Jag är inte historiker. Det måste man ha en doktorstitel i historia för att kunna kalla sig (enligt vad en historiker en gång berättade för mig). Men efter studier på forskningsförberedande nivå har jag ändå lärt mig del nyttigt. Som det där med källkritik. För källkritik är viktigt. En viktig del av historikerns arbete går ut på att studera och försöka förstå skriftliga (och ibland muntliga) källor, och då måste man ha klart för sig vilka fällor som kan finnas i materialet.
Med "källa" menas oftast någon sorts text (det kan vara på papper, hugget i sten eller skrivet på annat sätt) som inte bör vara beroende av något tidigare dokument. Ett brev skrivet av Gustav vasa är en källa. Om någon senare skriver om brevet i en historik över Gustav är det en bearbetning.
Närhet, beroende, tendens, äkthet, rimlighet är några viktiga punkter att titta på när man försöker bestämma hur värdefull en eventuell källa är. Antag att vi vill studera händelsen X. Och så hittar vi några papper som verkar handla om X och kör igång med källkritiken.
Äkthet? Är dessa papper det som de påstår sig vara, nämligen en berättelse om X? Det kanske är förfalskningar! Om det rör sig om Hitlers dagböcker vet vi att det var förfalskningar och därmed oanvändbara, medan däremot Goebbels' dagböcker är äkta, likom den svenske diplomaten Grafstöms dagböcker. (Jag har läst ett utdrag av Goebbels' dagbok från slutet av Andra världskriget och Grafströms motsvarande anteckningar från 1938 och till krigsslutet.)
Rimlighet? Är det som berättas trovärdigt? De tankar och känslor som beskrivs i dagböckerna kanske stämmer, likaså mycket av sakuppgifterna som förekommer. Däremot tappade nog doktor Goebbels verklighetsförankringen mot slutet av kriget och hans dagbok blir då mer användbar för att se hur han uppfattade vad som hände - inte vad som verligen hände. När Grafström diskuterar den svenska utrikesförvaltningen är det ju också hans syn på olika problem som kommer fram, däremot inte en objektiv diskussion av problemen.
Närhet? Hur nära ligger dokumenten händelsen X? Är de författade i anslutning till den, eller är det exempelvis memoarer som nedskrivits långt senare? Oftast anses källor som är samtida med händelsen vara mer pålitliga, men det behöver inte stämma alla gånger. Goebbels och Grafströms dagböcker följer utvecklingen nära i tiden. Intrycken bör därför vara rätt fräscha och opåverkade av omfattande efterrekonstruktioner.
Tendens? Goebbels var klart nazistisk, Grafström klart antinazistisk, men det finns dokument där det kan vara svårare att veta i vilken grad författaren har styrts av den ena eller andra uppfattningen.
Beroende? Har författaren på egen hand kunnat skriva ner sina iakttagelser och tankar eller skedde det på uppdrag eller mot bakgrund av någon sorts påtryckningar? Goebbels och Grafström skrev på eget initiativ och kan ur den synpunkten vara självständiga källor. Var man däremot krönikeskrivare för Gustav vasa fick man dock inte ta ut de egna svängarna så mycket.
Som synes finns det ett antal kritiska kriterier att ta hänsyn till, och det hänger på forskarens goda omdöme att försöka värdera hur viktiga de är.
Inom naturvetenskap brukar man i Karl Poppers efterföljd hävda ungefär att en teori är vetenskaplig bara om den är möjlig att motbevisa (falsifiera, för att använda ett finare ord). Om man inför övernaturliga krafter som kan ändra naturlagar efter behov (= någon slags gud) är det inte vetenskap utan religion, eftersom det inte finns någon rimlig opartisk möjlighet att testa gudshypotesen.
Inom lärofält som historia bör det finnas en liknande princip. Den säger att vi kan bara med säkerhet tala om förhållanden där vi har dokumentation. Ju sämre dokumentation desto osäkrare blir våra utsagor. Vi får inte förvandla antaganden om hur det
skulle kunna vara till bestämda utsagor om
hur något är när dokumenten inte ger underlag för detta. Det är ett problem som varje släktforskare har stött på. När man jobbar sig bakåt i sitt släktträd kommer man så småningom till ett läge där man börjar tappa tråden eftersom källorna blir allt färre och sämre, och då är det inte rimligt att gå vidare. Om jag säger att "jag härstammar från Gustav vasa för att jag tycker att det bör vara så" är det ett påstående som kanske kan vara sant, men det finns inga dokument som går att undersöka, och därför är vi inte på vetenskaplig mark. (En not: jag härstämmar inte från Gustav vasa, men däremot kan han och jag möjligen ha en gemensam stamfar. Fast medeltidsgeneaologi är knepig, så jag tar det mest som kuriosa.)
Ett tillägg om ett otyg som kallas hyperkritik bör göras. Vi vet att det ibland dyker fram uppgifter som avslöjas som felaktiga ibland. Folk har ljugit, helt enkelt. Skälen till det kan variera, men frågan är om man kan underkänna ett helt historiskt skede för att det finns felaktiga påståenden. Några personer har hittat på historier om sin tid som offer för nazismen. Det är tråkigt och störande för en historiker, men kan man av den anledningen påstå att det aldrig funnits några koncentrations- eller förintelseläger? Samma gäller uppenbart felaktiga påståenden om exempelvis Gulag. Företeelsen finns ändå, men det blir en uppgift för historikern att försöka fastställa vad som är sant om den, och även vid behov att avslöja falsarier. (Hyperkritiker verkar också finnas bland de haverister som kallas klimatförnekare.)
Wikipedia är populärt för att slå upp uppgifter. Kom ihåg att Wikipedia
inte är en historisk källa,
inte förstahandsmaterial. Det är inte ens en bearbetning eller analys av förstahandsmaterial och därför i stort sett oanvändbart som grund för vetenskapliga utsagor om historiska händelser.
Sista anmärkningen: det jag skriver här om källkritik bör självfallet finnas med även när man tar del av dagens nyhetsflöde. När exempelvis en forskningsrapport sägs
fastslå det ena eller andra är det alltid värdefullt att fråga sig om det verkligen är forskare i farten, vem betalar deras lön, verkar det rimligt, etc. Och är det inte bara en "tankesmedja" (= reklambyrå för en åsiktsriktning) som vill prångla ut en åsikt under falsk etikett? Eller är det myndigheter som vill prångla ut någonting som vi borde akta oss för att svälja? Det gäller att vara vaksam!
