Stort hål i onödan

Här har jag gått förbi många gånger, men det var först idag som jag tittade till mot den stora underliga portalen i huset vid hörnet av Timmermansgatan och Fatbursgatan på Söder. Just det - en stor portal, men lite dold. En genomgång genom huset naturligtvis, men vad mer?

Jag undrar vad arkitekt och byggare hade för avsikter med det där stora hålet i husväggen. Man tänker ju inte köra jättehöga lass därigenom, och man hade nog kunnat bygga några extra lägenheter där. Nu kan man ju tänka sig att en hög portal har en dekorativ funktion, den kanske visar på någon himlastormande vision eller dylikt. Men problemet är ju att framför portalen finns ett gångstråk på kanske tio meters bredd och sedan kommer fasaden på nästa hus. (Jag försökte få in allt på en bild, men det gick inget vidare - det finns inte tillräckligt fria ytor för att avbilda hur det verkligen ser ut här.) De som bor i grannhuset kan ju titta ut genom fönstren och beundra den höga porten, men är inte det en rätt begränsad publik?

När yimbysar diskuterar stadsförtätning kanske de bör ägna en tanke åt utrymmesstjälande excesser av den här sorten också. Mycket höga portaler kan vara fina mot fria ytor men mot trånga gatuzoner är de tämligen meningslösa.

Grön stad med gröna tak

Hornsberg, nordvästra Kungsholmen, Stockholm. Ett bygge för framtiden? Närmast ligger några mindre hus med växtlighet på taken, och omgivningen är också rätt grön. Skall det utvecklas ytterligare genom takträdgårdar på de platta taken i bakgrunden?

En artikel i brittiska New Scientist borde intressera stadsförtätarna i yimby även i Sverige. Som bekant blir Jorden varmare, det har hänt att värmeböljor i Europa har krävt många tusen liv redan, och man kan befara att det blir värre. Detta är en fråga för stadsplanerare och arkitekter att ta tag i.

Om man bygger så tätt som stadsförtätarna önskar kommer förmodligen värmen att bli ännu värre i stadsgyttret om inget görs. Redan idag är ju de rätt glest byggda städerna varmare än omgivande landsbygd. Vad beror det av, och finns det lösningar? - Med stora ytor av sten, betong och asfalt fångar man upp en massa solvärme, och det är ytor där det förmodligen tidigare har funnits en del växtlighet. Skapar man stenöknar blir klimatet därefter. Hett som tusan när solen skiner (och möjligt kallt som tusan när solen försvinner, alldeles som i riktiga öknar!) Vegetation däremot skyddar mot solstrålning och ger dessutom ifrån sig svalka.

Med andra ord: om det skall vara en dräglig stad med tät bebyggelse måste det finnas en massa växtlighet. Inte bara parker och grönområden utan man får tänka sig att taken bör utformas så att där växer gräs, buskar, kanske till och med träd. Så var det i Stockholm förr och tydligen kan en viss återgång vara bra, även om vi inte skickar upp getterna på taken för att beta! Och vi bör tänka många gånger innan det naggas mer i befintliga grönområden nära Stockholm - så uppfattar jag det här.

Det finns flera aspekter på det här med gröna städer/gröna tak och de kommer upp i läsarkommentarer och svar till dessa i artikeln. Att man helt enkelt skulle måla stan vit och därmed lösa problemet kommer givetvis upp, men möts bland annat med påpekandet att man då tappar bort den avkylande effekten av vegetation.

Jag kom att tänka på brandskyddet. Ridåer av lövträd har visat sig vara ett bra hinder för stora skogsbränder och kanske de kan fungera som skyddszoner även i stadsmiljö. Börjar det brinna högt i ett hus skall det förhoppningsvis ta en stund innan elden tar sig igenom fuktiga jordlager och fuktiga växter.

Söderkåkar igen

I morgonsolen lyser några kåkar från gamla Söder i utkanten av Ludvigsbergs gamla industriområde. En härlig syn! Numera är de fina och upprustade (antar jag) och är inte dragiga hål med vägglöss och dass på gården längre. Fortsätter man några meter åt vänster kommer man ner till det väldiga Münchenbryggeriet där det var länge sedan man bryggde bira. Fast jag kommer ihåg öllukten från sextiotalet. Till höger på bilden skymtar Stadshusets torn och i högre nederkanten järnräcket till Lundabron.


