Utanför Riksdagshuset - mot FRA-lagen

Suck, vilket hundliv ... uppklädd i vitt därför att det var påbjudet vitt till denna demonstration ... men vem vet, rätt vad det är kanske de dj-a börjar snoka på oss taxar också. Men vänta bara, den där Reinfeldt ska jag bita i benet (fast sprid inte ut det i epost eller så!) ....

Jo, jag var med i den stora och tidvis högljudda skaran utanför det fula gamla Riksbankshuset som nu innehåller Riksdagen. Undrar om det här var en i verkligt mening historisk händelse. För här har en opinion snabbt och effektivt slagit sig fram och satt en rejäl käpp i hjulet för en arrogant överhet som tror att man kan sitta inne på kontoret och mixtra till verkligheten som det passar en själv bäst. Jag tror inte att oron kommer att stillas även om Alliansen tillgriper några små undanmanövrar för att rädda skinnet både på statsministern och de andra partiledarna, och på de riksdagsledamöter som försökt uppträda under liberal fana. En stund igår var Federley uppe i smöret igen och fick beröm av några bloggare, men jag har en känsla av att hans aktier faller snabbt igen.

Det kanske inte är vad enskilda aktörer tar sig för i det ena eller andra ögonblicket som är det viktiga, utan att bloggosfären kunnat slå sig in på det politiska mittfältet och störa dagordningen. Nästa steg kan bli att sätta dagordning också. Det är en historisk ändring, för de traditionella media som skulle ha varit de första att larma om FRA-lagen gjorde det inte. Kan man se det här som en del i en process där såväl den traditionella politiska apparaten som de traditionella media (som ju ofta lever i symbios med denna apparat) snabbt tappar initiativ och inflytande? Ungefär som Obamas kampanj i USA som mycket bygger på många nobodies som jobbar lokalt och underifrån men också har tillgång till det världsomspännande nätet och därför formade den kraft som kunde slå ut Clintons och förhoppningsvis också McCain. En Marxinspirerad analytiker kanske skulle peka på att nätsamhället innehåller sådana steg framåt i produktivkrafterna (i synnerhet i informationsbehandling och -förmedling) att riksdagspolitik och gammelmedia helt enkelt inte hänger med.

"Vill ni ha det som i Sovjet?" frågar Ung Vänster. Det givna svaret från åtminstone ledarna för Alliansen och deras närmaste anhängare torde väl vara att "javisst, bara vi får kalla sakerna för något annat än i Sovjet eller DDR går det alldeles utmärkt, åtminstone vad det gäller övervakning!"

Ärligt talat, jag förstår inte hur allianspartisterna ser ut i skallarna när de lägger fram det här FRA-förslaget. Olika bloggare har olika teorier: man har fått order från USA om att spana, det finns enorm överkapacitet hos FRA som måste utnyttjas till något. Kanske det helt enkelt handlar om allt detta och många andra saker, inklusive rädsla hos en härskande grupp för att förlora greppet.

Lars Ohly var ute hos massorna och myste. Undrar vad som hade hänt om Reinfeldt vågat sticka ut näsan?

Aftonbladet skriver idag i ledaren:

Vad är det för hemligheter som tvingar alliansfria Sverige att bryta mot alla principer om frihet. Vad är det som tvingar oss att gå längre än både USA och Storbritannien?

Ja, förklara för oss varför just Sverige måste gå allra längst i kontrollen av oskyldiga medborgare?

Sten Tolgfors och hans integritetsombudsman i all ära, det kommer att vara Försvarets radioanstalt som bestämmer vad som är ett yttre hot. Men vilka är de som jobbar där? Tjänstemännen på radioanstalten har väl mest utmärkt sig för att bryta mot lagen och lagra trafikdata om svenska folket. Hur ska vi kunna lita på dem nu?

Jag kursiverade ett väsentligt avsnitt. Notera: i en svensk tidningsledare utpekas ett antal tjänstemän, människor som är en viktig del av landets försvar, som brottslingar! Då har det gått ganska långt - särskilt som det dessvärre förmodligen är sant också. Lagar och förordningar har inte alltid varit det som den här sortens människor satt i första rummet.

Jag såg förresten det intressanta påpekandet i en blogg att spaningen gäller ju allt som cirkulerar på nätet. Med andra ord även bibliotekslån, sjukjournaler och annat. Menar verkligen "rentmjölipåsen"-töntarna att de vill att myndigheterna skall kunna kolla vilka böcker du lånar? Eller den sortens människor kanske inte har några kontakter med datavärlden. De har ingen telefon, dator, kontokort eller liknande... . Är man i det läget kanske man inte är så rädd för Storebror.

Det kanske är lugnast att uppträda maskerat i fortsättningen. Kan någon fixa en Reinfeldtmask åt mig? Han måste väl stå över alla misstankar?

