Ibland äras den som äras bör, men ibland blir det hån, utskällningar eller helt enkelt glömska. Så man kan inte bara vänta sig beröm för att man kommit på något smart väldigt tidigt.
På fotot nedan ser vi Mårten Triewalds gård på Kungsholmen i Stockholm, vackert inbäddad i höstfärger. Och vad har Mårten T. med det här att göra? - Jo, han var tidig ångmaskinpionjär i Sverige. Efter att ha lärt sig tekniken i England ordnade han ångkraft till pumparna i Dannemora gruvor i slutet av 1720-talet. Problemet var att tekniken var ny och inte särskilt effektiv, och övergavs efter ett par år till förmån för äldre beprövade metoder. Det dröjde fram till början av 1800-talet innan ångmaskinen slog igenom ordentligt i Sverige.
5 kommentarer:
Alla pionjärer är väl medveten om sin roll, vilka lotter de än må få. Vissa måste ta en chansning och stupa längs vägen, bli bespottade och betraktade som misslyckanden, men på deras kroppar stormar nya pionjärer fram. Men de skapade med sina aktiviteter ett rörelsemoment i en viss riktning, de skapade kompetenser till en viss aktivitet, kompetenser som lever vidare och vill användas. Äran är deras, att de äras är väl inte nödvändigt?
David Bowie sjöng en låt som heter absolute beginners .för att våga börja kanske man måste tillåta sig vara en nybörjare tänker jag��
En av fördelarna i marknadsekonomin är utrymmet för trail and error. I den offentliga delen är det mycket mer påpassat och utrymmet för misslyckanden är betydligt mindre. Men för att dölja detta brukar man bara räkna träffarna på marknaden och glömma missarna, tvärt om med det offentliga man räknar missarna och glömmer gärna träffarna och förstås att det är det offentliga som får städa efter de privata misslyckandena.
Det finns för lite förståelse över att missar är nödvändigt för att kunna träffa rätt, att det bara skulle kunna vara femettor är verklighetsfrämmande utopi.
Tror det var Nils Bohr som sa att det går minst 100 dåliga idéer på en bra, siffrorna i sig är troligen ett understatement.
Någon kommer på ett smart uppslag ... och riskerar att bli körd i diket av en smart entrepenör som knycker idén och gör jättevinst på det. Å andra sidan är väl, som påpekats, inte alla uppslag så smarta.
Jag kan ju titulera mig uppfinnare, så jag vet ju motivationen. Jag vet väl att "de" kommer ta allt ifrån mig så snart teknisk och ekonomisk risk minskats tillräckligt. Men jag arbetade med det jag arbetar med, flera år innan jag fick en enda krona betalt för att arbeta med det. Jag har väl inget intresse av att organisera ihop ett stort jävla företag medan hjärnan sakta vittrar i socialkonstruerat pappersarbete?! Att skapa är en megalomani som de värsta girigbukarna, de värsta machiavelliska maktmänniskorna aldrig kommer att förstå, det är ett maktutövande på en högre nivå. Formandet av den materiella verkligheten, eller som i mitt fall, formandet av de materiella förutsättningarna. Att påtvinga verkligheten sin fantasi, det är maktutövning. När de tagit uppfinningen och gjort stora affärer på den, då har jag sedan länge tappat intresse för den.
Genom mina aktiviteter skapas en marknad genom att tjänstemän ute i storföretagen och tjänstemän i staten som vi terroriserar konstant, blir medvetna om en viss frågeställning, blir medvetna om viss teknik. På så vis skapas kompetenser för en ny marknad i våra institutioner. (I den moderna världen så är vi alla myror som omges av jättar, institutionerna(stat och storbolag), genom att manipulera tjänstemannen i institutionerna så utvecklas världen.)
Skicka en kommentar