Den här bilden är tagen just från Lundabron. Nedan finns ett av flera ganska fula och otrevliga diken som skär sönder staden, nämligen Torkel Knutssonsgatans nedfart mot Söder Mälarstrand. Kanske något för stadsförtätarna att fundera över?

Som jag skrev i föregående inlägg kan en rejält förtätad stad göra att mycket av privatbilismen helt enkelt trängs ut, och då kanske man delvis kunde bygga igen det här hålet? Ett smalt hus som smyger längs högra sidan av gatan, och så kanske man kunde bygga över så att resterande trafik fick gå genom en portal? Bygger man på högra sidan kan det bli en kåk som fortsätter runt hörnet och ända ner till Söder Mälarstrand,

Kan bilarna tas bort från Stockholms gator?

En T-Ford från 1908. Vad hade den i tanken?

Som legitimerad innerstadsbo har jag inte, och vill inte ha, automobil. Men jag lyssnade igår på en del synpunkter om miljöbilar, framförda av en företrädare för Gröna Bilister. Där nämndes i förbigående att en av Henry Fords tidiga modeller, kanske den första?) kördes på etanol.

Annars verkar Gröna Bilister ha ståndpunkten att det är svårt att bli av med bilen när den nu finns här, i delar av Sverige är det svårt att klara sig utan bil - men man bör vara vaksam på konsekvenserna och köra så lite miljöskadligt som möjligt. Vilket har satt organisationen i en tidvis besvärlig sits mellan motor- och miljöintressena, trots att man försöker få det bästa ur de två världarna.

På mötet nämndes nya batterier som ett tänkbart svar på vissa av miljöproblemen, med ett möjligt tekniskt genombrott på gång just nu för elbilen.

Jag gjorde en reflexion: bilar tar plats hur de än drivs fram. Om förtätningsentusiasterna får igenom sina planer i Stockholm kommer vissa aspekter av bilismen att lösas på så sätt att bilarna helt enkelt inte kommer att få plats. De kan tryckas bort genom aktiv stadsplanering.

Jag har sett prognoser om att ytterligare en halv miljon flyktingar från landsbygden kommer att ta sig till Stockholm inom de närmsta årtiondena. Vare sig det blir fler eller färre krävs åtgärder av varaktig natur (inte kringfartsleder) för att hålla trafikinfarkten borta. Om vi inte vill ha en miljömässigt ohållbar "stadsförtunning" (urban sprawl") måste utvecklingen styras åt annat håll. Och där har förtätarna en bra poäng: Man gör så att folk bor och jobbar nära stadens centrala delar och gatorna tas över av kollektivtrafik, varutransporter, cyklister och fotgängare. De som bor i staden kommer inte att ha personbil i sin dagliga gärning (om de nu inte råkar vara taxiförare och liknande). Tätt stadsbyggande kan faktiskt vara mindre påfrestande på miljön än gles bebyggelse i enorma förorter eller på rena bonnlandet!

Mer om Chatal Höyük och förtätning i Stockholm

I ett tidigare inlägg skrev jag om stadsförtätning och nämnde den klassiska arkeologiska fyndplatsen Chatal Höyük (stavningen varierar) i nuvarande Turket. Där fanns en märklig bosättning för 8000-9000 år sedan, en av de första samhällena som såg ut som en stad. Trångt byggde man också. Det fanns inga gator utan man gick över taken och klättrade ner i husen på stegar. Stället har en egen hemsida numera och den är inte stenålder direkt. Går man in på "links" där kan man, om man trycker på rätt knappar och laddar ner rätt program, få titta på hur det såg ut såväl inne i husen som uppe på taken och runt omkring bosättningen. Man kan styra sig runt med piltangenterna. Spännande möjligheter.

Dagens Nyheter har ett större reportage om nybyggen, genomförda och planerade, längs Ringvägen. Jag har skrivit och visat bilder från Ringvägen tidigare. här. På något sätt har intrycket av utkantsgata hängt kvar här länge, och det beror nog av hålen i bebyggelsen och små verkstäder som sett rätt tillfälliga ut. Jag kommer ihåg när det ännu fanns träbaracker på några ställen - ungkarlsbaracker kallades de väl har jag för mig.

