Visar inlägg med etikett kvantdator. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kvantdator. Visa alla inlägg

måndag 18 juni 2018

Begriper inte detta, men det kan vara viktigt


Detta är alltså näst intill obegripligt för mig, men det kan vara viktigt. En artikel om just kvantneurala nätverk (heter det så på svenska?) kan vara till hjälp. Fast inte så mycket för mig, även om jag anar kopplingen mellan (möjligen biologiska) neurala system och supersnabba kvantdatorer som skall klara av inlärning. Spännande, samtidigt som man undrar hur det här grejorna kommer att användas när de väl börjar fungera i reguljär drift.

Man undrar: vad händer med den mänskliga intelligensen när alltmer av minne och tankearbete, analyser och synteser förs över till externa apparater? Blir det en teknologiskt orsakad mental krasch för människorna, ungefär som McLuhan varnade för förra årtusendet när datorerna var stora som radhus och kunde klara av de fyra räknesätten om de fick tugga på hålkorten ett tag?

lördag 17 juni 2017

Kvanta och kinesisk hjärnkraft

Det här kan vara viktigt, skrev jag för en tid sedan om kinesisk utveckling av kvantdatorer. I augusti förra året hade jag ett inlägg som behandlade kvantfysik (som jag inte begriper mig på) inklusive nyheten att Kina skickat upp en satellit just för kvantfysiska experiment.

Igår kom det en ström av twittermeddelanden från Xinhua (Nyhetsbyrån Nya Kina) om att man lyckats med flera experiment. Mer om just kvanthistorien kan läsas här. Eller här.

Chinese scientists on Thursday reported a major breakthrough in quantum communication: A pair of entangled photons over a distance of 1,200 km have been successfully transmitted from space to Earth. The previous record was about 100 km.


In "a major technical accomplishment" on quantum communication, Chinese scientists on Thursday reported a successful transmission of "entangled" photon pairs from space to the Earth in efforts to prove that a physical phenomenon once described by Albert Einstein as "spooky" exists at a large distance. By distributing such entangled photons, or light particles, from a satellite 500 km above the Earth's surface, China once again demonstrates its leading position in the field of quantum research, which, though still in its infancy, has already been deemed as a competition hotspot for all major countries across the world, experts said.

Det rör på sig. Här kan man anknyta till vad Ola Wong skriver i Svenskan idag: Kinas hjärnkraft svårstoppad – snart är de ikapp.

Som exempel på kinesiska framsteg tar Wong elfordon, exempelvis elektriska bussar. Där ligger Kina väldigt långt framme.

Vid slutet av 2015 hade Kina 170 000 elbussar i trafik, 98 procent (!) av alla elbussar i världen, enligt branschbloggen Cleantechnica. Scania och Volvo är ense om att framtiden är elektrisk. Men Scania har ingen elbuss i trafik i dag, de första levereras först 2018, säger Hans-Åke Danielsson, presschef på Scania. Volvo har bara tio elbussar rullande i världen.
Med data från en så stor fordonspark får tillverkarna i Kina värdefull erfarenhet till sin teknikutveckling. Det första stadsbussystemet med elbussar till en svensk stad levererades av kinesiska BYD 2016. De laddas varje natt i Ängelholm med bra miljövals-el. Kommunistpartiet skördar frukterna av den kloka satsning på elfordon de inledde 2009. De insåg att de kunde komma ikapp västvärlden och Japan, vars märken dominerade den gamla explosionsmotorbranschen.
I dag står Kina för hälften av världens elbilsproduktion. Anledningen till att Kina lyckas är som vanligt de stora talens magi: gigantiska mängder pengar, energi och människor. Tillsammans ger det resultat.
Nu tänker jag tillbaka till krisen i den svenska bilindustrin år 2008. Varje förslag om att krisande fabriker (tillverkningsanläggningar fulla av kompetenta människor) skulle kunna användas för annan, mer framtidsinriktad produktion, bemöttes av marknadsliberalernas hjärndöda svammel om att "staten ska inte driva bilfabriker". En ny industri för olika typer av kommunikationsmedel hade kunnat utvecklas ur krisen. (Eller man kunde ha tagit hand om flaskhalsar i tillverkning av vindkraftaggretat, som jag skrev om då.) Nå, det gick som det gick, och vi får sitta med våra hjärdöda liberaler medan kineserna kommer med ... hjärnkraft! (Samt sjuhelsikes imponerande ekonomiska muskler!)

