Lästips, samt rättmätigt hån mot de mjukryggade

Det där med "bälte och väg", de nya sidenvägarna, eller vad man nu kallar det, är ju en stor grej. Här är förslag till läsning, en artikel av Pepe Escobar som ger en hel del av historien, samtiden, och kanske lite framtid för detta jätteprojekt. Och varför bland annat den iranska högplatån har betydelse.

Och här ett tweet från Irans utrikesminister med hån mot de tre undertecknarna av kärnenergiavtalet med Iran, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Först skrämdes de att backa från avtalet genom USA:s hot om 25 procent tullar på bilar. Men när de backat kom USA med nya krav ... med andra ord så är det oklokt att låta en översittare få igenom sin vilja, för denne kommer bara att fortsätta.

Sorry to say I told you so:

When E3 sold out remnants of #JCPOA to avoid Trump tariffs last week, I warned that it would only whet his appetite.

After selling their integrity and losing any moral/legal ground, ANOTHER tariff threat.

EU would do better to exert its sovereignty. pic.twitter.com/tgGwExMhdU

— Javad Zarif (@JZarif) January 22, 2020

Kina satsar i Grekland

Här har jag försökt ge en artikel på Pål Steigans blogg svensk språkdräkt. Kinas president Xi är ju ute och reser igen, via Grekland till Brasilien för BRICS-möte, och Grekland kan utvecklas till Kinas brohuvud mot de europeiska marknaderna. Några intressanta uppgifter som förekommer är graden av kinesiskt ägande i stora europeiska hamnar. Sett i det sammanhanget verkar det kinesiska intresset för någon liten hamnmöjlighet på svenska västkusten inte så uppseendeväckande, men det projektet tror jag försvann i den allmänna hysterin.

En annan varning finns i slutet av artikeln: om grekerna är med på den här utvecklingen med allt tätare samarbete med Kina finns det inga möjligheter att få stopp på det - i alla fall inte med fredliga medel. Notera det sista. Fredliga. Det finns stora möjligheter för USA att ställa till nya kriser på Balkan genom att hetsa olika grupper mot varandra. När man halkar bakåt och inte hänger med i konkurrensen, men inte vill acceptera det, duger väl vilka tjuvknep som helst.

Xi Jinping i Pireus

Nu över till Pål S:

Kinas president Xi Jinping har besökt Grekland och hamnstaden Pireus, där Kina redan driver hamnen. Den kinesiske presidenten mottogs på röda mattan av den grekiske statsministern Kyriakos Mitsotakis, och de två understryker den stora strategiska betydelsen av förhållandet mellan de två länderna. För Grekland ger detta en högst efterlängtad möjlighet till att få näsan över vattnet efter ett årtionde av ekonomisk katastrof. För Kina är Grekland ingången till Europa, och bara första ledet i en mycket större strategi, det kända Belt and Road-initiativet, silkesvägsbältet.

The Guardians Helena Smith borstar dammet av sina klassiker när hon använder rubriken Xi Jinping kommer till grekerna bärande på gåvor. Detta anspelar på ett citat från Vergilius' verk Æniden och lyder där ”Lita inte på grekerna, även om de kommer med gåvor”, något som återigen naturligtvis anspelar på berättelsen om den trojanska hästen. Smith antyder alltså att Grekland kan komma att spela rollen som Kinas trojanska häst i Europa. Och det var ju det som USA:s utrikesminister Mike Pompeo menade då han i oktober 2019 varnade Grekland och andra mot ett avtal med Kina som var ”för bra för att vara sant”.

Det som Pompeo naturligtvis har rätt i är att Kina har mer omfattande avsikter än att driva handel. Kina främjar sina intressen genom ekonomiska avtal, som om det vore något nytt från stormakters sida. Men han missar också, eftersom han säger att det värsta med dessa avtal är att de leder till att Kinas partners hamnar i orimlig skuld.

Väst kan inte undervisa Grekland om skuld eftersom IMF, och EU har gjort landet till låneslav i mer än tio år. Det Kina erbjuder är handel, investeringar och arbetsplatser. Det är ett anbud Grekland har svårt att säga nej till, och det gör de inte heller.

Sexton avtal mellan Grekland och Kina undertecknades under besöket. Bland dessa fanns ytterligare investeringar i hamnen i Pireus, något som vill göra den till en allvarlig konkurrent till Rotterdam och Antwerpen som idag är Europas livligaste hamnar. (Inom parentes må man anmärka att Kina också äger 35% av hamnen i Rotterdam, 85% av hamnen i Brügge, 51% av hamnen i Valencia och 25% av hamnen i Marseille.) Det har ingåtts ömsesidiga handels- och investeringsavtal. Grekland räknar med att exportera mer olivolja, vin och andra jordbruksprodukter till Kina, däribland kiwifrukt (!). Det skall etableras samarbete inom medier, radio och civil luftfart. Det kommer att inrättas ett kontor för Bank of China i Aten, och Kina kommer att gå in i ett projekt för att bygga elförsörjning från fastlandsgrekland till Kreta. Den kinesiska kulturella och akademiska positionen i Grekland skall styrkas genom ett Konfuciusinstitut i universitetet i Thessalien. Kina skall också investera i ett 50MW solenergiprojekt i Grekland.

