måndag 27 oktober 2014

Hongkong-soppa och ny bank: 2 x Bhadrakumar

Vem tillagade Hongkong-soppan kan väl vara en hyfsad översättning av rubriken till den senaste bloggposten författad av den indiske veterandiplomaten M K Bhadrakumar. För övrigt en läsvärd blogg som kan rekommenderas eftersom den ofta ger insikter som man inte ser så mycket av i svenska media.

Nå, vem lagade till soppan? - Bhadrakumar hänvisar till en för somliga ödeläggande BBC-rapport som möjligen också kan visa att det ligger en viss sanning i den gamla nidvisan att "Norge är ett ruttet land". (Fast enligt Shakespeare var det ju i Danmark det fanns "something rotten".) De håller på med något skumt 'demokratiforum' där, och det luktar illa lång väg. Som bekant antas ju demonstrationer av den typ som förekom i Hongkong vara spontana. Folk bara går ut på gatorna och ropar ut sitt missnöje ... Men nu, ordet till BBC:


However, far from being impromptu demonstrations, it is an open secret at this meeting in Norway that plans were hatched for the demonstrations nearly two years ago.

The ideas was to use non-violent action as a "weapon of mass destruction" to challenge the Chinese government.

Organisers prepared a plan to persuade 10,000 people on to the streets, to occupy roads in central Hong Kong, back in January 2013.

They believed that China's moves to control the Hong Kong election would provide a flashpoint where civil disobedience could be effective, and planned accordingly.

Their strategies were not just to plan the timing and nature of the demonstrations, but also how they would be run.

BBC Newsnight has been told many of those involved in the demonstrations, perhaps more than 1,000 of them, have been given specific training to help make the campaign as effective as possible.

Det där låter ju inte så spontant direkt, med årslånga förberedelser och 'särskild utbildning' för vissa aktivister. Det låter snarare som plockat ur en handbok för undergrävande verksamhet. Och kineserna, vare sig vi talar om folk på hög nivå eller nere på gatan, verkar särskilt imponerade. På tal om Kina ...

Hundarna ylar och karavanen drar vidare. (Hundarna = den sjunkande kapitalistklassen i väst, karavanen = den uppstigande kapitalistklassen i öst.)


För några dagar sedan publicerade vår bloggare en artikel som berättar om skapandet av en ny internationell bank. Tjugo stater i Asien har mötts i Beijing för att dra igång något som heter The Asian Infrastructure Investment Bank [AIIB]. Vad skall AIIB göra:

The AIIB will be a multilateral financial institution focused on infrastructure development in Asia, with its headquarters in Beijing.

Närvarolistan vid undertecknandet är som följer:


Bangladesh, Brunei, Kambodja, Kina, Indien, Kazakstan, Kuwait, Laos, Malaysia, Mongoliet, Myanmar, Nepal, Oman, Pakistan, Filippinerna, Qatar, Sri Lanka, Thailand, Uzbekistan, Vietnam.
En ganska blandad samling står alltså bakom en bank som förväntas starta nästa år, och som kommer att bli en konkurrent till nuvarande inrättningar som styrs från USA. AIIB:s kapital kommer huvudsakligen från Kina. Vad kan USAmerikanerna och deras underhuggare göra? Makten glider ur deras händer. Ännu står viktiga länder som Sydkorea och Indonesien utanför, men hur länge? Det kan finnas en intresserad kundkrets för en internationell bank som inte har en otrevligt påträngande USA-kassör bakom disken men som bjuder lån till hyggliga villkor. Ytterligare ett steg mot en multipolär värld.

24 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

So what? Det har aldrig nånsin förekommit några spontana aktioner, alla aktioner planeras på förhand. Sen är det bara en fråga om hur många som ställer upp.

Att så många faktiskt ställer upp på demonstrationer i Hongkong är en legitimitetspoäng åt dem som har arrangerat dem. Att responsen trots allt håller sig inom ganska avgränsade kretsar får väl då sägas vara en minuspoäng.

