För den som hatar Naomi Klein ...

... finns det en ny artikel att sätta tänderna i. Hittas här. Vad jag förstår orsakar bara namnet Naomi Klein verbala utbrott och mentala uppkastningar särskilt hos vissa liberaler, så vill de få ett riktigt hatobjekt bör de läsa den. Notera avslutningen:

... for the global homeland security sector, China is more than a market; it is also a showroom. In Beijing, where state power is absolute and civil liberties non-existent, American-made surveillance technologies can be taken to absolute limits.
The first test begins today: Can China, despite the enormous unrest boiling under the surface, put on a "harmonious" Olympics? If the answer is yes, like so much else that is made in China, Police State 2.0 will be ready for export.

Observera det fula angreppet på det fria amerikanska näringslivet, illa dolt i en artikel om det kinesiska övervakningssamhället! Över måttan fräckt!

Ägandedemokrati?

När var det svenska Högerpartiet, Moderaternas föregångare, förde fram parollen om ägandedemokrati? Jag har suddiga minnen av att det hände någon gång under tidigt sextiotal. Kan det ha varit när Heckscher var partiledare? Hur som helst, det handlade väl att om folk kände att de ägde litegrann skulle de vara mer delaktiga i det etablerade samhället och inte bråka.

Jag kom att tänka på detta när jag läste en artikel av Naomi Klein i Aftonbladet, Bubblan som sprack. Men här handlar det om Bush, USA, och "ägarsamhället". Tanken är dock liknande. Tydligen har Bush uppmanat diverse institutioner att förse folk med lån så att de skulle kunna köpa sig egna hus och därmed känna att de har något att vara stolta över. Vad som inte står i Kleins artikel är att den lågräntepolitik som Federal Reserve har bedrivit under lång tid också har bidragit till att det funnits för mycket pengar ute på marknaden, och en del av detta penningskvalp har slussats in just i fastighetsbranschen - och i de numera världsberömda sub prime-lånen. Summan av det hela är dock att mängder av folk nu står med kraschade privata finanser, kommer att förlora sina hem etc. Och så har många upptäckt den uppenbara sanningen att det finns fattiga och rika i USA.

Vad kan man dra för allmän slutsats av detta? - En kanske är att det inte går att "höja" hela befolkningar genom att låta dem låna på lågvärdiga privata tillgångar. Så fort det blir tendenser till ekonomisk kris rasar planen ihop och de dåliga kunderna kommer att dra en massa goda med sig i fallet. I ett samhälle med hyfsat socialt skyddsnät kan det ändå gå rätt bra, men i USA får man räkna med att den hemlösa delen av befolkningen ökar rejält. Folk som har det riktigt illa ställt med andra ord. En supermakt som inte vill ta hand om sin egen befolkning, hur länge kan den existera?

Förmodligen måste andra åtgärder till som inte handlar om "ägandedemokrati" eller "ägandesamhälle" i någon slags begränsad mening, utan att demokratin verkligen sträcks ut till hela samhället - med andra ord att även ekonomisk demokrati införs.

Mot nya strider i Chiapas?

Läs Naomi Kleins artikel i Aftonbladet om läget i södra Mexico, i delstaten Chiapas. Läget är oroande. Inte bara att den militära aktiviteten ökar i området, utan att zapatisternas motståndare tillgriper ett knep som erfarenhetsmässigt kan leda till mycket våldsamma händelser: man hetsar civila grupper mot varandra.

Om det stämmer vad Klein skriver skall sammanstötningar mellan den ursprungsbefolkning som organiseras av zapatisterna, och andra grupper som är ute efter jord som mayanerna besitter, tas som ursäkt för regimen att ingripa militärt. Mycket oroande som sagt, för krig är inte det första de här fattiga människorna behöver. Hittade för övrigt den här artikeln i nättidningen Yelah, den berättar om ungefär samma sak som Klein.

