Sverige - trängre, farligare?

Låt oss lägga ihop några poster ur nyhetssfären för att se vad som händer i Sverige under det marknadsliberala väldet i kombination med den ekonomiska krisen.

Trängre och farligare i vården

Sveriges Radio rapporterar

Sängbrist och överfulla akutmottagningar gör att sjukhusens beredskap för större olyckor minskar. Det menar en grupp forskare som har granskat tillbud och händelser där rutinerna inte har kunnat följas vid Västra Götalandregionens sjukhus.

Skulle det hända en större olycka skulle vården få problem att ta hand om alla drabbade. Men i det vidare resonemanget så framkommer att det här är en del av de senare årens nedskärningar. Det här säger Läkarförbundets ordförande:

Bristen på sängplatser både på intensivvårdsavdelningar och vanliga avdelningar är ett oerhört stort bekymmer och många av läkarna i Sverige upplever det som ett av de absolut största problemen, både för patientsäkerheten och för deras egen arbetsmiljö ...

Göteborgsforskarnas studie visar att det under en treårsperiod har blivit 15 gånger vanligare att vårdpersonal tvingas frångå rutinerna, till exempel för att sängar har saknats eller medicinska mätinstrument inte har gått att manövrera.

Enligt Eva Nilsson Bågenholm visar det att förväntningarna på vården vid en större katastrof kanske inte kan infrias.

– Så länge det inte händer några större katastrofer så kan vi upprätthålla verksamheten med en väldigt slimmad organisation. När någon större händelse inträffar har vi inte möjlighet. Det finns ingen luft i systemet.

Om patienter far illa eller till och med dör på grund av organisatoriska brister, vems ansvar är det?

– Det är ju vårdgivarens och ytterst politikernas ansvar. Man måste prioritera resurserna så att det finns möjlighet att ta hand om patienter även i svåra lägen, säger Eva Nilsson Bågenholm, ordförande i Sveriges läkarförbund.

Jag kan nästan våga en tia på att om det skulle hända något kommer de politiker som fattade besluten inte att ta något ansvar. De försöker nog hitta någon stackare långt nere i organisationen som kan hängas ut. Jag gissar att man helt enkelt följer principen att skära bit efter bit, ända tills dess att något slår fel, och då säger man "ojdå, vi visste inte att det var så illa, vi kommer givetvis att följa frågan noggrannt ...".

Jag kom inte på någon bra illustration till det här lååånga inlägget. I och för sig kanske det hade varit roligt med "en liten apejävel" men eftersom det är så långt kör jag med en stor apejävel i stället!

Bostäder

Det är inte bara på sjukhusen det är farligt trångt om saligheten. Bostadssituationen i Stockholmsområdet blir mer och mer akut, vilket bland annat uppmärksammas i en bloggpost från tidskriften Arkitektur

I en tid där GM blir ett statligt ägt amerikanskt företag kanske det är dags att damma av de gamla bostadspolitiska målen om bostaden som "en social rättighet" och en bostadspolitik som ska "skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader".

I en kommentar till artikeln står det:

Den ständigt genomkorkade "Marknaden" och dess medlöpare i alla läger har med smärtsam tydlighet de senaste decennierna bevisat hur olämplig den är att sköta en så central samhällsfunktion som bostadsbyggandet. Bara att en hel stadsdel kan läggas i malpåse för att ett par bostadskrämare får byxångest av några kvartalsrapporter är helt sjukt. Det är inte så man bygger stad!

En annan kommentar visar vilka motbjudande stämningar som växer fram i bostadskrisens spår (när krubban är tom bits hästarna, enligt ett gammalt talesätt):

Enkel lösning, flytta ALLA bidragstagare med företrädelsevis utländsk härkomst från samtliga stockholmsmiljonprogram och låt de som har arbete, eller som fått löfte om arbete bo där istället. Tiotusentals människor bor i dessa områden som inte arbetat en dag åt någon. Voilá, problemet löst.

Även Dagens Nyheter skriver om detta under rubriken För få bostäder byggs.

Byggandet ligger på ungefär hälften av vad länsstyrelsen tror behövs för att ta hand om anstormningen av folk till Stockholm. En av de få positiva sakerna i detta är att marknaden för bostadsrätter och villor rasat till förmån för hyresrätter. Men det är ju klart att det är nu, när det dessutom är lågkonjunktur, som man borde passa på att bygga och dessutom se till att det byggs ordentligt i de kommuner i närheten av stan som envisas med att bara småfjutta med byggandet. Det är dags att snobbkommunerna tvingas ställa upp.

