Det är bra att bli angripen

Det är bra om vi blir angripna av fienden, eftersom detta bevisar att vi dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva. Det är ännu bättre om fienden angriper oss ursinnigt och utmålar oss som helsvarta och utan ett enda försonande drag. Detta visar att vi inte enbart dragit en klar skiljelinje mellan fienden och oss själva utan också uppnått ganska mycket i vårt arbete.

Det där citatet från gamle ordföranden Mao (det var i ett tal 1939) kan tjäna som uppmuntran i dessa dagar. Fienden bryr sig om oss!  Annars kanske Gandhi duger:

Först ignorerar de dig, sedan skrattar de åt dig, sedan kämpar de mot dig, sedan vinner du!

De som driver oppositionella åsikter på nätet är under eld. Det är ju ingen enhetlig grupp, det är höger, vänster, religiösa, helt obegripliga, knasbollar, kunniga, dyngskvättar etc. etc. Men det gemensamma är (gissar jag) att mycket av kritik och fakta som de för fram är besvärande för  de marknadsliberala globalisterna. Olika egna ståndpunkter men samma fiende, kan man säga.

Den här massan har växt till sig så kraftigt att det inte går att ignorera eller skratta åt den, nu är det kamp som gäller! Alternativmedia måste utmålas som helsvarta och utan ett enda försonande drag! Och inte nog med det, alternativarnas falska nyheter måste förbjudas (förmodligen särskilt de falska nyheter som råkar vara sanna)! Att gamla media sprutat ut lögner, förvrängningar och propaganda i massiv skala spelar ingen roll, det är alternativen som måste slås ned innan de uppnår alltför mycket i sitt arbete! Med andra ord när alternativen är så starka att de stör och ibland till och med överröstar officiellt godkända sanningar som gammelmedia sprider.

Den marknadsliberala globalistiska härskarklassen närmar sig liberalismens kanske logiska slutpunkt: censur och diktatur! Förberedelser till detta kan anas i dels kampanjerna mot "falska nyheter", dels publicerade listor på nätsajter som påstås gå "Putins" ärenden. Det verkar som om "Putin" i dessa dagar fått ersätta den gamle styggingen Djefvulen som källan till allt ont. Globalisterna verkar vara rädda för "Putin", och det har de nog skäl att vara. Det är svårt att argumentera med ord om motståndaren har starkare argument som får allt större uppmärksamhet och gillande. Alternativmedia verkar till och med vinna. Då får man ta till våldsammare medel.

Häromdagen såg vi ett svenskt exempel på kampen mot alternativmedia, närmare bestämt i Aftonbladet (en förmodligen döende medie-dinosaurie som behöver hjälp med livsuppehållande åtgärder).  Bland andra bloggkollegan Anders Romelsjö blev angripen i en rätt förvirrande kanonad där allt möjligt blandades samman, men det hela handlade möjligen om gammal socialdemokratisk ovana att vara USA-imperialisterna till lags. Detta dolt under tjoande om sverigedemokraterna och att syrierna inte själva skall få välja sin president. Andemeningen med det inlägget var väl att skrämma folk från att kritisera, för annars var man ihop med sverigedemokraterna, eller till och med "Putin". Kan man tänka sig något hemskare! Första steget är att skrämma folk från att vara kritiska (självcensur), och hjälper inte det så får det bli andra metoder!

På tal om Aftonbladet så hade det bladet en gång i tiden en slogan: "Aftonbladet behövs om sanningen ska komma fram." En skämtare ändrade detta till: "Om sanningen ska fram så behövs inte Aftonbladet."

Sned debatt

Läste en debatt mellan Anna Troberg (piratpartiet) och diverse andra personer angående kvällstidningen Excessens uthängning av människor med otrevliga anonyma åsikter på nätet. Bland de 'diverse andra' ingick en del som verkade närma sig idiotstadiet, som verkar ha svårt att fatta skillnaden mellan att spy ur sig dumheter respektive att spy ur sig saker som faktiskt är olagligt. Jo, olaga hot är faktiskt olaga, liksom missfirmelse och andra paragrafer som kan vara inblandade i nät-dyngskvättarnas verksamhet. Men om man bara är dum utan att hota eller förtala är det ju faktiskt inte olagligt ... utan bara dumt.

Varför idiotstadiet? - Därför att en del personer som tydligen är väldigt upprörda har svårt att fatta vissa saker, låt mig upprepa vad jag skrev ovan och lägga till litegrann:

En otrevlig åsikt är inte olaglig för att den är otrevlig. Den blir olaglig när den innehåller faktiska olagligheter, som hot eller förtal, hets mot folkgrupp och liknande.

Om du lyckas få diverse hel- och halvnazistiska åsikter förbjudna idag så får du kallt räkna med att vänsteråsikter förbjuds i morgon. Skall det vara så dj-a svårt att fatta?

