Kriser gör det omöjliga möjligt

Kriser kan, om de är tillräckligt svåra, vända upp och ner på väldigt mycket. Det som inte kunde göras igår är plötsligt möjligt, för att inte säga nödvändigt, idag.

Nu råkar det vara flera kriser som löper samtidigt. Kanske inte så att samhällelig kollaps hotar, men tillräckligt för att orsaka svåra samhälleliga skador och möjligen systemkollaps.

Det finns två icke etablerade tankeskolor som plötsligt inte längre står i skuggan. MMT (Modern Monetary Theory) och medborgarlön eller grundinkomst. De har antingen ignorerats, eller skrattats ut, eller förklarats helknäppa av den etablerade nationalekonomin. MMT anser att staten, om den har en egen valuta, kan skapa pengar och därmed själv direkt finansiera krispolitik. Dessutom kopplas detta ofta till en arbetsgaranti. Den som vill ha arbete skall få det. Vad medborgarlön står för är kanske klart? Man får en summa vare sig man arbetar eller inte, arbete garanteras inte, gissningsvis försvinner en del sociala skyddsnät. Jag uppfattar att MMT ligger mer åt det socialistiska hållet.

Nu förändras världsekonomin snabbt samtidigt som dess inre kriser kombineras med klimat- och hälsokriserna - samt en omvälvning i mänskligt tänkande. Det sistnämnda torde nog ofta bero av att verkligheten tvingar sig på. Ibland är detta inte konstigare än att politiker vill bli omvalda. Detta innebär att det med ens kan bli intressant för politikerna att plocka upp idéer som alldeles nyss varit oacceptabla för dem (och deras rådgivare och tjänstemän och andra intressenter) eller som de inte ens har varit medvetna om. Men med en given situation kan problemlösningen snabbt se ganska given ut.

Nu diskuteras på allvar i USA att skicka ut checkar med penningbidrag till befolkningen (eller delar av den i alla fall). Många har snabbt fått det väldigt svårt i den pågående krisen, många (om de ens har jobb) lever från lönedag till lönedag och har inga marginaler ifall de skulle drabbas av extraordinarie utgifter. Det rör många människor, men blir ingen dyr affär för staten. Enligt rapport i SvD kommer utskicket inte att påverka statsskulden. Det rör sig om nya pengar som skapas av den amerikanska centralbanken just för detta tillfälle. - Med andra ord en mini-version av MMT-systemets penningdel, kombinerad med en tillfällig medborgarlön. Arbetsgarantin saknas, men i nödfall går det väl att kolla i arkiven hur den saken sköttes under New Deal på 1930-talet. Hur mycket Trump och hans gäng vet om det är för mig oklart, men de är förmodligen helt principlösa bara de kan hålla sig kvar vid makten.

I Sverige är läget annorlunda, åtminstone delvis. Dels är det knappast brist på pengar som driver krisen i stort (fast enskilda kan ju ha det knapert). Därmed är det meningslöst att dela ut nya pengar för att få folk att konsumera igen. Det kommer de knappast att göra i alla fall, så vida man inte ger riktade bidrag till personer med dåliga inkomster som skulle kunna tänkas utmana virushotet för att springa ut och handla vad de drömt om.

Samtidigt diskuteras i flera länder åtgärder för att exempelvis kan rädda små- och ensamföretagare vars verksamhet plötsligt kör i väggen på grund av att hälsokrisen tar bort efterfrågan. Det kanske kan tas som en partiell medborgarlön/arbetsgaranti i väntan på att de kan börja arbeta normalt igen i någon förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid. 

Ett hinder i Sverige är att enligt regelverket får inte staten ge ut bidrag som finansieras genom att skapa nya pengar. Finansiering måste ske via upplåning. - Regler kan ändras. Visserligen är det nu billigt att låna, men det är ju billigare att skapa erforderliga pengar själv. Och agerar staten så blir bankernas strypgrepp på landets ekonomi svagare.

Hur som helst: småbitar av ekonomiska tankeskolor som tidigare varit utskrattade tränger in i politikens centrum. Kommer det att fortsätta?

Vad är arbete?

På tal om medborgarlön/grundinkomst/basinkomst så kan det vara intressant att fundera på vad uttrycket arbete kan innebära. De här citatet från artikeln "Att ha ett arbete. En kritik av tesen om arbetets minskande betydelse." av sociologen Göran Ahrne har jag publicerat tidigare. Men det förtjänar att upprepas. Han skriver bland annat:

... väldigt mycket av vad folk gör när dom arbetar gör dom också, eller åtminstone andra, på fritiden. Och omvänt är det mycket som folk gör på fritiden som andra gör på sina arbeten. Faktiskt kan nog det mesta som folk gör på fritiden även vara arbete: klippa gräset, köra bil, läsa romaner, se på TV, spela fotboll osv.

