Jag greppade första bästa CD i min hylla och vägde den. 100 gram, 0,1 kg vägde skiva + ask (det var Naxosproduktionen Ambrosian Chant för övrigt). Och varför detta lilla fysikaliska experiment?
Jo, Dagens Nyheter idag skriver att skivförsäljningen i Sverige har halverats på fem år. 2002 var det 1,5 miljarder skivor, 2007 750 miljoner (jag utgår från att gamla vinylare är en obetydlig andel här, det mesta bör vara CD.) Om skivförsäljningen hade varit oförändrad hade det gått åt en helsickes massa plast förra året, kanske 75 miljoner ton. Utslaget på fem år mycket mer.
Nu köper väl folk tomma CD och sparar låtar på efter att ha laddat ner, men jag antar att mycket också ligger i datafiler. För någon dag sedan läste jag för övrigt om att man experimentellt hade lyckats få fram ett format som är tusen gånger mer kompakt än MP3 - undrar vad det är för kvalitet på det? Summan av kardemumman är att lagringsmöjligheterna förändras över tiden och det betyder att man kan spara en massa material. Allt mer ryms på allt mindre utrymme. Man använder allt mindre plast och metall i förhållande till vad man vill bevara.
Samma sak med foto. Vi tar bilder som aldrig förr. Det är snart tvåårsjubileum för den lilla fickkameran som ofta hjälper mig att illustrera den här bloggen, och det är frågan om den tiotusende bilden eller jubileet kommer först. Men allt finns i kompakta minnen (jodå, jag har ordentlig säkerhetskopiering på rubbet!). Eftersom jag varit med under äldre tider vet jag hur mycket papper och otrevliga kemikalier det hade gått åt för att ta fram de här bilderna, men nu är den tiden slut och jag saknar den inte särskilt mycket. Det har blivit materialsnålare och hälsosammare att fotografera. (Hoppas bara att kameran inte producerats under alltför skumma förhållanden...)
Baksidan är att olika näringsgrenar och deras människor drabbas. Inte bara skivförsäljning, utan antalet skivaffärer har halverats. Inom fotobranschen antar jag att samma utveckling skett inom butiker och fotolabb. Men detta är en process som lunkar på hela tiden: vem saknar idag korkskärare och sumprunkare, yrken som fanns omkring år 1900? Problemet är inte att olika typer av arbeten försvinner, utan huruvida det sker en snygg överslussning av de berörda människorna till andra verksamheter. Och det är väl här de stora tveksamheterna kan komma.
2 kommentarer:
Jag blev ju tvungen att gå in på wikipedia och slå upp sumprunkare.:-)
För övrigt är du ju så produktiv i bloggandet så man hinner knappt ifatt!
Va, vänta ett ögonblick, håller just på att skriva färdigt en grej ,,,
Om Alliansen lyckas driva ner lönenivån i Sverige till 1800-talets nivå kanske det blir lönsamt att återinföra dessa gentlemän som stod i Stadsgården i Stockholm och skakade om i fisksumparna så att det kom in friskt vatten. Undrar om vår vördade finansminister Borg har planerat för det?
Skicka en kommentar