Historiska gatukravaller i Stockholm

Tisdagens kvava eftermiddag hade ersatts av en tidig kväll med ansatser till sval uppfriskande brist när jag gick ut på stadsvandring i historiens tecken. Håkan Blomqvist, historiker från Södertörns högskola, berättade om dramatiska scener ur Stockholms historia. Jag funderade på hur det skulle fungera i bullret nere i stan, men som modern gatuföreläsare var han givetvis försedd med mikrofon och en högtalare (som bars av killen till höger på bilden).

En hel del folk hade samlats på Gustav Adolfs Torg utanför Operan, och sedan bar det av i tid och rum. Vi befann oss på platsen för "Stora Daldansen", där dalkarlarnas uppror mot den gravt inkompetenta hatt-regimen krossades 1743, men också samma ställe där polis och militär brakade samman med många tusen demonstranter under det omstörtande året 1917. Bullret trängde ända in i Riksdagshuset. Kanske man oroligt tittade ut bakom gardinerna i slottsfönstren också? De militära förbanden var inte att lite på, en del marscherade i samlad tropp till socialistmöten.

Det där är rätt kända händelser (för mig i alla fall), liksom när Axel von Fersen manglades till färs av en folkmassa 1810. Men 1848 var också ett revolutionsår, även i ett utkantsland som Sverige. Fransmännen visade åter var det revolutionära skåpet skulle stå och resten av Europa följde efter. Den reaktionära "Heliga Allians" som furstarna slutit efter Napoleonkrigens slut rasade ihop när folken började röra på sig, och Stockholm var inget undantag. Medan personer i det högre borgerskapet nöjde sig med att önska smärre reformer kom det till större och våldsammare rörelser bland stadens arbetande befolkning.

Delvis var den där rörelsen konservativ: medan liberalerna sopade bort det gamla skråsystemet som ändå hade en del trygghetsskapande drag (olika sorters stöd för medlemmarna) ville naturligtvis många drabbade ha kvar det gamla. Det är inget konstigt med det. Vi ser liknande konflikter idag när nyliberalerna försöker välta folkhemmet över ände.

Att det kom till ordentliga sammanstötningar, bland annat i Storkyrkobrinken, har jag vetat sedan tidigare, men inte att det var så våldsamt som Håkan berättade. Efter en del inledande fönsterkrossningar och förhandlingar - där till och med kungen var ute och pratade med folk - brakade det bokstavligen loss i rejäla gatustrider. Militären sköt ner mängder av människor, och folkmassorna angrep med stenar och möjligen enstaka skjutvapen.

En liten detalj som jag funderade på: på den tiden hade man svartkrut som skapade en förskräcklig massa rök. Kunde man över huvud taget se någonting i gränderna nerom Slottet efter några gevärssalvor? Eller var det bara krutdimma mellan husen?

En annan intressant fråga är i vilken utsträckning 1848 års upplopp organiserades, och av vem. Det låter nästan komiskt med agitatorer med svärtade ansikten, lösnäsor och slokhattar som sprang omkring och uppviglade folk, men tydligen fanns det sådana. Och i Stockholm fanns det en hemlig kommunistisk grupp. Jag tror inte Håkan nämnde det, men så vitt jag vet var Stockholmskommunisterna gesäller som kommit i kontakt med läran när de gjorde sina lärdomsvandringar nere på Kontinenten.

Boktryckaren Per Götrek gav ut en svensk upplaga av Kommunistiska Manifestet 1848, men den kommunism han tillhörde var av den utopiska varianten som Marx och Engels tog avstånd från. Götreks grupp blev först misstänkt för att ha organiserat upploppen, men kom sedan att anses harmlös. En intressant teori som Håkan framförde är att den relativt milda repression som följde upploppen berodde av att myndigheterna letade efter en stor konspiration som de aldrig hittade, därför att de letade på fel ställe: de trodde inte att gesäller och annat fattigfolk skulle ha kapacitet att själva organisera så här omfattande politisk kamp.

Så gick det några årtionden, och det kom nya tiders agitatorer: men August Palm hade inte lösnäsa när han började predika den moderna socialismen i Sverige!