Det finns både vapen och ammunition!

Det står i bladet att arbetslösheten i Grekland är rekordhög, dubbelt så hög som i EU generellt. Hur skall då Grekland kunna återhämta sig när ekonomin fortsätter att rasa samman lokalt samtidigt som den gungar globalt? För att göra det värre: om den dystre spåmannen Roubini får rätt så kommer en ny allmän kris 2013 som skall vara värre än 2008. Han tror att det kommer att bli värre därför att staterna gjorde slut på all ekonomisk-politisk ammunition redan under 2008 och därför inte har mycket mer att komma med.

Grovt artilleri smäller högt!

Det är möjligt att Roubini har rätt i ett avseende: Det kan både bli "dubbel-dipp" och "trippel-dipp" i en alltmer ostadig världsekonomi. Men är det slut på medel för att ta hand om krisen? Måste man acceptera massarbetslöshet och sönderfallande samhällen och stater? - Ja, om man accepterar nyliberalernas inlärda maktlöshet, där det enda man kan göra är att låta krisen bli ännu värre i förhoppningen att den så småningom skall läka sig själv.

Men om man inte gillar inlärd och/eller påtvingad maktlöshet, om man till och med kan tänka sig att tänka praktiskt - då ser situationen rätt annorlunda ut! Strunta i pladdret om att "pengarna är slut". I länder med egen valuta som Sverige tar de inte slut. Finns det arbetslöshet, finns det oanvända resurser - sätt dem i arbete! Skapa offentliga konton som kan debiteras. Utplåna arbetslösheten! Vill man sanera ekonomin i det här landet är det nog i hög grad punkterandet av de privata skulderna som är en nyckelfråga. Bort med bostadslånen (= bankernas tillåtelse att skapa pengar på egen hand genom kreditgivning) och in för massbyggande av hyresrätter i stället.

Att använda möjligheter låter kanske för somliga som något nytt och konstigt. Kan man verkligen göra så? - I viss mån gjorde man det i Sverige redan på 1950-talet, vilket jag fann när jag forskade i en del företags- och fackföreningsarkiv. Var det brist på arbete på en ort kunde företag och myndigheter samarbeta för att få dit arbetsplatser, var det brist på byggjobb så kunde företag se till att sådana startades. Det var på en enkel nivå. Idag skulle vi kunna göra det mycket effektivare antar jag, bara fördomarna om att 'det inte går att göra något' kastas åt sidan.

I stället för att låta krisen bli en ännu värre kris kan man försöka svänga om den till en möjlighet. Det kommer förmodligen att medföra byte av samhällssystem någonstans längs vägen, men varför spara på ett system som blir alltmer sjukt? Det finns bara en dålig framtid. Den skapar vi själva. Och det finns bara en god. Den skapar vi också själva. Vassego' och välj!