Min adventskalender - sjuttonde luckan

Jag har aldrig gett fem öre åt några tiggare och jag tycker att man är ute och cyklar när man beskriver dem som fattiga klassbröder som Proletären gjorde. Det är de inte. De är ett trasproletariat och redan i Kommunistiska manifestet gjorde man skillnad på arbetarklass och trasproletariat. Jag blir kanske kallad för rasist, men jag tycker att man ska ta avstånd från den här verksamheten. Man kan tycka synd om varenda jävel som har det svårt, men det är väl ingen kommunistisk politik att tycka synd om folk. Det är så långt ifrån en kampinställning som du kan komma.

(Frank Baude i Proletären)

sd tar poäng

Enligt Aftonlövet:

Nattens skottlossning blev den tjugonde i Göteborg i år, skriver GP. Förra året dödades åtta personer i 56 skjutningar i staden. 30 personer skadades.

Enligt vad gamle Frank Baude skrev när han hoppade av från sin skapelse KP så syndade partiet bland annat vad det gällde inställningen till... :

Göteborg - gangsterstaden

Över femtio skottlossningar med flera dödsoffer som följd ägde rum i Göteborg 2013. Det finns bara en enda tidning i Sveriges land som inte med ett ord berört frågan. Det är tidningen Proletären, som har Göteborg som utgivningsort. Flera av skjutningarna skedde i stadsdelen Biskopsgården. Kanske var det därför Proletären gjorde ett reportage därifrån, där en partimedlem och några invånare i staden fick uttala sig. Det hela var politiskt korrekt enligt den småborgerliga kutymen, och andades Mona Sahlin över hela stuket. Det som fattas är en partilinje i frågan och ett offentligt klargörande av partiets uppfattning, vilka ekonomiska intressen som ligger bakom skjutandet.

Inte undra på att sverigedemokraterna samlar poäng, när det etablerade politiska gänget (KP vill ju gärna vara med där som det verkar) inte kan ta itu med gangsterupptågen i förorterna.

På tal om poäng för sd: en liten flicka omkom vid en brand i Rosengård, Malmö, för någon vecka sedan. Det var tragiskt. Men vi vet också hur en del invånare där och i andra förorter bemöter brandkår och ambulanser, och det är sannerligen inte välkomnande. Stenkastning och andra angrepp mot räddningspersonal kan inte ses som en vänlighet. Sd har naturligtvis tagit upp det i sin propaganda (se Avpixlat!). Med anledning av tragedin i Malmö dök det upp någon facebook-grupp som hävdade att brandmän stått bredvid och skrattat när den döda flickan bars ut. Låter det troligt? Den där fb-gruppen kan naturligtvis vara en provokation, men tyvärr är det så att det finns tvättäkta idioter som kan häva ur sig sånt. Och sd kan lugnt luta sig tillbaka och låta skandalen rulla vidare. Det här är nästan lika mycket värt som friska pengar i partikassan. 'Titta vad det är för typer som bor i 'invandrartäta' Rosengård: först slänger de sten på brandkåren och sedan ljuger de om att brandmännen hånskrattar åt ett dött barn.'

Jag såg uppgifter om att brandkåren försenats eftersom det stod felparkerade bilar i vägen. Vet inte om det stämmer. Minns däremot ett reportage i DN av journalisten Bye tidigare i år (från Rinkeby kanske?): där framgick det att lokala ligister hånskrattade åt poliser som sa åt dem att parkera ordentligt. På det sättet skolar man fram storligister ur de små odrägliga ynglen.

En extrapoäng för sd blir naturligtvis att en del brandmän tidigare inte velat ställa upp när Åkesson gjort arbetsplatsbesök. Nu har de fått sig en läxa! Det tyckte i alla fall en hel del personer i Avpixlats kommentariat, och var så uppåt över det att någon överkommentator fick säga åt dem att lugna ned sig. Även sjukvårdspersonal har protesterat mot Åkesson-besök, men vad händer nästa gång det blir storslagsmål på någon akutmottagning?

Och därmed är vi över till frågan om hur sd skall bemötas. Några synpunkter:

Genom att koncentrerar uppmärksamheten på sd uppnår man just att ... uppmärksamheten koncentreras på sd. Denna koncentration sker eftersom det politiska etablissemanget inte har någon positiv egen politik att komma med. Hade man det skulle uppmärksamheten koncentreras där, och sd skulle åka ut i marginalen igen. Men nyliberalerna föredrar att larma om sd eftersom det drar uppmärksamheten från deras egna skurkstreck som de sannerligen inte vill prata så mycket om. Och den mer eller mindre hjärndöda 'vänstern' traskar efter. Törs man nämna att aktiv klasskamp underifrån kunde vara ett alternativ ... nähä, inte det. Men gayparader går ju bra som ersättning!

