Sned debatt

Läste en debatt mellan Anna Troberg (piratpartiet) och diverse andra personer angående kvällstidningen Excessens uthängning av människor med otrevliga anonyma åsikter på nätet. Bland de 'diverse andra' ingick en del som verkade närma sig idiotstadiet, som verkar ha svårt att fatta skillnaden mellan att spy ur sig dumheter respektive att spy ur sig saker som faktiskt är olagligt. Jo, olaga hot är faktiskt olaga, liksom missfirmelse och andra paragrafer som kan vara inblandade i nät-dyngskvättarnas verksamhet. Men om man bara är dum utan att hota eller förtala är det ju faktiskt inte olagligt ... utan bara dumt.

Varför idiotstadiet? - Därför att en del personer som tydligen är väldigt upprörda har svårt att fatta vissa saker, låt mig upprepa vad jag skrev ovan och lägga till litegrann:

En otrevlig åsikt är inte olaglig för att den är otrevlig. Den blir olaglig när den innehåller faktiska olagligheter, som hot eller förtal, hets mot folkgrupp och liknande.

Om du lyckas få diverse hel- och halvnazistiska åsikter förbjudna idag så får du kallt räkna med att vänsteråsikter förbjuds i morgon. Skall det vara så dj-a svårt att fatta?

Det är skillnad mellan att helt privata personer öser ur sig otrevligheter anonymt och att personer som är politiskt valda, och i det offentliga säger något annat än vad man säger anonymt, avslöjas som näthatare. Anna T säger att det var fel att hänga ut den första gruppen men inte den andra. Det är en rimlig ståndpunkt.

Och så var det ju det att flera av de personer som försökte debattera med Anna T helt enkelt verkar ha svårt att läsa vad hon skriver och dra några slutsatser av det.  Muppar.

För övrigt hade Aftonlövet intervjuer med föräldrar till ett par av nassarna som utmärkte sig i Kärrtorp. Inte klokt vilka fina och snälla barn, och inte kunde man ana ...

På rätt plats

Vännerna i Oktoberrörelsen hävdar att det alltid är rätt att slå nazister på käften. Själv är jag tveksam mot det kategoriska 'alltid', men däremot kan man säga att de aktivister från Revolutionära Fronten och AFA som kallade till stöd för demonstrationen i Kärrtorp verkligen var på rätt plats vid rätt tillfälle. Här är det klart och enkelt att förstå sammanhanget: en icke våldsam demonstration angrips av våldsamma individer, demonstranterna försvarar sig och jagar bort angriparna. Inga större problem att förklara det (utom för en del av Avpixlat-kommentariatet och liknande figurer som vrider sig som maskar). Här kom RF och AFA in helt rätt.

Fel att backa

En tydligen energisk ungvänster-kille i Örebro hotas med uteslutning ur vänsterpartiet därför att han 'gillat' Revolutionära Fronten på fejsboken samt givit en, som jag ser det logisk förklaring till varför han gjorde det. RF har fungerat som skydd mot våldsbenägna högerextremister. (Jo, den sortens människor som faktiskt mördat en del personer i Sverige under de senaste 10-20 åren.) Det är dumt att hota med uteslutning på dessa grunder. Vilket budskap sänds ut?

Det här fotot fanns på bloggen för länge sedan, 1 september 2007. Jag var i Farsta centrum och tog några bilder på ett protestmöte mot ett överfall på en ungvänster-fest. Skrev om det här och här. Kom dessutom med en uppföljare några år senare.

För att återgå till där jag började: det är dumt att hota med uteslutning och uppträda på ett sätt som om partiledningen struntar i hot mot medlemmar ute på fältet. 2007 ställde partiledningen, samt LO, upp för de som överfallits. Avslöjande nog ville de borgerliga i Farstas stadsdelsnämnd inte göra det. De borde inte ha släppts vidare med det, utan ständigt påminnas om vad de tycker om politisk våld. I stället backar bara v när borgarna skriker "backa". Vad hittar de på nästa gång?

