Roosevelts förslag till "andra rättighetsförklaring"

1944 talade USA:s president Roosevelt till nationen. En del av talet citeras här, och anledningen är naturligtvis att de punkter till en "andra rättighetsförklaring" (Second Bill of Rights) som han räknade upp säkert skulle få dagens så kallade liberaler att skita knäck i spiraler och börja yla om extremism.

The right to a useful and remunerative job in the industries or shops or farms or mines of the Nation;

The right to earn enough to provide adequate food and clothing and recreation;

The right of every farmer to raise and sell his products at a return, which will give him and his family a decent living;

The right of every businessman, large and small, to trade in an atmosphere of freedom from unfair competition and domination by monopolies at home or abroad;

The right of every family to a decent home;

The right to adequate medical care and the opportunity to achieve and enjoy good health;

The right to adequate protection from the economic fears of old age, sickness, accident, and unemployment;

The right to a good education.

All of these rights spell security. And after this war is won we must be prepared to move forward, in the implementation of these rights, to new goals of human happiness and well-being.

Vad är liberalernas alternativ då? Tja, de säger att du ska inte ha tak över huvudet, du ska ha demokrati (men akta dig dj-t noga för att använda demokratin exempelvis för att kräva tak över huvudet, för då får du se på fan!). En del av det här kom senare med i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, vilket torde ha varit acceptabelt för dåtidens socialliberaler.

Den stora depressionen och dagens värld - några reflexioner

Den stora depressionen bröt ut 1929. Åttio år senare har vi ett läge som är likt och olikt. Idag erkänner USA:s ledare klimatkrisen som ett globalt hot jämsides med den ekonomiska krisen. Då skedde också ekologiska katastrofer med hemska verkningar, som när man odlade sönder prärien i USA och lade myllan bar för vädrets nycker:

När själva jorden blåser bort är det inte lätt att vara fattig bonde. The Dust Bowl - jord blåser iväg vid ett ställe som heter Bäver i Oklahoma. Det ser verkligen skrämmande ut. Jag antar att gammalkristna småbönder tyckte sig se apokalypsens ryttare komma där i molnen. Först blåste jorden bort, sedan bönderna. Det var nära revolt på sina håll på landsbygden

Alla bilder är från Franklin D. Roosevelt Library & Museum

Nu tittar många tillbaka mot den tiden, dels mot den ekonomiska katastrof som svepte fram över världen, dels mot de åtgärder som politiker och ekonomer förespråkade för att bekämpa krisen. Men är det vettigt att hantera histora på det sättet? Jag har mina tvivel, bland annat för att saker och ting förändras över tiden. Det innebär att det som fungerade bra/dåligt 1930 inte behöver fungera bra/dåligt 2008. I själva verket kanske 1930 års lösningar inte ens fick samma resultat fem-sex år senare.

Här finns en artikel som försökte beskriva USA och Europa vid tiden för börskraschen och depressionen, ett land som var oerhört olikt det vi ser idag. Nu råkar den innehålla en del historiska fel eller tvivelaktiga antaganden, men själva den grundläggande idén är: It's a new world. We need new thinking. - Lättare sagt än gjort, men inte omöjligt tror jag.

Kö till soppkök i New York - det är så det kan se ut när det sociala skyddsnätet är dåligt

Den ursprungliga betydelsen av det grekiska ordet "historia" är undersökning. En undersökning är inte mer än så, inte en prognos men däremot något som kan ge uppslag för framtiden. När man skriver depressionens historia, gör en "undersökning", är det också en politisk handling - olika politiska grupper försöker ockupera det förflutna för egna syften. Det är bakgrunden till en serie artiklar av Hal Stewart i HuffPo. Del 1, del 2, del 3, del 4.

De skrevs för att bemöta dem som hävdar att krispolitiken under trettiotalet i själva verket förlängde krisen. För folk som har en agenda där staten inte skall göra någonting (utom att föra krig och skydda de rika) är det naturligtvis rimligt att angripa all krispolitik och påstå att den är dålig och till och med skadlig. Detta påstående om Roosevelts "New Deal" underbyggs inte av några vidare hårddata tycker Stewart, men han lägger upp en en rejäl moteld av diagram. Värt att läsa för att få en socialliberal (tror jag) synpunkt på depressionen.

En uteliggare sover på en kaj i New York

En ny värld, en ny era. Obama talar om det. Vad kan och bör man göra? Det borde inte vara brist på idéer. Jag har sett bloggare komma med massvis med uppslag till vad som kan göras i de gamla bilfabrikerna i västra Sverige. Problemet är snarare brist på politisk kraft att genomföra dem, vilket beror av att små men mäktiga grupper kan vara motståndare. Bilindustrins intensiva kamp för att hålla sig kvar i bensinslukaråldern är ett exempel. Och om folk tänker och agerar själva riskerar insuttna intressen att bli knuffade åt sidan, vilket de förmodligen inte har lust till. Härskande klasser brukar inte vilja avgå frivilligt. Krispolitik kan också vara en demokratisk hävstång.

När man ser bakåt handlar kampen mot depressionen bland annat om jätteprojekt i stil med TVA i USA eller Tysklands motorvägar och återupprustning. Att bygga stora dammprojekt, motorvägar eller vapen kanske inte är något som bör imiteras. (I del tre av Stewarts artiklar finns en lista på stora program under krisbekämpningen i USA.)