Och Bromma flygplats bör läggas ned omgående och förvandlas till en ny stadsdel medan rejäla upprustningar behövs i miljonprogrammets bostadsområden över hela landet!

Systemkrasch?

Utredarna från TCO frågar om vi nu bevittnar en välfärdspolitisk systemkrasch. Frågan verkar berättigad. Kretsen av människor som drabbas av Alliansens (och den usla "oppositionens") politik växer.

Regeringen lämpar över notan till kommuner och landsting. Vad skall kommunerna göra när sjuka och arbetslösa kickas ut från A-kassa och försäkringskassa och i stället måste försöka få socialhjälp? För det blir ju inte fler jobb bara för att ersättningen till arbetslösa stryps. Och vem anställer någon som har minsta antydan till sjukdom i dessa tider? Då får kommunerna se hur ökade socialbidragsutgifter tränger ut annat, man får försöka sparka några lärare kanske …?

Vad var det du kallade mig? En stor ...?

Samband?

Dagens Arbete skriver om Rekordutdelningar trots krisen.

Företagen varslar och vinsterna rasar. Ändå fortsätter aktieutdelningarna. Tjugo industriföretag delar ut 68 miljarder kronor i år. Vissa till och med lånar för att kunna dela ut.

Atlas Copco säger upp 900 i Sverige och sparar 2 miljarder.

Samtidigt får koncernens aktieägare 3,6 miljarder i utdelning. Lika mycket som förra året, krisen till trots.

Atlas Copcos aktieägare har vant sig vid generösa utdelningar. Sedan förra konjunkturuppgången 2002 har ägarna plockat ut över 50 miljarder kronor ur Atlas Copco - nästan lika mycket som hela vinsten under samma period.

Samtidigt ökar företagets skuld. I samband med en extra stor utdelning för två år sedan tog Atlas Copco ett stort lån som idag tynger företagets ekonomi.

Skuldsättningen har på senare år också ökat kraftigt i företag som AB Volvo och Sandvik, två andra koncerner som delar ut miljardbelopp trots kris och massuppsägningar.

Är detta ett sunt sätt att sköta företag, eller är det helt enkelt sprattlandet från nyare tiders parasitära kapitalister som tappat förmågan att utveckla företagen som de antas hålla på med? Kan det kanske finnas någon sorts samband mellan krisen i de sociala systemen och bonusgubbarnas utdelningsorgier?

Spräng taket!

En del ekonomer reagerar i alla fall på regeringens inte särskilt aktiva krispolitik, och det envisa fasthängande vid ”utgiftstak” som var närmast religiös hos socialdemokraterna för en tid sedan, och som de skulle tvinga på alla andra. En fråga som aktualiserats av den ekonomiska krisen är hur bindande utgiftstaket bör vara. Taket avser statens och pensionssystemets utgifter exklusive räntor och fastställs av riksdagen tre år framåt.

Vem kan tala om hur ekonomin ser ut om tre år? År 2006 var vi inne i en av dessa fantastiska högkonjunkturer som aldrig kunde ta slut och då var det givetvis läge att bestämma hur utgifterna skulle se ut år 2008 och 2009!

Två medlemmar i Finanspolitiska rådet, Lars Calmfors och Martin Flodén skriver i Dagens Industri:

Vi har i Finanspolitiska rådets nyligen publicerade rapport föreslagit att man ska införa en undantagsklausul som tillåter tillfälliga avvikelser från utgiftstaket i exceptionella lägen. Vår utgångspunkt är att taket främst är till för att för hindra att tillfälligt ökade skatteintäkter i goda tider leder till permanenta utgiftsökningar.

Utgiftstaket har också spelat just den rollen. Däremot är det olyckligt om taket medför en alltför stram finanspolitik i extrema lågkonjunkstabiliturer eller att eventuella stimulanser då blir mindre effektiva därför att de måste läggas på skatte- i stället för på utgiftssidan.

Kanske darrade man något i knäna inför detta avsteg från den sanna läran, men även inom nationalekonomin torde verkligheten tränga sig på. Alternativet är sociala problem av en storleksordning som kan bli alltför tuffa även för en tuff högerregering att hantera. Har man kommit så långt så att man spolar ett vettlöst utgiftstak idag (och i stället vill ha klara regler för undantag från utgiftsregeln) kanske man hostar upp sig och kräver att Riksbankens "oberoende" avskaffas i morgon, och att den ställs under demokratisk kontroll.

