörenhet skall lösa de problem som uppstår hos mindre välbeställda medborgare? Eller är de fattigare landsmännen inte medborgare med medborgerliga rättigheter längre? Eller har vi helt enkelt den anarkoliberala synpunkten att det bästa är att inte göra något alls, och att hjälp är sämre än att inte hjälpa, särskilt om det innebär att någon rik person måste betala lite mer skatt? Ur denna ultraliberala synvinkel torde problemen lösa sig snabbare om man litar till de självläkande krafterna som har en underbar verkan i ett samhälle som ser ut som den enkla läroboksmodellen - var nu ett sådant samhälle finns någonstans!



Målning av Carl Cederström med frälsningssoldat på en krog som verkar italiensk. Jag tycker det ser ut som tidningen heter En Avanti i alla fall. Folk som vräker sig så där slarvigt på stolarna måste vara syndare som behöver få en rejäl moralisk ryggrad!

Lite mer om riksbanker och sådant trist

Banker och penningpolitik och liknande är inte så kul - om man nu inte tillhör någon kufisk subkultur av ekonomer som tycker att det inte finns något mer intressant i livet än just pengar, räntor och liknande när det uttrycks på någon konstig ekonom-jargong. Och det är ju faktiskt så att pengar inte är samhällets, eller ens ekonomins, kärna. Däremot kan pengar vara bra för att underlätta olika transaktioner mellan människorna i samhället. Omvänt: om det fungerar illa med pengar och räntor kan transaktionerna bli störda vilket leder till diverse besvärligheter. Som för närvarande, med grunden i USA:s huslånekris.

Jag skrev lite om "oberoende riksbank" för några dagar sedan varpå följde en debatt med signaturen Gustav. En av mina kritiska synpunkter på en institution som har till uppdrag att (officiellt) bevaka bara en fråga och i stort sett strunta i allt annat är att världen omkring denna institution har en tendens att ändra sig. Och därmed blir den ursprungliga instruktionen allt svårare att följa. Det är som den gamla frågan: "Om kartan och terrängen inte verkar stämma med varandra, vad är det då som gäller?" I en intervju med förre vice riksbankschefen Villy Bergström i Dagens Nyheter idag (verkar inte finnas i nätupplagan) säger han något som låter ungefär som samma sak:

Historiskt sett har penningpolitiska regimer brukat fungera i 20-30 år, tills det har blivit dags för något nytt.

Sedan tillägger han:'

Den här gången hotas systemet av de finansiella bubblor som uppstår vid låg inflation och stabila makroekonomiska förhållanden.

Här är det osäkrare. Vi vet ju inte om det kommer en inflationschock eller om det händer något som kastar såväl "finansiella bubblor" som "stabila makroekonomiska förhållanden" över ända om några år. Stabiliteten i sig skulle kunna innebära ett hot om den döljer mer djupgående problem. Även om havet ligger lugnt och blankt kan det finnas häftiga strömmar under ytan. Skulle det potentiella svarta hålet i US-dollarekonomin öppna sig exempelvis, då kan det bli synnerligen rörigt i världsekonomierna framåt. Att det skapas "bubblor" kan ju också hänga samman med att den reala ekonomi som de uppstår ur och lever på inte går helt bra, och då uppstår spekulation och spelverksamhet som kan få vansinniga proportioner.

På tal om ekonomi: Fattiga skickas till kyrkan handlar det om i ett DN-reportage. Ett dj-a sätt. Socialtjänsten i Stockholm har förnekat det tidigare, men nu var det någon som var klumpig nog att skriva ner att man vill jaga över en behövande till kyrkans bistånd. Och det är inte nytt. Redan under Persson-regimen hörde jag om det här fenomenet, nämligen att det samhälleliga skyddsnätet monteras ner för att de ansvariga glatt räknar med att kyrkliga samfund tar över. Jag minns intervuer med folk i Frälsningsarmén (i Eskilstuna tror jag det var) som handlade om det. Detta är inte bara Allianspartier som ger sig på folk som har det svårt, såvida man inte också räknar godsägare Persson och hans SAP som tillhöriga Alliansen. Alltid går det att sänka skatten några öre på det sättet, men vem garanterar att detta inte kommer tillbaka mycket dyrare senare?

Hornboskap på väg i flott bil

Denna bild tog jag i hörnet av Hornsgatan/Ringvägen i förmiddags: bastubeblåsare från Frälsningsarméns kår lite längre ner på Hornsgatan på utryckning någonstans. En flådig sportkärra kan man säga. Kommer man snabbare till himlen i en sådan? Man kanske kommer först till nästa rödljus i alla fall. - Klicka på bilden så den kommer upp i storformat, då syns det ännu bättre hur det glänser i metallen!