Rent generellt, vad det gäller Revolutionära Frontens metoder, så ligger problemet inte i att de ställer upp och skyddar annan vänster mot aggressiva högerextremister. Tyvärr är en käftsmäll ibland bästa argumentet mot folk som är påflugna. Problemet kommer när RF öppnar för statlig repression genom att agera offensivt och med skadegörelse och misshandel angripa motståndaren i hemmet. Då är det svårt att argumentera för självförsvarslinjen längre. Det blir ungefär som att "jag slog bara tillbaka - först". Som vi ser fungerar det rätt dåligt. Och det är ju de praktiska resultaten som på sikt är viktigast.

Antisemitism/antiislamism

Vad som emellertid gör denna psykopatologiska företeelse så svår att effektivt bekämpa är, att den är av irrationell natur. Inget av de argument, som med kuslig enformighet och en kuslig vokabulär bruka framföras i den antiislamska agitationen, har det ringaste med förnuft och objektiv sanning att skaffa. Där de inte är medvetna lögner är de tvångsföreställningar av samma art, som man träffar hos människor, som lider av förföljelsemani eller storhetsvansinne. Men med sådana människor tjänar det som bekant mycket litet till att argumentera. De finner alltid på skenbara argument som stöd för sina vanföreställningar. En man, som lider av förföljelsemani, kan t. ex. få för sig, att hustrun vill mörda honom. Visar hustrun honom vänlighet, så är det hyckleri och förställning, visar hon sig ovänlig, så är saken klart bevisad, ger hon honom mat, så är det för att förgifta honom, ger honom icke tillräckligt med mat, så är det naturligtvis för att svälta honom till döds. Kort sagt – hur hon bär sig åt, är det ett klart bevis på att hon umgås med djävulska planer. På exakt samma plan ligger psykologiskt sett den antiislamska argumenteringen. Det är därför jag fruktar, att enbart upplysningsverksamhet, hur nyttig och nödvändig den än är, icke är tillräcklig.

Citatet ovan kommer från den gamle lärdomsfarbrorn Alf Ahlberg, fast jag gjorde några ändringar. Ändrade antisemitism till antiislamism, tog bort verbens singular- och pluralisformer och ändrade  ytterligare några ord för att det hela skulle låta modernare. Ursprunget plockade jag upp här, hos Mohamed Omar som numera citerar vad en del äldre svenska författare skrev om antisemitism 1943. Egentligen är det onödigt. Om Mohamed inte under en tidigare period umgåtts med folk som resonerar som enligt citatet ovan hade han sluppit lova att "... skriva, bedriva upplysning och ordna möten om exempelvis antisemitismen. Och jag ska seriöst sätta mig in i Förintelsen".

Men min poäng är att bland dagens så kallade islamkritiker finns det människor som resonerar på samma sätt som psykfallen som Ahlberg skriver om. Samma oärlighet och hat, bara riktad mot andra grupper. Och de är irrationella: en snäll muslim blir för dem bara en muslim som döljer sin elakhet just nu, och alla muslimer är i grunden elaka och ute efter oss. Och det spelar ingen roll vad de säger eller gör, eller att muslimer gladeligen slaktar muslimer som anses vara otrogna religionen, alla är likadana. Med människor som larmar som de värsta antiislamisterna går det inte att föra ett rationellt resonemang, det är vad Ahlberg visade. De tar inte till sig argument. Däremot kan de ta till metallstänger och ändå värre tillhyggen. Någon kanske minns en viss Breivik?

Notera året 1943 förresten. I början av året blev tyskarna slagna i Stalingrad, i juli ett nytt nederlag för dem i det jättelika pansarslaget vid Kursk och samtidigt landsteg de västallierade på Sicilien. Mot slutet av året kom svensken Arvid Fredborg ut med en bok om Tyskland där miljonmördandet av judar i korthet omnämndes.