För vad är alternativet till att inte spränga olämpliga tak och sparka felaktiga strukturer åt sidan? - Det ser ut att vara att vi får ett Sverige som blir trängre, både kroppsligt och själsligt, och farligare att leva i. Några drar visserligen in en massa pengar på det också, men vem har sagt att just bonusgossar och liknande figurer skall ha allt det roliga för sig själva? Och vem har sagt att folk som arbetat och kämpat hela sitt liv för att hålla sig och de sina flytande till slut skall belönas med en borgerlig spark i häcken?

Ge mej en påse bananer så ska jag gå och prata lite förstånd med den där Alliansen som du säger är så dum! Han Reinfeldt ser så klen ut så man kan nog göra om honom till Tarzans lian på en handvändning!

Puh, skicka mig en väska små omärkta sedlar så lovar jag att skriva lite kortare framledes!

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Mer – Zlatan Ibrahimovic, totalavloning skriver Total avlöning 3/6/09 Sista skottet i den sista nacken., Kristoffer Ejnermark skriver Kina behöver en proletär revolution, Anders_S skriver Arbetarklassen ska inte betala kapitalismens kris, andread0ria skriver Henning Mankell back in business

Ny stjärna på blogghimlen

En ny stjärna på blogghimlen är finansminister Anders Borgare. Ekonomi, arbete och politik heter skapelsen som sjösatts alldeles nyligen. Hästsvansen hade kanske varit vitsigare.

För att vara läsbara bör blogginlägg vara ganska korta eller uppdelade i partier med underrubriker och lite bilder här och där - det är ju jobbigt att läsa från en skärm. Författaren meddelar dock att han kommer att bryta mot korthetsprincipen och börjar med ett inlägg som betitlas: En försiktig finanspolitik är ansvarsfull. Det är lika upplysande som att säga att en ansvarsfull finanspolitik är försiktig. Det låter alltså ganska intetsägande.

I stort sett handlar inlägget om att Borg som politiker tycker att han förstår ekonomin bättre än ekonomerna i regeringens Finanspolitiska Råd. Jag antar att man kommer att ta upp den handsken exempelvis på Ekonomistas. Jag har haft frågan om Rådets kritik mot regeringen uppe tidigare.




Eftersom jag är misstänksam mot ekonomer så vill jag inte omedelbart säga att Borg har fel. En insiktsfull politiker med mycket praktisk erfarenhet kan nog fatta smartare beslut än ekonomer som är mer bundna till sina mer eller mindre verklighetsfrämmande modeller.

Men jag har hela tiden misstanken att regeringens "försiktighet" mer har att göra med att man vill rasera den nordvästeuropeiska typen av välfärdsstat och ersätta den med en anglosaxisk variant där underklassen verkligen får veta att den är underklass. Det lyser igenom att Borg är rädd för att åtgärder som vidtas under en lågkonjunktur kan leva kvar även när det blir bättre tider. För om det sker, exempelvis genom de extra tilldelningar som Rådet föreslår, blir ju nedmonteringen av Folkhemmet svårare.

Naturligtvis skulle man ju kunna tänka sig att när det är lågkonjunktur skulle det kunna vara förmånligt att springa ut och handla upp och sysselsätta resurser som annars ligger i träda, men det verkar inte som om man är "ansvarsfull" om man tänker på det sättet. - Nä, läs Borg själv om du är intresserad av hans tankar, det är bra att de kommer ut i den här formen också!


Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Valfusk?, Kaj Raving skriver Köttfri dag, något för EU att uppmuntra, Jinge skriver Hypen kring Dawit Isaak, Baskien Information skriver Organisation inför EU-valet bannlyst och fångnytt, Kristoffer Ejnermark skriver Yttrandefrihet versus hets mot folkgrupp

Finanspolitiska rådet för försiktigt? Oppositionen för mjäkig?

Här är en uppföljare till vad jag skrev i förrgår om Finanspolitiska Rådets synpunkter på regeringens ekonomiska politik. Det kom ytterligare kommentarer på Ekonomistas idag, där en bloggare tittar på historiska data från 1970 och framåt och jämför budgetsaldo (i allmänhet budgetunderskott) och BNP-tillväxt. Frågan är om Finanspolitiska rådet är för försiktigt? Skillnaden mellan vad regeringen och det Finanspolitiska rådet vill göra är nämligen inte så stora, och detta trots att BNP-fallet är det värsta under mätperioden och budgetunderskottet ligger på ganska normal nivå.

Om detta är ett förslag som ligger i linje med vad oppositionen tycker så säger det nog mer om hur relativt stor enighet som finns om den förda politiken än om hur radikala rådet är i sina förslag.