Vänstern, ja, som visar sig duktiga genom att larma på sd-möten. Hur bra är det? Om det är så att inte så många skulle gå och lyssna till Åkessons och andra sd-ares torgmöten, varför skall man då blåsa upp dem till jätteföreställningar? Varför föra oväsen för att talet inte skall höras? Är inte det en sorts censur som i morgon mycket väl kan riktas åt annat håll? Om någon säger till motdemonstranterna att vara tysta eftersom hen vill höra vad sd har att säga, hur skall det bemötas? Med ett kärnfullt 'håll käften', eller kanske en smäll på käften? - Om det är acceptabelt att störa ut Åkesson idag, är det också acceptabelt att störa ut Sjöstedt eller Löfven, om man nu inte tycker om vad de säger? "Vi bestämmer vem som får tala, och det får du finna dig i!"

En tös på danska tv illustrerade faktiskt en del av det här genom en 'intervju' med en aktivist som med intensivt visslande hade stört ett politiskt möte.



Jag kanske är överdrivet pessimistiskt, men det här kan sluta illa. Under syndikalisternas Första maj i Stockholm fotograferade jag den här demonstranten som åtminstone tidvis gick mot strömmen i tåget. Problemet uppstår när man slarvar med etiketterna. Det finns grupper utanför sd som definitivt är odemokratiska och dessutom våldsamma. I direkta konfrontationer med dem fungerar inte alltid icke-våld. Våldsamt självförsvar mot dem är helt godtagbart. Men sd, är det samma sak? - Det förhållande att partiet innehåller diverse olika tendenser, varav en del inte är trevliga, gör inte att det automatiskt bör buntas ihop med slagsmåls-nassarna. Om man verkligen buntar ihop dem blir det ytterligare gratispoäng till sd. För det är ju uppenbart att sd inte är brunmålade nazister, och därmed blir kritik i den riktningen svårbegriplig och negativ för alla utanför de mest entusiastiska grupperna av anti-rasister och anti-nazister. Medan de rätt- eller godtrogna kör sina kampanjer mot sd fortsätter det nyliberala etablissemanget sitt förstörelseverk. En del av detta kan sd utnyttja i sin kritik. Vem tjänar på det?

Höger - med vänsterpolitik

Ordet högerextremism är trubbigt. Höger i det här sammanhanget säger inget om partiernas ekonomiska politik, som många gånger snarare är vänsterorienterad, utan syftar istället på deras ihållande ultrakonservativa syn på demokrati, fri rörlighet, respekt för minoriteter och idén om människors lika värde. (Citat från Expo här.)

Just det. Ta det igen: partiernas ekonomiska politik, som många gånger snarare är vänsterorienterad. Partier som vill vara framgångsrika ser till vad de tänkta stödgrupperna kan vara intresserade av. Och det gör en del partier på höger- och populistsidan. Detta oavsett om man sedan tänker vara vänster i praktiken.

Det underlättas numera av att etablerade partier för en ekonomisk politik som sannerligen inte är vänsterorienterad, även om de själva ibland uppger sig vara någon sorts vänster, men i stället på udda sätt sysslar med demokrati, rörlighet, minoriteter och människovärde. För att ta det sista: vad händer med folkflertalets människovärde när den vänsterorienterade ekonomiska politiken (vad man nu menar med det) dumpas till förmån för privatiseringar, åtstramningar, arbetslöshet för somliga och överarbete för andra, lönepress etc? De partier som Expo vänder sig emot struntar i vad som 'låter' höger eller vänster, de griper efter det som är effektivt, de invaderar tomrum som uppstår när de gamla socialistiska och liberala partierna ersätter socialpolitik med identitetspolitik. Den identitet man värnar har dessutom en tendens att inte omfatta befolkningens flertal (som ju skall utsättas för nyliberalism), utan man säger i stället upp samhällskontraktet med den och inriktar sig på diverse minoriteter. För identitetspolitikern är gayparaden viktigare än förstamaj-tåget.

Vad är det för fel på en 'populism' som tar hänsyn till folkets behov och önskningar? Svar: de etablerade partierna är bara intresserade av överklassens behov och önskningar. Detta handlar om klasspolitik. Eller om jag uttrycker det på ett annat sätt: hur skall man kunna få folk på gott tolerant humör om man samtidigt talar om för dem att de är idioter och skall hålla klaffen när de klagar över olika verkliga problem? Gamle Frank Baude hånades när han klagade över KP:s ointresse för tiggare och gangsterskjutningar i Göteborg, men är han inte i själva verket på rätt spår? En ryggradslös 'medelklass', eller åtminstone folk med sådana värderingar, har tagit över större delen av det politiska fältet från vänster till höger. Och i den miljön frodas extremhöger (och kapitalister).

