Verkar greja sig för Humala

Verkar som det grejar sig för Humala. Med över 86 procent av rösterna räknade och över två procents ledning så kanske det är avgjort (saxade ovanstående från en tidning i Lima). Sedan är frågan om hur mycket ändring en humalansk presidentperiod kommer att betyda för de peruaner som lever långt nere i skiten (och för överklassen också för den delen). Blir det en reformperiod, eller kommer Humala att köra en Obama och vara mer aktiv med pratkvarnen än samhällsförändringarna? Ytterst hänger det på peruanerna själva. Det är folket som gör historien.

Sura idag ...

... är väl knappt hälften av Perus väljare - samt de så kallade perukommunisterna som ju vägrar att rösta och förespråkar bojkott - om det håller i sig att drygt hälften av Perus väljare lagt sina röster för Ollanta Humala. Ovanstående klippte jag från TeleSur och där ledde han i alla fall när 75 procent av rösterna räknats. Men marginalen är väldigt knapp, så jag undrar om det inte är några timmar för tidigt att utropa en segrare?

Här i Sverige är det överhetens nationaldag, den som infördes ungefär samtidigt som eliten sålde ut oss till EU. Vad skall man göra, gå ut på gatorna i demonstrationståg och ropa "Svär-je Svär-je So-li-da-ri-tet!"? Eller bara ta sig en promenad och njuta av den tidiga sommaren? - Jag tror jag föredrar det sista!

Nu säger radion att 80 procent räknats i Peru, och att Humala leder med en procent fortfarande.

Peru

I Svenskan finns en kort notis om att vänsterkandidaten Ollanta Humala förväntas komma på första plats i kommande presidentval i Peru, dock utan att få majoritet vilket kommer att medföra en andra valomgång. Svenskan anger TT Reuters som underlag, och då är det lika bra att slå upp Reuters då. Med den här sökningen får man deras artiklar som innehåller namnet Ollanta Humala. Hans motkandidater anges som mer "näringslivsvänliga" hur man nu skall tolka det: är de hundraprocentiga mutkolvar och utförsäljare av fosterlandet kanske, medan Humala har åtminstone några andra synpunkter av mer folkligt intresse? Humala är väl inte super-vänster, men som läget är idag vet vi att det räcker med ganska milda reformförslag och en dos sunt förnuft för att utlösa hysteri och panikreaktioner hos de "näringslivsvänliga". Att en del naturtillgångar och offentliga nyttigheter skall vara offentligt ägda var inget konstigt ens för konservativa människor för inte så länge sedan, men i dagens läge verkar den tanken uppfattas som hädelse mot det mest gudomliga. Och där har väl Humala syndat litegrann.

En bifråga kan vara det lågintensiva kriget i Perus inland. I en artikel i tidningen Proletären (nr 14, finns bara i pappersupplagan tror jag) citeras en peruansk journalist om läget i landet. En passus torde göra en del anhängare av Perus Kommunistiska Parti (Sendero Luminoso) mäkta upprörda. Det står nämligen att "Sendero Luminoso skrev under en fredsöverenskommelse ... Det orsakade interna konflikter inom rörelsen. Nu vill de delta i politiken och tona ner den väpnade kampen."

Uttrycket "tona ner" är glidande - skall man fortsätta att skjuta, fast lite mindre? Verkligheten torde vara att somliga grupper från det gamla partiet fortsätter den väpnade kampen utan några kompromisser medan andra kan tänka sig andra vägar. Polemiken dem emellan förs med ganska högt röstläge. Jag hade en intervju med företrädare för den förstnämnda gruppen här på bloggen för ett tag sedan.

Gruppen som fortsätter kriget verkar kontrollera en del områden och ha folkligt stöd där (en förutsättning för att kunna överleva) men en kritiker kan fundera på vad som är det långsiktigt smartaste att göra om det är utplånande av underutveckling och massfattigdom man är ute efter. Om offentliga och civila makthavare är eniga och fullständigt kompromisslösa vad det gäller att hålla folkflertalet nere i skiten torde det inte finnas någon annan väg än upprorets (hur det nu ser ut), men uppstår sprickor i maktens murar kan bilden ändras. PKP-arna kallar sig maoister, men då kan man ju påpeka att Mao själv var beredd till överenskommelser med de värsta och tarvligaste motståndare om han trodde att det kunde gynna den kinesiska revolutionen.

... och här tänkte jag skriva lite grann om peruansk arkeologi där det händer spännande saker, men det får bli vid något annat tillfälle.

Hernando de Soto heter han

Jag skrev igår lite svävande om "en peruansk ekonom" (svävande för att jag inte kom ihåg om han hette Toledo eller de Soto). Den tveksamheten hade jag kunnat avveckla direkt, det är bara det att jag inte riktigt vant mig vid att så gott som allt vetande finns på nätet, bara man har någon liten skärva av information att börja söka med. Nåväl, han heter Hernando de Soto, och jag hittade en recension av hans mest kända skrift här. Den bedöms tydligen intressant nog för att ges ut även på svenska. Av recensionen att döma verkar boken vara läsvärd, bland annat för att den öppnar för följdfrågor. Det är ju bra om man vill nå mer klarhet i ett ämne, och utvecklingsekonomi är verkligen något att diskutera - det berör ju i stort sett hela Jordens befolkning.

Toledo är också en peruan. Deras förre president hette så. Nuvarande är det Alan Garcia, en man med inte helt fläckfritt rykte. Det är oroligt, med strejker och demonstrationer i Peru, fast jag vet inte om det kan bli så rörigt att presidenten tar resväskorna och sticker. Sådant har hänt på annat håll i Sydamerika när "gatan" tröttnat på "presidentpalatset". Antagligen knallar tvåan i senaste presidentvalet, Ollanta Humala, omkring i kulisserna och håller tummarna för mer protester. Vänstern i Bolivia, Ecuador och Venezuela torde välkomna en sådan utveckling.

För att återgå till de Soto så hittar jag en sur diskussion om hans goda/dåliga sidor på DN. Det är Andreas Malm och Nathan Shachar som slänger skit på varandra. Här och här och här. Det första "häret" handlar egentligen om en recension av en annan bok där de Sotos teorier enligt Malm strimlas grundligt av den USAmerikanske sociologen Mike Davis. Davis anser sig tydligen kunna bevisa att de fattigas ekonomi inte alls generellt blir bättre för att de får ägandebevis på landplättar som de ockuperat. Och det var ju det jag yppade en misstanke om själv. Egentligen är Shachars genmäle så taffligt att hemmaredaktionen borde ha bett honom lugna ner sig litegrann och fundera på vissa formuleringar.