Torneträsk underkänns som biosfärområde

Det här är ett hopklipp av bilder jag tog 13 juni förra året, ett panorama med andra ord. Klicka gärna upp till större och pampigare format! Till vänster sticker Njulla  upp sin snöfläckade brant. Bortom Torneträsks blå vatten syns snötäckta berg, en del av dem ligger i Norge.

För några dagar sedan hörde jag på radion den märkliga nyheten att UNESCO underkänt Torneträsk som biosfärområde. Vad är ett biosfärområde då? Enligt Naturvårdsverket:

Biosfärområden är modellområden för hållbar utveckling. I områdena kan vi testa ny kunskap och praktik när det gäller att hållbart hantera relationen mellan människan och naturen – att både bruka och bevara. Biosfären är den del av jorden där människan och andra organismer kan leva.

Biosfärområden handlar om naturvård och hållbar utveckling på ett nytt sätt. Människor ska kunna bo och utvecklas i områdena samtidigt som naturen ska bevaras. Ett biosfärområde tillför en brobyggande funktion genom att lärandeprocesser knyter samman olika aktörer på ett strategiskt sätt. Dessa områden är pilotområden där nya metoder och ny kunskap testas för att nå en långsiktigt hållbar samhällsutveckling.

Biosfärområden är en del av Unescos vetenskapliga program ”Man and the Biosphere” (MAB). Programmets mål är att förbättra relationen mellan människor och miljö globalt. Att inrätta biosfärområden – biosphere reserves – är det viktigaste verktyget inom ramen för Unescos MAB-program.

I Sverige är biosfärområden ett komplement till kultur- och naturreservat, nationalparker och andra utpekanden av områden med höga natur- och kulturvärden. Beslut om biosfärområde ger i sig inte ett skydd i juridisk mening. Det ger inte heller några inskränkningar av eller utökade krav på befintliga skyddade områden.

 Biosfärområdet har tre funktioner:

• bidra till att bevara den biologiska mångfalden (gener, arter, ekosystem, landskap) 
• främja ekonomisk utveckling och en samhällsutveckling som är ekologiskt och socialt hållbar
• stödja genom att underlätta bland annat forskning, utbildning och praktik

Men det här lyckades de lokala och regionala myndigheterna schabbla bort (eller om det nu var fullt medvetet):

Forskningsstationen i Abisko var beredd att smida en utvecklingsplan för Torneträsk och engagera traktens fjällbyar. Men kommunen och länsstyrelsen ville inte bidra med pengar. Det säger Christer Jonasson vid forskningsstationen som såg möjligheter.

– Vi hade synliggjort Abiskoområdet mer och vi hade kunnat saluföra det, i form av ett större besökscenter. Och för vår del hade man kunnat satsa på en mer forskningsinriktad turism som hade gått att utveckla, säger han.

Bilden överst är tagen inte långt ifrån den naturvetenskapliga forskningsstationen i Abisko, en viktig plats för många vetenskaper. Hit kommer forskare från hela världen. Ibland hittar man deras experimentfält ute på hedarna eller i skogen. Hit kommer folk som gillar den rena luften och fågelsången över skogarna av fjällbjörk. Skidåkare på vintern och vandrare på sommaren. De kanske i framtiden skall åka till Kristianstads vattenrike i Skåne i stället. Där öser man in 100 miljoner på utveckling.Vill Norrbottens län inte satsa rejält på en av sina största tillgångar är det välförtjänt att UNESCO drar sig ur.

Och fågelsång ... javisst finns den, jag vet inte hur det varit i år, men tidigare under detta årtusende så har det berömda Abiskodeltat blivit tommare och tommare vad det gäller fåglar. Det kanske är bättre i Kristianstad (vet inte, har aldrig varit där).