Det är viktigt att spara så man har när det regnar…saving for a rainy day som det heter på utrikiska. Det är sant men frågan är när man ska spendera om inte nu. Det regnar nämligen mer nu än på mycket, mycket länge…

Om det är något vi behöver så är det inte enighet om den förda politiken. För syns skull kanske oppositionen vill pytsa in några extra miljarder här och där, men några alternativ skapas inte. Man kan väl plocka fram det gamla skällsordet "mjäkig" för vad oppositione pysslar med. Inte undra på att opinionssiffrorna blir allt sämre.

Från Konfliktportalen.se: slutstadium skriver Rör Moldaviens HBT-personer men inte Sören Juvas, Anders_S skriver Björkman - doldis som hade mycket makt, Jinge skriver Israel och EM-schlagern, jesper skriver Skyddsombud bär ansvar för arbetsmiljöbrott

Finanspolitiska rådet mot regeringen

Kan man tro att regeringen är desorienterad och/eller handlingsförlamad, eller att den faktiskt vet vad den gör när den inte gör så mycket i den pågående krisen? I det senare fallet kanske den har en plan, en idé om hur den vill att samhället skall se ut. Och då är den låga aktiviteten och den skenbara klumpigheten i politiken kanske väl genomtänkt?

Regeringens Finanspolitiska råd har synpunkter på en del saker som bör göras, enligt Sveriges Radio,

Förutom höjda statsbidrag till kommunerna, pekar rådet nu på stöd till upprustning av kommunala bostäder, tillfälligt sänkt skatt för pensionärerna och en extra skatterabatt för låginkomsttagare, allt för att stimulera ekonomin.

Lars Calmfors tror att förslagen kan minska arbetslösheten med ungefär en halv procent.

Det måste väl vara minskning med en halv procentenhet han menar antar jag. Exempelvis från åtta till sju och en halv procents arbetslöshet. Men det handlar ju både om att minska arbetslösheten och att se till att det inte kommer nya vågor av avskedanden, bland annat i kommunerna. Och man behöver ju inte vara någon ekonomisk Einstein för att räkna ut att just i denna period av lågkonjunktur är det alldeles utmärkt att hugga tag i oanvända resurser och sätta dem i arbete, exempelvis vad det gäller upprustningen av bostäder. Det låter billigare än att försöka göra samma sak under högkonjunktur.

Men finansminister Anders Borgare fortsätter med sitt falskklingande "ansvarstagande":

Vi delar inte deras bedömning att det behövs stora ofinansierade utgiftsökningar, utan vi har haft en kraftig försämring av de offentliga finanserna men vi har fortfarande marginaler som gör att vi kan möta en svagare utveckling. Att redan idag spela bort de marginalerna tycker inte jag vore ansvarsfullt,

Ofinansierade? Höll inte regeringen på med en massa skattesänkningar för ett tag sedan? Var det ansvarsfullt? Det låter nästan som fyllot som supit upp hushållskassan och sedan gnäller att pengarna tagit slut när familjen vill köpa mat!

Kanske Alliansen tänker vänta till valrörelsen nästa år - och då börja ösa ut pengar?

På Ekonomistas-bloggen finns synpunkter från en medlem i rådet, Martin Flodén (han polemiserar mot ett knasigt uttalande från Mats Odell):

Grunden för en god konjunkturpolitik är att den offentliga sektorn inte ska strama åt under en lågkonjunktur (i grundkursen i makroekonomi får man lära sig att de offentliga utgifterna bör öka i en nedgång). Trots att skatteintäkterna nu faller kraftigt har vi inte en offentlig-finansiell kris. Vi har, särskilt i en internationell jämförelse, mycket starka offentliga finanser. Det finns därför inget behov av åtstramning i kommunerna, och risken att en bibehållen omfattning på de kommunala utgifterna under lågkonjunkturen försämrar trovärdigheten för finanspolitikens långsiktiga hållbarhet är liten.

Det håller jag med om. I och för sig kan grundkursen i nationalekonomi innehålla mycket underligt, men den här tumregeln om offentliga utgifter stämmer. Men en regim som vill krossa så mycket som möjligt av den offentliga sektorn - inte av praktiska utan av ideologiska skäl - lär inte lyssna på det örat.


Från Konfliktportalen.se: kamratwot skriver Fina, rara, söta internet, Anders_S skriver Gör om rättegången mot Pirate Bay!, Jinge skriver Påvens besök meningslöst?, slutstadium skriver Vad snutar vill ha, salkavalka skriver KRISEN PÅ DAGENS KONFLIKT, salka skriver Management-by-otrygghet