Man letar ivrigt efter nya ställen att bebygga, och en del av de plättar i närheten av Zinkensdamm som listas är inte mycket att spara på som de ser ut just nu. Däremot känns det inte bra om man är inne och karvar i själva Tanto - även om byggmiljön förtätas runtomkring behöver förmodligen de boende några träd och lite gröngräs i närheten även framöver. Blir stadsplanerarna riktigt desperata kanske de vill ge sig på koloniträdgårdarna också, och båtklubben nere vid vattnet - eller är de skyddade för intrång?

I en förtätad och spännande stadsmiljö måste det finnas konstiga små butiker som säljer konstiga grejor. Jag gick förbi en idag som säljer plastbuddhor i märkliga färger, och det måste väl uppfylla kravet på konstighet?

Spårvagn längs Ringvägen nämndes och det är ett intressant uppslag. Dock sägs inte vilken dragning man tänkt sig. Men om jag inte minns fel (inga garantier för det ges) har det aldrig gått några offentliga kommunikationer på Ringvägen mellan Hornsgatan och Rosenlundsgatan. Nu går 4:an förbi Södra station, men hur vore det med en ringlinje runt Söder som passade för folk som vill ta sig från Hornstull till Skanstull men inte nödvändigtvis måste åka via Södra station? Vid Skanstull skulle man kunna förbinda med Tvärbanan vid Gullmarsplan men också fortsätta söderlinjen kanske med en slinga ner i Norra Hammarbyhamnen, eller direkt ner till Slussen via Katarinavägen. Och bygger man på kanske spårvagnarna kommer tillbaka till Heleneborgsgatan en dag?

Stadsförtätning - hur tätt? - historiska perspektiv

När nu stadsförtätning diskuteras i Stockholm kan det vara värt att ställa frågan: hur tätt kan man bygga? Jag har konsulterat lagen, eller flera lagar i själva verket, för att få klart besked. Det finns en bild från stadslagen här bredvid, men vad den föreställer vet jag inte. Medeltida lagar tycks dock ha haft konstnärliga aspekter man inte ser i nutida tråkiga Svea Rikes/Rikas lag.

I den medeltida Bjärköarätten stadgas: "Icke heller får någon bygga närmare en annan, om det tarvas rum för takdropp, än två fot." Och: "Alla gator innanför muren och utanför skola vara åtta alnar breda, så att man kan åka och rida." Så var lagen i Stockholm innan mitten av 1300-talet när Magnus Erikssons stadslag infördes.

En aln är knappt 6 decimeter, en fot knappt 3 decimeter. Gatan skulle alltså vara ungefär 4,8 meter bred och därmed är Mårten Trotzigs gränd med sina 90 centimeter antingen olaglig eller inte gata. Eftersom man bör undvika att åka eller rida i den är väl det senare som gäller.

Magnus Erikssons stadslag från mitten av 1300-talet säger att utrymmet mellan grannhus skall vara "ett dropprum en aln brett". Regnvatten från ett hus fick alltså inte rinna ner på grannhuset. Men där två gårdar möts kan man bygga "knut mot knut".

Angående gatubredd sägs ungefär samma som tidigare: "Alla allmänna gator skola vara åtta alnar breda, så att man kan på dem både åka och rida." Numera är det ju populärt att bygga ut över gatorna i form av övergångar mellan hus. Det var inte lämpligt enligt den gamla lagen: "Den som bygger svale tvärs över gatan tage bort den och böte... Ingen får bygga svale längre ut på allmänna gator eller allmänningar än halvannan aln, utom där det är rymliga allmänningar ...".

Överbyggnaden nedan på Magnus Ladulåsgatan på Söder kanske inte är i överensstämmelse med den gamla stadslagen?



Annars kanske en av världens första kända stadsliknande samhällen kan ge inspiration till förtätningsentusiasterna. Jag tänker på Chatal Huyuk i nuvarande Turkiet där tidiga jordbrukare för 8000-9000 år sedan byggde tätt, väldigt tätt, och upprepar den första frågan: hur tätt kan man bygga? Det man gjorde i Chatal Huyuk var att inte ha gator över huvud taget, folk gick över hustaken och klättrade ner i husen på stegar. Mer förtätat än så kan man knappast få antar jag.

Här nedan ett par rekonstruktioner hur det såg ut därnere hos stenåldersfolket:

Undrar om någon urbanist känner sig inspirerad av detta?