Otrolig pengatvätt

Kommer du ihåg de där tre svenskarna av somaliskt ursprung som skulle svältas ihjäl på grund av obevisade anklagelser från USA om att de skickade pengar till "terrorister"? Eller minns att nyligen träffade EU en överenskommelse med USA om att (utan motsvarande åtgärd från USA:s sida) lämna ut europeernas banktransaktioner? Det är naturligtvis "terrorismen" som spökar. De informella nätverken som ser till att somaliska emigranter kan skicka pengar till fattiga släktingar i hemlandet slås utan tvekan sönder, bara för att komma åt några meningslösa småhandlare i mord- och fanatismbranschen som kanske inte ens skickar pengar den vägen. Hu så farligt, tänk om det kommer fram några slantar till den förmodligen sedan länge döde herr bin Laden, eller till somaliska islamister som försöker få ut ockupanterna från sitt land!

I det sammanhanget kan man läsa den här artikeln, nära nog tappa hakan och undra: "Är det verkligen sant!" En av de största bankerna i USA uppges ha tvättat 380 miljarder (obs: miljarder!) dollar åt mexicanska knarkkarteller! När det avslöjades så slapp dock bankirerna undan med böter på 160 miljoner (obs: miljoner!) dollar samt ett löfte om att inte göra om det där! Detta pågår alltså i USA samtidigt som USA:s politiker och poliser och diplomater exempelvis håller på med sådana saker som jag beskrev inledningsvis.

Bakgrunden är naturligtvis samma gamla visa om att "bankerna är för stora för att få falla". Tja, skulle dessa bankdirektörer behandlas på samma sätt som smålangarna på gatorna i USA:s städer skulle de naturligtvis åka in bakom galler och aldrig komma ut igen, och bankerna skulle förmodligen tvingas stänga. Men so what? Det finns en grupp företagsledare i USA som tydligen kan göra vad som helst utan att åka dit, och hur kan man tolerera sådant i en stat som skall gälla som rättsstat? - En kritiker kanske undrar hur mycket av rättsstat det finns i USA, dock. De kan fortsätta att spekulera fullkomligt hänsynslöst med nationens ekonomi och bli räddad av offentliga pengar när det hela spricker, de kan hantera enorma summor från den organiserade brottsligheten och bara få en enkel tillrättavisning och inte hamna inför en domstol.

De mexicanska knarkkartellerna slåss inbördes och mot den mexicanska staten och det är oerhört blodigt och kostsamt. En del av mördandet uppges ske med vapen som köpts i USA. Man kan ju undra om dessa betalas med pengar från konton där knarkinkomster tvättats och gjorts legala också? Och så sprider de död och elände in i USA genom sina nätverk av kokaintransportörer.

Vansinne? - På ett plan, ja. Men det kan finnas en ond logik. En aspekt jag funderade på är misstanken att det finns grupper i USA:s administration som är inblandade i den här trafiken. CIA är väl de som brukar pekas ut, men det finns väl andra också. De har samarbetat med narkotikaproducenter tidigare, som i "Gyllene triangeln" i Sydostasien, med den italienska maffian och liknande skumma grupper på Balkan. Alla de där var ju pålitliga antikommunister ... . Kanske en del mexicanska knarkpengar via tvättade konton letar sig in i det skumrask som är USA:s inrikes- och utrikespolitik.

Jag går mot döden var jag går

För er som tror att den aktuella svininfluensan är dödligt farlig och att du riskerar att dö om du drabbas av den kan följande meddelas: du riskerar att dö även om du inte drabbas av den. I själva verket är sannolikheten 100 procent att du kommer att dö av något vid något tillfälle. Den motsatta sannolikheten (evigt liv) är lika med noll.

Medan du smälter detta kanske nedslående faktum kan du fundera på hur många människor i Mexico och annorstädes som dött av trafikolyckor, cancer, narkotikamissbruk, tuberkulos eller någon annan populär dödsorsak den senaste veckan, och jämföra med antalet bekräftade dödsfall i svininfluensan.

I länder som Mexico och USA, med bitvis dåliga hälsovårdssystem, borde det bli fler döda i epidemier jämfört med bättre organiserade länder i västra Europa. Och det måste till bra många influensadöda i USA och Mexico för att siffrorna skall se sämre ut än när man räknar mordoffer.

Den något dystra rubriken Jag går mot döden var jag går är inte mitt påhitt, det är inledningen till en psalm skriven 1734 av en som hette Brorson. Hela texten finns här.


