Häromdagen plockade jag fram en tunn volym ur bokhyllan och bläddrade lite i den: Herbert Tingsten, Demokratiens problem. Den kom ut 1945, men här var en uppdaterad version från 1960 som sedan tryckts om flera gånger. Jag lade märke till att ordet "nyliberal" dök upp, och det var konstigt. Vår tids nyliberala plåga var väl inget som förekom 1945 eller 1960?
Sedan såg jag ordet "gammalliberal", och började ana sammanhanget. Det som Tingsten kallade "gammalliberaler" var de ursprungliga manchesterliberalerna, med rötter i England och tidigt 1800-tal. "Nyliberalerna" som han skrev om var i själva verket de modernare socialliberalerna, de som hade sociala reformer på programmet.
Vad kan man dra för slutsats av detta? - Att orden må vara desamma, men innebörden ändras. Dagens nyliberaler är i stil med Tingstens gammalliberaler, alltså en grupp som bara vill ha en nattväktarstat och där småfolket, flertalet, kan få gå under bäst de vill. Gammal manchesterliberalism således. Och Tingstens nyliberaler är i själva verket hyggliga socialliberaler med dagens språkbruk. Men finns det några sådana kvar?
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
3 kommentarer:
Socialliberalism är förbjudet.
Vi lever ju i nyspråkets tid. Jag satt i bilen och funderade över det märkliga ordet "ny", som när det används som prefix alltid numera antar motsatsen av sin betydelse. Ny-XX betyder alltid motsatsen till ny, nynazism är bara samma gamla nazism, nya ekonomin, är samma gamla NEP. Det nya har nämligen ett namn som är nytt.
Kanske man skulle skapa nykommunistiska rörelsen. :)
Såg till min förvåning att SKP och KP kommer att samdemonstrera i Stockholm. Månne en nytändning på gång?
Skicka en kommentar