***

PS. En översikt av hur och varför det går bra för kinesisk vetenskap nu. Investeringar, långsiktiga statliga planer, och att 'brain drain' förvandlas till 'brain gain' (innefattande en del patriotiska känslor).
DS.

onsdag 3 maj 2017

Det här kan vara viktigt

Det här kan vara ett viktigt steg i utvecklingen av nästa generation av supersnabba datorer:

torsdag 18 augusti 2016

Kufiska kvanta

(För några dagar sedan började jag plita på det här inlägget. Efter ett tag insåg jag att det aldrig kommer att bli 'klart', så jag släpper det i det här ofullkomliga skicket.)

2009 nämnde jag en mystisk företeelse kallad "quantum entanglement" utan att begripa så mycket vad det handlade om. (Det gör jag fortfarande inte.) "Partiklar verkar kunna vara på flera ställen samtidigt, och ha kunskap om varandra trots att de inte har kontakt" skrev jag, och gick sedan över till resonemang om kvantdatorn. En skribent på wikipedia uttrycker det så här:

Kvantmekanisk sammanflätning, kvantmekanisk hoptvinning[1], kvantintrassling eller kvantkorrelation (även engelskans entanglement används) är ett fenomen, som kan påvisas inom kvantfysiken. Fenomenet innebär att om två eller fler partiklar är sammanflätade kommer ändringar av den ena av partiklarna omedelbart att medföra att egenskaperna för den andra partikeln ändras – oavsett hur långt det är mellan dem.
För mitt språköra låter 'kvantkorrelation' bäst. Någorlunda lätt att uttala, och så antyder det att olika saker är samordnade på något sätt.

Att två partiklar som inte har kontakt med varandra ändå på något sätt kan ändra tillstånd samtidigt, det är en väldigt märklig sak - om det nu stämmer. En konsekvens är att informationen från den ena partikeln till den andra (möjligen) måste ske snabbare än ljuset! Och att röra sig snabbare än ljuset betyder att röra sig bakåt i tiden. Det låter orimligt enligt de lagar vi känner nu, såvida det inte är möjligt i kvantfysikens märkliga värld. Saken måste undersökas.  Och det har kineserna beslutat sig för att göra.

En mängd blänkare har kommit från bland annat Nyhetsbyrån Nya Kina om att världens första satellit för kvantstudier har skickats upp. Den heter Micius efter en gammal kinesisk vetenskapsman som bland annat hade idéer om ljus. Satelliten har redan börjat skicka data till Jorden.

(En undran: brukade inte den här killen kallas 'Mencius' förr i tiden?) Micius är den latiniserade formen av Mo Zi. (Ungefär som att den svenske Linné blev Linnaeus som internationell kändis inom en vetenskaplig värld som ännu skrev på latin.) Micius var ungefär samtidig med Sokrates (400-talet före vår tideräkning) och ses som grundare av den 'moistiska' skolan inom filosofi. Ej att förväxla med den maoistiska skolan som ju tillhör vår tid.

Här är en bild som jag hittat hos NASA. På denna länk finns en del text som talar om mer hur det fungerar för 'Alice' och 'Bob'. Undrar om den kan klargöra någonting (klicka för större format):


Kvantkorrelation i all ära, men jag undrar om inte möjligheten till bombsäker (?) kryptering av datatrafik så att säga smäller högre i det här sammanhanget. I alla fall på kort sikt. Men hur ser det ut om några årtionden? Vilka möjligheter kommer att finnas då (förutsatt att det finns någon mänsklighet kvar som kan utnyttja möjligheterna)? En del drömmer om teleportion. Kanske det går att komma i kontakt med det som möjligen kan vara en super-civilisation - som kanske inte vill ha kontakt med töntar som oss?