Den positiva baksidan av krisen - kamp för förnyelse och förbättringar, som vid det här experimentjordbruket

När man tar idéer från trettiotalet är det formen snarare än innehållet som kan kopieras, alltså metoden att staterna tar ansvar för sin ekonomi och ingriper där det ser ut att gå illa. Är man klar över att staten har ett övergripande ansvar blir sedan frågan vad detta leder till i form av praktiska åtgärder. Ansvaret fylls med praktiska åtgärder. Det är väl ungefär den pragmatism som Obama förespråkade i invigningstalet. Dessutom är det en större samling människor, hela samhället, som har ansvar för att just samhället fungerar och fungerar bra. Staten är bara en mindre del av programmet. Det duger inte att en del försöker smita ut och låtsas som om samhällets välbefinnande inte angår dem eftersom de har någon liberalt livsprojekt att ägna sig åt.

Att stödja kulturen var en krisåtgärd då. Skulle det vara mindre viktigt nu att även sätta in kulturarbetarna i kampen för ett humanare samhälle där ungdomarna spelar fiol i stället för att sniffa lösningsmedel eller råna folk på gatorna?

Nu signaleras enorma krisåtgärder från olika håll i världen, men det är frågan om bank- och bilindustristöd är satsningar för framtiden eller bara desperata nödåtgärder i hopp om bättre tider. Jag misstänker det senare. I värsta fall är det som att sätta ett litet plåster på ett blödande hjärtesår. Man pumpar in nya pengar men då kommer blodet att fortsätta att flöda ur hjärtat förbi det där lilla plåstret. Det krävs bättre bandage. Kanske även hårdare bandage.

Att tro att nykeynesianism bara kan bestå i att ösa ut pengar mer eller mindre urskillningslöst är inte så smart - det måste röra sig om någorlunda väl riktade flöden för att ge god effekt. Det måste finnas en inriktning framåt för alla, inte bara att rädda skinnet på bossarna i utgående industribranscher. Den inriktningen är olika på olika håll. En järnväg här, vindkraft där, upprustad vård och skola, lokalt producerade livsmedel ... och mycket, mycket mer. Inte samma saker som gjordes på trettiotalet i USA, Tyskland eller Sverige, men något i ungefär samma anda.

För att återknyta till vad jag funderade över i början: ett stort offentligt arbete eller en industriinvestering på trettiotalet krävde en massa manuellt arbete. Idag är den typen av manuella jobb till stora delar mekaniserade, kanske till och med robotiserade, och vill man ha mycket folk i arbete är det nog inte sådant man skall rikta in sig på. Men man kanske kan tänka ett steg till och fråga om "folk i arbete" är det man vill ha till varje pris? Hur skulle det fungera med mer arbetsdelning och lägre pensionsålder för att faktiskt få bort en del folk från arbetslivet? Kan det vara en vettig investering i en superproduktiv ekonomi?

Kanske någon arbetslös konstnär fick i uppdrag att beskriva arbetslivet? Här är en textilarbetare i blickfånget. Undrar hur många textilfabriker som finns kvar i USA? Det mesta i den branschen är förmodligen utlokaliserat till Tredje världen numera. På trettiotalet var rykande fabriksskorstenar ännu symboler för utveckling. Vad är det för symbol idag? En rykande hårddisk?

Den stora depressionen … var för länge sedan. 1929-1939. Sedan blev det världskrig. Det var ju också en krislösning!

Bildbilaga

Kanske har jag varit för intellektuell på senaste tiden, och publicerat långa texter som inte tillräckligt lättats upp med bilder? För att gottgöra denna försummelse - här kommer diverse skämtteckningar som jag knyckt på nätet de senaste dagarna. Klicka på bilderna för större format! Visa också gärna lite bildsinne genom att analysera och diskutera bildernas form och innehåll!

Det är nog inte så kul att vara i bankvärlden dessa dagar, när misstänksamhet och ren motvilja står som spön i backen. Här har vi bankmannen som utbrister att "vi är omgivna av galningar!".

Här får nödhjälpen till bankerna en smäll - banken är det enda hus som inte brinner, men brandkåren är där och sprutar vatten i alla fall medan resten får brinna.

Jag tror den här teckningen illustrerar det faktum att samma personer som varit med om att driva fram den aktuella finansiella krisen nu skall komma och röja upp i ruinerna. Det blir ju som att låta räven vakta hönsgården.

Och nu över till något annat, som det heter.

McCain gjorde ett misslyckat försök att visa sig handlingskraftig för att lösa bankkrisen. Den här tecknaren låter gubbtjyven ta ett steg ytterligare genom att förklara sig död ett par veckor framåt. Han har ju cancer av en typ som gör framtidsutsikterna rätt dåliga, Det är svårbegripligt att en sådan figur kan släppas fram att kandidera till ett arbete som torde kräva rätt mycket av innehavaren. Antingen dör han på riktigt inom några år, eller också kan han (om han nu blir president) släpas runt i halvdött tillstånd ungefär som salig Leonid Bresjnev i Sovjet på sin tid.

Fru Palin är ett stolpskott som inte bör tillåtas komma i närheten av riktiga journalister om hon skall överleva som något mer än lokal- och regionalpolitiker. Jag har sett spekulationer om att McCain fockar henne om han blir vald och stoppar in någon av sina gubbtjyvskompisar som vice president i stället. Då kan hon åka hem till Alaska och återgå till att skjuta älgar.

Det här är ju ingen skämtteckning direkt. Kanske man kan säga "skämtfoto" i stället? Ett antal glada svarta USA-medborgare ("negrer" sade man nog när bilden togs) som står i kö för någonting. Kanske något elakt bidrag från den ondskefulle Roosevelts ondskefulla New Deal-politik?