Att döda ett barn ... eller många?

En småfet lastbilschaffis avslöjas som mördare - barnamördare - kanske flera gånger om dessutom. Upprördheten och sorgen över tragedin är äkta, liksom ilska över att karln inte gripits långt tidigare. Det fanns ett rejält tips, men det utnyttjades inte. Kan det vara att det inlämnade tipset var anonymt som gjorde att mannen inte åkte fast? Hade uppgiftslämnaren meddelat att han personligen kände X kanske polisen hade varit mer alert? Har man goda tips om brott av den här kalibern bör man ha kurage att tala om vem man är och vara beredd att ställa upp för vidare frågor.

När en människa, ett barn, mördas av en galning (jag utgår från att mannen inte kan kontrollera sina handlingar i vissa lägen, att han är sinnesjuk alltså) är det lätt att se offret och bli upprörd. När offren är många sker en utspädning av medkänslan, och när förövarna är folk som antas vara vid helt sunda vätskor blir det ännu klenare med upprördheten.

Irak är ett sådant fall: sanktionerna under 1990-talet medförde massdöd bland gamla, sjuka - och barn. Ändå drev USA och Storbritannien på för att de skulle fortsätta. Hur många barn dog? Den sista siffran jag såg någonstans var på 700.000. Det är ofattbart. Hur många barn gasades ihjäl eller dödades på annat sätt av tyska mordkommandon under Andra världskriget? En del tyska förövare straffades, men när kommer rättvisan att hinna ifatt Clinton, Bush, Blair och deras hantlangare? Dödandet och lidandet har ju inte tagit slut i Irak. En stor del av den palestinska befolkning som drabbas av israeliska övergrepp är barn - vad händer med dem i framtiden? Man kan mörda folk kroppsligt, men man kan också mörda dem själsligt. Vad för sorts människor kommer överlevarna att bli?

Det är fegt att ge sig på barn. Ändå händer det om och om igen. Milisgrupper i Kongo gör det, bossarna i världens rika länder gör det. Men varför vänsterpartister?

Jag hörde en ledande företrädare för vänsterpartiet säga att vi skall inte ursäkta några avvikelser från demokrati med att landet i fråga har bra hälsovård. Det rör sig om Cuba alltså och låter sympatiskt. Demokrati är bra, och Cuba är inte en demokrati i europeisk mening. Men om man i stället för det neutrala ordet "hälsovård" säger barn- och mödradödlighet kommer saken i ett annat ljus. Ett väldigt annat ljus.

Cuba är ett Latinamerikanskt land och bör lämpligen jämföras med sina grannar. Nu har Cuba lyckats komma ned på en dödstal i samband med födslar som ligger under USA:s, och därmed är man mycket bättre än alla sina grannar på detta område. Och jag ställer frågan: hur mycket skall dessa dödstal höjas för att landet skall bli en acceptabel demokrati?

Visserligen är jag säker på att många säger "nej nej, inte vill vi att barn skall dö, allt kommer att bli så fint ändå", men snack är snack och blir det ett regimskifte på Cuba till USA:s fördel kommer med stor sannolikhet dödstalen att stiga igen. Men till vilken nivå? Extremfall som Haiti eller Guatemala, eller som något av de bättre utvecklade staterna i Latinamerika eller Karibien? Jag försökte fråga en liberal om det, flera gånger dessutom, men fick aldrig något svar. Och hur kan man svara på en sådan fråga - det är fegt att ge sig på barn, och då är det lika bra att vara tyst.