fredag 10 februari 2012

Olämplig näringspolitik

Den här berättande dikten finns i Anna Maria Roos Önnemofolk. Berättelser och visor som jag hittade nyss vid städning bland gamla böcker. ("Gamla" - den är tryckt 1920, pappret är gulbrunt av ålder.) Jag tyckte att handlingen på ett intressant sätt belyser vad som idag sker inom världsekonomin - inklusive i Sverige - när spekulationskapitalet i sin hänsynslösa drift till självförökning dödar den reala ekonomi som utgör basen för all ekonomisk verksamhet, inklusive spekulationen.


Hönan med guldäggen.
En gång en bonde hade
en höna, som märklig var,
ty guldägg hon lade
åt honom alla dar.

Och bonden lade äggen,
att icke dem mista,
uti en furukista,
som stod vid stuguväggen.

»Men tänk», sa bonden fundersam,
»vad guld där ska finnas i magen
på den, som lägger spendersam
ett guldägg om dagen.

Jag tror jag hönan slaktar
att få en rundlig summa.»
»Nej, Lars du», sa hans gumma,
»jag ber, att du dig aktar!

Låt du den hönan vara!»
Dock, till sin snålhets råd
nu bonden lyddes bara,
och hönan dräptes utan nåd.

Men ack, där fanns i magen
av guld ej minsta prick.
Och aldrig sen den dagen
ett guldägg bonden fick.

6 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Frödings dikt "De bondsnåla" är också tillämplig på dagens ekonomiska politik:

(...)
Och hon var för snål att ge grisarna föda
och grisarna svulto ihjäl
Och spannmål åt höns var ödsla och öda
och hönorna dogo jämväl.
(...)

Jag antar att Fröding var inspirerad av den tidens nationalekonomer.

Björn Nilsson sa...

"Snålheten bedrar visheten". Så kallad bonn-snålhet är väl det enda som återstår av centerpartiets agrara arv, antar jag.

Anonym sa...

Får mig att tänka på Harry Martinsons ord om den nedre bonden: Vem vördar daggmasken..

odlaren djupt under gräsen i jordens mull.
Han håller jorden i förvandling.
Han arbetar helt fylld av mull,
stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden
där åkrarna klädas till skörd.
Vem vördar honom,
den djupe, den lugne odlaren,
den evige grå lille bonden i jordens mull.

Björn Nilsson sa...

Helt rätt, man skall vara tänka på alla våra små hjälpare, maskar, jordbakterier och andra som kanske inte ser så aptitliga ut men som gör en jäkla massa nyttigt för oss. De lägger inte guldägg bokstavligen, men kanske bildligt!

Kerstin sa...

Likafullt har man redan lyckats få in den där nematoden som lever på daggmask, i den heliga enfaldens namn. Finns tydligen i närheten av Jönköping. Får den lite tid på sig och sprider sig ordentligt, ja vad händer sen med vår odlingsjord?

Öppna gränser för allt, framför allt för kapitalet är det som gäller hur vanvettiga konsekvenserna än blir.

Jag blir bara sååååå trött.

Björn Nilsson sa...

Jösses, jag trodde det mest var fiskmåsar, grävlingar och liknande som tog sig en mask då och då ... samt folk som skall meta. Nematoder låter obehagligt.