Ja, kineserna verkar komma starkt vad det gäller spetsvetenskap. Undrar vad det kan innebära på sikt ...






onsdag 4 maj 2016

Kvantdatorn i kommersiell drift

Kvantdatorn har det pratats om i många år, om hur ruskigt snabb en sådan apparat är - när den väl kommer i fungerande skick. Men det har dröjt ... . Nu meddelas det dock att kvantdatorer  finns i IBM:s datormoln och är tillgängliga för den datorsugna allmänheten. Denna maskin sägs inte vara så mycket bättre än 'vanliga' superdatorer ännu så länge, men arbete på mycket häftigare versioner pågår.

Finessen med kvantdatorn är att den förväntas kunna göra beräkningar där miljarder operationer hanteras samtidigt. Jag tänker på administration av omfattande planering exempelvis - alltså en apparat som gör den nödvändiga planekonomin ännu lättare att administrerar. Eller kanske kvantdatorer till slut kan ge meteorologerna ett verktyg för att skapa prognoser som är pålitliga flera dagar framåt!

Förmodligen kan den användas till en massa skit också.

onsdag 15 augusti 2007

Vad är det vi planerar?

Jag satt igår på ett möte med kloka människor från olika håll i samhället. Vi diskuterade planer för energiomställning. Ni vet vad det handlar om: att spara energi, att gå över till förnyelsebara energikällor, gå över till nya energiformer, bygga om samhället när vi bygger nytt.

Någon frågade om tidsspannet. Kanske tio år framåt, gissades det. Jag funderade på detta. När vi planerar, vad är det vi planerar egentligen? Kan vi verkligen föreställa oss framtiden och dess förutsättningar? Är det inte i själva verket vår egen tid vi projekterar in i framtiden utan större förändringar? Det är ungefär som att spå väder. Man tror att det kommer att fortsätta att vara som det "alltid" har varit. Om 20 år kanske vi löser energiproduktionen genom solceller som är tusen gånger effektivare än idag, eller pigga bakterier som alstrar energi i stora behålllare, eller med någon teknologi som ingen idag tänker på eller inte vågar förespråka för att den låter helt vansinnig. Det kanske behövs mer "vansinnigt tänkande", spekulationer som går utanför dagens ramar, för att vi skall kunna få en glimt av framtiden?

Vem kan göra en vettig förutsägelse om tillståndet på Jorden år 2025? Om det vill sig illa kanske det inte finns några människor kvar då som kan tala om hur bra prognosen egentligen var! Vill det sig väl har de grundläggande problemen vi har idag i stort sett eliminerats och människan håller på att gå över från sin förhistoria som djur till att bli - människa. Kanske till och med nationalekonomin har övergått från hokuspokus till vetenskap.

Den höjda vetenskapligt-tekniska nivån kommer att göra människan till en ny människa, det behöver vi inte tveka om. Det vi idag kallar "människa" är resultatet av en lång process, och den har inte tagit slut. Även om vi kroppsligt är stenålder är våra hjärnor i industrisamhället (om vi bor i Sverige).

Det är möjligt att vi under den processens lopp kommer att vända tillbaka i rikting mot vissa äldre mönster. Likt gamla jägar- och samlarfolk kanske vi kommer att arbeta för upphället några timmar per dag och sedan sitta vid lägerelden och snacka strunt - men kärnan i lägerelden kommer att vara en kvantdator som gör att vårt lilla band av jägare och samlare omfattar hela Jorden och kanske långt bortom den. Kanske detta är möjligt inom min livstid (fast det är nog tveksamt måste jag pessimistiskt tillstå). - Det här resonemanget jag nyss förde visar för övrigt hur svårt det är att se framåt utan att se bakåt. Det är lättare att använda kunskaper och erfarenheter som man redan har än kunskaper och erfarenheter som man eventuellt kommer att få framöver.

De gamla jägar- och samlarfolken levde i grupper nästan utan hierarki. Det var definitivt inga klasssamhällen. En del säger "kapitalismen är problemet". Jag skulle nog säga "klassamhället är problemet". Kan vi se skärpningen av klassklyftor Jorden runt som en sista desperat skälvning i den mänskliga förhistorien, något som kan avlägsnas med god planering?