För övrigt är det lite komiskt hur så många inom den s.k. vänstern upprepar den gamla överhetshögerns argument att det bara är utlänningar som står bakom protester mot det egna styret. Det är givetvis lika fel nu som då. Initiativet må ha kommit från vilket håll som helst, att det finns folk som svarar upp är ett mått på protestens legitimitet.

martin sa...

Jan,
ahh. Men problemet blir när de planeras och sponsras av främmande makt. Det tar ifrån dem legitimitetspoäng och placerar dem farligt nära verksamheter som de flesta fria länder i världen har mycket långa fängelsestraff på.

Det är inte legitimitetspoäng på annat sätt än att folk är allmänt missnöjda. Alla länder har allmänt missnöjda människor som alltid går att mobilisera. Många länder har en politisk opposition som tar chansen att skaffa sig mäktiga allierade och framstå som om de är på "folkets" sida.

Så nån legitimitet finns inte om man inte anser att standardmisantroper och politiska (och ekonomiska) opportunister är "folkliga".

Björn Nilsson sa...

Tja, åtal om landsförräderi kan ju hänga i luften för folk som ställer upp på den här modellen.

martin sa...

Alltså en till centralbank är ju en blandad kompott. Visst är det bra att "konkurransutsätta" IMF, det måste givetvis även de värsta liberaler hålla med om, monopol är ju enligt dem alltid dåligt och konkurrans alltid bra. Men eftersom jag inte är liberal måste jag ändå anse att det är en till global utsugare under uppsegling. Det är Kinesisk imperialism och imperialism är det svårt att vara positiv till som socialist eller radhuskommunist.

Jag har iofs utrett frågan om vilken imperialist som är minst dålig genom att fråga invandrare från Afrika, där den imperialistiska striden rasar i land efter land. Tanken var att dessa rätt vanliga människor har något jag inte har, erfarenhet av imperialister som uppträder helt oblygt. Jag frågade dem vilken imperialist som var minst dålig. Rangordningen blev, Kina, USA och sist Sovjet. Sovjets sistaplacering fick de för att de ville styra mycket i samhället, kulturella företeelser. De ville att de efterblivna massorna skulle bli upplysta. USA var ganska nära sovjet i dålighetsskalan för de gör mycket väsen av sig och vill sälja in sin kultur och "way of life" ganska hårt. Kineserna var minst dåliga för de gjorde inte så mycket väsen av sig, de fokuserade på realekonomi, försöker inte få afrikaner att omfamna nån sorts kinesisk kultur, vilket är logiskt eftersom Kinas "harmonious society", lite går ut på att den lokala kulturen skall tjäna "harmonin". (Lagstiftningen om att det krävs godkännande från centralmakten för reinkarnation är ett sätt att underordna dalai lama kommunistpartiet. En mycket bra strategi som vi vet funkar, då Sverige gick från tokkristet till världens mest ateistiska land när vi gjorde kyrkan till Herrodes, på rekordtid.)

Men man förstår USA och EUs panik. Att det skapas en till utvecklingsbank är ju i princip som nån smög sig in i FED och ECB och snodde en bit av reserven. Tanken på att länder runt om i världen kan få hjälp av någon som struntar i våra ekonomiska intressen skrämmer skiten ur ledningen. Det är ju närmast uttalad policy hos IMF att pengarna inte får gå till att utveckla verksamhet som kan konkurrera med västerländsk verkamhet.

martin sa...

Tänk att ett kommunistiskt land planerade och sponsrade massdemonstrationer i Sverige. Då hade det varit gott om folk som hade pratat om landsförräderi och hotat med galgen.

martin sa...

Sen skall varje land också ha missnöjda människor, det är ett sundhetstecken att vissa människor är missnöjda och förbannade. De interjuer jag såg med demonstranter var nån hedgefund-manager och nån konsult, det är människor som skall vara lite missnöjda, de skall vara rädda.