Hur skall man kunna tala för demokrati och tolerans när begreppen tas över och förstörs av nyliberaler som dessutom kan bomba folk och länder sönder och samman om de tycker att det är bra? För om man ser hur Expo resonerar så är det jätteruskigt med Nationella Fronten i Frankrike, men det är inte jätteruskigt när franska regeringens (höger eller socialistisk) militär deltar i angreppskrig mot länder i Tredje världen och dödar massvis med människor. Hur kan någon tro att hyckleri är en politik för framtiden, vare sig det gäller inrikes- eller utrikespolitik?

Hur skall jag avsluta detta? - Jo, med en enkel uppmaning: bojkotta EU-valet! Kampen mot 'extremismen' förs med klasspolitik på hemmaplan, inte med överbetalda politiker i ett parlament långt borta!

'Höger' och 'vänster' må pråla med olika färger - i grunden är de ändå väldigt lika!

Att "inte känna igen" ...

Jo, det var det här med gamle Frank Baudes avhopp från sitt gamla parti som jag skrivit om tidigare. Nu har det till och med kommit en kommentar i ärendet i papperstidningen Proletären. Att själva utträdet tidigare behandlats diskret kan jag i viss mån förstå eftersom Baude vill ha det till en privatsak. (Men är det verkligen en privatsak när man lämnar partiet man lett i årtionden?)

Men det finns en sak jag hängde upp mig på i kommentaren från nye partiordföranden Mathiasson, nämligen användandet av en modern politisk klyscha. På tal om den kritik som Baude brevledes riktat mot KP säger Mathiasson att "... som helhet känner jag inte alls igen det parti som beskrivs i brevet." Suck. Det där med att politiker inte "känner igen" det ena eller andra är trist. Finns det fel eller tveksamheter så bör de påtalas konkret, inte döljas bakom ett suddigt "inte-igenkännande" som dödar all vettig diskussion. En sådan undanflyende icke-argumentation kan gott överlämnas åt de ordinarie socialmoderata politikerna. Av stålhårda kritiska och självkritiska proletärer väntar man sig mer.

- Hallå kapten, det är hål i skrovet, båten kommer att sjunka snart!
- Jag känner inte igen din beskrivning.
- Men råttorna lämnar redan skeppet.
- Det stämmer inte med min syn på saken.

Frank B. kliver av

Jag har stor respekt för dem som hållit KP och Proletären gående i en svår tid. Men om de är kloka tar de Franks brev som en varningssignal.

Vilken Frank, vilket brev? - Jo, detta är en kommentar från en som var med redan förr i tiden, Stefan Lindgren, och han skriver om Frank Baude.  Muraren Frank Baude ledde sprängningen av KFML 1970 och bildade KFML(r) i stället. En liten men mycket energisk grupp på yttersta vänstern, som tyvärr orsakade en del skada genom att energin inte alltid gick i bra banor. Numera heter (r) i stället KP, Kommunistiska Partiet, och är en tämligen fridfull organisation.

För ett par dagar sedan såg jag uppgifter på sajten Socialism.nu om att Baude lämnat sin gamla organisation och skrivit ett argt brev om utträde. Det verkade konstigt, men nu har bekräftats från olika håll. Brevet kan man läsa här. Att partigrundaren hoppar av borde vara en stor nyhet, men i tidningen Proletären har det inte stått en notis ens om det vad jag vet. Men via Socialism.nu-sajten hittar jag ett inslag på KP:s hemsida. Där säger nye ordföranden att det var ju tråkigt, men Baude får göra som han vill, och det går bra för partiet i alla fall.

Som tecken på att det går bra för partiet nämns att det kandiderar i dubbelt så många kommunalval som i förrförra valet. Är det verkligen en bra mätare på framgången för en organisation som säger sig vilja införa ett nytt samhällssystem? Eller säger det bara att organisationen numera i stort sett är parlamentariskt inriktade tidningsförsäljare som har en del statsbidrag (presstöd) som man inte vill mista genom att bråka för mycket?

Ungdomar som vill ha mer aktivism torde söka sig åt annat håll. Den kritik mot KP:s ledning och politik som framfördes av den mystiskt försvunna Oktoberrörelsen verkar ännu gälla. Nog kan man skälla på Baude för olika saker, men han verkar åtminstone ha en mer proletär inriktning än det nya KP.

Göteborgsvits från förr: "Det är inte ens fel att man grälar. Det är Baudes."