Från Konfliktportalen.se: kvinnopolitisktforum skriver Välkommen till den halvnya bloggen!, Marlene Olsson skriver Jag flyttade bloggen till wordpress men jag vet inte jag, domljuger skriver Klass-samhället förvärrar virusets spridning, jesper skriver Petter Larsson från Antirasistiskt forum, Kristoffer Ejnermark skriver Bloggdöden är en bra och naturlig utveckling av bloggosfären, Baskien Information skriver Uttalande från Irish Basque Solidarity Commitees om den senaste tidens gripanden

"Statsmannaskap efterlyses"

Nu på morgonen läser jag två inlägg varav det ena har just rubriken Statsmannaskap efterlyses och det andra efterlyser (men tvivlar på att det finns) någon statsmannaskap i fallet Israel.

Även israeliska uppgifter talar nu om att de allra flesta döda och skadade är oskyldiga civila. Att bomba poliser uppställda till parad är inte mycket till prestation.

Jag får intrycket att Hamas har undvikit mer betydande strider med de israeliska stridskrafterna. Dessa tycks i stället rycka fram i olika förorter med betydande eldkraft och betydande civila offer - men utan direkt och avgörande konfrontation med Hamas.

Om så är fallet är situationen utan tvekan mycket besvärlig för Israel. Deras politiska kostnader för operationen ökar lavinartat samtidigt som de förefaller att rent militärt uppnå allt mindre och mindre.

Bildt har fått skäll av en del bloggare för att han i något tidigare inlägg skrev om "rädda israeliska soldater", men jag tror att det finns en poäng där: en del angrepp mot rent civila mål ser ut att ha varit planerade i förväg men en del kan också bero av att panikslagna killar skjuter vilt omkring sig utan att fråga vad de skjuter på. I sitt fortsatta resonemang är väl Bildt ganska nära att säga att de israeliska ledarna är dumma i huvudet och inte förstår sitt eget bästa. Genom den här politiken riskerar de att förvandla Gaza till ett nytt Somalia och driva fram organisationer som får Hamas att verka "relativt hanterlig". Det tror jag han har rätt i.

(Men så kommer frågan: hur mycket av det här är Bildts privata funderingar och hur mycket är Sveriges officiella utrikespolitik?)

I Aftonbladet skriver Jan Myrdal om "Den israeliska parentesen". Som vanligt tar han till de stora historiska penseldragen och jämför med USA, Mexico, Algeriet och Sydafrika. I USA kunde intränglingarna utrota urbefolkningen (se den nedre teckningen här för jämförelse USA/Israel), i Mexico ledde mord men också samlevnad till en ny nation av mestiser, i Algeriet kastades kolonisatörerna ut men i Sydafrika ...

Där drev de härskande en politik som den nuvarande israeliska. Mot detta Sydafrika demonstrerades också världen över som nu mot Israel. Kärnvapen började också Syd­afrika skaffa sig. Allt pekade mot raskrig och katastrof. Men nationalisten F. W. de Klerk var klok och modig nog att bryta mot sitt partis och sin grupps vita herravälde. Det var inte lätt, Sydafrika blev heller inte förvandlat till paradis. Men även om några vita lämnade Sydafrika blev de flesta kvar som medborgare i en mångkulturell nation.

Om inte israelska politiker förmår visa sådant förnuft kommer det att gå israelerna som det gick de nordafrikanska svartfötterna. Men jag ser inget tecken på att någon av dessa ledande israeliska politiker förmår vara klok som en de Klerk.

Vilken väg kommer israelerna att välja? De klarar inte av att utrota palestinierna, de vägrar att beblanda sig med urbefolkningen - om de inte klarar av att vara statsmannalika och välja en sydafrikansk lösning så blir det som i Algeriet. De åker ut helt enkelt. Om det går så, vilket inte är ödesbestämt, kommer det förmodligen att föregås av ännu värre mänskliga katastrofer än de som utspelas nu.

Såg nyss ett exempel på att Israel underrättelsemässigt inte verkar vara på den toppform man kanske skulle kunna tro. Haaretz skriver att israeliska armén av "misstag" besköt den skola där en massa människor dödades. Man hade nämligen bilder från 2007 där militanter skulle ha skjutit från området! Med andra ord var det inget misstag, utan elden riktades fullt medvetet mot skolan.

Mot nya strider i Chiapas?

