Torneträsk underkänns som biosfärområde

Det här är ett hopklipp av bilder jag tog 13 juni förra året, ett panorama med andra ord. Klicka gärna upp till större och pampigare format! Till vänster sticker Njulla  upp sin snöfläckade brant. Bortom Torneträsks blå vatten syns snötäckta berg, en del av dem ligger i Norge.

För några dagar sedan hörde jag på radion den märkliga nyheten att UNESCO underkänt Torneträsk som biosfärområde. Vad är ett biosfärområde då? Enligt Naturvårdsverket:

Biosfärområden är modellområden för hållbar utveckling. I områdena kan vi testa ny kunskap och praktik när det gäller att hållbart hantera relationen mellan människan och naturen – att både bruka och bevara. Biosfären är den del av jorden där människan och andra organismer kan leva.

Biosfärområden handlar om naturvård och hållbar utveckling på ett nytt sätt. Människor ska kunna bo och utvecklas i områdena samtidigt som naturen ska bevaras. Ett biosfärområde tillför en brobyggande funktion genom att lärandeprocesser knyter samman olika aktörer på ett strategiskt sätt. Dessa områden är pilotområden där nya metoder och ny kunskap testas för att nå en långsiktigt hållbar samhällsutveckling.

Biosfärområden är en del av Unescos vetenskapliga program ”Man and the Biosphere” (MAB). Programmets mål är att förbättra relationen mellan människor och miljö globalt. Att inrätta biosfärområden – biosphere reserves – är det viktigaste verktyget inom ramen för Unescos MAB-program.

I Sverige är biosfärområden ett komplement till kultur- och naturreservat, nationalparker och andra utpekanden av områden med höga natur- och kulturvärden. Beslut om biosfärområde ger i sig inte ett skydd i juridisk mening. Det ger inte heller några inskränkningar av eller utökade krav på befintliga skyddade områden.

 Biosfärområdet har tre funktioner:

• bidra till att bevara den biologiska mångfalden (gener, arter, ekosystem, landskap) 
• främja ekonomisk utveckling och en samhällsutveckling som är ekologiskt och socialt hållbar
• stödja genom att underlätta bland annat forskning, utbildning och praktik

Men det här lyckades de lokala och regionala myndigheterna schabbla bort (eller om det nu var fullt medvetet):

Forskningsstationen i Abisko var beredd att smida en utvecklingsplan för Torneträsk och engagera traktens fjällbyar. Men kommunen och länsstyrelsen ville inte bidra med pengar. Det säger Christer Jonasson vid forskningsstationen som såg möjligheter.

– Vi hade synliggjort Abiskoområdet mer och vi hade kunnat saluföra det, i form av ett större besökscenter. Och för vår del hade man kunnat satsa på en mer forskningsinriktad turism som hade gått att utveckla, säger han.

Bilden överst är tagen inte långt ifrån den naturvetenskapliga forskningsstationen i Abisko, en viktig plats för många vetenskaper. Hit kommer forskare från hela världen. Ibland hittar man deras experimentfält ute på hedarna eller i skogen. Hit kommer folk som gillar den rena luften och fågelsången över skogarna av fjällbjörk. Skidåkare på vintern och vandrare på sommaren. De kanske i framtiden skall åka till Kristianstads vattenrike i Skåne i stället. Där öser man in 100 miljoner på utveckling.Vill Norrbottens län inte satsa rejält på en av sina största tillgångar är det välförtjänt att UNESCO drar sig ur.

Och fågelsång ... javisst finns den, jag vet inte hur det varit i år, men tidigare under detta årtusende så har det berömda Abiskodeltat blivit tommare och tommare vad det gäller fåglar. Det kanske är bättre i Kristianstad (vet inte, har aldrig varit där).

Kramgott i Lappland

Även tallar kan väl känna för en kram då och då. Skulle tro att de här har känt för det under några hundra år nu. Träd växer ju långsamt häruppe, och minns jag rätt är tallarna i Abiskoområdet rester av en tallskog från en tidigare värmeperiod på 1400-talet. Kanske stigande temperatur gör att tallarna kan komma tillbaka även i de här fjällen och jaga björkskogarna längre upp på bergssidorna.



När började de här stenblocken kramas då på en öppen fjällhed nedanför Lapporten. De bör ha stått här och skavt mot varandra åtminstone sedan den stora inlandsisen smalt bort omkring Torne träsk, och när var nu det? Skam till sägandes vet jag inte.


Från Konfliktportalen.se: Fredrik Jönsson skriver Tankar i Havanna, Anders_S skriver Den kristna extremhögern…, Kaj Raving skriver Strejken över - kampen fortsätter!, cappuccinosocialist skriver Strejken avblåst – kampen fortsätter!, jesper skriver Stejkande på Lagena tvingas tillbaka till arbetet, kimmuller skriver Att spruta över tv-skärmen

Brott lönar sig inte ...

... sas det förr i tiden, numera vågar väl ingen komma med sådana bisarra påståenden. Men bilden ovan är i alla fall ett brottsbevis: den tillplattade bergytan är vad som finns kvar av marmorbrottet i Abisko. I början av 1900-talet bröt man marmor här ett tag, men det avslutades när Abiskodalen blev nationalpark. Kungsleden går över marmorklippan.


Den här bilden hade jag tänkt publicera igår (det är ett hopklipp av tre bilder för övrigt) men då hängde inte nätet med. Men på morgonen går det tydligen bättre att jobba mot nätet. Klicka på bilden så får du en stor och fin vy över Abiskodeltat, Torne träsk, och fjällen på nordsidan av sjön. Riksgränsen mot Norge går på fjälltopparna därborta.

Abisko har ju varit populärt bland fågelskådare i många år. Dessvärre verkar fågellivet vara ganska avslaget i år, och nere i själva deltat var det åratal sen det var riktigt full fart. Jag undrar varför?

Såg att Israels favoritkandidat vann valet i Iran. Då kan man jobba vidare med krigsplanerna.

Från Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Rikspolisstyrelsen kommenterar mitt inlägg om Reclaimet, Björn Nilsson skriver Hälsning från långt norr om polcirkeln, Anders_S skriver Vem skulle anfalla EU?, cappuccinosocialist skriver Demokratisering, Bo Myre skriver Never Trust A COP! (Eng / Sve), Jinge skriver Res med Google Earth

En lappländsk rauk?

En gubbe med spetsig näsa bligar ut mot höger i bilden. Stramt neddragna mungipor, luggen hänger framåt. Eller är det en gammal raggarfrisyr, stadgad med massvis av brylcrème?

Jag håller på att städa lite bland mina digitalbilder som har blivit rätt många sedan jag köpte kameran i slutet av april 2006. Bilden ovan är en bearbetning av bilden nedan. Jag stoppade in den i ett bildbehandlingsprogram och tryckte på lite knappar för att se vad som hände, helt enkelt.

Motivet befinner sig nära stranden av Torne träsk, vid en stig som går västerut från den naturvetenskapliga stationen i Abisko. I ett stenröse står den där figuren, med klara drag av människohuvud, och spanar under lugg mot norr. Kanske han funderar på hur kallt det blir om näsan när vinterstormarna kommer dragande över Torne träsk?

Skall man kalla detta en lappländsk rauk, eller kan vi ta det som en seite? Jag undrar om naturen själv har snidat till blocket och rest det här, eller om mänskliga aktiviteter varit inblandade?