Höger - med vänsterpolitik

Ordet högerextremism är trubbigt. Höger i det här sammanhanget säger inget om partiernas ekonomiska politik, som många gånger snarare är vänsterorienterad, utan syftar istället på deras ihållande ultrakonservativa syn på demokrati, fri rörlighet, respekt för minoriteter och idén om människors lika värde. (Citat från Expo här.)

Just det. Ta det igen: partiernas ekonomiska politik, som många gånger snarare är vänsterorienterad. Partier som vill vara framgångsrika ser till vad de tänkta stödgrupperna kan vara intresserade av. Och det gör en del partier på höger- och populistsidan. Detta oavsett om man sedan tänker vara vänster i praktiken.

Det underlättas numera av att etablerade partier för en ekonomisk politik som sannerligen inte är vänsterorienterad, även om de själva ibland uppger sig vara någon sorts vänster, men i stället på udda sätt sysslar med demokrati, rörlighet, minoriteter och människovärde. För att ta det sista: vad händer med folkflertalets människovärde när den vänsterorienterade ekonomiska politiken (vad man nu menar med det) dumpas till förmån för privatiseringar, åtstramningar, arbetslöshet för somliga och överarbete för andra, lönepress etc? De partier som Expo vänder sig emot struntar i vad som 'låter' höger eller vänster, de griper efter det som är effektivt, de invaderar tomrum som uppstår när de gamla socialistiska och liberala partierna ersätter socialpolitik med identitetspolitik. Den identitet man värnar har dessutom en tendens att inte omfatta befolkningens flertal (som ju skall utsättas för nyliberalism), utan man säger i stället upp samhällskontraktet med den och inriktar sig på diverse minoriteter. För identitetspolitikern är gayparaden viktigare än förstamaj-tåget.

Vad är det för fel på en 'populism' som tar hänsyn till folkets behov och önskningar? Svar: de etablerade partierna är bara intresserade av överklassens behov och önskningar. Detta handlar om klasspolitik. Eller om jag uttrycker det på ett annat sätt: hur skall man kunna få folk på gott tolerant humör om man samtidigt talar om för dem att de är idioter och skall hålla klaffen när de klagar över olika verkliga problem? Gamle Frank Baude hånades när han klagade över KP:s ointresse för tiggare och gangsterskjutningar i Göteborg, men är han inte i själva verket på rätt spår? En ryggradslös 'medelklass', eller åtminstone folk med sådana värderingar, har tagit över större delen av det politiska fältet från vänster till höger. Och i den miljön frodas extremhöger (och kapitalister).

Hur skall man kunna tala för demokrati och tolerans när begreppen tas över och förstörs av nyliberaler som dessutom kan bomba folk och länder sönder och samman om de tycker att det är bra? För om man ser hur Expo resonerar så är det jätteruskigt med Nationella Fronten i Frankrike, men det är inte jätteruskigt när franska regeringens (höger eller socialistisk) militär deltar i angreppskrig mot länder i Tredje världen och dödar massvis med människor. Hur kan någon tro att hyckleri är en politik för framtiden, vare sig det gäller inrikes- eller utrikespolitik?

Hur skall jag avsluta detta? - Jo, med en enkel uppmaning: bojkotta EU-valet! Kampen mot 'extremismen' förs med klasspolitik på hemmaplan, inte med överbetalda politiker i ett parlament långt borta!

'Höger' och 'vänster' må pråla med olika färger - i grunden är de ändå väldigt lika!

Mer om extremism och alternativ

Också en sorts argument? Men de riktigt otäcka bombarna i dagens värld håller inte på med så här primitiva grejor!

Jag tänkte återknyta till föregående inlägg, det om alternativ. Industrikrisen på västkusten, med bilindustrin i centrum, kanske kan tas som exempel på letandet just efter alternativ. Alternativen kan vara hela skalan från att låta fabrikerna försvinna till att försöka rädda dem i nuvarande skick, men också att ta ut riktningen åt ett nytt håll.

