Känslighet och evolution

Den här artikeln i Svenskan är några dagar gammal, men den innehåller intressanta saker vars bästföre-datum ännu inte har passerats. Ämnet är HSP – highly sensitive person, alltså en person med extra tunn hud mot omgivningen. Det kan vara på gott och ont, det vet ju alla som själva är känsliga för vad som händer runtomkring och inte bara kan skaka av sig intrycken och gå vidare. Man kan bli väldigt uppåt och väldigt nedåt på grund av ganska små händelser. (Själv blev jag väldigt glad i flera minuter när jag såg och hörde årets första lövsångare i dag.) En femtedel av mänskligheten räknas - av orsaker som artikeln inte redogör för - till den "högkänsliga" gruppen.

Känslig individ?

Artikeln bygger i hög grad på synpunkter från en USAmerikansk psykolog men verkar rätt vettiga i alla fall. Det är en sak jag vill uppmärksamma lite extra, nämligen att HSP inte bara är en mänsklig egenskap.

Eftersom denna högre känslighet för yttre stimuli har observerats hos ungefär en femtedel av alla spädbarn och dessutom hos ett hundratal djurarter, tyder mycket på att det handlar om ett nedärvt personlighetsdrag. Detta är dessutom lika vanligt hos män som hos kvinnor.
 – Högkänsligheten medför en ökad sårbarhet, men sannolikt har den även haft evolutionära fördelar. Många högkänsliga är till exempel riskmedvetna och lite försiktiga i nya situationer.

Det där med artöverskridande egenskaper är intressant och därmed är kopplingen till evolutionen given. En hemsida om HSP specificerar:

Biologer har faktiskt observerat högkänslighet hos de flesta djur, från fruktflugor och fiskar till hundar, katter, hästar och primater.

Hur mäter man känsligheten hos en fluga eller en fisk? För hundar och hästar bör det vara lättare, de uppvisar ju ofta individuella drag som är möjliga att observera.

Även bland den moderna människans föregångare bör det ha förekommit individer med HSP, vars egenskaper förts vidare och utvecklats därför att de i vissa fall är väldigt nyttiga för överlevnaden. Det behövs känsla för omgivningen för att rätt värdera risker och möjligheter. Detta på samma sätt som egenskaper för social samvaro, uppskattning av ömsesidighet och rättvisa kan ligga hårdkodade i våra gener sedan hundratusentals år. Samtidigt kan ju känslighet lika väl som brist på känslighet slå fel och leda till besvärliga situationer. Är man för tunnhudad är det jobbigt lika väl som om man är utrustad med buffelhud. Men i det första fallet är det jag själv som drabbas, i det andra förmodligen mest omgivningen. Och jag antar att graden av känslighet egentligen inte säger om man är snäll eller elak - en väldigt snäll och överkänslig person kan ju verka elak om han/hon försöker undvika besvärliga situationer på ett burdust sätt.