Sett ur den här synvinkeln upplöses gränsen mellan (löne)arbete och fritid(sarbete). Vips, det så kallade utanförskapet kan reserveras för de fåtaliga element som verkligen står utanför samhället, medan alla andra är inne. Det kommer givetvis att finnas en del figurer som lyfter grundinkomsten och inte gör ett skvatt, eller krökar upp pengarna, men vi kan ha som en rimlig hypotes att det absoluta flertalet kommer att ta hand om sina gräsmattor och varandra, och utföra arbete enligt en bred definition. Det kan låta konstigt för oss idag, men väldigt mycket som utförs som lönearbete idag skedde ju oavlönat inom hushållen för inte så länge sedan. Vi kanske har nått 'peak-arbete' och måste ta hand om en minskning av det som vi tror är traditionellt arbetsliv. Men betyder det en katastrof - det finns ju en hel värld utanför den idag acceptabla arbetsplatsen, det riktiga livet! Och i det finns det andra typer av arbete som det kan vara värt att betala för.

Kan man tänka sig sanktioner mot personer som missköter medborgarlönen? Skall den utbetalas till folk som bor utanför landet (särskilt i soliga knarkparadis)? Det finns säkert fler frågor av den typen. Om det nu uttryckligen är en medborgarlön, kommer det att påverka möjligheten att bli medborgare? Skall en person med dubbelt medborgarskap (som jag hävdar är ett otyg) kanske bara vara berättigad till halv medborgarlön?

Ännu en synonym

Har tidigare skrivit om medborgarlön på bloggen, och den nyupptäckta synonymen grundinkomst (se här). Idag upptäckte jag en äldre synonym som tydligen fanns i Miljöpartiet när det ännu hade en progressiv profil. Basinkomst, nämligen. Det kanske kan vara bra att ha en uppsättning synonymer för ungefär samma sak när man pratar med människor med olika preferenser?

På tal om preferenser: somliga människor hatar ju "byråkrati", ibland förmodligen utan att veta vad de pratar om. Ett ordnat samhälle utan byråkrati, i betydelse överblickbara och jämlika regler, lär inte fungera något vidare. (Ja, om man är skurk kanske det fungerar bra, och därför bör krav på "avregleringar" och "bort med onödig byråkrati" bemötas med avvaktande skepsis!) Men även anti-byråkrater borde vara intresserade av en förenklad modell där stora delar av a-kassan, försäkrings- och socialkassorna kan dras ned till en blek skugga av vad de är idag. För det är ju en av de tänkbara fördelarna med medborgarlön/bas/grundinkomst!

Jo, det är något att fundera på ...

Medborgarlön - grundinkomst. Tyska och finska förslag.

I maj förra året citerade jag några punkter ur tyska Piratpartiets ekonomiska program, bland annat detta:

Villkorslös grundinkomst och lägstalön

Vi pirater går in för införande av en villkorslös grundinkomst som uppfyller vårt partiprograms mål om "rätten till säker existens och socialt liv". Denna skall:

möjliggöra säkrat uppehälle och social delaktighet, utgöra ett individuellt rättsanspråk och garanteras utan behovsprövning eller tvång till arbete eller andra motprestationer. Vi vet att en villkorslös grundinkomst kommer att avsevärt ändra välfärdsstatens tankemönster. Istället för med klassisk partipolitik måste dess införande ske genom ett brett medborgardeltagande.

På klingande tyska: Bedingungsloses Grundeinkommen und Mindestlohn. Jawohl!

Nu fick jag syn på ett diskussionsunderlag från Finland betitlat VÄNSTERFÖRBUNDETS DISKUSSIONSDOKUMENT OM GRUNDINKOMST. Det är alltså på diskussionsplanet ännu men kan vara intressant för den som funderar i de här banorna. Till att börja med kan man notera att såväl tyskar som finnar använder uttrycket 'grundinkomst' i stället för 'medborgarlön'. Förslagen är snälla men i grunden samhällsförändrande.

Några utdrag ur diskussionsdokumentet, först definitionen:

Definitionsmässigt är grundinkomsten en regelbunden inkomst som ett politiskt samfund (oftast staten) betalar till alla sina medlemmar – grundinkomsten är inte behovsprövad och behöver inte gottgöras. Grundinkomsten är alltså inte avhängig personens (eller dennes makes eller makas) övriga inkomster och för att man ska vara berättigad till den ställs inga arbets- eller studiekrav. Grundinkomsten utgör en grund på vilken personen kan lägga till andra inkomster. Skattesatsen för de inkomster som förtjänas utöver grundinkomsten stiger så att grundinkomsten i praktiken tas tillbaka av höginkomsttagarna genom beskattningen. Det finns otaliga idéer som liknar grundinkomsten (social dividend, medborgarlön, garanterad inkomst, deltagarinkomst, negativ inkomstskatt).