Det är skillnad mellan att helt privata personer öser ur sig otrevligheter anonymt och att personer som är politiskt valda, och i det offentliga säger något annat än vad man säger anonymt, avslöjas som näthatare. Anna T säger att det var fel att hänga ut den första gruppen men inte den andra. Det är en rimlig ståndpunkt.

Och så var det ju det att flera av de personer som försökte debattera med Anna T helt enkelt verkar ha svårt att läsa vad hon skriver och dra några slutsatser av det.  Muppar.

För övrigt hade Aftonlövet intervjuer med föräldrar till ett par av nassarna som utmärkte sig i Kärrtorp. Inte klokt vilka fina och snälla barn, och inte kunde man ana ...

Äkta gräs eller konstgräs?

Undrar om man inte kan översätta det USAmerikanska uttrycket 'astroturf' med `'konstgräs'? I politiska sammanhang handlar det i alla fall om det som vi brukar kalla 'gräsrötter'. Gräsrötterna finns bland folket, de är demokratins rötter och deras röster förtjänar att lyssnas till.

Men så har fenomenet med astroturf-konstgräs kommit på senare år, som en av de tråkiga saker i allt bra som nätet dragit med sig. George Monbiot skriver om det. Det organiseras kampanjer, sådana som skall se folkliga ut men som i själva verket styrs och finansieras av krafter som inte utåt vill skylta med det. Och nätet, med sin stora anonymitet, blir en perfekt scen. Kommentaren från 'Nisse i Hökarängen' under en tidningsartikel kanske i själva verket har gjorts upp av strateger på ett storbolag, en organisation, ett parti, en stat, som inte skulle klara av argumentering i trängt läge under eget namn utan inkallar skenbart oberoende hjälptrupper.

I inledningen till förrförra inlägget spekulerade jag i hur det hade sett ut på nätet om det existerat samtidigt som apartheidregimen i Sydafrika. Hur det skulle ha gått vet vi inte, men vi kan ju se hur israellobbyn håller på med idag. Hur många av de inlägg som görs på olika håll på nätet är spontana från enskilda personer som känner för saken, och i vilken utsträckning finns det central styrning och direktiv? Det är en källkritisk fråga man kan ställa sig, även om källkritik kan vara besvärlig i störtfloden av meddelanden från olika håll. (Det finns förresten ett gammalt inlägg av mig om 'de källkritiska kriterierna'.)

Man kan undra: är det någon slags ungliberal dumhet när anonyma bidrag i miljonklassen till Moderaterna ursäktas med valhemligheten och man ju har rätt att ge "en liten slant" till ett parti utan att behöva skylta med det? Jo, jag har sett det argumentet någonstans. Men för vem är miljoner "en liten slant"? Eller när dessa anonyma pengar (gäller väl även sverigedemokraterna) på något sätt skall jämställas med LO:s öppet redovisade stödpengar till socialdemokraterna - är det brist på fattningsförmåga, eller någon betald konstgräs-typ som försöker virra till diskussionen?

Ett annat område där man kan fråga om det är knasiga ungliberaler eller konstgräs på gång är argumenteringen att folk skall få bättre betalt om de är lite mer duktiga. Det låter bestickande, den som anstränger sig mer skall belönas för det, elitarbetarna i Sovjet fick ju bra betalt exempelvis, men när detta plötsligt verkar utmynna i ett försvar för skyhöga direktörslöner och -bonusar borde man bli undrande. Bakom omsorgen om den lilla hårt arbetande människan verkar det i stället dölja sig omsorgen om de som redan är svinrika. Jobbar en direktör mer idag än för säg femtio år sedan, och finns det någon rimlig anledning till allt våldsammare skillnader i löner och andra inkomster? Varför kan inte en flitig städare eller sjukvårdsbiträde få rejäla lönepåslag (i stället för skattesänkningar idag som är borta i morgon genom att det mesta ändå blir dyrare)? Genom att se vilka argument som lyfts fram och vilka som trycks bort kan man lära sig en del om vilka intressen som är i farten. Detta enligt talesättet: Intresset ljuger aldrig. Nej, det ljuger inte, men det kan maskera sig och har råd att betala sina ombud.

Med andra ord: var vaksam!

Dom Pedro II (och nätets undergång?)

Den här elegante herren ser kunglig ut. Bättre upp, det är kejserlig han är: Dom Pedro II, kejsare av Brasilien. Det var han länge, kröntes 1840 och abdikerade 1889. Därmed var det slut med monarkierna i det självständiga Latinamerika. (Mexico var också kejsardöme men bara 1821-1823. En uppföljare under fransk ockupation i början av 1860-talet blev likaledes kortlivat - "kejsar" Maximilian I avrättades av de mexicanska patrioterna.)