Jan Wiklund sa...

Martin: det finns inget annat sätt att bedöma det. Om folk stöder något så är det legitimt. Annars tvingas du ta din tillflykt till den gamla antidemokratiska, psevdorevolutionära myten om "falsk medvetenhet", dvs folk är för korkade för att förstå sitt eget bästa.

Hur illa man än tycker om saken. Det är bara att kasta sig in i leken och försöka lansera bättre förslag som kan vinna stöd.

Nu är väl, såvitt jag förstår, protesterna i Hongkong begränsade till studentkretsar. Dvs vissa medelklasskikt. Men det är inte ett dugg mindre legitimt än t.ex. 68-vänstern i Europa som väl var ungefär samma kretsar.

Björn: Det var väl ungefär vad liberaler gjorde under kalla kriget. Men det tycker väl vi var mindre snyggt. Varför då härma deras beteende?

Anonym sa...

Falsk medvetenhet och objektiva intressen är ett intressant ämne.
Det finns många historiska exempel när det är uppenbart att "man" fått fattiga människor att agera mot sina intressen. Nyligen kunde vi höra kvinnor i reportage inför valet i Tunisien argumentera för sharialagar mot den nyligen antagna konstitu-tionen som hävdar alla människors lika värde. Unga kvinnor reser från Rinkeby för att kämpa för IS, som i praktiken står för att kvinnan är manens ägodel. Religion är väl ett bra exempel på falsk medvetenhet.

Jan Wiklund sa...

Anonym: Så du vet alltså bättre vad tunisiska kvinnor behöver än de själva? Det skulle jag vilja kalla kolonial förmyndarmentalitet.

Marx var listigare än så när han behandlade sånt här. Han var helt klar över att människor inte siktar in sig på mer än vad de rimligtvis kan få. De nöjer sig alltså med mindre än det fullkomliga, eftersom de fullkomliga kräver för mycket arbete.

Och utifrån tunisisk vardag kan det faktiskt vara möjligt att sharialagar är ett steg framåt. Inte minst för att sharia förbjuder ränta, en nog så viktig detalj i världen idag. Sharia kanske inte är det fullkomliga, men det fullkomliga lämnar nästan alla över med varm hand till kommande generationer att förverkliga.

Anonym sa...

Alla människors lika värde -ett steg bakåt! Man tar sig för pannan!

martin sa...

Jan,
det är ju en monoistisk ansats. Man frångår dialektik helt och hållet. Det är således bara en fråga om att räkna folk. Det är nihilism eller som det brukar omskrivas "demokratiska värderingar".

Att påpeka att de som saknar yttre sponsorer har intressen som är skiljda från de med främmande sponsorer borde väl inte ens vara nödvändigt.

Du menar att det inte finns en skillnad mellan en färgrevolutioner och exempelvis demonstrationen emot kriget i Irak. Den ena med åtskilliga miljoner dollar i spons, bajamajor uppställda, utspisning av folk och logistik, planerad i flera år. Medan den andra ordnades ihop av folkliga organisationer och med egna pengar och arbete byggde de en demonstration med 50 000 människor.

Det är skillnad mellan att ha oacceptabla problem och hot emot sina intressen och bara vara uttråkad och gå på jippo på stan. Det är inga översittarfasor att påpeka att det är en skillnad, vad nihilisten än säger.

Anonym sa...

Nu är det ju så att HongKong aldrig haft demokrati. Under brittiskt styre så utsåg man en guvernör i parlamentet och skickade dit honom. Uppenbart är att det är USA (som vanligt) som ligger bakom och finansierar denna subversiva verksamhet och det beror på det faktum att Kina obevekligt kommer få allt större ekonomiska muskler. Alltså måste USA på något vis få stopp på Kinas framfart. Sen varför man i Washington är så besatta av att leka världsledare trots att man är ekonomiskt, moraliskt och politiskt bankrutt är ju märkligt, och det än mer då det ju bland vanligt folk i USA inte finns mycket stöd för denna politik.