Xi Jinping tillfrågades om han var enig i att Grekland borde få tillbaka Parthenonskulpturerna från Brittish Museum, som britterna nekar att ge tillbaka, och han svarade: ”jag är inte bara enig, jag stödjer kravet fullt ut.”

Från Grekland är Kina redan igång med flera infrastrukturprojekt, och och inte minst järnvägar genom Balkan fram mot den stora tyska marknaden. Kina bygger höghastighetsjärnvägen mellan Belgrad och Budapest. De planlägger också en järnväg från Pireus och Aten via Skopje i Nordmakedonien till Belgrad, så att det blir en sammanhängande linje mellan Pireus och Budapest.
Xie Fuzhan, ordförande i Kinas akademi för samhällsvetenskaper, sa att ”förhållandet mellan Kina och Grekland kan betraktas som en modell för andra EU-länder”, och det är mycket sannolikt att han får rätt i det. Men kinesernas propagandafolk måste skärpa sig. Det är möjligt att det fungerar i Kina när de kallar Pireus för drakens huvud i Europa, i Europa fungerar det inte. Pompeo skulle kunna klippa det rätt in i sina tal utan att ändra ett ord.

Kina har världens näst största ekonomi, störst mätt i köpkraft. Under 2020-talet kommer den kinesiska ekonomin att passera USA också i nominella tal. Om Kina önskar att göra Grekland till brohuvud för silkesvägbältet och grekiska myndigheter önskar det, så finns det ingen makt i världen som kan hindra det – i varje fall inte med fredliga medel. Därmed blir Pireus Kinas port till Europa.

Om man tvivlar ...

... på att Kina har ett stort intresse i Kirkenäs och järnväg genom Finland, som jag skrev om igår, så kanske den här filmen kan skingra tvivlen:

Why is China a key factor in making an Arctic town's dream come true? Find out pic.twitter.com/JZrPjkOjqE

— China Xinhua News (@XHNews) 12 mars 2018

Sedan finns det ju anledning att fundera långsiktigt på vad de kinesiska "sidenvägarnas" expansion betyder. De underminerar de gamla imperialistiska makterna, de presenteras som "win win" av optimistiska kineser, men finns det något annat som man bör ta med i värderingen?

Nytt norsk-finskt arktiskt järnvägsprojekt

En notis i dagens Svenskan berättar om finsk-norska planer att bygga järnväg från norra Finland till Kirkenäs vid norska ishavskusten. Andra änden av järnvägen i södra Finland skulle vara en tänkt tunnel under Finska viken till Estland. Stora projekt, i sanning.

Själv såg jag detta redan igår, på Xinhuas twitterflöde. En större artikel finns också. Kan man gissa att kineserna funderar på om det här projektet kan kopplas ihop med deras alltmer växande nya sidenvägar? I och med att sjötrafiken ökar på rutten norr om Ryssland ("Nordostpassagen") skulle kinesiska sjötransporter kunna lastas av i Kirkenäs och skickas på räls söderut. Om nu tågen kör under Finska vägen kanske det hela kan knytas samman neråt Budapest, när kineserna har byggt nya snabba järnvägsförbindelser från Pireus upp till Centraleuropa.

Kartan som Xinhua använder är uppenbarligen finsk (norska Kirkenäs får heta Kirkkoniemi vilket väl är samma sak på finska) och visar både den järnväg som verkar vara den mest troliga (grönmärkt) och några alternativa sträckningar. Det bästa alternativet ur transportsynpunkt via Nordostpassagen, vid sidan av Kirkenäs, skulle väl vara Murmansk, medan Narvik och Tromsö ligger lite avsides.

Undrar vilken spårbredd man tänker använda? Finland kör med den gamla ryska bredspåriga, Norge har samma som Sverige. För att slippa omställningsproblem vid gränsen mellan Finland och Norge måste man hitta på något smart. Det diskuterades redan 2016, vilket framgår av en artikel i finska Hufvudstadsbladet.

Det kan ju finnas en strategisk kinesisk fundering här också. En sjörutt norr om Ryssland är visserligen ur vädersynpunkt värre än lederna över Stilla havet och Indiska oceanen, men förmodligen är risken för fientliga spärrförsök större i de varma haven. Förutom USA så skulle andra makter, kanske främst Indien, kunna tänkas vilja störa kinesisk sjötrafik på väg mot Afrika och Europa.