Vad är det nu med dom Pedro och nätet? Jo, jag hämtade bilden från det öppna uppslagsverket Wikipedia. Jag har använt det tidigare för snabb koll av uppgifter, även om man måste vara försiktigt eftersom Wikipedia inte är en vad historiker kallar för "källa". Det är i bästa fall andrahandsmaterial och kvaliten på uppgifterna kan vara hur som helst.

Jag läser tidningar och tidskrifter på nätet, kan ladda ner hela böcker (mycket klassiker finns tillgängliga), betalar räkningar, söker uppgifter av olika slag, läser bloggar och skriver själv i min blogg. Det är fantastiskt. Hade någon sagt för trettio år sedan att man 2007 kunde sitta med en liten dator i knät och ha miljoner manår av mänskligt vetande tillgängligt med några knapptryckningar hade jag nog varit tvivlande. Men för några dagar sedan kunde jag med hjälp av några nätsajter lösa (och illustrera) frågan om vad som hände med staden Kionga i gamla Tyska Ostafrika. En petitess, visserligen, men det visar lite på vilka möjligheter som finns. Och jag tror att de som verkligen har nytta av nätet som sökfält är de som redan har en hel del kunskaper och som vet litegrann hur man sorterar ut pärlorna ur smörjan.

Men hoten? Jodå, det finns anledning att vara oroad. Faran för att något snille hittar på det ultimata dataviruset finns hela tiden, och då blir det vådliga följder för samhällen som är mer och mer beroende av datorn. Om möjligheten att betala räkningar per dator skulle avbrytas, skulle företagen klara av att plötsligt gå tillbaka till kontantbetalningar (om folk har kontanter att betala med, vilket låter mindre troligt)?

Och så har vi det där med samtalstonen. Rättshaverister, knäppskallar och skumrask har fått en ny arena, ofta under anonymitetens täckmantel. De dyker upp överallt. I bloggar, föreningssidor, tidningar etc som är öppna för vem som helst som vill skriva. Vid ett tillfälle såg jag en sajt för fågelobservationer där ett fyllo(?) smådillade litegrann varpå ett helt gäng hoppade in och öste verbala spyor över honom. Släktforskarförbundet har haft bekymmer med missbruk på sina debattsidor och funderar på åtgärder. Jag var inne på en intressant sajt där man diskuterade frågor om Sverige-Finland-Tyskland under Andra världskriget. Många bidrog med information ur olika synvinklar - men så var det en eller ett par som inte kunde hålla sig utan började med personangrepp! Bristen på anständig samtalston från några personer skämmer och skrämmer: Det är ett hot mot den demokratiska plattform som nätet skulle kunna vara.

I många av de här fallen kan missbrukarna inte skylla på ungdomligt oförstånd. De verkar snarare vara överåriga som har fått tag på en dator och därmed också möjlighet att visa upp sin bitterhet, självupptagenhet, falska kränkthet eller ligistmentalitet. Förr fick folk av den här sorten åtminstone pallra sig iväg till en brevlåda för att posta sina anonyma brev, nu behöver de inte ens lyfta på häcken.

Stora föreningssidor och liknande kan vara svåra att direkt värja från den här sortens missbruk, men det bör vara lättare för de små bloggarna (och i och för sig för storbloggare också). De kan göra en insats, nämligen om så många vanliga hyggliga bloggare som möjligt sätter maximalt stränga regler för vad som accepteras på deras sidor.

Egentligen behöver man inte acceptera någon kommentar alls. Bloggen är bloggarens privata megafon och han/hon behöver inte släppa in utomstående. Men gör man det bör tröskeln vara mycket hög: osakliga personangrepp, kränkningar, hot, förtal och liknande, liksom allmänt svammel, bör medföra omedelbar radering. Samtidigt bör bloggaren själv ha höga krav på sitt eget språkbruk, inte dribbla med fakta, etc. Kallar man någon fascistsvin bör personen ifråga dels bevisligen vara fascist, dels ha friskt och rosigt hull. På det här sättet skulle en del personer som bara vill visa upp sig och spy ut oförskämdheter tappa en del av sin scen, och då blir det förmodligen mindre roligt för dem. Däremot skulle den anständiga demokratiska debatten stärkas. Det är viktigare än egot hos kufar som döljer sig i nätvärldens kloaker. Den som anser att en störtskur av oförskämdheter är debatt har inget i debatten att göra.

Är detta censur? - Det är mindre censur än om en tidning förkortar eller refuserar en insändare eller en icke beställd artikel. Nätmissbrukarna har bevisligen tillgång till dator och kan därmed lägga upp egna bloggar. Förmodligen skulle dessa inte bli särskilt lästa, och det är väl där skon klämmer. Då är det lättare att parasitera via kommentatorsfunktionen hos Carl Bildt, Ali Esbati eller någon annan känd bloggare.

Sammanfattningsvis: det kanske inte går att undvika det ultimata viruset, men i väntan på det kan man i alla fall se till att skitsnacket på nätet inte tillåts att ta över. Klart, slut.