Usel intervju

(En utvidgad och redigerad version av det här blogginlägget finns att läsa hos Lindelöf.)

Det var en usel intervju med Jan Myrdal i radion igår.

Det hade krävts en mer inläst och kunnig intervjuare för att kunna sparra Myrdal och ge information till lyssnarna. Dels kunskaper om Myrdals gärningar under mer än två generationer, dels hur han tänker om olika saker. Bara en tönt skulle väl tro att det nu skulle gå att avtvinga Myrdal  bot och bättring exempelvis om Kambodja. I stället fanns det intressanta frågor att ställa, men de ställdes inte. Han besökte ju Kambodja innan landet på allvar drogs in i Indokinakriget, och bör därmed ha ett ganska långt perspektiv även av egna observationer. Träffade han redan i början av sextiotalet några av de som blev ledare för Röda Khmererna, och hade de något att säga om sina visioner av framtiden? Vilken roll spelade prins Sihanouk? Ser Myrdal fortfarande Demokratiska Kampuchea som något i samma stil som de medeltida europeiska bonderevolutionärerna? Då kunde det ha lett någonstans med intervjun.

Myrdal är en av de få svenskar som träffat de stora kanonerna i Kina, som Mao Zedong och Zhou En-lai. Ville han berätta något om det, och kanske om andra kinesiska ledare? Etc.

Hade han några tankar om den nyare utvecklingen i Afghanistan, jämfört med tiden när han var där 1960 och skrev 'Kulturens korsväg'? Utvecklingen i Indien sedan han gjorde sitt märkliga besök hos maoistgerillan för inte så många år sedan, vad tycker han om den?

Andra givna följdfrågor ställdes inte. När Myrdal talade om intäkter från publiceringar i ex.vis Korea eller Finland borde det ju vara intressant att veta vad det är som publiceras. Tydligen läses han fortfarande.

Själv ger jag phan i Myrdals familjeförhållanden, men jag har visst intresse för poesi. Han har skrivit några diktliknade saker som jag tyckte inte var något vidare (finns i antologin med femtiotalstexter). Å andra sidan finns det poesi i en del av prosan hans. Man kunde ju fråga honom om synpunkter på poesi, om han skriver dikter numera eller möjligen låter poesin tala genom prosan i stället.

Det kunde ha ställts en massa intressanta frågor. Men det passar väl inte. Det var slöseri med tid att göra intervjun, och slöseri att lyssna på den (jag laddade ner filen och snabbspolade här och där för att om möjligt komma fram till avsnitt som gav någonting - meningslöst).

Tydligen finns det några som tycker att det är angeläget att bekämpa Myrdal trots att han samtidigt skall förklaras otidsenlig och helt ute. En Erik Wijk larmar om "homofobi" i Aftonbladet. Fobi betyder att man är rädd för något. Verkar Myrdal vara rädd, eller ägnar sig Wijk åt fjanteri och klämmer till med ett ord som väcker anklang hos småkidsen som inte vet så mycket?