Leif Pagrotsky kan sola sig i mängdens bifall, åtminstone för tillfället. Men dagens Reifeldteri är ju i mångt och mycket gårdagens Bodströmmeri, så jag vet inte om man helt kan lita på den där killen om det vore Sahlin och Bodström som satt vid rodret och ville ha en sådan här lag.

På denna bild finns flaggor från moderatungdomarna, SSU och Miljöpartiet. Tidigare har vi sett att Ung Vänster också var med. Ganska intressant hur den här "snokfrågan" går över parti- och organisationsgränser. Jag antar att det fanns många med djupliberala tankar på mötet också. Detta kan också ha betydelse för hur politiken i Sverige utvecklas framöver.

Vem skall man tro på?

Här är några klipp från DN:s pdf-upplaga idag (jag vet inte om texten finns i nätupplagan, nyss hittade jag den inte där).

Pernod Ricard diskuterade ett eventuellt köp av V & S redan med den socialdemokratiska regeringen. Företaget fi ck 2004 en intresseförfrågan från den dåvarande svenska regeringen, uppger vd Pierre Pringuet.

– Vi blev tillfrågade om vi var intresserade av en möjlig sammanslagning eller ett joint venture. Det var vi, säger han till TT. Det förslag till affärsupplägg som Pernod Ricard presenterade för svenskarna då hade stora likheter med det upplägg som nu är klart. Diskussionerna gick aldrig så långt som till ett konkret bud, men det berodde defi nitivt inte på Pernod Ricard, framhåller Pringuet. ...

NÄR AFFÄREN presenterades i måndags, var socialdemokraternas nuvarande näringspolitiske talesman Tomas Eneroth mycket kritisk till fusionen.

– Den kronjuvelen skulle man behålla i Sverige, sade han till DN Ekonomi. Leif Pagrotsky (s) som var näringsminister under större delen av 2004 förnekar dock uppgiften från Pringuet. – För den period som jag var med kan jag säga att så var det helt enkelt inte, säger han till TT.

Jaha, vem skall man tro på? Att socialdemokraterna inte försökt göra den affären själva, eller att det hänt något när Pagrotsky inte var med? Vad har olika parter, som den franske chefen, för motiv att tala sanning/osanning? Det här blir en sådan där källkritisk fråga som man skulle kunna dra på ett historikerseminarium. Om fransosen misstänker att det kan bli bråk med oppositionen i Sverige kanske han vill stämma i bäcken genom att påstå att den faktiskt varit framme med ett liknande bud själv tidigare. Skulle han våga göra det om det inte finns någon dokumentation att visa fram om någon kräver papperen på bordet?

Vad man än tycker om eldvatten i största allmänhet är det en tvivelaktig historia att sälja synnerligen vinstgivande företag i allmän ägo, såvida man inte har hemlig information om att de kommer att konkursa om några år eller så. Men det tror jag ingen har. Drinkarna utgör en säker marknad. För åtminstone vänsterpartiet borde det vara angeläget att få fram vad förra regeringen verkligen gjorde. Det skulle klargöra ytterligare vad det är för folk man vill fortsätta att samarbeta med. Fast egentligen finns en del svar redan. Jag saxar ytterligare ur pdf-upplagan, men nu är det samme Eneroth som uttalar sig om Posten:

– Jag tror att ett samgående kan vara bra och trygga Postens verksamhet, men jag vänder mig emot Maud Olofssons tanke på en börsintroduktion, säger näringspolitiske talesmannen Tomas Eneroth.

Han understryker att Posten är en viktig del i ett lands infrastruktur och därför är ett statligt ägande viktigt.

Vid ett maktskifte 2010, vad gör ni då med Posten?

– Vi ser att det finns starka skäl till att ha ett statligt engagemang. Ska vi utveckla postverksamheten i hela landet måste det vara så, därför är vi kritiska till en börsintroduktion, säger Eneroth.

Hur agera i regeringsställning?

– Det kan jag inte svara på i dag, men vår position är känd och vi har tydligt sagt att vi ska ha ett statligt ägande. Det blir hypotetiskt att uttala sig om det nu, säger Tomas Eneroth.

Vi kan väl säga att en socialdemokratisk regering 2010 bara den är "hypotetisk" på grund av partiledningens lama agerande. Eneroths svar är så luddigt att det knappast säger någonting. Här skulle faktiskt vänstern kunna visa på ett alternativ i svensk politik genom att klart tala om nationaliseringar och återförstatliganden som en möjlig linje. Även om en del verkar tro motsatsen är det faktiskt demokratiskt både möjligt och tillåtligt att förespråka sådana åtgärder. Jag har tidigare någonstans skrivit att det är personal, resurser och regler som är viktiga för alla företag, och det är helt möjligt att föreslå att samhällsviktiga företag tas över offentligt och sköts maximalt väl enlighet med dessa tre grundbultar. ("Regler" innefattar "demokrati" för den som funderar över det.)