Vi tar ett förtydligande:

Med grundinkomst avses en regelbunden förmån som betalas automatiskt åt envar, oberoende av mottagarens övriga inkomster. Grundinkomsten hjälper till att reparera vårt socialskyddssystem så att det kan svara mot de utmaningar som finns i 2000-talets arbetsliv. Socialskyddssystemet, som skapats för det industriella lönearbetssamhällets behov, är alltför stelt i en situation där arbetsförhållandena i allt högre grad är tillfälliga och det arbete som görs i företagsform ökar. En grundinkomst som garanterar en tillräcklig utkomst skapar ett i jämförelse med nuläget mer jämbördigt förhandlingsläge mellan arbetstagare och arbetsgivare, så att arbetsgivarna inte ensidigt kan diktera villkoren för arbetet. Grundinkomsten ökar möjligheterna för sådan verksamhet som utvecklar människan och är nyttig för samhället i sådana situationer där möjligheterna till förvärvsinkomster är små. Dessutom uppmuntrar grundinkomsten att ta emot också kortvariga arbetsuppdrag. Grundinkomsten erbjuder en vision för en ny, rättvis, jämlik 2000-talets välfärdsstat som respekterar individualitet.

En reflexion: frihetsälskande liberaler kommer inte att gilla det här eftersom det ger fel sorts frihet. Men andra kan uppskatta förslaget mer:

Majoriteten av finländarna vill att alla ska garanteras livets grundförutsättningar. Denna vilja är också inskriven i grundlagen och att den förverkligas är i sista hand på statens ansvar.

För Norden med sin "avantgardekultur" och en allmän uppfattning bland folket att välfärdsstaten är bra är detta en naturlig inställning.

I grundinkomstsystemet betalas alla medborgare regelbundet och villkorslöst pengar för utkomsten och med grundinkomsten ersätts helt eller delvis det orsaksbaserade socialskyddet. Grundinkomsten är skattefri och dess nivå minskar inte om inkomsterna ökar. När inkomsterna stiger återkrävs grundinkomsten i stället via beskattningen.

Det gäller att på något sätt komma ut ur trampkvarnen!

Jag undrar om extraskatt på höga inkomster räcker för att täcka grundinkomst för de som tjänar dåligt. Gissar att det måste fyllas på med extra tilldelning. Finland har ju inte egna pengar längre, men för Sverige med sin självständiga krona är det inga problem (om man inte gör det till ett problem). Här kan liberalerna börja kvida om att det kostar pengar, det blir inflation, ZIMBABWE!!! Då vill jag citera några rader ur ett eget inlägg från maj 2012 med funderingar över vad omläggning till medborgarlön och arbetsgaranti kan innebära:

• Arbetslösa människor kostar redan, i form av A-kassa eller socialbidrag. Det som bland annat händer är att dessa tillskott blir lön. ... Den inflationsdrivande effekten av en sådan omställning torde vara liten. Å andra sidan ökar den sociala tryggheten, vilket är ett värde i sig.

• En del av de här utbetalningarna kommer att gå tillbaka till staten i form av olika typer av skatter och avgifter. Gissningsvis är det lättare att vid behov eliminera pengar som finns lätt tillgängliga i form av datakonton, än pengar som cirkulerar i form av mynt, sedlar och andra värdepapper.

• När oanvända människor och oanvänt kapital börjar arbeta expanderar ekonomin, och det kan krympa riskerna för efterfrågeinflation.

Tillbaka till Finland:

De vanligaste argumenten för grundinkomst hänger ihop med frihet, rättvisa och jämlikhet. I synnerhet Philippe Van Parijs har motiverat grundinkomsten med frihetsargument: grundinkomsten respekterar människors autonomi och uppfattningar om ett gott liv. Den skulle inte placera en livsstil (lönearbetet) ovanom andra och den skulle garantera en verklig möjligheternas jämlikhet för alla (och inte bara för den rikaste befolkningen). Den skulle hjälpa till att definiera människovärdet på andra sätt än bara via personers position på arbetsmarknaden. Hänvisande till Esping Andersens berömda indelning skulle grundinkomsten vara ett stort steg bort från det filantropiska och patriarkala systemet mot en idé om universellt medborgarskap. I stället för förmynderi och kontroll skulle den erbjuda människorna möjligheter.

Det där med makt över det egna livet, ja:

För att det i och med grundinkomsten vore lättare att tacka nej till jobb med dåliga arbetsvillkor skulle grundinkomsten ge också den mest prekära arbetskraften en möjlighet att förbättra sin position på arbetsmarknaden. Samtidigt skulle den öka arbetstagarnas förhandlingsposition i relation till arbetsgivarna. Fackföreningsrörelsen är rädd för att grundinkomsten underlättar en tillväxt av låglönearbete. En ofta föreslagen rätt så låg grundinkomst skulle verkligen kunna tvinga folk att ta emot lågavlönat arbete. Men ju generösare grundinkomsten är, desto mer skulle den fungera i motsatt riktning: när en tillräcklig utkomst i vilket fall som helst vore tryggad, skulle arbetstagarna ha en verklig chans att pressa på arbetsgivarna att erbjuda arbete på bättre villkor. En tillräcklig grundinkomst skulle korrigera arbetsmarknadsparternas förhandlingsposition i en för arbetstagarparten gynnsam riktning.  

Och det är nog här som den stora sprängkraften ligger i tanken om grundinkomst/medborgarlön. Man kan få möjligheter i stället för förmynderi och kontroll även om man bara är en vanlig liten människa! En sträng revolutionär kommer givetvis att skarpt kritisera det mesta i tankarna om grundinkomst, men jag tycker att man kan fundera över vilka öppningar det ger.