Nyligen berättades på radion att de tre tjänstemannafacken på Volvo, nämligen Sveriges ingenjörer, Ledarna och Unionen har pratat med minister Littorin och ...

,,, har tre punkter som de vill se förverkligade. Ett institut för uthållig utveckling, ett fristående utvecklingsbolag och det tredje, ett förändrat ägarförhållande för Volvo Personvagnar.

Den sista punkten är svår för Sven Otto Littorin att påverka men dem andra vill han att regeringens samordningsmän ska jobba för.

Det låter inte särskilt radikalt (men se upp, oskyldiga förslag kan dra iväg längre än upphovspersonerna har tänkt sig!).

Men låt oss gå in på det fält som enligt "det politiska mittfältet" skulle vara ren och skär extremism, ta en titt på vad Vänsterpartiet föreslår som åtgärdspaket mot varslen på Volvo. Den som hittar något upphetsande där måste vara synnerligen känslig. Det är satsningar på forskning och utveckling, järnvägar, bostadsbyggande etc som vilken regering som helst (utom en som är fullständigt handfallen) kan föreslå. Vindkraft nämns i förslaget. Jag har själv tidigare slängt ur mig att man skulle kunna komma förbi flaskhalsarna i tillverkningen av vindkraftverk genom att lägga ut produktionen på fabriker med ledig kapacitet.

Vad är detta? Kanske den hemska visionen av ett vansinnigt vänsterspöke som tycker att Volvo kunde bygga vindkraft om de nu inte kan/bör bygga bränsleslukande miljömördarbilar?

Låt oss titta längre bort från mittfältet. Inga avsked! - Ta pengarna från aktieägarna! utropar Kommunistiska Partiet. Bygg bostäder! Förstatliga banker och företag som missköts! Är det konstigare än den vanhävdsparagraf som jag tidigare pekat på som ett tänkbart medel för att hindra kapitalförstöring när det blir kris? (Här finns ett inlägg om det, med hänvisningar till ännu äldre poster på bloggen.) Är detta extremt? Alls inte. Företagen är till för samhället, samhället är inte till för företagen.

Jag spanar mot Socialistiska Partiet och finner en artikel just om Volvo med en del tankar av intresse:

En kris som denna borde istället skaka alla etablerade sanningar, kräva nytänkande och dramatiska grepp. För bakom de ekonomiska krissymptomen finns något ännu allvarligare: klimatkrisen med massbilismen som en av fossilsamhällets stöttepelare. Så länge bilindustrin utgjort en ekonomisk drivmotor har den varit svårt att ifrågasätta men när den nu håller på att skära ihop borde reaktionen inte vara att till varje pris stötta upp en produktion som till och med på kort sikt är ohållbar.

Lika lite som när det gäller bankkrisen kan vi lita till ”marknadens självläkande krafter” (när hörde vi förresten de orden senast?) eller hoppas på tillfrisknande genom fortsatta amputationer. Den gradvisa nedmonteringen av Volvo och alla underleverantörer som pågår innebär att den kunskap om teknik, organisering och produktion som samlats under årtionden skingras för vinden. Istället bör vi, anställda och alla andra, ställa frågan vad industrin kan tillverka istället för dagens bilar.

Varken behov eller realistiska idéer saknas, utrustning för framställning av förnyelsebar energi eller satsning på hållbara transportsystem är bara två spår som borde vara självklara i dagens läge.

Krav på bostadsbyggande för folk med magra plånböcker - en rejäl extremistbomb under det anständiga borgerliga finliberala samhället?

Återigen, inget konstigt, den som larmar om "extremism" här bör nog ha mössan ordentligt neddragen över skallen när han går i en skog med hackspettar. Annars kan det bli hål i träskallen.

Finns då extremism någonstans? Varför inte fundera på några siffror som jag plockar från Motbilder. Alla sådana siffror är gissningar och antaganden, men jag tror att de pekar ut de verkliga problemen ändå, och vad som (inte) görs åt dem.