Historiska foton igen - 1 september 2007, Farsta, mot politiskt våld

Det var ett möte i Farsta centrum den 1 september 2007, jag skrev om det samma dag och gjorde ett tillägg  om samma fenomen lite senare. En fest arrangerad av Ung Vänster i Farsta hade överfallits av vad som förmodligen var nynazister. Borgerliga politiker i stadsdelsnämnden hade väldigt svårt att få ur sig något fördömande av detta. Den 1 september hölls ett möte i Farsta centrum med diverse talare från UV, Lars Ohly var där, och några rappare drog sina låtar. Här är fler bilder som jag tog då.

Civilkuragets dag - Björn Söderberg

Det är tio år sedan syndikalisten Björn Söderberg mördades. Ett politiskt mord. Det finns element bland de svenska nynazisterna som inte drar sig för det. Efter mordet på John Hron var det en del som drog öronen åt sig, men så småningom karskade de upp sig igen. Det är inga pojkstreck som de här figurerna ägnar sig åt, även om uppgörelserna mellan dem och olika "autonoma" grupper verkar ha karaktären av drängslagsmål mer än politik. Och man kan undra vad en av de dömda gynnarna för mordet på Söderberg menar med sin nuvarande verksamhet som kartlagts i Arbetaren?

De här människorna är farliga och de gynnas av den borgerliga klasspolitiken - den är som gjord för hatgrupperna när de skall leta syndabockar för krisens verkningar bland vanligt folk. För det är syndabockar det handlar om, att de skulle peka ut verkligt ansvariga är det inget tal om. Däremot ger de sig gärna på folk som just gör det, som pekar på relationen mellan borgerlig kapitalistisk klasspolitik och de svårigheter som många människor genomlider. Här är ett utdrag från en annan intressant artikel i Arbetaren som jämför uppställningen mot nynazisterna 1999 och nu tio år senare:

...detta var sista gången som efterkrigstidens antifascistiska enhet manifesterades. En sådan uppställning skulle inte kunna åstadkommas i dag, och den antinazistiska enheten har ersatts av kampanjer mot ”våld” och ”extremism” – man kan kalla det kålsuparteorier om man vill. Den enigheten kan man sakna men när det gällde att hitta de verkliga orsakerna bakom våldsutbrottet 1999 dolde den mer än den uppenbarade.

Nazismen var svag i Sverige 1999, och enskilda nazister blev farliga när deras rörelser föll samman. I dag är den mångdubbelt starkare, i stort sett alla ungdomar kommer i kontakt med nazistisk propaganda. 1997 var upprördheten stor när det visade sig att 12 procent av högstadieungdomarna lyssnat på vit makt-musik. I dag har nästan 18000 användare registrerat sig på portalen nordisk.nu.

Flarn ur den nazistiska tankevärlden förs långsamt in mot samhällets huvudfåra. Fortfarande dödas en eller ett par personer varje år på grund av det våld som utövas av personer som rör sig i nazistiska kretsar. Men det sker i tysthet, ty de är inte där makten finns. Det är tio år sedan 1999 och vi har inget lärt.

Här är några bilder jag tog vid mötet på Medborgarplatsen, inget vidare bilder men min fickkamera trivs bättre när det är solsken. Men jag kan garantera att det inte fanns med några LO-flaggor där i halvdunklet. Finns LO kvar över huvud taget?

Skall det vara så här - gatuslagsmål

Av en händelse råkade jag via en annan blogg komma in på AFA:s hemsida och hittade nedanstående segerkommuniké. Eller vad det nu skall kallas. Halvpolitiska gatuslagsmål är inte roliga. Hårda slag mot huvud och rygg är inte roliga, de är farliga och kan vara dödande eller invalidiserande. Och hur jäkla modigt är det att hoppa på folk bakifrån? (Ett eventuellt försvar i stil med att "dom hoppar ju på oss bakifrån" säger väl bara att det här är samma slags mentalitet även om den uppträder under olika etiketter.)