Benny

Jan Wiklund sa...

Martin: Visst finns det skillnader. Men det finns inga skäl att ogiltigförklara protester bara för att det finns utländska sponsorer. Då skulle vi få ogiltigförklara den kinesiska revolutionen också bara för att Komintern bidrog med både folk och pengar i början. Eller apartheidmotståndet i Sydafrika bara för att det hade internationellt stöd - bland annat från svenska staten.

Meningsyttringar är giltiga oavsett vem som stöder dem utifrån. Sen är det en annan sak att de kan ge större politiskt intryck än de är värda tack vare detta utländska stöd, på bekostnad av andra opinioner som inte har något stöd utifrån. Du eller jag behöver ju inte nödvändigtvis sympatisera med varje meningsyttring.

Jan Wiklund sa...

Anonym 28.10 kl 14:34: Vi i den rika delen av världen är mycket upptagna av abstrakta rättigheter. Fattigt folk som knappt har mat för dagen är mer intresserade av fördelningsfrågor. Det är bara att konstatera. Man kan bara hoppas att de får vidare vyer när magen är full.

Dessutom kan man konstatera att du är inkonsekvent. Till "lika rätt" måste ju också höra rätten att själv bestämma vad man vill engagera sig för - utan att någon kolonial besserwisser kommer och ogiltigförklarar engagemanget.

Anonym sa...

Jan
Missriktat dåligt samvete för kolonialismen som leder till en nihilistisk hållning ger jag inte mycket för. Utifrån ett liknade förhållningssätt som ditt menade Germaine Geer att vi i väst ska avhålla oss från synpunkter på kvinnlig omskärelse. Att som Malala arbeta för flickors rätt till utbildning och lika värde är något vi bör stödja - inte mena "sharia - det kan väl vara bra för dom".

Jan Wiklund sa...

Anonym: Du kan naturligtvis ha vilka synpunkter du vill. Och som deltagare i t.ex. svensk kvinnorörelse kan du utöva solidarisk samverkan med t.ex. tunisisk - på jämbördig bas. Men förnekande av t.ex. tunisiska kvinnors rätt att ta ställning för politiska strategier som misshagar dig bäddar bara för diverse imperialistiskt våld.

Det är politik det här, inte markeringar för att skaffa sig gott samvete.

Jan Wiklund sa...

PS. Det går inte att "befria" nån annan som inte vill, det blir våld och övergrepp. Däremot är det förstås alltid möjligt med solidarisk samverkan - men då riskerar man ju att hamna i det som Martin så vältaligt vänder sig emot...

Anonym sa...

Jan
Jag har aldrig förnekat någon att ha "strategier som misshagar mig". Däremot vill jag inte att någon förnekar mig rätten att analysera dessa strategier utifrån människans lika värde oavsett var i världen vi befinner oss. Frågan gällde falsk medvetenhet som du avfärdade som en myt.

martin sa...

Jan,
jösses. Det var mycket nihilism på en gång.

Var går gränsen för folklighet egentligen? När kan man kritisera utländskt stöd? Inte vid arrangerade och sponsrade kravaller, tydligen. Kan vi kritisera utländsk inblandning i Libyen? I Syrien? I Ukraina? Kan vi kritisera IS? Men inte i Hong Kong? Inför vilka av dessa utländska sponsringar skall vi rycka inför och torrt säga "Ordna ett populärare alternativ". Libyen, Syrien, Ukraina, Norra Irak och Hong Kong.

Även nihilisten drar gränsen någonstans. Ser vi det hela som en kvantittiv skala så går det vid en viss summa pengar över i vad som även en inbiten nihilist måste kalla krigshandling. Då blir det jobbigt för en krigshandling kan man inte förhålla sig neutral till, utan att uppfinna en hypotetisk tredje väg.

