Dagens Nyheter idag omtalar att Sankt Petersburg riskerar att åka bort från UNESCO:s världsarvslista. Det ryska bolaget Gazprom hotar (det är väl rätt ord?) att bygga en 320 meter hög skyskrapa nära stadens centrum. Med tanke på hur enthetligt det inre av staden (som ju byggdes på svenskt område vid Nevas mynning under Peter I:s tid) är så kommer en sådan där stor tandpetare att märkas, milt sagt. Torn är ju inget nytt i arkitekturen - hade det här varit ett sovjetprojekt hade det väl blivit utskällt efter noter. Se bl.a. mitt tidigare inlägg med länkar.
Jag tvivlar på att YIMBY-entusiaster skulle gilla det här bygget (om det nu blir av). Skälen till det är inte att de ogillar superhöga kåkar, men att det är en isolerad byggnad, en monolit som sticker upp över stan. De verkar mera vilja ha grupper av höga hus, som i Lövholmenprojektet som jag skrivit om tidigare, och då vore det bättre att gå en bit från stadens historiska centrum och bygga. Men då blir det ju inget monument över Gazprom-pamparna, och det är väl det som är meningen i Petersburgsfallet. - Hade vi haft en mer "fransk" politisk kultur i Sverige kanske vi hade haft mer av såndant här också, helt enkelt för att varje statsminister skulle vilja lämna efter sig något monumentalbygge i Stockholm på samma sätt som presidenterna gjort i Paris? Men i Sverige är de flesta statsministrar från landet och verkar inte gilla Stockholm.
Jag funderade lite mer på det där med rätt låga stadsprofiler och skyskrapor och en levande stad i allt det hela. Kan man inte se skyskraporna som parasiter på staden? Att smälla upp en isolerad samling höga kåkar ute på ett gärde gör ingen levande stad. Snarare blir det ett jäkla blåshål (Åsötorg kallas i folkmun Blåsö torg på grund av vindarna runt skatteskrapan). Bygger man inne i en stad finns det sällan utrymme att få plats mer än någon enstaka skrapa. Det blir alltså ett fåtal mycket höga byggnader som på något sätt suger ut omgivningen genom sin dominans.
Jag har svårt att formulera tanken i ord, men det känns fel - kan det vara Babels torn som spökar någonstans i det undermedvetna? Vad är det för folk som skall bo där förresten - en urban övre medelklass som är snudd på utsugare, i alla fall i förhållande till sina statssubventionerade hemhjälpar? Jag undrar i vilken grad YIMBY-rörelsen är beredd att kämpa för att innerstaden inte blir ett reservat för innefolket? Måste hemhjälpen ta sig in från någon avlägsen förort som av någon anledning inte befolkas av den kreativa eliten?
Pieter Brueghel den äldre målade den här tavlan: Babels torn. Folk byggde och byggde, men en högre makt såg till att de aldrig kom upp till himlen. En varning för storhetsvansinne alltså.
Eftersom jag fortfarande inte kan komma in på Yimby-hemsidan (eller rättare: jag var faktiskt inne för någon dag sedan men spärrades när jag försökte kommentera Ringvägenplanerna - det är tydligen fortfarande tekniska problem som jag inte begriper mig på) kan jag lägga till några kommentarer här. Eftersom jag misstänker att Anders Gardebring ändå kan komma att tjuvtitta här handlar det om synpunkter med anknytning till vad vi diskuterat tidigare.
Flera av förslagen på Ringvägen-tillbyggnader är bra, något är jag tveksam till, och något har jag inga direkta synpunkter på. Samtidigt försvinner de sista bevisen för att det här var Stockholms yttre förorter och industriområde för drygt hundra år sedan. Tidigare synpunkter finns här och här. Men om man byggde superbilliga hyreslägenheter överallt på de angivna tomterna skulle jag gå med på att även Tantogården kan offras "för den goda sakens skull". Handlar det om nya bostadsrätter borde man inte få flytta på en enda gatsten eller kvadratcentimeter asfalt.
Jag misstänker att ett av de större hoten mot den levande stad som urbanisterna är ute efter är (förutom konservativa stadsplanerare och opinioner i allmänhet) att räknenissarnas grå diktatur trycker ut mycket av det som gör staden intressant. Det är inte bara ur centrumanläggningarna som småhandlare riskerar att åka ut, det där kommer att sprida sig om man inte gör som i Paris och ger dem ett handtag.
Om en liten affär åker ut ur Ringen idag och flyttar långt bort på Folkungagatan, och kanske överlever, finns det inget som garanterar att nya jaktlag av företagsekonomer i fastighetsbranschen är ute också på det nya stället och kanske lyckas få in det slutliga dödande slaget. Och vi är väl överens om att slutresultatet av detta är ett antal centra för kedjebutiker som ser likadana ut överallt. Ett sätt att neutralisera sådana tilltag är att se till att det finns gott om lokaler, och då finns ju synpunkten att bottenvåningarna borde avdelas för detta eftersom de flesta väl inte vill bo i nivå med gatan så folk går och tittar in hela dan. Och för att genomdriva det krävs övergripande planering som tar hänsyn till hela staden, inte till nästa bokslut i något bolag.
Debatten lär fortsätta.