Milleniummålen för att minska fattigdomen i världen beräknas kosta totalt 40-60 miljarder dollar. En bråkdel av de pengar som nu går till Wall Street. Detta skulle bl.a gett:

• Halvering av alla de människor som lever i extrem fattigdom.
  
• Arbete åt alla.
  
• Halvera hungern.
  
• Grundskola åt alla i hela världen.
  
• Minska barnadödligeten med två tredjedelar och mödradödligheten med tre fjärdedelar.
  
• Stoppa spridningen av AIDS och Malaria
  

Och om man velat avsluta all hunger för evigt? 30 miljarder dollar per år, enbart de pengar som skänkts bort till Wall Street hittills skulle avslutat hungern för hela världen i över 30 år framåt.

Varför är inte de personer som göder banker men svälter fattiga klassade som extremister? Detta är en första rangen moraliska fråga. Det nuvarande världssystemet sviktar för att det är ekonomiskt ohållbart (tänk på den där lilla detaljen med ekologiska fotavtryck som blir allt större i förhållande till vad Jorden kan stå till tjänst med). Men ur den ekonomiska och ekologiska kraschen kommer en moralisk krasch. Hur mycket Alliansregimen med "arbetar-Fredrik" och hans skumma gäng, eller halv-alliansarna i Sahlingänget snokar och spionerar kommer den moraliska frågan att skärpas alltmer: vem har ett bra alternativ, vem är extremist?

Alternativ = extremism?

Jag lyssnade på tidningskrönikan i P1 tidigare idag. Det är klipp från olika ledarskribenters tankemödor i landets tidningar som läses upp och väl antas återspegla någon sorts opinion.

Jag undrar om ledarsidan har så stor betydelse numera ... men strunt i det! Några av dessa pennfäktare har upptäckt att partierna blir alltmer lika varandra och samlas på en allt mindre plätt av det "politiska mittfältet". Och det kan ju medföra vissa problem. Själv skulle jag dra in termerna "demokrati" och "alternativ" men pennfäktarna oroade sig för att utrymmet skulle öka för "extremism". Vilken specificerades inte. Men det kan handla om att folk egentligen inte skall tillåtas gå utanför "mittfältet". Detta är ju synnerligen intressant i en period när vi faktiskt kan tala om en svår generell kris för det liberala herravälde som föreföll ha segrat omkring år 1990. I kristider kan folk tänkas vilja studera olika förslag till lösningar och alternativa vägar att gå framåt.

"Mittfältet" är i svårigheter. Lösningen "ännu mer liberalism" verkar föga trovärdig allrahelst om den skall genomföras av grupper och personer som är ansvariga för den rådande krisen. Dessutom luktar deras förslag något som kallas för "döbelnsmedicin" (en medicin som först gör att du känner dig bättre, men sedan blir det sämre). Man kan också jämföra de liberala lösningarna just nu med knepet att ge arsenik till en gammal häst - den spritter till ett tag, men sedan är det samma gamla ök igen.

Därmed kan man anta att många vill titta på idéer till höger, till vänster, eller i någon annan dimension. Det bör de få göra utan att automatiskt skällas för "extremism". Det kanske i själva verket är "mittfältet" som är extremt? En rimlig förklaring vad "extrem" är borde vara att det handlar om att konsekvent driva en politik trots att omständigheterna inte är förmånliga, att den kanske är rentav skadlig. Just nu är "mittfältet" extremt villigt att ösa ut pengar till banksystemet och att döda asiater. Kan det månne vara där som den verkligt farliga extremismen finns idag?

En socialkonservativ person kan lägga upp andra förslag till prioriteringar. För att inte tala om socialister av olika inriktningar. Och socialliberaler ... och ekologer ... och alla andra som har rätt att framföra sina åsikter utan att få tillmälet "extremist" sig slängd i ansiktet av bankrutterade marknadsliberaler! Låt oss få höra!