Det är lätt gjort att jämföra med läget omkring 1930 när nazister och kommunister ägnade sig åt gatuslagsmål i Tyskland, men jämförelsen är tvivelaktig: AFA ser sannerligen inte ut som Thälmanns disciplinerade arbetarmassparti KPD, och inte verkar dagens nynazister ha så mycket gemensamt med Hitlers disciplinerade och prydliga NSDAP heller. Det här påminner mer om drängslagsmål, eller när så kallade fotbollsfans gör upp. Resultatet av det senare kan ju ses på Hornsbruksgatan på Söder där det finns ett minnesmärke över en ihjälslagen huligan.

På sluttampen i meddelandet vill man anknyta till den spanska motståndskampen mot fascismen också (no pasaran). Som bekant misslyckades den (också) och det finns anledning till att fundera över förhållandet mellan anarkismen och misslyckandet i Spanien.

Om några år har förmodligen rätt många av de här slagskämparna övergått till ordinarie svenssontillvaro och betalar tusenlappar för att bli av med tatueringarna, någon kanske är ihjälslagen, en del i fängelse, några få "idealister" kanske trälar på - men vad kommer de att uppnå? Elände. Jag kan inte se att några positiva politiska resultat kan uppnås, i alla fall inte ur demokratisk synvinkel. Däremot torde de som vill ha ett mer och mer stängt och övervakat samhälle vara glada över att slagsmålsgängen ger dem argument.

Det vore skönt om vi kunde slippa båda de här grupperna. De för inget gott med sig. (Med detta sagt vill jag dock inte ansluta mig till den bekvämborgerliga ståndpunkten som har en tendens att sluta resonemanget med att "antifascisterna är ju värre än fascisterna". Bort med dem allihop!)

--------------------------

Nazister konfronterade i Nyköping

08.01.09 | AFA Nyköping

Vi fick samtal om att det var ett gäng nazister på busstationen i Nyköping. En av dem var Robbin Billing, som för ca en månad sen fick sig en liten försmak av vad hans engagemang kan leda till. Billing misshandlades och hans kamrat Peter Hallberg flydde och kvarlämnade sin kamrat. 3 antifascister samlade sig några minuter efter samtalet och rörde sig mot platsen, nazisterna var då inte kvar på platsen.

Antifascisterna valde då att vänta på plats, efter några minuter så ser de nazisterna komma tillbaka till busstationen. De avvaktar och inväntar ett bra läge för attack. En person som också råkade befinna sig på platsen, blev häcklad och hånad av nazisterna, utan vetenskapen om sällskapet som var precis bakom dom.

När de precis gått förbi antifascisterna. Så börjar de tre antifascisterna röra sig efter dom. Antifascisterna kom så nära innan dom blev upptäckta att Robbin Billing hamnade på marken av ett kraftigt slag i bakhuvudet följande spark i ryggen innan han ens hunnit uppfatta situationen. En av dom andra nazisterna försökte då hjälpa sin kamrat men fick ett par smällar och valde då att låta bli. Billing ligger därefter i en buske och krälar omkring. Kort därefter åker ännu en nazist i marken, detta var Peter Hallberg, som denna gång inte hann fly undan. Då börjar de andra 2 nazisterna hjälpa sina kamrater upp och börjar fly från platsen varav åtminstone Billing verkar ha lite svårt att röra sig ordentligt. Han håller sig för bakhuvudet och gråter och haltar bort, varav antifascisterna lät dem dra sig tillbaka till sina hålor. Sedan rörde sig antifascisterna från platsen utan skador eller polisproblem.

Nyköpings fria valde den våldsamma vägen, och nu får de ta konsekvenserna. Vi kommer aldrig acceptera deras närvaro. Och det kommer dom känna av.

Ingen plattform åt fascismen. No Pasaran!