Does the idea of #Arctic corridor linking the Finnish railway system to the Arctic Ocean via Norway sound incredible? A #Finnish-#Norwegian working group unveiled the plan on Friday https://t.co/0WhrlaxjP6 pic.twitter.com/azCtXR9GEr

— China Xinhua News (@XHNews) 10 mars 2018

Volvo på kinesiska tåg

Intressant kanske? 8000 kinesisk-tillverkade Volvo-kärror har sänts med tåg till Gent i Belgien för vidare befordran. De nya 'sidenvägarna' går på räls kan man säga. Samtidigt hänger frågan i luften: vad händer med Volvo made in Sweden framöver?

Since its open in June, the #freight rail line has sent 8,000 China-made #Volvo cars to #Belgium's #Ghent Port. These cars have reached various European markets and even beyond pic.twitter.com/JUFyefdXXx

— China Xinhua News (@XHNews) 29 december 2017

Historisk ironi

I Kommunistiska Manifestet skrev Marx:

Bourgeoisin rycker genom den snabba förbättringen av alla produktionsinstrument, genom de oändligt förbättrade kommunikationerna alla, även de mest barbariska nationer in i civilisationen. De billiga varupriserna är det tunga artilleri, med vilket den skjuter ner alla kinesiska murar och varmed den tvingar barbarernas hårdnackade främlingshat att kapitulera. 

Nu rullas de nya kinesiska 'sidenvägarna' ut över världen. Det är de västerländska 'barbarernas' tur att darra, inte bara inför låga kinesiska varupriser utan för en makt som utmärker sig på allt fler områden inom högteknologi. Världen vänds upp och ner i en enorm historisk ironisk släng.

Kanske den kinesiska offensiven har annan påverkan också? Manifestet fortsätter ovanstående citat så här:

Den tvingar alla nationer att tillägna sig bourgeoisins produktionssätt, om de inte vill gå under; den tvingar dem att hos sig själva införa den så kallade civilisationen, d v s att bli bourgeoisi. Med ett ord: bourgeoisin skapar sig en värld efter sitt eget beläte.

Om vi tänker enligt samma linjer så är frågan hur mycket den kinesiska ekonomiska ångvälten kommer att platta till omvärlden, hur mycket kinesisk civilisation kommer att omvandla det här klotet. 'Mittens rike', som sagt.

Sidenvägen närmar sig

Jag har aldrig hört talas om Kouvola i Finland, men det tycks för närvarande vara ändpunkt för kinesernas "belt and road" i Norden. Se kartan längst ned! Stället verkar lite udda, men det kanske fungerar bra om omlastningsstation. En detalj slog mig: Finland och Ryssland har samma spårvidd för sina järnvägar, men har Kina det också?

Alltså, svenska politiker och affärsfolk: sidenvägen närmar sig, gören bot och bättring!

A new China-EU #cargo train rail line, linking Kouvola, #Finland, and Xi'an, one of the oldest ciities in northwest #China, opened Friday. It takes 17 days to travel the 9000-km distance , 30 days less than the normal sea freight https://t.co/0p6UYHpzSK pic.twitter.com/j75KssaUuM

— China Xinhua News (@XHNews) 11 november 2017

Another #BeltandRoad rail freight service launched! It links Finland's Kouvola to China's Xi'an pic.twitter.com/ok18HJNc1z

— China Xinhua News (@XHNews) 11 november 2017

Den röda pricken är det enda Kouvola som datorn hittade.

Den nya sidenvägen - något för oss?

Så här avslutar Pepe Escobar en artikel om resultatet av det senaste ekonomiska toppmötet i Beijing:

... as the exceptional dogs of war, inequality and divide and rule keep barking, the China-Russia pan-Eurasian caravan will keep going, going, going - further on down the (multipolar) road. 

Jaja, hundarna skäller och karavanen vandrar vidare. Jag har sett några olika versioner av Kinas stora vision av 'den nya sidenvägen'. I en tänkte man sig att Venedig skulle vara en knutpunkt i Europa, detta för att påminna om den gamle kinaresenären Marco Polo. Men hamnen i Venedig verkar inte vara bra, så det kanske blir en anhalt för sidenvägen på andra sidan Italien i stället. Var det än blir, om det blir något, torde italienarna vara intresserade av att sitta mitt på framtidens handelsväg. Tyskarna likaså, och det är fråga om hur länge det dröjer innan det tyska näringslivet på allvar säger ifrån hur den egna regeringen hanterar frågorna om Ukraina och Ryssland.

Vad sägs i Sverige? Ingenting. Men borde inte den svenska diplomatin gå på högvarv för att försöka leta anknytningar till den nya sidenvägen? Av kartan att döma verkar den norra sträckningen gå över Riga. Hur vore det att försöka gråta sig till en sidogren över till Sverige, kanske som ett svenskt-norskt samprojekt? Men patetiskt tjatande om ubåtar verkar vara vad man orkar med för tillfället.

Marco Polo förresten. Kallas ibland 'upptäcksresande'. Men han reste på urgamla kända handelsvägar rätt över Asien, dessutom med sin farbröder som redan varit en vända i Kina. Han upptäckte nog inget, men efterlämnade en intressant reseberättelse.