Jag har själv lekt med den universella demokratin. Att folk oavsett styrskick har de ledare de förtjänar. Att inbördeskrig bara är en sorts extrem form av demokrati. Att pengaflöden, våld och mycket annat egentligen inte har en verklig påverkan, för den demokratiska individen väljer vid varje törn och väljer fritt.

(Jag tror iofs att det bara är ett spel för gallerier. Den multipolära världen är även USA med på. Men skådespelet som rullas upp är ett sätt att få folk att acceptera att en elit sitter och delar upp världen. För att dela Ukraina måste de dra en gräns i blod. För att det inte skall bli uppenbart att eliten sitter och byter grejer med varandra måste man köpa en demonstration som skall få folk att köpa att Kina släpper Hong Kong.)

PS. Vi kan diskutera lite om sponsring och hur sponsring alltid degenererar och perverterar organisationer. Hur det förändrar organisationens livcykel. Hur ser du på sponsring? Är den svenska iddrottsrörelsen helt sund?

Jan Wiklund sa...

Martin: Svenska staten stödde mycket aktivt kampen mot apartheid i Sydafrika. Någonstans har jag läst att SIDA stod för en stor del av ANCs budget under 80-talet. Var det fel att göra så?

Framgång är det enda kritieriet för politik (framgång för den sida man solidariserar sig med, naturligtvis!). Medlen måste bedömas utifrån hur effektiva de är, på kort och lång sikt.

När det gäller samarbete med utländska finansiärer måste man vara försiktig eftersom det är risk att de slukar en - typ när amerikanska fackföreningar tog hjälp av maffian för att värna sig mot bolagens säkerhetsvakter i början av 1900-talet. Men frågan om utländsk finansiering kan ju inte vara Kriteriet med stort K för om man har rätt eller ej.

Björn Nilsson sa...

Kan det svenska stödet ha haft någon betydelse varför delar av ANC:s ledning korrumperades väldigt fort, och att det inte blev en ordentlig upprensning och uppstädning efter apartheids fall?

Jan WIklund sa...

Jag vet inte om de ställde villkor. Men det är ju möjligt.

För övrigt var ju anti-apartheidrörelsen väldigt bred. Och breda rörelser brukar "dela sig i två" som Mao uttryckte det - medelklassen mot underklassen.

Men det är fullt möjligt att det internationella stödet stärkte medelklassens roll i rörelsen och gjorde det lättare för den att helt simpelt ersätta hudfärg som klassmarkör med reda pengar. Trots allt är det lättare för medelklasspersoner att lägga sig tätt på internationella relationer än det är för underklasspersoner.

Men min poäng är att internationellt stöd inte är det viktigaste kriteriet för att döma ut en rörelse - även om internationellt stöd är problematiskt för rörelsen själv.

Men det är ju alla allianser... Samtidigt som de kan vara oundgängliga.

Anonym sa...

Gör skillnad på öppet och dolt stöd. Sveriges stöd till Sydafrika liksom Sovjets stöd till befrielserörelser och USAs till högerregimer (inkl. Israel) är ju öppna och inte undercoveroperationer. Ett bra exempel på undercover är CIA kuppen i Chile. Det fanns oro och rädsla inom medelklassen för konsekvenserna av Allendes politik. Propaganda som underblåste och stärkte den oron finansierades av CIA som också gav stöd till sabotageaktioner inom bl.a. transportnäringen så varubrist uppstod.

Björn Nilsson sa...

Även öppet stöd kan ju ha dolda motiv, och/eller leda till att delar av den rörelse man stödjer korrumperas. I Sydafrika var det några smarta svarta gossar i fina kostymer som kom sig upp och fick vara med i det gamla vita etablissemanget, medan de breda massorna fick leva ungefär som tidigare. Och det visar sig i enorma välståndsklyftor, kriminalitet, våldsamma arbetskonflikter etc.