Vilka möjligheter att hålla emot i en väpnad konflikt zapatisterna har vet jag inte. Eller omvänt vilken kapacitet den mexicanska armén har. Militärt var det zapatistiska upproret aldrig särskilt omfattande, dess styrka har legat mer på det politiska och moraliska planet, och att man har en ledare med kraftig utstrålning.

Klein verkar anta att den "officiella" mexicanska vänstern, ledd av Obrador som förlorade/berövades presidentposten vid det senaste valet, inte har lust att hjälpa zapatisterna. Det har trampats på en del politiska tår, nämligen. I så fall blir det folkliga opinioner och aktioner som kan vara avgörande för om det blir krig eller inte. Det har varit oroligt i Mexico efter anklagelserna om fusk i presidentvalet, det har varit snudd på massuppror i delstaten Oaxaca, det finns ansatser till gerillarörelser på några håll i landet - vi närmar oss hundraårsminnet av den stora mexicanska revolutionens utbrott. Man kan anta att det som sker i Chiapas inte kommer att ske i tystnad och ointresse från omvärlden.

Pengarna eller livet - en artikel av Naomi Klein

Aftonlövet idag publicerar en artikel av Naomi Klein. Rubriken: Glöm vindkraft, köp vapen. Den kan sammanfattas som att "marknadskrafterna" håller på att ge upp miljökampen och i stället vill sälja prylar och tjänster så att den rika världen (som ju har huvudansvaret för den miljökatastrof som alltmer hotande syns vid horisonten) kan gömma sig bakom mångdubbla säkerhetssystem och därigenom hålla Tredje världens massor på avstånd. I ärlighetens namn måste vi ju säga att det faktiskt finns en massa marknadskrafter som på olika sätt försöker svara mot klimathotet utan att gripa till vapen, men Klein har en viktig poäng: Det är vinsten som styr.

En chef för ett företag som analyserar trender i riskkapitalbranschen citeras i artikeln. Han ser säkerhets- och försvarsindustrin " ... som en mer attraktiv sektor än alternativa miljövänliga energislag.” Det är ju lätt att förfasas över denna cynism, men så är det: pengarna talar och skit flyter, och det är faktiskt vinstmaximering som styr vart investeringarna går. Men inte helt, för Klein har nosat reda på ett viktigt samband:

Idén att kapitalismen skulle kunna rädda oss undan klimatkatastrofen utövar en stark lockelse. Den ger politiker en förevändning för att subventionera storföretag i stället för att reglera dem, och den undviker elegant varje diskussion om att det ju var marknadsekonomins behov av ändlös tillväxt som försatte oss i den nuvarande krisen till att börja med.

Notera "subventionera storföretag". Jag antar att det är samma sak som att säga "ösa in skattebetalarnas pengar i stora företag som har nära anknytning till staterna genom att just leverera militär hård- och mjukvara". Med andra ord: det militärindustriella komplexet som gamle Eisenhower varnade för. Och hur skulle det se ut i de här industrierna utan feta försvarskontrakt, skulle de vara lika attraktiva för investeringar?

Det är klart att det kommer aldrig att fungera att bygga ett "Festung Europa" eller "Fortress USA" mot resten av världen. Klein pekar på ett viktig problem, och det tvivlar jag på att dagens politiska ledarskap kommer att lösa. Uppgiften för miljövänner, fredsivrare och annat hyggligt folk är väl att hota politikerna med rejält med spö om de inte ser till att strömmarna av investeringar går dit de gör bäst nytta: förnybar ren energi, slumsanering, utbildning, hälsovård och annat som behövs för att lyfta världen till en trevligare nivå för alla dess invånare. Det militärindustriella komplexets levebröd är fruktan, det undblåser medvetet osäkerheten, och tillåts dess chefer hålla på kommer världen att bli en alltmer dyster och ond plats - utan att de någonsin kommer att kunna lösa något av de grundläggande problemen.