Ett drömspel på Stockholms stadsteater består till 2/3 av originaltext, 11 procent tillägg och resten dokumentära intervjuer.Jaha, det står i bladet, så det är väl sant. Strindbergs drömspel är ett av hans mer gripande alster. Tydligen går det ändå att skära här och där, man gör så med döda författare. Eller sådana man tror är döda. Men Strindberg är som Marx, de förklaras döda av viktigpettrar då och då men fortsätter ändå att leva. Hoppas att Makterna kommer och bullrar ett tag hos regissören! Gärna mitt i natten då det hörs bäst!
En fundering: jag har hört talas om en modern teaterskrivare som heter Norén, som lär skapa dystra familjedramor. Skulle man inte, vid nästa uppsättning av någon av hans pjäser, skära bort alla otrevligheter och annat som gör att man bara känner sig obehaglig till mods, och ersätta dem med lite roligheter? När det börjar dystra till sig vid familjemiddagen så slås dörren upp, och in rusar en hoper tok-glada clowner!
Föregående inlägg i denna August-serie här. Strindberg utan ändringar kan man läsa hemma i fåtöljen i Ett drömspel, Samlade verk volym 46, och får det då i ostympat skick. En tänkbar relation mellan drömspelet och Kants plikt-etik filosoferade jag amatörmässigt om här.
2 kommentarer:
Trist, man känner inte för att gå och se den med sådana "förbättringar".
Nej,du får vänta till nästa Hamlet-version där de kör omkring med motorcyklar på scenen, det blir säkert bra!
Skicka en kommentar