Läs Naomi Kleins artikel i Aftonbladet om läget i södra Mexico, i delstaten Chiapas. Läget är oroande. Inte bara att den militära aktiviteten ökar i området, utan att zapatisternas motståndare tillgriper ett knep som erfarenhetsmässigt kan leda till mycket våldsamma händelser: man hetsar civila grupper mot varandra.

Om det stämmer vad Klein skriver skall sammanstötningar mellan den ursprungsbefolkning som organiseras av zapatisterna, och andra grupper som är ute efter jord som mayanerna besitter, tas som ursäkt för regimen att ingripa militärt. Mycket oroande som sagt, för krig är inte det första de här fattiga människorna behöver. Hittade för övrigt den här artikeln i nättidningen Yelah, den berättar om ungefär samma sak som Klein.

Vilka möjligheter att hålla emot i en väpnad konflikt zapatisterna har vet jag inte. Eller omvänt vilken kapacitet den mexicanska armén har. Militärt var det zapatistiska upproret aldrig särskilt omfattande, dess styrka har legat mer på det politiska och moraliska planet, och att man har en ledare med kraftig utstrålning.

Klein verkar anta att den "officiella" mexicanska vänstern, ledd av Obrador som förlorade/berövades presidentposten vid det senaste valet, inte har lust att hjälpa zapatisterna. Det har trampats på en del politiska tår, nämligen. I så fall blir det folkliga opinioner och aktioner som kan vara avgörande för om det blir krig eller inte. Det har varit oroligt i Mexico efter anklagelserna om fusk i presidentvalet, det har varit snudd på massuppror i delstaten Oaxaca, det finns ansatser till gerillarörelser på några håll i landet - vi närmar oss hundraårsminnet av den stora mexicanska revolutionens utbrott. Man kan anta att det som sker i Chiapas inte kommer att ske i tystnad och ointresse från omvärlden.

Kina seglar runt Monroedoktrinen

Den kinesiske flottisten spanar in nya oceaner och nya kuster?

Den väl- och ökända Monroedoktrinen från 1823 uttalade att USA inte skulle tolerera att europeiska makter längre skulle tillåtas kolonisera eller blanda sig i de nya amerikanska staternas inre affärer. Vid den tiden hade i stort sett hela det spanska och portugisiska kolonialväldet upplösts och ersatts av självständiga stater. Och som doktrinen snart utvecklades kom det att handla om att USA satte sig själv som högsta makt för alla de nya staterna.

Men världen förändras. På 1820-talet var Kina ännu en stormakt, men på nedåtgående och dessutom isolationistisk. Inte kunde man väl i Washington eller Europas huvudstäder, eller i de nya oorganiserade staterna i Latinamerika, tänka sig att en dag skulle en stor kinesisk republik sträcka ut sitt inflytande även i den Nya Världen. Men det är just vad som händer, även om det inte väsnas så mycket om saken för närvarande.

China on the march in Latin America skriver Asia Times on Line. Det rör sig om handel och investeringar av statsägda kinesiska bolag, ännu på en blygsam nivå jämfört med affärerna mellan USA och Latinamerika, men det är verksamheter som är i stark tillväxt. Dessutom ökar de militära förbindelserna, och man får förmoda att det oroar analytikerna i Pentagon och USA:s utrikesdepartement.

Bara för några årtionden sedan skulle det ha verkat som utopi att kinesiska militärakademier, inklusive den kinesiska flottans skola, skulle utbilda officerare från Latinamerika. Nu händer det. Man skulle kunna tro att det främst skulle röra sig om Cuba, och under de senaste åren Venezuela och Bolivia, men fler länder är inblandade, från Mexico ner till Chile. Otroligt nog även Colombia, en av USA:s få kvarvarande nära allierade i området. Dessutom levererar Kina billig eller gratis militär utrustning till några länder med dåliga finanser.

För några dagar sedan läste jag (minns inte var) att det blivit betydligt mindre populärt i Latinamerika att skicka militärer för utbildning hos amerikanarna. Minnen av kuppmilitärer som utbildats och stötts från USA hänger fortfarande kvar.


Det uppges att kineserna nu driver en tidigare sovjetisk central för övervakning av USA och elektronisk krigföring på Cuba. Skulle USA bråka om det kan ju kineserna säga: "Men för tusan, era dumma långnäsor, vi är ju inte europeer. Monroedoktrinen gäller inte för oss!"