Som mest jobbade 12 000 arbetare på fabriken, som hade eget sjukhus, dagis, transporter och med mera (sic). Då var det status att jobba på Krenholm. I dag har fabriken blivit en symbol för Estlands döende industrisektor.
Ja, numera är det väl ingen status att vara arbetare, men kan vi dra fler slutsatser av det här sovjetiska exemplet. Som att det kan bli svårt om sociala förmåner och rättigheter är knutna till företag. Företag kan ju gå överstyr och då ryker förmånerna all världens väg.
Det är inget speciellt för vad som hände när det sovjetiska systemet upplöstes. Jag har inga detaljer i minnet, men i samband med företagskrascher i USA har väl även de anställdas pensionspengar försvunnit någonstans i ett svart konkurshål (eller om de redan innan kraschen försnillats av kriminella direktörer).
Med andra ord är det inte smart att låta företagen ta hand om alltför mycket av det sociala om de samtidigt skall drivas efter kapitalistiska normer. Det finns inget riskfritt system, men sköter man detta offentligt och under demokratisk kontroll minskar åtminstone riskerna för att någon skum direktör tar pengarna och springer sin väg. Det där med att förvalta "andras pengar" är alltid en riskfaktor, det är lätt att man tappar huvudet och vrålspekulerar eftersom det är andra som får ta smällen om det går fel, men med demokratisk genomlysning kan man minimera det problemet.
Kan man slippa det där tjatiga "vill ni ha det som i Sovjet" va?
2 kommentarer:
Sovjet användes nästan undantagslöst som ett exempel misslyckande; konstigt då jag mer ser USA som ett ytterst kapitalistiskt samhälle som förtrycker sina medborgare - fast det är kanske din poäng?
Nj, just i det här inlägget var verkligen poängen att det kan vara riskabelt att binda upp sociala förmåner av generell typ (pensioner, sjukförsäkring etc) till mindre enheter som har lättare att gå omkull än en stor stat.
USA kan ju tas som ett exempel på en stat som visar upp en konstig blandning av förtryck och negligens (ansvarslöshet) vad det gäller medborgarnas behov. Sovjet är historia, men en mängd överlevare från den tiden verkar fortfarande vilja "ha det som i Sovjet". Med tanke på vad som hände på 90-talet är det inte så konstigt.
Skicka en kommentar